Kentaur.nu

Nu är sommaren här, eller nästan i varje fall. Det innebär oftast lite mindre kontrollerad övervakning av vad hästen får i sig om dagarna. Vintertid kan man välja vilket hö man vill fodra med, och kan arrangera olika vis att utfodra på.

Sommartid innebär för vår del att hästarna går på bete. För några veckor sedan hade gräset kommit igång en del, men vi hade fortfarande en höhäck kvar ute i hagen. Under några dagar regnade det friskt, och det ska erkännas, under regniga dagar gör jag inte mer än tittar till hästarna så att de ser hela och friska ut. Vips, på tre dagar med mycket regn och tillräckligt varmt väder för att gräset skulle växa så hade hästarna bums lagt på sig flera kilo i hull.

Det blev genast ut med höhäcken och så stängde vi av en del av hagen där det finns mer grönbete. Därefter var det bara ut och motionera mera!

Titan är förmodligen IR, insulinresistent, sedan flera år tillbaka, och det har jag vetat om och försökt fodra honom därefter. Han tål socker och stärkelse dåligt, kolhydrater med andra ord. Han är avlad för att vara stor och rejäl och kunna utföra hårt arbete utan någon vidare tillgång på mat. Nu på dessa tre dagar hade de typiska fettdepåerna vid bogbladen kommit fram. Detta ställe syns det tydligast på om han har lagt på sig. Efter några intensiva uteritter på flera timmar vardera, kan vi konstatera att fettet har försvunnit och mer muskler har kommit till. Det blir en blandning av lågintensiv träning (skritt) och högintensiv (trav och galopp) för att förbränna både sittande fett och maten de har stoppat i sig och som är på väg att lagras i kroppen.

För en tid sedan skrev jag om knölar i skapet på Titan. Dessa knölar är förmodligen fettknölar, för nu när vi har ridit ut väldigt mycket, har dessa knölar minskat i storlek. Mycket motion verkar få knölarna att försvinna, men då talar jag om flera timmars ridning varje dag, vilket inte alla har riktigt tid med. Träningen på ridbanan sätter en del muskler och kondition, men inte alls så mycket som rejäla ridturer gör.

I år kommer betet att vara mycket magert för våra hästar när vi nu nästan enbart har lättfödda hästar, det är bättre att tillskottsfodra de hästar som behöver mer mat, än att försöka motionera bort alldeles för mycket mat på de lättfödda. Gloria får extra mat, om hon behöver.

Har man en mycket lättfödd häst är det viktigt att motionera den ordentligt, allra helst så gott som varje dag, för att hästen ska må bättre i sin kropp och dessutom kunna äta det vi kan erbjuda den att äta, utan att den tar skada av det.

Jag har tidigare sett detta klipp på Hanna Engströms hemsida, men jag tänkte dela med mig av det här:

Hoppas att någon kan ha nytta av det.   

Det är inte fotat på en dressyrbana, som synes av utrustningen, men blir det mer rätt för det?

Inte tycker då jag det.   

Här har vi en annan bild. Föreställande den fantastiske Totilas. Ser han lycklig ut?   

På Facebook finns det mängder av grupper att gå med i. Själv är jag med i Facebook och är medlem i några grupper där. Bl a en grupp som heter Classical Dressage och en annan som heter No-Rollkur.com. I dessa två grupper postas det foton och videoklipp på både bra och dålig ridning.

Just idag såg jag ett klipp på Klimke när han rider ärevarvet på en häst. Han gör byten i varje steg, passage och ökad trav. Allt detta på en hand år 1984. Det ser fantastiskt ut, jag blir tårögd när jag ser klippet!    Jag länkar till klippet här: 

Detta är bara ett av många klipp och foton. Det finns så mycket vacker ridning där hästarna får blomma ut, och jag förstår inte hur dressyren har kunnat bli den avart den är idag. Jag står för vad jag skriver här, jag blir sällan annat än ledsen när jag ser dressyr på TV eller live på stora tävlingar. Det är idel hård ridning på framridningsbanorna. Mycket rollkur. Sporrar, händer, spön används flitigt. Hästen har blivit en tävlingsmaskin.

Häromdagen såg jag också ett klipp från 1995 på Isabell Werth på Gigolo och Nicole Uphoff på Rembrandt. Detta klipp visar de hästar som var de som fick mycket höga poäng på dressyrtävlingar under den tiden. Jag finner ingen som helst skönhet i detta klipp.      http://vimeo.com/41519236 Jag förstår nu delvis varför domarkåren dömer som de dömer. Jag har tidigare inte sett någon slags förklaring till varför rollkurade hästar vinner tävling, på tävling, på tävling. Det har tränats fram cirkushästar, som visar inlärda trick. Detta är inte dressyr som stärker hästen utan det är "pudeldressyr".

Så, eftersom LDR eller rollkur har hängt med så länge, är det alltså därför som domarna fortfarande idag ger de högsta poängen till ryttarna som använder denna metod för att träna sina hästar... LDR verkar ha "satt standarden" för hur man ska träna hästar så att man vinner tävlingar. Rörelserna som erhålls från träningen är vad som kommer att imponera på domarna. Man har fått "cirkushästar", inte använt dressyren för att stärka sin häst och få den att utstråla stolthet. Så ser det ut, om du frågar efter min åsikt... :(

När man idag tittar på toppryttarna inom GP Kür ser man inte längre att första nackkotan är den högsta punkten i hästens hals i piaffen. Det är också varför hästarnas ben kommer att forma en triangel i piaffen, eftersom det är ganska omöjligt för hästen att lägga över mer vikt på sina bakben medan tredje nackkotan är halsens högsta punkt. Nacken måste vara halsens högsta punkt och nosen måste vara lite framför lodplanet. Då som först har hästen förutsättningarna för att kunna göra en bra piaff där den kommer att lägga mer vikt på sina bakben, och mindre på sina framben. :)

Eftersom tävlingsdressyren - ärligt talat - ser för jävlig ut idag är det den stora anledningen till varför jag från början började leta efter något annat sätt att rida på och hamnade vid Akademisk Ridkonst. Hela domarkåren är korrumperad anser jag. Om du som domare dömer ner "proffsen" så bjuds du inte fler gånger in till några sådana tävlingar. Vem ska våga säga att Kejsaren inte har några kläder på sig..?

Idag har ju vädret varit fint, i jämförelse med de senaste dagarnas regnande och stundvis kraftiga blåst. På kvällen red Erik och jag ut på en tur med Titan och Perla, Erik på Titan och jag på Perla. Eftersom gräset växer nu och de båda två är ganska lättfödda, så gäller det att hålla hullet i kontroll. De är just nu ganska fina i hullet, något smalare kunde de vara faktiskt. Så, det var dags för lite motion.  

Till en början gick det lite sådär på halvfart, men efter en stund när hästarna värmt upp och vi travat och galopperat lite, kom Titan igång ordentligt. Man kunde tro att det var ett fullblod som Erik satt på, Perla hade inte en chans att hinna med i Titans ivriga skritt. Det var som om han var väldigt sen till något och verkligen måste skynda sig. Inte en chans att han slöade till. Jag och Perla fick trava ifatt lite då och då, och då ville Titan genast börja trava.

Titan är långt framför Perla:

Det blev en hel del trav och galopp på ridturen. Vid några tillfällen manade vi på hästarna så att de fick tävla mot varandra, faktum är att Titan slog Perla då, han sprang på som om han var född till tävlingshäst!    Perla hade inte en chans att springa om Titan!

Även fastän vi låtit hästarna springa på ordentlig, lugnade sig Titan inte för det, det var som om han gick på speed, lille hästen... Oj, oj, oj, säger jag bara. Erik bad Titan att ta samlad galopp och det var inga problem, det gjorde han med lätthet, och det fick honom nog att bli ännu mer taggad och energisk.

Under turen red vi förbi ett fint ställe vid en sjö, med massor av gullvivor:

Sista kilometern hem fick de i alla fall enbart skritta, Titan fick vänta på Perla lite då och då, han höll kvar tempot hela vägen hem, medan Perla kändes ganska trött när vi började närma oss hemmet. 

Nästan hemma kom Gloria i hagen och mötte upp oss. Gloria är mer tillfreds med att vara ensam hemma nu medan Perla och Titan är ute på tur, men det är klart att hon blir lättad när de kommer tillbaka hem. Tids nog får hon också följa med på tur, men inte ännu.

Tanken med att rida på ganska rejält är att de då ska förbränna det de har stoppat i sig under dagen, medan skritt i friskt tempo bränner fettet som de redan har på kroppen. Varierad träning med både högintensiv och lågintensiv träning är bra. I morgon får det nog bli ridbaneträning, de lär nog vara lite trötta efter dagens tur.   

Avslutningsvis hemma tränade Erik lite med Gloria på ridbanan. Han jobbade henne lite i repgrimma, hon fick både trava och galoppera. Gloria verkar ha lättast för vänster galopp, såg det ut som. Hon fattade helst höger, oavsett varv. Med lite mer träning kommer hon att kunna fatta båda galopperna, men lite jobb behövs för det. Hon verkade vara ganska tillfreds med att vara ensam på ridbanan, det kommer sig nog av att hon också har vant sig vid att vara själv i hagen.

Idag var det bättre väder på kvällen, så därför beslöt vi oss för att träna hästarna på den ny betydligt smalare ridbanan.

Titan kom glatt och mötte mig i hagen, sen vilade han tills det var dags att äntra banan. ;)

På ridbanan var han till en början rätt skeptisk till bitar av markduken som nu låg ihopknölad vid sidan av staketet, men efter att ha fått tittat lite misstänksamt och förmodligen accepterat att de låg där, så gick det bra att rida förbi där. :) Jag får tänka på att påminna mig om att hålla fram innerhöften, och då går det bra, Titan lyssnar fint på det och får jämn ställning genom kroppen.

Vi längde först ut skritten och sedan samlade vi upp den. Det jag kan störa mig lite på är att det tar rätt lång tid innan jag har samlat upp skritten tillräckligt mycket. Det tar nog mellan ett halvt och ett helt varv på en volt som är 14 meter i diameter. Nåja, vi kanske kommer till snabbare övergångar vartefter. Det gick i varje fall bra att samla upp skritten, jag upplevde inte att han ramlade på bogarna mer än vid ett tillfälle, då jag inte var tillräckligt noggrann med att han klev fram ordentligt. Sedan kunde jag istället få Titan att gå upp i en bra trav från ganska samlad skritt.  

Traven gick också bra att länga och samla. Jag får tänka mig för så att jag inte ber Titan att samla traven mer än han har energi framåt, så att det inte landar i en energilös trav istället för samlad.

Galoppen gick bäst i höger varv. Vänster varv var svårare, den fick jag kämpa mer med för att få den samlad utan att komma över på yttersidan för mycket.

Det sista jag gjorde var att hoppa av och bara be Titan om att galoppera lite bredvid mig på volten och det gjorde han så energiskt och lyhört.   Sedan var passet slut och nöjd och belåten klev vi båda iväg för att sadla och tränsa av!

När jag tränade Perla, så bad jag Erik att han skulle träna Gloria samtidigt. Jag höll mig på "min" volt med Perla och Erik och Gloria var på "sin" volt. Titan knatade iväg i hagen, han ägnade ingen tid åt att vänta på flickorna.  

Jag läste häromdagen ett bra tips om att man kan placera kapsonen längre ner på hästens nosrygg, för att få bättre styrning. :) Så gjorde jag därför med Perla idag och nog tyckte jag att jag fick en snabbare respons på tygeltagen i kapsonen. Bra!  

Det blev mycket skritt på volten, öppna och sluta, samla skritten lite grand, halvvägs mot vad Perla egentligen kan, men idag tog vi det lugnt. Jag fokuserade på att hon skulle ställa sig rätt genom kroppen, särskilt i vänster varv som är hennes svårare. Hon är mindre musklad på vänstersidan. Jag tänker mig att hon kanske går och drar ihop högersidan och därför är bulligare på den sidan. Jag tror jag ska försöka få henne att korta sin vänstersida, för jag tror att det är där ojämnheten ligger... Nåväl, hon gick fint, som hon oftast gör. Traven kunde hon fatta fint bara för sätet och även samla upp traven och röra sig i skolor i den också. Det sista vi gjorde var några galoppfattningar i vänster varv. Bara vänster, eftersom hon så lätt fattar höger och kastar ut bakdelen åt höger när hon går i vänster varv och ska fatta galopp. Jag tror att hon fattade rätt galopp alla gånger, det är lite svårt att se eftersom hon inte riktigt har kopplat att man kan galoppera långsamt på ridbanan. Hon vill att det ska gå fort i galopp.  

Det sista Erik gjorde med Gloria var att sitta upp lite kort på henne. Ingen stor grej verkade Gloria tycka.  

De senaste dagarna har det regnat mycket. I onsdags eftermiddag, i torsdags hela hela dagen i princip och igår blåste det ganska kraftig hela dagen och på eftermiddagen kom även regnet. Usch och fy.  Åtminstone jag blir inte alls sugen på att rida då, så hästarna har fått vara i hagen. 

Igår började Erik att dra ihop paddexen på ridbanan. Vi beslöt oss för att korta in kortsidorna två stolpar, dvs ungefär 5,5 meter. Ridbanan blir därför mycket smalare, men jag tror det kommer att fungera ändå. Det var väldigt tunnt med paddex på sina håll på ridbanan och det är väl därför den har varit så mjuk där. Nu blir det lite tjockare med paddex på resten av ridbanan som blir kvar.

Idag ska vi fortsätta med ridbanan tillsammans, så jag hoppas att vi får upp staketet och kan anse den "klar" för tillfället.   

Jag länkar nu till en artikel om HWSS - Hoof Wall Separation Syndrome http://connemara.nu/?p=1427 för den som vill läsa om detta. Jag tycker att det är viktigt att sprida informationen om denna gentetiska sjukdom, eftersom den får avgörande betydelse för hästens hälsa om hästen föds med HWSS. Om man inte tar hänsyn till HWSS när man avlar, riskerar man på sikt att alla individer är bärare av genen. Som ni alla vet så är det också som man säger: Utan hovar - ingen häst. Att hovarna fungerar är avgörande för om hästen överhuvud taget ska kunna leva. Detta genfel måste uppmärksammas!

Information från connemara.nu:

Vad är HWSS?