Alla inlägg under juli 2007

Av Frida - 26 juli 2007 07:12

Då tiden närmar sig för vår träningsvecka hos Christofer Dahlgren, medför det att träningen är i full gång.

Igår när Titan och jag stod fullt påklädda, visade det sig snopet att ridhuset var bokat fram till 18 ungefär, några tjejer som red programridning. Efter en halvtimmes väntan var det dags att knalla iväg till ridhuset för dagens övningar.

Jag har läst på Riddarskapets hemsida om den utrustning man förväntas vara utrustad med på ett väpnarprov, och det består av kapson plus antingen stång eller tränsbett. Jag använder mig av den senare varianten, eftersom Titan inte har några problem med sin framåt/nedåt-sökning. Ecuyer-sadeln ser ut att vara något vidare än normalt, jag förmodar helt enkelt att Titan har gått ned några kilo. Blir sadeln onödigt vid, får vi använda en renfäll eller liknande under sadeln att fylla upp med.

Dagen till ära begåvades vi med lite publik (en stalltjej plus hennes kille) som ville kika på vad vi pysslar med, igår var det därför verkligen dags att tänka på helheten!

Hur som helst, efter uppsittning kände jag på Titan i höger och vänster varv i en 8-volt. Höger varv känns mycket finare, vänster har vi inte alls lika lätt för. Mina tankar går till nackspärren jag drabbades av för några veckor sedan, och om effekterna av den fortfarande gör sig påminda i min och Titans kropp. Nåväl, oliksidigheter är till för att tränas undan, det är bara att jobba på. Givetvis visade sig dock oliksidigheten även i skolorna. I höger flöt det mesta på väldigt fint. Det kändes mjukt och väldigt trevligt i både skritt och trav i höger varv. I vänster varv skulle jag vilja uttrycka mig på det vis att skritten gick hyfsat, men traven gick inte alls. När vi travade på 8-volten fick jag känslan av att Titan tappade balansen i vänster varv, det gick fortare och fortare och han ville inte ställa sig i nacken och spåra på volten. Till sist beslöt jag mig för att sitta av och jobba honom lite vid handen på volten. Jag kände att han hade svårare i vänster varv, men inte fullt lika svårt som när jag satt på. Sist provade jag att se ifall höften kom fram från stillastående position, genom att ställa Titan i nacken. Höger sida – inga problem. Vänster sida – njae, det var svårare och Titan visade att det tog emot.

Nästa pass kommer jag att börja jobba Titan från marken och då allra först med att se hur han ställer sig i nacken. Jag känner instinktivt att vänster varv bäst grundtränas upp från marken. Back to basics.

Av Frida - 25 juli 2007 10:09

Igår när jag red Titan i ridhuset hade han nästan väl mycket framåtanda. Istället för att öka energin fick jag försöka minska den. Jag antar att det beror på långritterna, som dels har förbränt en del fett och byggt muskler och dels som har ökat kondisen.

Detta fick mig återigen att tänka på vad som är viktigt med ridningen och hur man bibehåller balansen. Jag skulle vilja se ridningen som en balansgång, ungefär som en gungbräda. Om gungbrädan väger över för mycket åt ena eller andra hållet är det inte bra, det gäller att finna jämviktsläget där man har lagom av allt.

Om jag ska generalisera lite så har vi i ena änden en häst som går långsamt och segt, i andra änden en häst som går överilat. Det gäller att finna det läge då hästen trampar på med bibehållen takt och energi, men så att säga vilar på steget. Hur åstadkommer man då detta om man har en häst som befinner sig i antingen ena eller andra änden? Hur får man den långsamma hästen att öka sin energi och hur får man den heta hästen att minska sin energi? Vi vill inte använda spöet som drivande och vi vill inte bromsa med handen, så hur gör man?

På en annan skala har vi en häst som går överböjd och petar ut bogen, i andra änden en häst som är otillräckligt böjd för det spår den går på, ingen av hästarna spårar på angivet spår. Hur korrigerar vi detta?

En häst som går ”för lågt” med sitt huvud och en häst som går ”för högt” med sitt huvud. Vill vi korrigera detta och i så fall hur? Vad händer i hästens kropp gentemot huvudets placering? Är det ens relevant? Vad händer om vi försöker ändra hästens huvudposition? Blir det bättre eller sämre?


Finns det något som alltid är rätt? Finns det något som är alltid fel? Vad är optimalt?

Vad jag vill få fram med detta, är att om man har en häst som befinner sig ungefär i balans, så kan det hända att den ena dagen befinner sig om andra sidan jämvikten. Hur gör man då, när man alltid förut har kämpat för att komma upp från den ena sidan, och istället befinner sig på andra sidan gungbrädan? Hur får man gungbrädan att stabilisera sig?


Har vi alla samma glasögon på oss, dvs ser vi samma saker när vi tittar på ett ekipage? Finns det ett enda perfekt rätt, det alla tycker är rätt, eller finns det kanske rent utav flera rätt?

Av Frida - 25 juli 2007 09:38

Efter att ha tittat på knighthoodoftheacademicartofridning kom jag på att det är en idé att ha mål att jobba mot hos Christofer. Jag har formulerat ett par mål som jag vill att Christofer ska hjälpa mig att uppnå.


*Kunna genomföra ett godkänt Väpnarprov

*Kunna genomföra ett godkänt Longerprov


Det är vad jag vill jobba mot hos Christofer, så får han se vad som fattas mig och Titan på vägen dit. Det kan säkert vara ganska mycket, men jag känner att då får jag åtminstone verktyg att arbeta med, vilket kan vara lite svårt hemma när man inte vet hur det ser ut och hur det ska se ut. Förr på kurser som jag har varit på, har jag egentligen saknat ett uttalat mål. Inom vanlig dressyr jobbar de ju mot att kunna genomföra godkända dressyrprogram i stigande skala, men vad jobbar jag emot? Värt att tänka på, tycker jag.


Sen har jag börjat skriva ihop en lista på vad jag ska ha ordnat inför avresan också. Tvätt av häst är väl inte så dumt mån tro? ;)


Jag kikade också på bilderna från sommarakademien 2006 på ovan nämnda hemsida? Riktigt vackra bilder tycker jag.

Av Frida - 23 juli 2007 15:30

I helgen var det dags för långtur nummer två, denna gång gick färden mellan Lotorp och Himmelstalund i Norrköping. I ritten deltog Susanne på Nemo, Caroline på Indus och jag på Titan.


På väg!


Färden startade vid Yxviken i Lotorp, förbipasserande bilar undrade förmodligen vad som var på gång. Vädret var med oss även under denna ritt, det var soligt och riktigt varmt och skönt i luften, men med skönt fläktande vindar.

En stund efter klockan 13 var vi redo att ge oss iväg i en sakta lunk. Jag agerade kartläsare och det var ett ständigt plock med kartan, upp och ner ur sadelväskorna, under färden för att bekräfta att vi var på rätt väg – ingen av oss hade ju färdats längs vägen tidigare.

Efter ett par timmars ridning kom vi således fram till Rejmyrevägen, då hade vi ridit drygt halvvägs, sedan följde ytterligare ridning ända tills vi kom fram till Susannes föräldrars gård.


Väl framme sadlade vi av tre trötta och svettiga hästar, sedan var det dags att släppa ut dem tillsammans i en stor hage. Framåt under kvällen kunde man se att de höll ihop och följde varandra i hagen, de turades om vem som gick först.


När tältet var upprest och vi ätit en god middag var det läggdags. Erik och jag upptäckte då att vår luftmadrass inte höll tätt, så under natten klev gentlemannen Erik upp 5-6 gånger för att pumpa upp luftmadrassen så att vi återigen kunde somna. Det var aningens jobbigt att vakna av att marken kändes hård och knölig och huvudet låg i någon konstig ställning (eftersom kuddelen på madrassen höll tätt).

Jag kan väl inte påstå att jag var värst vidare utvilad på morgonen, men något piggare var jag efter lite frukost då det var dags att sadla på igen.


Ute i hagen fann vi tre relativt utvilade hästar, åtminstone såg de pigga ut. Denna dag beslöt jag mig för att skippa sadelväskorna, eftersom vi bara skulle rida ungefär hälften så långt som gårdagen. Susanne hade koll på vägen så hon fick lotsa oss fram.

Strax efter vi startat vår resa mötte vi på en man som blev gladd över kortegen som strövade förbi utanför hans stuga. Han berömde särskilt Titan och tyckte att han var en mycket fin Nordsvensk. :) Jag tackade allra ödmjukast för berömmet å Titans vägnar innan vi red vidare.

Färden gick nu över Svärtinge-kullarna, innan vi slutligen kom ut på 51:an vid Skogslotten. Vi passerade över vägen och följde sedan cykelvägen för att ta in mot Grimstad gård. Från Grimstad letade vi oss vidare genom Fiskeby, över järnvägen och motorvägen och till slut över Motala Ström framme vid Himmelstalundsfältet. Jag tror nog att de flesta människor tyckte att de mötte en märklig syn, hästar vid Himpan är väl inte så där alldeles vanligt. ;)

Till slut nådde vi fram till vårat mål, vid Mässhallarna!


Framme vid Himmelstalund


Där väntade en välkomstkommitté i form av Erik och Susanne och Carolines familj! Sedan återstod endast att transportera Titan hem till en längtande Perla! Återföreningen blev mycket kärvänlig, de hade nog båda två saknat varandra. Jag kunde nog åtminstone konstatera att det såg ut som att Titan har blivit lite smalare efter långritterna, allt som allt har det nog blivit närmare 9-10 mil denna vecka.

Av Frida - 20 juli 2007 18:32

Idag var det åter igen dags att ta upp träningen i ridhuset med Titan. Dagens utrustning bestod i Ecuyer-sadeln, träns och kapson med fast nosjärn. Det var länge sedan jag red med kapson, så jag kände för att prova och se hur det kändes.

För en gångs skull började jag träningspasset direkt från ryggen, istället för att jobba Titan från marken - som jag oftast annars brukar göra. Jag började med att känna hur Titan kändes bara på kapsonen på en 8-volt och hur han flyttade sig utåt på volten för inner skänkel. Eftersom det kändes fint, så övergick jag till att rida en övning som jag läste i någon hästtidning för en tid sedan. Övningen bestod i att börja med att lägga en volt (10 eller 15m) mitt på långsidan, för att övergå till att rida öppna uppåt långsidan, passera hörnet och vända in vid mittlinjen och rida diagonalsluta eller skänkelvikning från antingen C eller A (beroende på var i ridhuset man befinner sig) till mitten av långsidan. Återigen en volt och så upp längs nästa långsida i sluta, vända upp mitt på kortsidan och rida i skänkelvikning eller diagonalsluta mot mitten av långsidan.

Övning

Jag började att rida i skritt och när det kändes bra, övergick jag till att rida i trav, vilket Titan tyckte var något jobbigare. Erik, som idag inte hade med sig Perla i ridhuset, tittade på och tyckte att skänkelvikningarna blev väldigt fina. Diagnalslutorna är ännu lite väl jobbiga i trav, så bäst går det i skritt, men Titan kämpade på väldigt bra och kändes oerhört fin att rida på! Efter några vändor gjorde jag ett par galoppfattningar och sedan var det nog för dagen! Det är dumt att rida länge bara för att det känns bra, bättre att avsluta när det går som bäst! :)


Jag tror att Titan har fått lite bättre kondis efter långritten, och möjligen även förbrännt lite fett, så jag tror att det kan bidra till att han kändes piggare idag, trots värmen och den höga luftfuktigheten.


Snart är det dags för mig och Marion att åka till Hällekis och Christofer Dahlgren för en intensiv träningsvecka. Jag är nyfiken på hur det kommer att arta sig. Hittills har jag inte lyckats hitta en tränare som jag känner passar mig som hand i handsken. Jag funderar på att börja med att visa hur jag tränar Titan hemma, så vet Christofer vad han kan utgå ifrån? Då ser Christofer vad han tycker är bra bra respektive mindre bra och vad vi behöver jobba på.

Av Frida - 17 juli 2007 22:52

Idag kom vi tillbaka från en fantastiskt härlig långritt som sträckte sig från Grytgöl till Ramstorp! Här är några ord från den...

Det hela tog sin början med att Erik och jag, Veronica och Arri i söndags förmiddag åkte och handlade mat och körde upp den samt övernattningssaker till den familj i Ramstorp där vi skulle övernatta. På kvällen körde vi Titan och Perla till Grytgöl, varifrån långritten utgick ifrån. Natten fick hästarna tillbringa i en hage jämter sina två kamrater som skulle delta i långritten.

Måndag klockan 9 var vi på plats i stallet. Vädret hälsade oss med strålande solsken! Vi ryktade och donade, sprayade på insektsmedel och sadlade med packväskor. En dryg timme senare satt vi i sadeln och färden var igång... Jag red på Titan, Erik red på Perla, Veronica red på Cheroki och Arri red på Stjarni.

Efter ungefär en timmes ritt var det dags för första pausen vid en liten badstrand. Både hästar och ryttare var vid den här tiden lite lagom trötta, men uppspelta. Av med sadel och träns och hästarna bands vid varsitt träd. Veronica och Cheroki och Erik med Titan passade på att ta ett dopp i sjön, eller i alla fall blaska ner sig lite. Vi andra tog en mat- respektive betespaus. ;)

Efter en knapp timmes uppehåll var det dags att sadla och sitta upp igen. Färden tog sig nu vidare genom skogarna på grusvägar. Veronica och Arri var inte helt säkra på att vi red rätt, och efter en god stund insåg vi att vi tagit en annan väg än den som var tänkt. Nåväl, det enda det medförde var att vi fick rida en längre bit, fram skulle vi komma i alla fall. :)

Jag började känna av spänningshuvudvärk, men efter en kortare paus i blåbärsriset kändes allt lite lättare. Återigen upp och så iväg. Arri och Stjarni var mestadels de som ledde truppen, vi andra byttes då och då om i turordningen.

Så sakteliga kom rastplatsen för middagen fram, denna låg vid en stor sjö och där fanns rastplatsbord att sitta vid. Arri hade laddat med en engångsgrill och denna togs nu fram ur väskorna. Att få fyr på en engångsgrill från ÖB är inte alltid det lättaste, och det visade sig vara svårt att få tändpappret att brinna. Till vår hjälp tog vi då istället lite hushållspapper och torra grankvistar, sedan steg det snart upp en doft av grillad korv - mums!

När maten var uppäten var både vi och hästarna bra trötta, därför gjorde sig en tupplur på bryggan väldigt gott! Erik, Veronica och jag lade oss med stor förtjusning i sommarsolen och njöt! Arri nöjde sig med att ta en liten avkopplingsstund hos hästarna i skuggan och höll samtidigt ett öga på dem, då vi andra somnade till.

En halvtimme på bryggan visade sig göra underverk - vi var som nya människor när vi återigen sadlat och tränsat och slutligen satt upp på hästryggen igen. Denna gång hade vi ca 2 timmars ritt tills vi skulle nå fram till övernattningsstället.

När vi hade ungefär en halvtimmes ritt kvar möttes vi av gårdens dotter Freja på sin islandshäst. Hon guidade oss resten av vägen och när vi äntligen såg gårdsplanen tror jag att både vi ryttare och hästar drog en lättnadens suck. Nu var vi allihopa ganska trötta efter den långa dagen. Hästarna fick fira med att tillsammans gå ut i en stor hage och vi själva gick ner till sjön för att ta oss ett avsvalkande dopp. :)


Idag påbörjades den långa färden tillbaka. Jag tror att hästarna förstod att det vankades hemåt, för tempot höjdes betydligt. Denna gång red vi hela vägen utan stopp ända tills vi kom fram till den första badplatsen, där vi återigen tog ett dopp. Denna gång var det Veronica och Cheroki samt jag och Titan som njöt av det svalkande vattnet. Titan och jag tillbringade nog en tjugo minuter i vattnet innan vi gick upp och övergick till att äta istället. Om Titan tvekade lite inför vattnet igår, så var den tviveln som bortblåst idag. Han kände nog igen sig och visste att han kunde lita på botten, att den inte sjönk under honom. Simma gör han inte o-ombedd men han blir lite modigare för varje gång, idag kom han självmant ut till mig när jag lockade på honom, men samtidigt känner jag att jag vill akta mig för hästhovar, som ju kan vara ganska hårda...

När vi vilat oss en dryg timme var det alltså dags för sista färden hem. Det var skönt att packningen nu var betydligt lättare än gårdagen. Den sista biten var bara en timmes ridning och när vi till slut klev in på stallplanen undslapp vi oss en nöjd men lättad suck över att ha haft sådan tur med vädret och att hela ritten genomförts utan några som helst missöden. Hästarna släpptes ut i hagen och rullade sig förnöjt innan det skulle bära iväg hemåt. Vi kan ju bara lasta en häst åt gången, så Titan fick stå i en box i stallet medan Perla klev in i transporten och blev hemtransporterad. Lyckan var fullkomlig när vi återvände med Titan i transporten och sedan vankade hästarna iväg mot skuggan av träden. ;)

Av Frida - 11 juli 2007 10:08

Igår fick vi hem hingstkatalogen för Nordsvenska Hingstar i avel. Längst bak i boken fanns det också med hingstlinjer så att man lätt kunde se vilka hingstar som var besläktade med varandra. Något som jag tyckte var väldigt intressant, var att Eva Jälmbrants hingst Hallingblåen fanns med i hingstlinjerna, fastän han inte är godkänd för avel i Sverige. Såvitt jag förstått det beror detta på att han helt enkelt inte visats för ett godkännande, i Norge var han godkänd.

Eva skriver på sin hemsida om historien bakom "de blå hästarna" och det är faktiskt riktigt intressant då färgen tycks härstamma långt bak i tiden. Nu finns det inte många blå grenar kvar längre (jag tror att det fanns två blå godkända hingstar i Norge med Hallingblåen inräknad), och om inte Hallingblåen godkänns i Sverige så är det alltså bara en enda hingst kvar som kan lämna blått, om jag förstår rätt.

Jag för min del tycker att visst ska man inte bedriva färgavel, men jag tycker däremot att det är viktigt att bevara alla färger. Det återstår att se ifall Eva någonsin kommer att visa Hallingblåen.


För Perlas del så är det ju ännu inte aktuellt med någon betäckning, men när den tiden kommer (om ett par tre år sådär) så har vi givetvis våra funderingar på hur vi matchar henne bäst. Vår tanke med att betäcka Perla, är att få fram en häst som VI vill ha, inte för att sälja till någon annan. Erik och jag har pratat om vad vi vill se hos en avkomma till Perla och vad som är viktigt att tänka på.

Perla 2006

Först och främst ska lynnet vara gott hos hingsten, dessutom vill vi att den ska vara ridbar och vilja vara till lags. Korrekta benställningar och en stark kort rygg, vacker hals, gärna lite längre. Kroppen i lag ska vara lätt. Det gör inget om hingsten är liten i växten då vi vill ha lite mindre hästar. Rörelserna i skritt och trav ska vara goda. De hingstar som vi gillade bäst utseendemässigt är Isidor, Isvind och Fabian samt Moklompen. Fabian såg vi ingen bild på rakt från sidan, så det är svårt att säga något om hans rygglängd. Moklompen är väldigt smäcker och vacker och har som sagt långa linjer, en väldigt vacker överlinje tycker jag. Vi vet dock inte alls hur Moklompen förvärvar sig och hur hans bakgrund ser ut.

När vi sedan tittade på hingstlinjerna såg vi att Perlas morfar Teige Blesen och Fabian är släkt, så då är kanske det valet inte alldeles bra. Isvind har en lite väl kraftig hals, och det tycker vi inte är helt önskvärt, så i nuläget känns Isidor mest intrressant.

Mycket vatten kommer dock att flyta under broarna tills det är dags att verkligen betäcka Perla och tills dess får vi kanske se några nya stjärnskott på himlen. ;)

Av Frida - 11 juli 2007 09:42

Igår kom solen fram för första gången på flera dagar! Detta firade Erik och jag med att rida ut en runda på Perla och Titan. På detta vis blev det också premiärturen i min nyinskaffade Montsegur-sadel.

Jag har ju varit lite skeptisk till ifall sadeln verkligen är tillräckligt vid, men å andra sidan är det svårt att sia något om det utan att ha ridit ordentligt i den. Om sadeln inte passar bra, så visar Titan det tydligt genom att knappt gå framåt ens. Framåt gick Titan igår, om än att han var lite harig på ett par ställen under ridturen. Det är märkligt, när Titan var 3 och vi just börjat rida så smått på honom, kunde man utan problem rida ut i skog och mark och han skyggade knappast för något. Nu, ju äldre och mer vis han har blivit, så blir han också mer försiktig av sig. Igår var det en stor vit plasttank (sådan som man ofta har vatten i till hästar) som vi väl red förbi för 3:e eller 4:e gången, men den är fortfarande lika läskig. Erik hade en teori om detta; Förr när vi vande oss vid läskiga saker, så fick Titan alltid gå fram till det farliga i fråga, nosa på det och få mycket beröm för detta. Kanske är det nu så att Titan letar farliga saker för att på så vis få beröm. Om det är något som är det minsta läskigt, så förstorar han upp det? Kanske ligger det något i det? Jag vet inte.

Igår när vi för övrigt red samma runda som jag och Titan senast red med Marion och Prinsen, så skulle vi rida över en bro. Bron ifråga var bara några meter kort och täckt med väggrus, så egentligen såg det bara ut som en väg med räcken på sidorna. Nåväl, sist var Titan lite skeptisk till bron, men igår tvärstannade han. ;) Perla tyckte att det inte verkade vara någon god idé att gå över, så istället hoppade jag raskt av Titan och ledde honom över bron, varpå Perla förde Erik över bron.

Just efter bron bar det sig heller inte bättre än att det kom en stor läskig 4-hjuling, så jag fick vänta med att hoppa upp tills denna tingest hade passerat, sedan var Titan hur cool som helst.

Sedan var det alltså dags för "Det stora testet huruvida Montseguren skulle hålla för att hoppa upp i från marken". Inte många sadlar fixar det på en så rund häst som Titan, men jag kände på sadelgjorden, drog den ett par snäpp och sedan var det dags... Sadeln gled inte på sned till min stora förvåning! Detta till trots att jag inte är den allra smidigaste människa att finna på vår jord, men det gick bra att hoppa upp från marken och Titan tyckte heller inte att det var så värst obehagligt (han som annars gärna flyttar på sig om det blir vingligt och obalanserat).

Resten av färden gick bra. Vi travade lite smått och Titan tog någon liten galoppfattning. Jag är lite osäker på hur Montseguren är att galoppera i. Jag tyckte att det kändes som om Titan hade svårare att galoppera i sadeln, och dessutom var det ganska lätt att få traven markbunden och utan sväv, dvs mer jogg än trav. Nåväl, eftersom jag hade fullt sjå med att finna mig tillrätta i sadeln så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att öva lite jogg, för det är inte skönt att vare sig sitta ner i arbetsam trav eller rida lätt i Montseguren. Åtminstone just min sadelmodell har en tydlig markering om var ryttaren ska sitta, och det är längst bak mot bakvalvet (eller cantle heter det väl på Westernsadel-språk). Alla försök att sitta mitt i sadeln slås omedelbart bort av utformningen av sätet som är mycket hårt och som en stor bulle framför den tilltänkta sittytan. Jag undrade i mitt stilla sinne hur svårt det vore (för en sadelmakare) att bygga en Westernsadel från grunden med centrerat säte, eller lite mer skålat mitt i så att säga?


Allt som allt avlöpte turen igår väl. Tills vidare är jag nöjd med Montseguren, men den närmsta tiden och ritterna i den kommer givetvis åtgå till att noga utvärdera den. Jag kan förresten lätt konstatera att de ridbyxor jag hade på mig igår, inte var det minsta sköna att rida med i Montseguren, eftersom de liksom klistrade sig fast i sadeln. Jeans och chaps när nog att föredra. ;)

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2007 >>>

Länkar

RSS


Skapa flashcards