Idag var jag iväg med Titan till Mantorps ATG-klinik. Anledningen var att Titan under ett antal år har dragits med några knölar på halsen, strax under mankammen. Förra sommaren började dessa knölar öppna sig och varade en hel del. Vi tog då ut en veterinär som tog biopsiprov som vi sedan fick svar på, mitt i högsommarvärmen. Veterinären som vi konsulterade föreslog att vi skulle vända oss till Mantorp för att få knölarna borttagna, men inte förrän det var kallare och mindre bakterier. Den milda vintern gjorde att jag inte ville utsätta Titan för en operation, med lera och allt vad som fanns i hagarna då.

Nu har Mantorp tittat på knölarna och läst provsvaret. Vi har nu fått en tid inbokad om en vecka ungefär, då en eller flera av knölarna ska tas bort. Eftersom det är ganska många knölar, så ansåg veterinären att vi inte skulle ta bort alla på en gång, eftersom risken finns att allt spricker upp då. Det blir alltså några knölar i taget som kommer att tas bort.

En stund efter jag ställt in Titan i en av boxarna på kliniken, kommenterade en boxgranne att de blev faschinerade av hur jag lastade av Titan ensam. De hade suttit i bilen jämter när jag lastade ur Titan, berättade de. De själva hade fullt sjå med att kunna lasta sin egen ponny, han var inte så intresserad av att åka iväg till hästklinik...

När jag stod inne i stallet så var det ganska många hästar där. En häst hostade konstant, en annan bankade på boxdörren och ville förmodligen ut. En tjej och (gissningsvis) hennes mamma kom in i stallet med tårarna rinnande, jag tror att de hade fått ett väldigt dåligt besked. Det kändes väldigt tragiskt att stå där, för alla var ju där av något medicinskt ärende, många på grund av hältor. Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på alla stackars hussar och mattar som dagligen får beskedet att inget finns att göra för deras häst.

Titan undrade nog vad för ställe vi var på, men han kopplade av och ställde sig att vila. När en veterinär kom ut för att berätta att det var vår tur, sade hon att hon tyckte det var en "riktig häst" jag kom med, han var så fin, tyckte hon. :-) Det är alltid roligt att höra sådant, de flesta människor brukar tycka om Titan och bli imponerade av honom.

Väl inne i undersökningsrummet, som ligger jämter två löparkorridorer, hörde jag hur någon faschinerat uttryckte "vilken stor skogsmulle" som stod i undersökningsrummet. Jag kikade ut och såg ett par med ett halvblod (eller liknande). De lät nästan förvånade över att det finns så kralliga hästar som Titan, av deras röst att döma.

Titan är onekligen krallig, trots att han inte är så hög i mankhöjden. Nu är han förvisso lite väl rund kanske, men han har kraftig benstomme och är rejält byggd.

En annan sak som jag också bad veterinären att kolla, var ifall Titan hade fotskabb. Tyvärr hade han det, så nu ska vi behandla alla hästar i hagen mot det. Veterinären föreslog Frontline, som egentligen är för hundar och katter, men som är verksamt mot Fotskabb på häst. Jag har också hört att Switch pour on ska fungera bra, så vi ska kolla vad som troligen fungerar bäst. Behandling blir det snart i alla fall...