Alla inlägg under juli 2008

Av Frida - 29 juli 2008 18:43

Idag har vi varit med Titan hos Håkan Lundell. Anledningen var att jag känt att det är något som inte stämmer, och de symptom som Titan uppvisar, stämmer väl med de symptom på låsningar i SI-leden som Håkan tar upp.

Jag hörde talas om Håkan på www.nordiskridhast.se första gången. Då kollade jag upp vad han gjorde och varför folk verkade så nöjda med honom. Jag insåg också då som först att så jobbigt som Titan har tyckt att det varit med samling, skulle kunna bero på just problem med SI-leden.

Håkan var mycket trevlig och tillmötesgående, och han hittade låsningar i SI-lederna på båda sidorna. En låsning trodde han var gammal, sedan länge, medan den andra verkar ha uppkommit senare.

Nu ska Titan få gå i hagen tills på fredag, då jag ska longera honom lite lätt, sedan skrittar vi ut på turer och ökar på successivt. Inom två veckor tyckte Håkan att det borde vara lagom att ha Titan igång.


Just samlingsarbetet kommer jag ta mycket försiktigt med, för att Titan inte ska tro att han kommer att uppleva något obehag i de situationerna. Det blir en mjukstart åter igen alltså, men det tror jag bara är bra. :)

ANNONS
Av Frida - 19 juli 2008 09:59

I förrgår red jag och Erik ut på en kortare långritt med Titan och Perla. Under vår semester har vi planerat att rida hem till min pappa, men för att göra det, var vi tvungna att hitta en överfart genom skogen där det inte finns någon väg. Därför beslöt vi oss för att göra en kortare dagstur och undersöka möjligheterna att ta sig genom på ett lämpligt ställe. Vi har nu terrängkartan och kompass med oss, det underlättar betydligt navigationen i skogen.


Vi förberedde oss genom att packa med det Trangia-kök som Erik fick i 30-årspresent och en påse med någon slags pastagryta. Egentligen hade vi velat ha frystorkad vildmarksmat från Blå Band, som vi hade på långritten vi gjorde för några år sedan, men eftersom vi inte lyckats hitta någon sådan mat i de matbutiker vi handlar i, fick vi nöja oss med liknande pastamat. Erik gjorde iordning smörgåsar med stekt ägg på, men när vi väl ridit iväg insåg vi att vi hade glömt dem kvar hemma. När vi stannade till hemma hos Eriks föräldrar för att fylla upp vatten passade Erik därför på att bre några mackor med ost och skinka och ta med därifrån, sedan fortsatte turen vidare.


Strax innan vi var framme vid det ställe där vi trodde oss kunna hitta en väg genom skogen, tog vi en rastpaus vid en sjö. Vi har köpt en ihopfällbar hink som vi har med oss på långritter och i denna fyllde vi vatten som vi gav hästarna, de var ganska törstiga trots att vi hållt ett lugnt tempo. Sedan passade vi på att äta våra nygjorda mackor medan hästarna tuggade i sig av ljung och blåbärsris. Efter en stund hade faktiskt både Perla och Titan varvat ner och stod och halvsov medan Erik och jag gjorde oss redo för att rida vidare. Vi valde att vänta en stund och åt själva av blåbären som fanns tills hästarna började piggna till, då som först satte vi oss upp och red vidare.


Första pausen


Nu var svårigheten att hitta var vi kunde rida tvärs genom skogen och hitta ut till vägen som vi planerat komma ut på. Vi kunde inte rida söderöver, för då hindrades vi av en bäck, vi var alltså tvugna att hålla oss norröver bäcken, för att slippa korsa den. Höll vi för långt norrut möttes vi av ohyggligt tät granskog, den var ogenomtränglig för oss på hästarna, så vi fick istället rida i kanten av ett gammalt kalhygge, där nu björksly börjat att växa upp. Det är inte alldeles lätt att se genom sly när det växer så tätt, men efter en kortare sträcka kunde vi rida in i lite äldre och mindre tät skog och vi hittade något som liknade en gammal stig, förmodligen djurstig. Den följde vi tills vi faktiskt hittade till den lilla skogsväg vi planerat att komma ut till.

När vi nu kommit ut, trodde vi att vi kommit norröver en bäck, men det visade sig att vi kommit söder om bäcken. För att undvika att korsa bäcken, där bron såg lite murken ut, red vi istället söderut, men snart möttes vi av en enorm kohage inhägnad med taggtråd. Vi följde oförtrutet taggtrådsstängslet, för vi tänkte att någonstans tar ju hagen slut, och det förmodligen i närheten av den väg vi tänkt rida på. Tyvärr visade det sig, efter att vi undersökt alla möjligheter, att hagen inhägnade vägen så mycket att vi faktiskt inte kunde rida vidare. Vid sidan om vägen var det som en vägg av tät granskog, så slokörade bestämde vi oss för att försöka korsa bäcken med hästarna. För att göra belastningen på bron lite mindre, hoppade vi av hästarna och ledde dem över bron, tack och lov höll den!


Nu var resten av ridningen inga problem, vi tar oss lätt resten av vägen hem till pappa. Vi slog därför middagsläger på en lämplig plats. Det gick lätt att få fyr på Tangria-köket och maten hade snart kokat upp medan hästarna betade jämter oss.

Maten smakade riktigt bra och nöjda och belåtna sadlade vi hästarna och red vidare.


Matdags!


Vid en vändplan fick vi ta ut en kompassriktning mot den väg som vi skulle möta på, efter att rida genom skogen en bra bit, uppskattningsvis ca 1 km. Till en början såg allt lätt ut, vi red på en skogsmaskinsväg, men när vi kom fram till ett jakttorn tätnade skogen. Nu var det inte så gamla träd omkring oss, men de växte tätt. Till slut kom vi i alla fall genom snårskogen och ut på ännu ett gammalt kalhygge, med sly uppvuxet. Här var dock markytan ganska jämn och den var inte sumpig någonstans, så att ta sig genom detta kalhygge gick förvånansvärt bra och snart hittade vi till en ny skogsmaskinsväg som ledde oss till grusvägen som vi tänkt hitta till.


Härifrån hittade vi lätt hem, nu var alla vägar utmärkta på kartan. Hästarna kände nog också på sig var vi befann oss (vi skulle komma ut på en större väg där vi ridit på tidigare långritter), för de höjde gärna tempot och vi red på först i trav, sedemera i galopp så länge hästarna bjöd på det. Så sakteliga saktade hästarna av och vi fortsatte i sakta mak fram till en sjö där vi återigen tog en paus och bjöd hästarna på vatten från sjön.


Efter uppsittning red vi vidare och red snart in på en mjukare grusväg med mycket gräs. Här blev tempot återigen lite högre, först trav och sedan galopp tills hästarna visade tecken på att vilja sakta av, då gjorde vi det. Efter en skrittpaus tog hästarna fart på nytt uppför en backe och snart började vi känna igen oss där vi tidigare under dagen red in på det första kalhygget. Nu red vi till och förbi första rastplatsen och fortsatte sedan jämter sjön, men senare gick vägen ihop med den grusväg vi kommit från på förmiddagen och sedan var det samma väg tillbaka hemåt.


Vi stannade till hos Eriks föräldrar, där bjöds hästarna på ett par morötter var och vi tog en vilopaus avsuttna. Efter vilan var det nu bara spurten kvar, nu var vi ju i hemtama trakter.


När vi äntligen kom tillbaka till hagen, hade vi varit ute i dryga 9 timmar med pauser under vägen. Det var en lång men härlig dag och jag tror att hästarna uppskattade det lika mycket som oss. De verkade inte särskilt trötta utan ganska nöjda.


Det som Erik och jag känner, är att vi skulle vilja ha bättre sadelväskor med oss. Nu har vi ett par, som vi trodde var i läder, men de är nog i läderimitation. Det märks eftersom de inte är så följsamma som vi vill att sadelväskor ska vara, och rymmer heller inte så många liter som vi skulle behöva. Nu har vi letat runt lite bland sadelväskor och hittat ett märke som heter Ortlieb som har några sadelväskor som verkar fantastiska, lika fantastiska som priset de kostar, dryga 1000 kr paret. 135 Euro ungefär kostar de. Nja, vi får nog vänta med det, det är lite för mycket utgifter nu för att det ska kännas motiverat att köpa så dyra väskor. Däremot ska vi spana efter så kallade "banan"väskor att ha baktill på sadeln.

ANNONS
Av Frida - 12 juli 2008 14:28

Jag har under den senaste tiden jobbat mycket med hemsidan http://www.akademiskridkonst.se/ och får då mycket synpunkter och förslag på länkar.


Frågan som dykt upp i mitt huvud är var gränsen för klassisk dressyr går? Vad är klassiskt? En god vän till mig, Louise, menade på att klassisk dressyr borde vara när dressyren är till för hästen och inte hästen är till för dressyren. Alltså när man utbildar hästen för att få den starkare och mer hållbar samt smidig och följsam, men inte har målet inställt på tävling. För min del kan jag nog hålla med där. Så länge man inte har huvudmålet att tävla, så är det klassiskt. Den dagen man pressar hästen för att snabbast möjligt nå till en viss klass, just enkomt för att kunna plocka hem rosetter, då är man inte längre klassisk tror jag.


Sedan har jag spenderat en del tid med att titta på Júlio Borbas hemsida, eftersom han får klassas som en klassisk tränare. Det som slog mig var givetvis de fantastiska bilderna på honom och hästarna, men samtidigt började jag genast fundera över varför han valt just dessa hästar? Det var bara Lusitanos/P.R.E som han jobbade med på bilderna och nog ska väl erkännas att dessa hästar har en naturlig fallenhet för dressyr på hög nivå.


Om man då jämför Júlio Borba med Bent Branderups utbildningssätt, så ligger en av Bents grundstenar i att utbilda just sin häst efter den hästens förmåga. I hans böcker finns bilder på korsningsponnyer, fjordhästar, haflinger mm. Bara för att man inte har en spansk häst, så behöver det inte vara fullständigt omöjligt att erbjuda sin häst en god utbildning, och man behöver inte vara mindre ambitiös. Däremot inte sagt att det är lika lätt och går lika snabbt att utbilda t ex en fjordhäst som en Lusitano.

Just detta gillar jag med Bent, att alla raser är välkomna, och alla människor. Jag får känslan av att Júlio föredrar hästar och ryttare på lite högre nivå, men rätta mig om jag har fel. Jag känner så att jag skulle tycka att det vore genant att komma med ett kraftigt kallblod och vilja träna för Júlio Borba. Bent har snarare gjort sig känd för att välkomna alla ekipage och i hans böcker visas också bilder på en mängd olika slags hästar.


Visst förstår jag frustrationen hos tränarna om ekipage efter ekipage är på gräsrotsnivå och inte avancerar mellan träningspassen. Dessutom är det väl god reklam för Borba om hans elever kan visa sig på tävlingsbanan med goda resultat - något som inte kommer väcka så stor uppmärksamhet om någon väljer att göra dito med t ex en Nordsvensk. Nordsvensken kommer i alla fall att få avslag på sina rörelser, eftersom den inte rör sig som ett halvblod, och kommer inte kunna mäta sig på halvbloden på någon högre nivå. Fast visst är det bra att resultaten syns någonstans och inte bara visas upp på någon kurs då och då. Om domarna ser bra ridning och den bedöms bra, så för det ju förstås också ridningens kvalitet framåt.


Ett halvblod är alltid ett halvblod och kommer alltid att falla i domarnas favör eftersom det är hästen vilken mallen för rörelserna utgår ifrån, även om hästen utifrån sina förutsättningar rör sig utmärkt.

Av Frida - 9 juli 2008 17:11

Igår tog Erik och jag ut Perla och Titan på en ridtur på de regnmjuka grusvägarna. Nu var det länge sedan vi red ut, det ska erkännas, och hästarna var gärna med på noterna. Det märktes väl att de gillade att få komma ut och se annat än hagen, trots att Titan som vanligt skyggade för samma soptunna som han alltid tittar lite extra på. Nu fanns det nog också en hel del extra energi upplagrat efter att mestadels ha gått och latat sig i hagen. Nåja, soptunnan överlevde vi, likaså bilarna som stod parkerade lite längre fram.


Jag testade ett storhästhackamoore på Titan och det fungerade riktigt bra, även om han verkade tycka att det var i skarpaste laget. Jag har dock inte så mycket val, eftersom ponnyhacken (de med korta skänklar) är alldeles för små om nosen för honom. Detta hack kom från Börjes, och jag har det bara till låns, men ett sådant ska jag nog investera i. :) Skönt att slippa ha bett i munnen varje gång, men ändå känna att det finns en stoppknapp att trycka på, om det behövs.


På hemvägen finns det en fin raksträcka där man kan låta hästarna sträcka ut i galopp och det gjorde de mer än gärna! Perla börjar bli starkare nu, så nu knappade hon faktiskt in på Titan i galoppen, även om han är mer uthållig än vad hon är.


När vi kom tillbaka till hagen var hästarna knappt trötta alls, det svala vädret gör att de får betydligt mer ork. Lite lugnare och mer tillfreds verkade de dock vara, än innan vi kom iväg, så jag tror att ridturen uppskattades. :)

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2008 >>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se