Alla inlägg under augusti 2008

Av Frida - 27 augusti 2008 22:52

Nu har Erik och jag flyttat Titan och Perla till våra bekanta Charlotte och Magnus. Hästarna ska få vara inhysta hos dem under ca ett år framöver, medan Erik går hovslagarskolan i Nordvik. Han börjar den 8:e september, så vi tyckte att det var lika bra att flytta hästarna nu, så har vi tid för att packa och planera vad han ska ha med sig.


Igår fick Erik jobba med Perla och Titan, medan jag undervisade honom. Jag har fått förfrågan från några som undrar om jag vill undervisa dem då och då. För att träna på att instruera, fick alltså Erik ställa upp som elev.


Erik fick träna på ganska grundläggande saker med hästarna igår. Han fick stå rakt framför dem och be dem sänka nacken, sedan hitta ställning åt höger respektive vänster varv och tydligt se att höften kom fram. Perla var ganska lugn och sansad, trots att Titan sprang omkring i hagen och skrek efter henne.

Sedan fick Erik böja Perlas huvud åt höger respektive vänster sida, för att se att hon förstod tygeltagen. Efter det blev det framåt/nedåtsökning på volt, flytta ut och in några steg på volten i varje varv. Det gick faktiskt riktigt smidigt, Perla är känslig, så vi gick snart vidare i stegen.

Erik fick nu jobba på spåret, hitta  böjd rakt fram, öppna och sluta. Perla har kommit underfund med att sluta är väldigt lätt att göra, så hon hamnar lätt i slutaposition. Igår var vi dock noga med att det skulle vara jämn böjning genom hela henne och att hon inte överböjde sig i halsen, eller tvärade så att det blev skänkelvikning av det hela. Jag tycker att det är lättare att jobba hästen böjd rakt fram på spåret, för då undviker man lättare att hästen tvärar för mycket. Respektive sida av fram- och bakhovar ska gå i samma spår, och så ska yttersidan av hästen bukta ut.

Övningarna gick riktigt bra, så vi höll inte på längre än de max 30 minuter som vi hade avsatt för passet.


Med Titan fick Erik upprepa samma sak som med Perla. Titan var dock ganska spänd och orolig för att Perla sprang i hagen och skrek efter honom. Titan hade väldigt svårt att koncentrera sig och man fick säga till på skarpen att han skulle skärpa sig. Till slut fann han sig dock bättre i övningarna, även om han var en del spänd igår.

Erik avslutade med att ta upp Titan i trav på volt och sedan jobba med skolorna på spåret. Trots det regniga vädret gick det ändå ganska fint och Titan var förhållandevis lyhörd med tanke på omständigheterna.


Charlotte fick sedan jobba på samma sätt med sin varmblodstravare Flisan. Det har blivit stor skillnad på Flisan från att Charlotte börjat jobba henne och fram till igår, hon rör sig mer avslappnat i kroppen och hon förstår ganska väl vad hon ska göra. Dock hade Flisan också lite svårt att koncentrera sig igår, och sedan blir hon stressad över att komma för nära ridbanerepet då hon har stor respekt för elstaket. Charlotte fick försöka hitta öppnan genom att gå med Flisan en bit innanför staketet. Höger öppna var svårast, där flöt Flisan ut och tvärade hellre i skänkelvikning än gick i öppna. Ändå går det bättre och bättre, för till en början förstod Flisan inte alls att hon inte skulle fortsätta på en volt, hon följer Charlotte ganska fint nu, men ett vanligt staket skulle nog hjälpa till mycket på traven.

ANNONS
Av Frida - 19 augusti 2008 20:50

Den senaste tiden har det inte blivit mycket ridning av, delvis på grund av det regniga vädret, men också för att nu semestern är slut och jobbet har börjat igen.


Snart är det också dags för oss att flytta Titan och Perla till Charlotte och Magnus gård, där vi ska ha dem under tiden då Erik går på hovslagarskolan. Innan vi flyttar dem har vi för avsikt att ta träckprov på dem, och igår hade jag och pappa ute hästarna för att de skulle få beta och magen komma igång på dem. Titan var det inga problem att få nödig och snart var det träckprovet säkrat, men Perla däremot är inte lika glupsk och på henne fick vi inget träckprov igår.


Istället tänkte Erik och jag att om vi rider ut idag, så behöver hon säkert stanna och göra ifrån sig, men icke. Vi red i ca 1½ timme, men kunde inte få med oss något träckprov. Vi får satsa på en längre tur i helgen istället.


Titans provsvar kom idag, han hade 200 EPG (ganska lite) men odling är satt för att utesluta stora blodmasken (tror jag det var), så svaret kommer ganska fort åtminstone.

ANNONS
Av Frida - 16 augusti 2008 15:54

En massa tankar snurrar just nu i mitt huvud. Dressyr är till för hästen och inte hästen till för dressyren, brukar det heta inom Akademisk Ridkonst-kretsar, och även på andra håll. Frågan är dock om det är dressyr för hästen, eller för ryttaren och publikens ögon? Vill man ha fram en häst som rör sig så perfekt som möjligt, eller vill man rida sin egen häst på allra bästa sätt - oavsett vad det är för häst? Kommer tränare ta sig an mig oavsett vilken häst jag har, eller måste jag ha en häst som tränaren anser värd att skola? Naturligtvis har det genom århundraden funnits hästar som har varit allra dyrast och mest eftertraktade på marknaden som ridhästar när man vill skola hästen högt inom dressyr. Självklart finns det än idag hästar som anses vara de bäst lämpade för den som ämnar ägna sig åt dressyrkonst.


Vad är då Dressyr för hästen, och är det dressyr för alla hästar? Vad är det som är viktigt och vad ska man akta sig för? Kan och bör man skola alla hästar?

Något som genomsyrar AR-tänket är avslappning tycker jag. Man vill att hästarna ska vara avslappnade när de skolas. Många förknippar en avslappnad häst med en häst som har låg energinivå, men måste energin bli låg för att hästen är avslappnad? Vad är avslappning hos en häst? 


Tittar man på dem som ägnar sig åt klassisk/historisk dressyr idag, ser man ofta spanska och portugisiska hästar. Känsliga individer som har naturlig fallenhet för de högre skolorna och det pratas inte mycket om annat att rida på heller. Likväl som tävlingsryttarna föredrar stora halvblodshästar med bra gång för att få bra poäng av domarna.


Det jag vill framhålla med detta är att jag tror det är lättare att få en häst, med naturlig fallenhet för sitt användningsområde, att röra sig vackert, än en häst som inte är avlad för ändamålet. Att få en sämre häst att visa sig lika vacker, är nog en svårare uppgift. Är det inte tilltalande att göra det lättare för sig, än onödigt svårt? Då uppkommer återigen jakten på den perfekta dressyrhästen, som är lätt att skola och som snabbt tar oss till ära och berömmelse. Jag vet inte hur förtjust jag är i det, egentligen, det är med blandade känslor som jag inser att den lusten nog bor i oss alla.


Jag ska erkänna att ju mer jag ser av AR och ju mer jag lär mig själv så måste jag tillstå att jag tyvärr tycker att somliga ekipage ser ut att ha hästar med en hängande rygg och inaktiv magmuskulatur. Istället för att ryggen är statiskt spänd (inte heller bra), så blir den kvar i sitt nedersta läge och lyfts aldrig upp ordentligt. Det jag vill se är en mjukt svingande rygg, och där överlinjen längs och underlinjen kortas när man ber hästen att samla sig. Vissa ekipage som har en avslappnad häst med inaktiv magmuskulatur, får problem när de försöker samla hästen, då det bara blir tramp på stället och en hängande rygg samt en irriterat viftande svans. Varför blir det då så här? Vad är felet? Kanske är det detta som gör att några ryttare efter en tid söker sig vidare från Akademisk Ridkonst till något annat. Vissa ryttare stannar dock kvar.

Frågan jag har ställt mig själv är om jag kan betrakta mig själv som en Akademisk ryttare? Vad är en Akademisk Ryttare? Vad skiljer Akademisk Ridkonst från mjuk dressyr, är det inte samma sak? Jag har överlagt lite med min väninna Louise och hon trodde att detta fenomen med hängande rygg kan bero på det faktum att få AR-ryttare rider fram sina hästar innan själva skolningen. Dvs, innan man ger sig på och ska börja skola hästen under dagens pass, bör man först rida hästen aktivt framåt, gasa på så att säga. Skritta fram i friskt tempo, nästan överilat och gör hästen alert på hjälperna. Se till att den svarar med en gång och att du inte får en Western-jogg när du vill ha svingande trav. När hästen är framåt och alert, då kan man börja med dagens egentliga träning, vad än det nu må vara. Så tror jag i alla fall.


En annan bit i det hela är den utbredda användningen av stång + kapson, eller enbart stång. Många ryttare som börjar med AR tror att stångbettet är en obligatorisk utrustningsdetalj, men Bent var mycket noga med att (på senaste kursen jag var på) understryka att ridning på stång är ett mål, inte ett utbildningssätt. Det jag ser på många som använder stång och kapson, eller enbart stång, är också att ryggen faller igenom, hästarna blir avknäppta i nacken och ryggen och bakbenen hänger inte med. Jag tror att det beror på att de allra flesta hästar är för lågt utbildade för att kunna ridas bra på stång och kapson, eller enbart blank stång. Stången är ju ett redskap för den utbildade hästen, inte för unghästen. En ung häst bör ridas på tränsbett. Ju längre hävstången är på stångbettet, ju mer kan ryttaren ta i tyglarna för att få samma vridning i hästens mun, som med en stång med kortare stänger. Allra mest effekt får ett tränsbett, som inte har någon fördröjning alls, utan bettet rör sig precis lika mycket som ryttaren tar i tyglarna. Av denna anledning tror jag att det anses vara så svårt att rida med tränsbett, för det är svårt att göra signalerna så små som de bör vara i direktkontakt med hästens mun. Samtidigt ska man inte underskatta stångens skärpa. Ju längre hävstång det är på stången, ju svårare får hästen att ge signaler till ryttaren genom munnen. Blir det obekvämt i munnen knäpper hästen istället lättare av. 


Ung häst = tränsbett

Fullt skolad häst = Blank stång 


Jag tror så här, att en ung häst ska utbildas på tränsbett. Är ryttaren inte en erfaren och skicklig ryttare, får denne kanske problem med att hästen inte söker sig framåt/nedåt, men då tycker jag att man ska lära sig rida hästen framåt/nedåt på tränsbett. Jag fick av en bra Western-ryttare lära mig för flera år sedan hur jag får en häst att ge efter för betslet. Med att ge efter, menar jag att slappna och och länga sin överlinje och söka framåt/nedåt. Hästen ska alltså inte knäppa av i nacken och "gå på tygeln", utan förstå när jag vill att den ska länga sin överlinje. Den dagen då hästen är så högt skolad att den kan följa det ryttarens sits begär, så kan man rida sin häst på blank stång - om man nu vill det förstås. Då upptäcker man att hästen svarar korrekt och går bra att rida även när man har en blank stång i dess mun.


För att titta på den traditionella skolans utbildningsgång som ser ut så här:


1. Takt

2. Lösgjordhet

3. Stöd (Eftergift skriver vissa)

4. Schwung

5. Rakriktning

6. Samling


På tyska:

1. Takt

2. Losgelassenheit

3. Anlehnung

4. Schwung

5. Geraderichtung

6. Versammlung


Jag tycker nog att den har en viss poäng ändå ska jag säga.Nummer ett, takten. Jag vill att hästen ska ha rena gångarter, kunna skritta, trava och galoppera i ren takt för respektive gångart. På den unga hästen rider man ut och hästen bär sig då i en naturlig form i ren takt i gångarterna. Det säger sig självt att hästen då ska gå i ren takt, när man inte gör mycket annat än är följsam med sin häst.Lösgjordhet, där tänker jag avslappning, och det anser jag att hästen måste vara när den ska skolas. Så länge hästen behåller sin avslappning kan man gå vidare, tappar den avslappningen får man gå tillbaka tills man hittar den igen.Stöd/Eftergift ska man kanske tolka som att hästen ger efter för tygeln och följer den framåt/nedåt. Betänk att hästens mun är känslig och inte gjord för att bära ett betsel. Enbart tygelns tyngd innebär enligt viss forskning en belastning på ca 400 gram i hästens mun. Så fort man sedan börjar ta i tygeln så ökar givetvis trycket. Jag ställer mig fortfarande frågande till huruvida man faktiskt bör ha tygeln sträckt eller hängnade till hästens mun. Kanske vore det eftersträvansvärt att tygeln hänger lätt och att hästen följer den hängande tygeln?Schwung, att hästen rör sig genom hela kroppen, att hela hästens kropp rör sig mjukt. Hästen är inte statiskt spänd eller hängd i ryggen.Rakriktning, att hästen spårar och bär lika mycket på båda bak i en kraft som riktas rakt framåt i hästens kropp, för att i samlingen kunna omvandla kraften uppåt.Samling, det sista man gör när alla andra bitar sitter på plats och här omriktas skjutkraften till bärkraft.


Jag hittade en intressant dressyrlänk som bättre beskriver utbildningssystemet: 


http://www.chevaldressyr.se/relaxation.aspx


Dressyr är och förblir en konst... 

Av Frida - 8 augusti 2008 21:02

Idag kom Erik, jag och Charlotte tillbaka från Danmarksresan. Vi for tidigt onsdag morgon och kom efter många timmars bilfärd fram till Danmark. Det första vi gjorde var att leta upp vandrarhemmet vi hade bokat rum på, för att övernatta i Danmark. Den karta vi hade med oss hade knappt några gatunamn utmärkta, men efter en halvtimmes irrande hittade vi äntligen rätt!


Efter att ha ätit en bit mat och checkat in på vandrarhemmet, bar färden mot Bents gård. Vi kom fram till Bents gård strax efter klockan 16 och det kan tyckas tidigt då aftonträningen inte började förrän klockan 18, men det var tur att vi var i god tid, för omkring klockan 17 var de flesta platser upptagna. Allt som allt räknade vi till omkring 100 stolar som fylldes upp inför kvällens träning.


Innan föreställningen började tittade vi runt på den utrustning som fanns att köpa. Det var kapsoner, träns, bett, sadlar mm. Vi köpte dock inget, dels för att vi inte hade några fler danska pengar på oss, men så var det heller inget som vi kände något behov av.


Bent började med att tala i en mikrofon samtidigt som han arbetade sina hästar både från marken och ridandes. Efter en paus övergick han till att jobba sina hästar utan mikrofon och till musik istället.


När föreställningen var slut åkte vi nöjda och belåtna till vandrarhemmet för att på morgonen åter bege oss till Sverige, denna gång siktade vi mot ett litet samhälle utanför Hällekis, där vi övernattade hos en kompis till Charlotte.


På fredag morgon, dvs idag, åkte vi till Hällekis säteri för att titta på när Christofer Dahlgren tränade sina hästar. Christofer har nyligen köpt en ny häst, en Fredriksborgare vid namn Saxo, vilken han började att träna. Därefter jobbade han med Fardelejo och sist Nicki.

Rebecca och Christofer har en butik, vilken vi givetvis passade på att besöka när vi var där. Jag köpte med mig ett schabrak till Eponasadeln som jag har hemma, men det var också allt. Trevligt dock att besöka en hästbutik med ett annorlunda sortiment än vad det vanligtvis brukar erbjudas.


Därefter bar färden hemåt och utmattade kom vi till sist hem, efter en riktig akademisk långresa. ;)

Av Frida - 5 augusti 2008 11:00

Imorgon far Erik, jag och Charlotte iväg till Danmark för att se på Bents aftonträning. Det blir en lång resa för oss, ungefär 70 mil tror jag att vi har enkel resväg.


Vi har bokat ett vandrarhem i Danmark, så efter showen övernattar vi där, sedan bär det mot Sverige igen på torsdag förmiddag. Nästa stopp och övernattning kommer vi att göra i Hällekis, där vi på fredag ska titta på när Christofer Dahlgren tränar sina hästar. Tyvärr har han inte kvar den fantastiske Gary Glitter, som jag och Marion blev så förtjusta i förra året då vi var veckoelever hos Christofer, men jag tror ändå att det blir en annorlunda upplevelse. :)

Av Frida - 1 augusti 2008 11:16

Det har debatterats många gånger om huruvida man ska rida på hängande tygel eller ej. Vissa hävdar att man ska ha tygeln sträckt för att hästen ska söka fram till handen, medan andra förordar hängande tygel oavsett betsling.

Bara det faktum att betslet finns i hästens mun gör att skador kan uppstå. Så fort vi börjar laborera med betslet ökar risken för skador, och ju hårdare tryck hästen får i sin mun, ju mer menligt inverkar betslet.


Nackdelen med att över huvud taget ha ett betsel i hästens mun, är att hästmunnen aldrig någonsin är skapt för att få plats med ett betsel. Många hästar får skador i sin mun orsakade av ett felaktigt hanterat betsel, oavsett hur väl anpassat det är.


Under en viss tid var människan oerhört faschinerad av och trodde att bara man hade rätt betsel på hästen, så kunde man rida den riktigt bra. Det skapades en mängd mer eller mindre trevliga betsel under denna tid. Detta var naturligtvis en övertro till betslens funktion.


Idag vet vi mer och andra saker om hästens mun än man måhända gjorde för flera hundra år sedan. Med denna kunskap har vi också fått en annorlunda syn på betsling, men fortfarande kan det bästa utpassade betsel ändå förstöra hästens mun pga felaktig hantering.


Nu är jag inte fullständigt säker på historien, men jag kan åtminstone tänka mig att när vi började tämja hästar, så var ett betsel i dess mun inte det första vi började med, det var nog snarare läderremmar om hästens nos/hals etc, innan tanken kom på att vi skulle stoppa en metallbit i munnen på hästen?


Borde vi vara riktigt måna om hästens mun, skulle vi inte rida med betsel, utan välja ett bettlöst alternativ, som t ex sidepull. Om man då tittar på den biomekaniska biten finns det vissa anledningar till att man under århundradens lopp har valt att placera ett betsel i hästens mun. Tungan är förbunden med andra viktiga muskler i hästen och genom att inverka på tungan så kan man också få vissa reaktioner i resten av hästens kropp.


Bettlösa alternativ, så som sidepull, visst kan även dessa missbrukas, men den känsliga munnen skyddas åtminstone. Däremot mister vi möjligheten att inverka på hästens mun och de muskelgrupper som är kopplade till den, på gott såväl som ont.


För mig låter det mest rimligt, att ska jag ha ett betsel i hästens mun, så bör jag också använda det så lite och skickligt som möjligt. Efter inverkan borde förbindelsen mellan hand och betsel vara hängande, just för att hästen ska ha absolut minsta tryck i sin mun. Borde det inte vara så, om vi vill undvika skador till allra högsta grad? Så fort tygeln är sträckt, så belastas ju hästens mun mer än om tygeln är hängande, oavsett hur liten sträckningen är.


Så, borde man inte alltid rida med hängande tygel, vare sig man har ett stångbett eller ett betsel utan hävstång i hästens mun? För att minimera skador på hästens mun, menar jag.

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se