Alla inlägg den 16 augusti 2008

Av Frida - 16 augusti 2008 15:54

En massa tankar snurrar just nu i mitt huvud. Dressyr är till för hästen och inte hästen till för dressyren, brukar det heta inom Akademisk Ridkonst-kretsar, och även på andra håll. Frågan är dock om det är dressyr för hästen, eller för ryttaren och publikens ögon? Vill man ha fram en häst som rör sig så perfekt som möjligt, eller vill man rida sin egen häst på allra bästa sätt - oavsett vad det är för häst? Kommer tränare ta sig an mig oavsett vilken häst jag har, eller måste jag ha en häst som tränaren anser värd att skola? Naturligtvis har det genom århundraden funnits hästar som har varit allra dyrast och mest eftertraktade på marknaden som ridhästar när man vill skola hästen högt inom dressyr. Självklart finns det än idag hästar som anses vara de bäst lämpade för den som ämnar ägna sig åt dressyrkonst.


Vad är då Dressyr för hästen, och är det dressyr för alla hästar? Vad är det som är viktigt och vad ska man akta sig för? Kan och bör man skola alla hästar?

Något som genomsyrar AR-tänket är avslappning tycker jag. Man vill att hästarna ska vara avslappnade när de skolas. Många förknippar en avslappnad häst med en häst som har låg energinivå, men måste energin bli låg för att hästen är avslappnad? Vad är avslappning hos en häst? 


Tittar man på dem som ägnar sig åt klassisk/historisk dressyr idag, ser man ofta spanska och portugisiska hästar. Känsliga individer som har naturlig fallenhet för de högre skolorna och det pratas inte mycket om annat att rida på heller. Likväl som tävlingsryttarna föredrar stora halvblodshästar med bra gång för att få bra poäng av domarna.


Det jag vill framhålla med detta är att jag tror det är lättare att få en häst, med naturlig fallenhet för sitt användningsområde, att röra sig vackert, än en häst som inte är avlad för ändamålet. Att få en sämre häst att visa sig lika vacker, är nog en svårare uppgift. Är det inte tilltalande att göra det lättare för sig, än onödigt svårt? Då uppkommer återigen jakten på den perfekta dressyrhästen, som är lätt att skola och som snabbt tar oss till ära och berömmelse. Jag vet inte hur förtjust jag är i det, egentligen, det är med blandade känslor som jag inser att den lusten nog bor i oss alla.


Jag ska erkänna att ju mer jag ser av AR och ju mer jag lär mig själv så måste jag tillstå att jag tyvärr tycker att somliga ekipage ser ut att ha hästar med en hängande rygg och inaktiv magmuskulatur. Istället för att ryggen är statiskt spänd (inte heller bra), så blir den kvar i sitt nedersta läge och lyfts aldrig upp ordentligt. Det jag vill se är en mjukt svingande rygg, och där överlinjen längs och underlinjen kortas när man ber hästen att samla sig. Vissa ekipage som har en avslappnad häst med inaktiv magmuskulatur, får problem när de försöker samla hästen, då det bara blir tramp på stället och en hängande rygg samt en irriterat viftande svans. Varför blir det då så här? Vad är felet? Kanske är det detta som gör att några ryttare efter en tid söker sig vidare från Akademisk Ridkonst till något annat. Vissa ryttare stannar dock kvar.

Frågan jag har ställt mig själv är om jag kan betrakta mig själv som en Akademisk ryttare? Vad är en Akademisk Ryttare? Vad skiljer Akademisk Ridkonst från mjuk dressyr, är det inte samma sak? Jag har överlagt lite med min väninna Louise och hon trodde att detta fenomen med hängande rygg kan bero på det faktum att få AR-ryttare rider fram sina hästar innan själva skolningen. Dvs, innan man ger sig på och ska börja skola hästen under dagens pass, bör man först rida hästen aktivt framåt, gasa på så att säga. Skritta fram i friskt tempo, nästan överilat och gör hästen alert på hjälperna. Se till att den svarar med en gång och att du inte får en Western-jogg när du vill ha svingande trav. När hästen är framåt och alert, då kan man börja med dagens egentliga träning, vad än det nu må vara. Så tror jag i alla fall.


En annan bit i det hela är den utbredda användningen av stång + kapson, eller enbart stång. Många ryttare som börjar med AR tror att stångbettet är en obligatorisk utrustningsdetalj, men Bent var mycket noga med att (på senaste kursen jag var på) understryka att ridning på stång är ett mål, inte ett utbildningssätt. Det jag ser på många som använder stång och kapson, eller enbart stång, är också att ryggen faller igenom, hästarna blir avknäppta i nacken och ryggen och bakbenen hänger inte med. Jag tror att det beror på att de allra flesta hästar är för lågt utbildade för att kunna ridas bra på stång och kapson, eller enbart blank stång. Stången är ju ett redskap för den utbildade hästen, inte för unghästen. En ung häst bör ridas på tränsbett. Ju längre hävstången är på stångbettet, ju mer kan ryttaren ta i tyglarna för att få samma vridning i hästens mun, som med en stång med kortare stänger. Allra mest effekt får ett tränsbett, som inte har någon fördröjning alls, utan bettet rör sig precis lika mycket som ryttaren tar i tyglarna. Av denna anledning tror jag att det anses vara så svårt att rida med tränsbett, för det är svårt att göra signalerna så små som de bör vara i direktkontakt med hästens mun. Samtidigt ska man inte underskatta stångens skärpa. Ju längre hävstång det är på stången, ju svårare får hästen att ge signaler till ryttaren genom munnen. Blir det obekvämt i munnen knäpper hästen istället lättare av. 


Ung häst = tränsbett

Fullt skolad häst = Blank stång 


Jag tror så här, att en ung häst ska utbildas på tränsbett. Är ryttaren inte en erfaren och skicklig ryttare, får denne kanske problem med att hästen inte söker sig framåt/nedåt, men då tycker jag att man ska lära sig rida hästen framåt/nedåt på tränsbett. Jag fick av en bra Western-ryttare lära mig för flera år sedan hur jag får en häst att ge efter för betslet. Med att ge efter, menar jag att slappna och och länga sin överlinje och söka framåt/nedåt. Hästen ska alltså inte knäppa av i nacken och "gå på tygeln", utan förstå när jag vill att den ska länga sin överlinje. Den dagen då hästen är så högt skolad att den kan följa det ryttarens sits begär, så kan man rida sin häst på blank stång - om man nu vill det förstås. Då upptäcker man att hästen svarar korrekt och går bra att rida även när man har en blank stång i dess mun.


För att titta på den traditionella skolans utbildningsgång som ser ut så här:


1. Takt

2. Lösgjordhet

3. Stöd (Eftergift skriver vissa)

4. Schwung

5. Rakriktning

6. Samling


På tyska:

1. Takt

2. Losgelassenheit

3. Anlehnung

4. Schwung

5. Geraderichtung

6. Versammlung


Jag tycker nog att den har en viss poäng ändå ska jag säga.Nummer ett, takten. Jag vill att hästen ska ha rena gångarter, kunna skritta, trava och galoppera i ren takt för respektive gångart. På den unga hästen rider man ut och hästen bär sig då i en naturlig form i ren takt i gångarterna. Det säger sig självt att hästen då ska gå i ren takt, när man inte gör mycket annat än är följsam med sin häst.Lösgjordhet, där tänker jag avslappning, och det anser jag att hästen måste vara när den ska skolas. Så länge hästen behåller sin avslappning kan man gå vidare, tappar den avslappningen får man gå tillbaka tills man hittar den igen.Stöd/Eftergift ska man kanske tolka som att hästen ger efter för tygeln och följer den framåt/nedåt. Betänk att hästens mun är känslig och inte gjord för att bära ett betsel. Enbart tygelns tyngd innebär enligt viss forskning en belastning på ca 400 gram i hästens mun. Så fort man sedan börjar ta i tygeln så ökar givetvis trycket. Jag ställer mig fortfarande frågande till huruvida man faktiskt bör ha tygeln sträckt eller hängnade till hästens mun. Kanske vore det eftersträvansvärt att tygeln hänger lätt och att hästen följer den hängande tygeln?Schwung, att hästen rör sig genom hela kroppen, att hela hästens kropp rör sig mjukt. Hästen är inte statiskt spänd eller hängd i ryggen.Rakriktning, att hästen spårar och bär lika mycket på båda bak i en kraft som riktas rakt framåt i hästens kropp, för att i samlingen kunna omvandla kraften uppåt.Samling, det sista man gör när alla andra bitar sitter på plats och här omriktas skjutkraften till bärkraft.


Jag hittade en intressant dressyrlänk som bättre beskriver utbildningssystemet: 


http://www.chevaldressyr.se/relaxation.aspx


Dressyr är och förblir en konst... 

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Länkar

RSS


Skapa flashcards