Idag red Erik och jag ut på en ganska lång tur. Vädret var ganska härligt, trots att det var mulet, men det var en sådan här dag då man varken fryser eller är för varm på hästryggen.

Vi red nästan uteslutande på grusvägar, förutom en rättöversstig som vi provade ifall vi skulle kunna ta oss fram på. Tyvärr har regnandet gjort att det var översvämningar på flera ställen, så efter ett tag fick vi ge upp och vända tillbaka. 

När vi ridit en bit mötte vi en jakthund med pejl. I och med att det är jakt är det väl inte alltför ovanligt med hundar i skogen, så vi fortsatte lugnt bara. Erik märkte att Perla började skruva lite på sig och spana bakåt och då visade det sig att hunden nu följde efter oss! Jag blev lite kallsvettig, för jag har läst ruskiga historier om hundar som gett sig på hästar och man vet ju aldrig. Nåja, vi tänkte att hunden väl ger sig av så småningom. Vi väntade in jycken och så sprang han om oss och hästarna. Längre fram delade sig vägen och där tog hunden av på den vägen vi inte tänkte rida på. "Skönt" tänkte vi, men icke. När hunden märkte att vi inte följde honom (eller henne) så kom den efter oss igen! Vad skulle vi göra? Vi hade inte så mycket val egentligen. Vi fortsatte och lät hästarna trava, men hunden fortsatte ändå efter oss.

Längre fram vek vi av in på en väg där vi trodde att vi skulle rida in (senare visade det sig vara en återvändsgränd). Hunden följde efter. Erik hoppade vid en vändplan av Perla för att undersöka hur möjligheterna att ta sig vidare såg ut, då blev hunden överlycklig och trodde att vi äntligen skulle ta hand om den. Plötsligt hörde vi en bil och en hundvisselpipa. Hunden lystrade ett tag och verkade fundera på ifall den skulle springa mot ljudet. Till slut rörde jag mig med Titan mot hunden och då satte den iväg som ett skott. Längre fram träffade vi sedan på jägarna som tydligen ägde hunden. De hade varit och jagat flera timmar, så hunden var kanske trött. Nåväl, till slut fann hunden sin husse, slutet gott, allting gott.

Erik och jag blev så lyckliga över att ha blivit av med vår oönskade vän (för hur som helst är det lite olustigt att ha en okänd hund i hasorna och dessutom önskade vi så klart att han skulle återgå till sin husse och jaga, vad kunde vi göra?) Vi lät därför hästarna spränga iväg i en härlig galopp, som vi sedan höll någon km eller så (svårt att avgöra).

När vi kommit halvvägs på ridrundan, då var vi ganska nöjda, men ändå hade vi alltså lika långt kvar. Behöver jag säga annat än att vi var ganska möra när vi till slut kom hem..? Mörkt hade det också nästan blivit, eftersom vi ställde om klockorna i natt. Härligt var det i alla fall och något vi gärna snart gör om! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är åtta år sedan jag senast skrev på denna blogg. Jag skaffade en egen hemsida och bloggade vidare på den ett tag, men nu skriver jag ett inlägg här igen. Jag funderar på att lägga ner hemsidan då jag känner att den har tjänat ut sin roll. Jag hi...

Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...

Titan och Perla har fått stå lite åt sidan nu när vi har fokuserat på att förbereda Distinguido inför att åka transport och vara med på kurs. Idag längtade jag dock efter att rida Perla, så det blev hon som fick komma ut först. :-)   Då jag inte ...

Idag fick Erik en avbokning mitt på dagen, så han kom hem och vi åt lunch tillsammans. Efteråt gick vi ut och tränade Distinguido. Idag fortsatte jag träningen med slutan och nu verkar det som att Disto har förstått kombinationerna av hjälperna f...

Nu har det åter igen varit dags för ridsport på TV. I år har jag inte brytt mig om att ens titta på sändningarna, för jag vet att jag mest skulle sitta och bli besviken. Dressyren är inte dressyr i mina ögon, de flesta ryttare har hårt, hårt åtdragna...