Alla inlägg under april 2009

Av Frida - 23 april 2009 17:52

Jag fick ett mail idag, om kinesiska pälsfarmar. Fy så vidriga människor är! Åtminstone kan man väl avliva djuret innan man tar det man har fött upp det för. :(

Jag är inte för att använda päls från djur för att klä mig i över huvud taget, men om det ändå måste göras, så kan det väl ändå göras humant mot djuren. Varför detta plågeri?


Gång på gång visas dessa insider-reportage upp i TV, ändå fortsätter djurplågandet. Är det inte hundar och katter, så är det gäss eller något annat djur. Grymheten visar inga gränser, för vad människor kan utsätta djur för.

ANNONS
Av Frida - 21 april 2009 20:11

Frågan är berättigad. Efter att nyligen ha pratat med en vän så fick jag åter igen nya funderingar kring detta med ridning och då i synnerhet dressyr.


Rider jag för att kunna visa upp min häst på ett cirkusmässigt vis, med rörelser än mer spektakulära än en annan häst? Vad är det jag vill uppnå med min ridning? Vilka är mina prioriteringar?


Om vi nu ska ta exemplet hur det ser ut på tävlingsbanorna, så ska hästarna imponera på domarna och publiken. Att se en stor dressyrhäst röra sig på dressyrbanan ser onekligen mäktigt ut, ungefär som att titta på ett muskedunder till bil, med muskler och en vrålande motor under huven. Står man vid en dressyrbana och ser och hör hästarna på nära håll, så låter det också ganska mycket om dem. De svettas, blodådrorna syns, öronen är oftast spikrakt framåt, det kommer fradga ur munnen och ofta är de skummiga på halsen och mellan benen. Det dundrar på rejält när de springer förbi. Att då se en häst utföra ett helt program på högsta dressyrnivå, där allt mellan piaff och ökad galopp ingår är en imponerande syn för de flesta. Är det inte också det som ryttaren vill, att ekipaget ska imponera och bli beundrat? Att få hamna överst på prispallen (eller i detta fall få rosetten som signalerar 1:a pris)?

För många är det en mäktig syn att se en tämligen späd ryttare som kontrollerar ett så stort djur som hästen och oftast är det hästar med en mankhöjd på 170 cm och därtill som vi talar om.


Om jag istället erinrar mig den syn som jag har sett av uppvisningar i Akademisk Ridkonst, så är det sällan några frustande och heta hästar som syns inne på ridbanan. De flesta ekipage rider i ett ganska mjukt och lite långsamt tempo. Hästen ser inte överdrivet på hugget ut och ryttaren sitter oftast inte lika perfekt kontrollerat som dem inne på dressyrbanan. De ter sig ganska oansenliga egentligen jämfört med den show som tävlingsbanan kan erbjuda.


Det är lite som att jämföra muskelbilar mot klassiska bilar...


Varför väljer någon då att rida Akademisk Ridkonst? Jag har ofta fått höra att det är de obegåvade ryttarna, som aldrig kommer någonvart på ridskolan, som börjar med Akademisk Ridkonst. Frågan är om det verkligen är det sanna svaret?

Ser jag till mig själv så har jag alltid velat kunna rida så att det ser vackert ut med hästen, jag trodde att det skulle komma på ridskolan också efterhand. När jag blev varse om att varje ridpass innebar att man blev ganska ordentligt svettig och om man ansträngt sig väl för att få hästen att röra sig som ridläraren ville, då kändes det inget vidare bra i sinnet efteråt. Jag minns ganska väl vilka ord en tjej på ridskolan gav mig, efter att jag hade ridit en lektion på skolans trögaste ponny. "När jag rider xx så rider jag honom så hårt att han går på tygeln". Så var det alltså man skulle göra, man skulle rida hästen hårt för att den skulle gå på tygeln.

Nästa gång jag red den tröga ponnyn red jag honom hårt, jag drev och försökte lyfta hans tunga huvud med min hand. På något vis lyckades jag åstadkomma någonting, för under en bit av lektionen kändes han mycket rundare och finare och blev lättare att rida. Han orkade väl en stund, sedan hängde han på i handen igen. Jag kämpade mig blå och vad rejält blöt av svett efteråt. Hur det kändes i själen..? Inget vidare, jag kände mig grym mot den stackars ponnyn som tvingades stå ut med ridskolelivet och dessutom forcerat honom att göra mer än vad han orkade och ville själv. Den stackars ponnyn fick aldrig pension, han stod kvar på ridskolan till den dag han dog, har jag hört... Ett antal år tidigare var det på tal om att han skulle fått gå i pension, men så blev det tydligen aldrig.


Den där ridkänslan gav mig ingen lycka, det var inte så jag ville rida min häst. Ett antal gånger har jag också ridit brutalt på detta sätt, och varje gång efteråt har det känts lika illa i kroppen.


Jag strävar inte efter att imponera på människor, jag vill att hästen ska må bra av min ridning, jag vill inte göra honom sjuk eller illa till mods. Jag vill inte att hästen ska vända och gå ifrån mig i hagen när jag kommer för att hämta honom.


Min häst är kanske inte perfekt skapt för dressyr. Det är ju inte hästen som är till för dressyren, utan dressyren som är till för hästen. Varför ska jag då kräva mer av min häst än vad han förmår och orkar att prestera? Jag tror att det då i längden kommer resultera i antingen psykiskt dåligt mående, eller fysiskt.


Är din ridning gymnasticerande och uppbyggande för din häst, både psykiskt och fysiskt? Så vill jag att min ridning ska vara för min häst i alla fall.

ANNONS
Av Frida - 20 april 2009 23:02

Nu har jag fräschat upp layouten på www.akademiskridkonst.se som jag administrerar. Det har varit ett digert jobb, men till slut blev jag klar med den. Besök den gärna.:)


Erik och jag har börjat fundera på att skaffa något eget ställe att bo på, ganska snart. Vi tittar oss omkring, men än så länge har inte marknaden så mycket att erbjuda.

Att hitta bra lösdrift med ridbana eller ridhus är inte det lättaste häromkring, och till hösten vet vi i nuläget faktiskt inte riktigt var vi ska göra av hästarna. Det är tråkigt att ta upp träningen med hästarna när man ändå måste lägga ner den till hösten pga att det inte går att fortsätta träna på ridbana. På en ridbana blir ju övningarna lite mer kontrollerade,  och underlaget är ju plant och fint. Gräs är inte alltid så lättridet när det är gropar och knölar överallt.


Nåja, vi får se vad som dyker upp. Hittar vi inget eget ställe att bo på med hästarna, så måste vi ju kvartera in dem någonstans.

Av Frida - 18 april 2009 18:43

Idag när jag kom till hästarna hade Kenneth flyttat dem till en annan hage. Tidigare har de gått ihop med 6 tackor, men nu när de har lammat, så har lammen och allt stoj blivit lite för mycket för hästarna, som tröttnat på att ha får springandes överallt. Efter en del sura miner från hästarna och lamm som nog hamnat lite emellan, så fick det bli ny hage åt hästarna.


Här kommer de just fram ur skogen när jag har börjat plocka fram träns och diverse från bilen:

 


Så här ser nya hagen ut (panoramabild men inte riktigt rätt överlappad):

 


Träningspasset gick sådär. Det var varken plan mark eller kortsnaggat gräs, så Titan tyckte nog att det var besvärligt att arbeta där, han blev lite spänd. Trots det försökte han ganska så bra, och jag kom åter igen underfund med att han är otroligt känslig för ljud. När jag bad om lite samling så sade jag kom, kom för att få honom att gå fram. När han vid ett senare tillfälle inte ville gå fram, så sade jag kom, kom och då skulle han börja med samling istället. :S Jag måste tänka på vad jag säger och vara konsekvent.

Vi gjorde någon galoppfattning och kraven var inte så högt ställda idag, det var inte den bästa träningsdagen helt enkelt.


Efter träningspasset:

 


Av Frida - 17 april 2009 22:45

Jag kan inte låta bli att skriva detta inlägg, efter att jag läst på en del hemsidor om vilka folk tränar för.


Visst har var och en rätt till att själv välja tränare, men jag erkänner villigt att jag föraktar den som ser upp till tränare som  använder sig av icke hästvänliga metoder, eller hur jag ska uttrycka mig. Tränare som tvingar, eller gör det omöjligt för hästen att protestera, mår jag illa av att tänka på. Det finns genvägar, och många är snabba att ta till dem för att nå ära och berömmelse så fort som möjligt. Andra imponeras av dessa tränares skicklighet. Skicklighet i vad då? Jo, enligt mig, i att bryta ner hästen. Det handlar inte om att komma så fort fram som möjligt i dressyr, men för somliga verkar det faktiskt vara så. Ju yngre häst, desto bättre...


Dessa tränare finns nog inom alla discipliner tror jag. Dressyren har sina, hoppningen sina, travet sina, western sina och så vidare. Eftersom dressyr är vad som ligger mig närmast om hjärtat, så kommer jag osökt in på några namn direkt. Jag tänker inte nämna dem här, men det är ryttare/tränare som jobbar emot hästens biomekanik. De tvingar hästen att prestera så att den blir stressad och drabbas av panik.


I senaste tidningen Hästfocus stod det om en dressyrryttarrinna, Lucinda McAlpine,  som insett hur galna saker hon höll på med. Hon gjorde helt om, och har idag sina hästar på lösdrift, hingsten får gå med sina ston, inga täcken eller skor på hästarna. Ändå fortsätter hon att träna dressyr, jag tror att hon också har lagt om dressyrträningen.

Det är aldrig för sent att bättra sig, bättre sent än aldrig. Våga inse sina brister och att man faktiskt kan ha gjort fel förut. Man får lov att ändra uppfattning.

Av Frida - 17 april 2009 22:43

De senaste dagarna har jag farit hem från jobbet på lunchen, för att titta till Cassie. Jag har också tvångsmatat henne (tyvärr ansåg jag mig tvungen) med speciell dietkattmat. Nu mår hon faktiskt mycket bättre! När jag kom hem från jobbet idag (på eftermiddagen) så satte hon sig vid torrfoderskålen och knaprade i sig kattmaten som fanns där i. :=)


Jag lyckades senare på kvällen truga i henne några kattgodispinnar. Vad som helst får hon äta, bara hon äter!


Det är skönt att den värsta krisen verkar vara över nu, men på tisdag ska vi på återbesök hos veterinären. Jag tror de ska ta fler blodprover då, för att se hur värdena är nu, hoppas då att de är bättre!

Av Frida - 17 april 2009 22:35

Denna fråga ställde jag mig alldeles nyss, efter de idoga försök det har gjorts i Östergötland (vad jag känner till) att arrangera kurs inom Akademisk Ridkonst.


Sanningen är den att dels måste man ha någonstans att träna. Lämpligen en ridbana, eller allra helst ett ridhus för att gardera sig mot väder och vind. Sedan måste också kursgästerna ha någonstans att göra av sina hästar mellan träningspassen och då vill de flesta ha en box, eller åtminstone en hage (helst både och) till pållen.

Till teoripassen vill man ha en uppvärmd lokal att vistas i, där alla kursdeltagare hör och ser den som håller i teorin.

Till lunchen vill man ha ett uppvärmt rum, och helst tillgång till micro och gärna någonstans där man i nödfall kan handla sin mat, alternativt att man kan köpa mat på anläggningen.

Toalett är det trevligt om det finns, så att man slipper göra sina behov ute i naturen. Vem vill förresten göra "stora behov" utan dasspapper..?

Om det är en flerdagarskurs behöver man någonstans att kunna övernatta, helst på anläggningen eller kort promenadavstånd ifrån den, i värsta fall en kortare bilresa.


Det är inte alldeles lätt att ens få ihop till en kurs, och att uppfylla kursdeltagarnas krav på bekvämlighet är nästan ännu svårare, för hur många har egentligen en extra uppsättning boxar och hagar lediga för tillfälliga gäster? Jag kan bara se till mig själv och mina önskemål/krav och jag står för alla de som jag nämnt ovan.

Av Frida - 15 april 2009 21:56

Idag har jag hämtat hem Cassie från Valla djurklinik. Hon är bättre, helt klart, men inte den pigga kisse hon var för en tid sedan.


När vi kom hem lyckades jag bjuda henne på några matskedar tonfisk, men nu, några timmar senare, slickar hon bara i sig vattnet och vill inte äta mer. Hon äter inte mycket mat...


En sak som är bra, är att Iza inte gärna äter annat än det torrfoder som serveras, så nu under natten låter jag flera skålar med mat stå framme och hoppas på att Cassie finner aptiten under natten. Imorgon bitti lär jag se ifall hon har rört något av maten.

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15
16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2009 >>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se