Alla inlägg under september 2009

Av Frida - 19 september 2009 22:26

Sedan ungefär en vecka tillbaka är Titan konstaterad halt. Vad som har orsakat det är jag inte helt säker på, men den 1:e september flyttade vi hästarna till nytt ställe och i och med detta blev det en hel del spring i hagen. Antingen har han skadat sig själv, eller så kanske det är någon spark som tagit illa.


I onsdags var vi på ATG-kliniken för hältutredning. När vi väl kom in dit var Titan märkbart bättre, men jag hörde och såg att han inte rörde sig helt rent. Jag undrar dock om inte jag hörde/såg hältan tydligare än vad veterinären gjorde? De verkade inte tycka att rörelsemönstret var så illa som jag tyckte.

Hur som helst, i vänster varv var Titan väldigt oren, i höger varv syntes det inte mycket. På rakt spår syns hältan. Veterinären konstaterade att det var höger framknä och höger bakkota som gav mest indikation på att Titan var obekväm med att bli böjd i de lederna, så de sprutades med kortison. Titan fick även tuppkam i blodet. Nu ska han vila i tre veckor innan det är dags för återbesök.

Det blir med andra ord ingen träning på ett bra tag...


Därtill, Perla har börjat brunsta så in bängen. Hon har flörtat upp en av valackerna i hagen till den milda grad att han varit uppe och betäckt henne. Jag vet att det inte är bra, men i morgon är det söndag och inga affärer finns öppna då, annars är min förhoppning att munkpeppar ska kunna dämpa hennes brunst. Vi har ingen möjlighet till att sära på hästarna, inte permanent i alla fall. Behöver jag säga att, bekymmersveck i pannan, grå hårstrån och håravfall snart kommer som brev på posten...? Just nu är vi strandsatta, vi har inga reservplaner i bakfickan helt enkelt...

Annars är detta ställe så perfekt för oss, vi är jättenöjda med att ha hittat något som passar oss på alla vis, men det är inget vidare med ett högbrunstigt sto som får valacker att betäcka henne. :-(

Av Frida - 4 september 2009 12:00

Härförleden talade jag med en bekant om hästar och ridning, efter att ha sett Edward Gals ritt på hästen Moorland´s Totilas, med häpnadsväckande 90,750% i dressyr-EM och därmed slagit världsrekord i högsta poäng på dressyrtävling. Edward Gal var i blåsväder för några år sedan, när han figurerade på bilder på Theresa Sandins hemsida Sustainable Dressage. Theresa skriver djupt och biomekaniskt ingående om träningsmetoden rollkur. Träningsmetoden har kanske fallit i glömska hos de flesta, eftersom debatten kring den har tystnat. Somliga av de ryttare som då använde metoden, har senare påstått att de ej längre använder den. Edward var en av de ryttare som anklagades för att använda sig av rollkur.

Vilka ryttare som använder den idag, vågar knappt nämnas. Även fastän folk med säkerhet på diverse olika tävlingar klart och tydligt ser olika ryttare rida på sätt som skulle klassas som rollkur, så ifrågasätts det inte längre, debatten har effektivt tystats ner.


Jämför Edward Gals vinnande ritt mot en ritt av Hubertus Schmidt. Det jag ser på Edwards häst, är en häst som rör sig extremt. Hästens överarmar är inte bara parallella mot marken, utan de är till och med vända uppåt, innan frambenen börjar röra sig mot marken. Detta kan knappast påstås vara ett naturligt rörelsesätt för en häst, oavsett vad somliga vill få det till. Jag skulle aldrig tro att denna hästen skulle röra sig på detta vis i hagen.

Visst är det så att det finns talangfulla hästar, hästar som av hästägare får stort värde på grund av deras gångarter. Klart finns det bättre och sämre hästar, allt beroende på vad man har tänkt att ha dem till. Till exempel såg jag ju hingsten First Wish på en video med Jan Brink. First Wish var då ganska ung, tror han var 3 eller 4 år på videon och rörde sig fantastiskt mjukt. Det är klart att en sådan häst betingar ett högre värde på hästmarknaden, än ett vanligt halvblod med ej särskilt häpnadsväckande rörelsemönster.


Dressyr för mig, är en häst som rör sig mjukt och svävande, som en dans i klassisk balett. Jag vill inte se ett aerobic-pass, som är vad jag anser att man ser av Edward Gals ritt på hästen Moorland´s Totilas.

Av Frida - 1 september 2009 10:07

På Bukefalos dyker det då och då upp trådar då användare ifrågasätter AR-ryttares användnade av stång, ibland kombinerat med kapson.


Nu har återigen en sådan tråd väckts. Jag kan förstå att folk reagerar över användandet av stång, och jag gör det själv. Jag har blivit rekommenderad att använda stång och kapson på Titan, och en period red jag med det, dock blev resultatet inte som jag tänkt mig, så jag återgick till mina tränsbett. Det ska sägas att jag varierar en hel del mellan olika tränsbett, allt utifrån hur jag känner just denna dag. Det senaste bettet som jag har använt mig av, är det så kallade Pee Wee bettet. Dock tycker jag att det är i kortaste laget för Titan, så när jag anser mig ha råd, ska jag köpa ett till i en större storlek till honom.


Huruvida Pee Wee bettet är lämpat för ridbaneridning kan jag för tillfället inte yttra mig om, eftersom jag inte har provat det på ridbanan ännu. Bettet har ju en rak mundel, som Titan inte protesterar emot, mundelen tar väldigt liten plats i hästens mun.

De flesta andra ledade bett har Titan knaprat på, mer eller mindre. Knaprandet uppstår utan att man tar i bettet, så det tyder väl på att han inte är helt nöjd med det. När en häst dessutom knaprar på ett bett, så förstör hästen sina tänder, så det är ett högst icke önskvärt beteende. De bett som han inte försöker dra upp i munnen är de som är raka, utan leder vill säga.


Ett stångbett som jag faktiskt testat att rida med, var en portugisisk unghäststång. Den har inte så lång hävstång, och när jag provade att rida på det red jag förstås enhändigt. Vi provade att rida väpnarprogrammet, och resultatet var väl hyfsat. Det finns mycket att jobba på, men jag fick ändå en känsla för hur Titan kändes när jag bad om specifika övningar på specifika platser på ridbanan. Det är skillnad när man känner att; Här är det dags för lite öppna, här gör vi halt, här travar vi etc. När man rider ett program kan man inte lägga in en volt för att det känns som att det behövs, utan då får man stå ut med att känslan inte är perfekt och fortsätta ändå.


Hur som helst, nu har jag kommit ifrån ämnet lite... Jo, när det gäller stångbett så är det för mig på det viset att jag försöker känna av hur hästen fungerar på ett visst bett, en viss sadling mm. Om jag känner att det är något som inte stämmer, så försöker jag att byta ut den delen. När jag red på stångbett kände jag att jag inte längre hade ett verktyg att kunna resa upp Titan med. Alla förhållningar i tygeln gjorde att han sjönk än lägre med sitt huvud. Visst, om man då ser till att få mer energi i bakkärran så kan man få en mer upprest form på hästen, men för egen del så föredrar jag att spara stångbettet tills jag inte behöver använda mig av en bromsande funktion i bettet. När man kan rida hästen på helt hängande tygel, och kan bromsa med sätet samt ev andra hjälper än handen till hästens mun, då kan man sätta in en stång för att det är vackert och ändå ha kvar möjligheten att med en omärklig rörelse be hästen att länga sin hals ännu mer. En lätt, lätt kramning i tygeln och omedelbar eftergift. Tygeln inverkar då också lite längre ner på hästens hals, än om man har tränsbett, tygeln kommer närmare bogarna.


Det viktigaste är att ständigt vara ifrågasättande och kritisk till sitt val av verktyg. Är de rakt igenom positiva? Hur är känslan från hästen och hur vill jag att den ska vara? Är det något som känns svårare med nuvarande val av utrustning, än det tidigare? Finns det något jag kan förbättra? Hur ser det ut när vi framförs som ekipage? Ser det vackert och kraftfullt ut?

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Länkar

RSS


Skapa flashcards