Alla inlägg under oktober 2009

Av Frida - 31 oktober 2009 18:07

Idag har vi flyttat hästarna till vår egna gård. De verkade väldigt nöjda med att ha kommit dit och vandrade förnöjsamt runt i skogen.Glad

Av Frida - 30 oktober 2009 21:43

Ikväll gjorde Erik och jag en hemsk upptäckt, Titan har fullt med knölar i skapet! Det första som slog oss var cancer! Efter googlande och sökning på Bukefalos hittade vi dock ett inlägg där en häst fått knölar lite varstans på kroppen, och det visade sig vara en allergisk reaktion. Då drog vi oss till minnes att en annan häst i hagen fick utslag tidigare i år, och då fick byta hage. Nu har det varit dåligt med mat i hagen och de har heller inte haft fri tillgång på hö de senaste dagarna. Troligen har Titan ätit av någon giftig växt eller annat, som givit upphov till knölarna.


Vi flyttar hästarna till vår egen gård i morgon, förhoppningsvis försvinner knölarna när vi flyttat hästarna. Om inte annat får vi ta kontakt med veterinär så klart.

Av Frida - 24 oktober 2009 07:39

Hygrom - det är en svullnad som kan uppträda efter att hästen t ex har blivit sparkad. Det som ledde till att jag lärde mig detta ord, var att vi för några dagar sedan upptäckte en svullnad på Perla, just i bogen mellan frambenen. Eftersom hon den senaste tiden har varit ganska så brunstig så har hon nog råkat fått sig en spark när hon har varit alltför närgången mot de andra hästarna i hagen.


Beträffande brunstigheten, så får hon nu ett dyrt preparat som heter Hormone Balance. Till en början verkade det fungera, men sedan återkom brunstigheten, så då ökade vi på dosen.

Nu går Titan och Perla endast tillsammans med ett annat sto, och i den flocken verkar det vara lite lugnare. Perla är så oerhört flörtig av sig...


Nåväl, bulan mellan frambenen är säkert uppkommen efter en spark, men nu har jag lärt mig vad det heter. Trodde först att det hette ödem, men så är det inte. Själva svullnaden påminner om en lårkaka, så det var det ord jag först sökte på inne på Bukefalos, men då hittade jag ordet hygrom.


Bra när man lär sig nya saker! :)

Av Frida - 24 oktober 2009 06:15

För några dagar sedan läste jag signaturen "Havrepappas" blogg där han skrev om sin reaktion om rapporten "Älskade hästar" från Djurens Rätt. Jag har också läst denna rapport, fast det var ett tag sedan. När jag läste den framkom inte så mycket nytt, det satte snarare pränt på saker som jag länge känt till och känt avsky för. Signaturen Havrepappa verkade dock läsa rapporten på ett annat sätt än vad jag gjorde, tror jag.


Här är för övrigt länken till rapporten: http://www.djurensratt.se/portal/page/po.../hastrapport.pdf

Här är länken till Havrepappas blogginlägg om rapporten: http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/7...epappa/73941.htm


Många icke hästmänniskor som jag pratar med, har ofta en helt annan syn på hästar än vad hästmänniskor har. För icke hästmänniskor är det inte naturligt att rida en häst, att ens ha den domesticerad. Icke hästfolk, som inte har förutfattade meningar om hur en häst bör leva eller tas om hand är ofta förvånansvärt mindre bekymrade om vilken färg hästen ska ha på "sitt" täcke eller ens hur stor box den har. Det är lätt för dem att se hästen som vilket annat vilt djur som helst, för i grund och botten är hästen ett vilt djur, även om vi har tämjt dem. Det går att tämja många djur, men att ta ur dem deras vilda instinkter är svårt. Har man däremot blivit lärd att behandla hästar på ett visst sätt, t ex från ridskolan där man lärt sig rida, så är det onaturligt för människan att helt plötsligt frångå det sättet.


Jag tycker inte att rapporten är så konstig, men den berör mig djupt. Kanske är det så att de hästägare som har vuxit upp med att hästar ska stå inne i en box med täcke och lindor på natten, och ofta om dagen, rakas inför varje vinter och sedan täckas med tjocka termotäcken, äta x antal kilo kraftfoder som komplement till x kg hö/silage/annat grovfoder, och vistas i ensam i en rasthage, á en paddocks storlek, som känner sig attackerade i denna rapport? För dessa människor är det en djupt rotad vana om hur de ska hantera och sköta sina hästar, och det behöver inte medföra fysisk misshandel av djuret hästen.

Många tänker sig djurplågeri som former av där man fysiskt misshandlar hästen, men det kan också vara mental misshandel.

För att ge några enkla exempel på detta;

* Tänk på alla värphöns som förr så "naturligt" satt i trånga små burar och producerade ägg på löpande band. Det var ingen som fysiskt skadade dessa höns.

* Tänk på alla kor som så "naturligt" står tjättrade i sina bås dygnet runt när de tagits in från säsongens sommarbete.

* Tänk på alla grisar som så "naturligt" hålls i utrymmen inte större än att de rymmer suggan själv.


För bönder som vuxit upp med att hålla djur på ett visst sätt, finns det inget onaturligt i att fortsätta hålla sina djur på detta vis, det har ju alltid fungerat förr! Sedan kommer en myndighet och ska helt plötsligt diktera nya villkor som gör att de måste ställa om sig och bygga om hela sin anläggning för miljontals kronor. Inte blir bönderna glada av det. Dessa bönder sköter också säkert sina djur på ett kärleksfullt sätt, och på det sätt som de har lärt sig i generationer. Trots det, vilken "icke-bonde" tror inte att värphönsen skulle trivas bättre i små flockar, med sin egen tupp och få vistas ute lite som de vill? Vilka kor skulle inte trivas bra med att få vandra fritt på markerna, så som de gör om somrarna? Vilka grisar skulle inte må bra av att få röra sig fritt och kunna bygga sina egna bon ute i naturen?


En väninna till mig har studerat bland annat grisars beteende, och berättade för mig att grisen egentligen är ett mycket renligt djur. Hon hade häpnadsväckande mycket information om grisars naturliga beteende, när de får möjlighet till det. Jag hyser ingen tvivel om att de flesta tamdjur skulle kunna må mycket bättre och bli lugnare av att få leva så nära sin naturliga livsmiljö som möjligt. Saken är bara den att människor är uppvuxna med traditioner om hur man håller djur, och dessa traditioner sitter djupt rotade och medför att vi lätt känner oss hotade den dagen då någon ifrågasätter vår djurhållning.

Av Frida - 22 oktober 2009 16:39

Titan är en Nordsvensk Brukshäst och en mycket grov sådan. Detta har fått till följd av att många människor tycker att han är alltför fet. Visst, jag håller med om att han är i överhull, men varje gång någon påpekar det, känns det som att jag är en dålig hästmänniska. Jag är väldigt less på att höra detta...


Nordsvensk Brukshäst är en hästras som är avlad för att klara sig på lite mat. Jämförelsevis med t ex Ardennerhästen, behöver Nordsvensken betydligt mindre mat för att uträtta samma arbete. Förvisso är Ardennerhästen till sin storlek större och kan kanske dra tyngre lass än en Nordsvensk, men betänk då hur smidig och nätt en Nordsvensk kan vara, och samtidigt klara av att arbeta långa dagar i skogen.

Förr i tiden ville man helt enkelt inte att en arbetshäst skulle kräva enorma mängder mat, för det fanns knappt så att det räckte av den varan till alla djur på gården. Kanske avlade man då indirekt på individer som i dagens samhälle inte alls mår bra av den kost som oftast erbjuds våra hästar, det vill säga "riktigt stuterihö" med höga värden av både energi och protein. Förr i tiden fick hästen ofta klara sig på skräphö, det finast höet fick korna som skulle producera mjölk och kött. Hästen skulle "bara" arbeta.


Om man har en lättfödd häst på fri tillgång av grovfoder, vill det till att detta grovfoder är magert för att hästen inte ska fetta på sig för mycket. De senaste åren har Titan och Perla gått på fri tillgång av hö, i vintras var nog höet ganska magert, för de höll sig fina i hull trots fri tillgång och att de ändå inte reds. När sommaren kom och de släpptes i sommarhagen, skenade fettet på dem dock. På några få veckor svällde de upp som elefanter, men när vi äntligen fick bort dem därifrån och till ett magrare sommarbete, tog det inte så lång tid förrän hästarna syntes magrare. Nu när höstmånaderna åter igen har kommit och hö har ställts ut, har det synesvis varit alltför kraftigt åt våra två, med resultat att de båda har svällt upp. De är inte lika feta som i somras, men runda är de. Proportionerligt sett har nog Perla svällt upp mest. De andra hästarna i hagen, fyra halvblodshästar, har inte alls svällt upp så kraftigt, så skillnaden är stor mellan hur lättfödda de är.


Självklart är det så att det är skillnad mellan olika hästraser. Ta ett engelskt fullblod t ex, de måste ofta ha stora mängder mat för att inte se ut som spjälstaket.

Det är så klart inte hälsosamt för en häst att vara tjock, men när man inte har möjlighet att välja eget foder, vad ska man göra då? Det är inte vi som vill ha hästarna runda, men de blir så av fel mat, så enkelt är det. Inte kan man få alla andra att följa ens egna önskemål heller, om våra håller sig fina i hull, så blir troligen de andra hästarna magra och måste tillskottfodras. Det är en svår balansgång.


Hur det än är, när Titan är i fin form, så kommer han aldrig att vara i samma hull som ett halvblod. Ett halvblod har en annan grundbyggnad, som helt enkelt inte är så kraftig. En Nordsvensk i lagom hull, kommer ändå att se fet ut i jämförelsevis med ett halvblod i lagom hull.


Nu när vi snart har ett eget ställe, kan vi välja hö med omsorg, och det känns bra. När vi så småningom kan ta eget hö, har vi tänkt att satsa på mineraliserat ängshö, dvs hö som består av många olika sorters gräs och som innehåller bättre halter av mineraler och vitaminer, än vad som vanligtvis kanske förekommer. Detta ängshö torde det inte vara några större problem att ge hästarna fri tillgång av.

Av Frida - 21 oktober 2009 14:20

Under ganska lång tid har ifrågasättandet av Akademisk Ridkonst på forumet Bukefalos varit tämligen stort. Jag vet inte när det började, det kom väl successivt antar jag. Det har nog hela tiden funnits med några kritiska röster, men nu för tiden tycker jag att de kritiska debattörerna synes vara fler än anhängarna till AR.


Jag undrar vad man får ut av detta debatterande mot AR? Jag är mycket väl införstådd i att utövarna av AR kanske inte alltid är de skickligaste ryttarna, men å andra sidan finns dessa personer inom alla andra inriktningar också: Western, vanlig dressyr, hoppning, fälttävlan och så vidare. Det finns nog ingen gren där utövarna är perfekta ryttare och gör allting perfekt rätt.


Jag är inte perfekt, och min häst är heller inte perfekt, i varje fall inte om man ska se till att skapa det ultimata dressyrekipaget, som kan göra precis allting bäst i hela världen. Jag är som jag är, men jag lär mig ständigt. Min häst är skapt som han är, men han anpassar sig efter mig och det verkar som om han gör så bra han kan när han är på det humöret. Jag har inget behov av att ständigt klanka ner på dem som jag ser som dåliga ryttare, eller dåliga hästskötare. Jag behöver inte tala om för andra hur de ska göra, eller inte göra. Gör det mig eller dem lyckligast om jag tillrättavisar någon? Det ska man nog fråga sig, ger man "hjälp" för att vara vänlig, eller visa att man kan bättre?


Jag är så less på Klassisk Ridkonst-forumet på Bukefalos, och känner inget som helst behov av att uttrycka mig där längre. Det finns så mycket trevligare människor runt omkring mig, som jag kan prata om ridning med, på ett nyanserat sätt. Allt är inte svart eller vitt, men det tycks ha undgått somliga. Jag tycker att det är hemskt tråkigt när det finns en elit, som på något vis vill framhålla sig bättre än de som rider "vanlig dressyr", AR, Western eller vad det nu må vara, de framställer sig själva som om de är de mest intelligenta personerna i världen.


Det senaste jag nu läste på Klassisk Ridkonst, är det eviga tjatet om stångbettets varande eller icke varande. Vi har den ena sidan, som försöker förklara sin syn på stångbett och varför de använder den. Det spelar dock inte någon roll hur många förklaringar de har, för den andra sidan har bestämt sig för att ett stångbett är vansinne att använda, så länge man inte rider Grand Prix dressyr, eller motsvarande. Då ska hästen givetvis vara utbildad och klara av att gå ett sådant dressyrprogram med 70% ungefär. (Sagt med viss ironi i rösten.) Nåväl, ungefär så låter det.

Jag är ingen förespråkare av vare sig stångbett eller graman, men jag tror att var och en måste få göra den upplevelsen. Det tog mig tid att förstå och inse skillnaden och att fundera mycket själv. Dock kan det vara så att vissa hästar är mer eller mindre oridbara på andra bett än stångbett. Vi hade en gång i tiden en kallblodstravare som gått många år på travet. Han gick förvisso att rida på vanligt tränsbett, men han hade en så djupt rotad erfarenhet av hur han skulle svara på tränsbett, att det verkade som en onödig kamp att envisas med tränsbett, det framkallade ofta bara än mer stress hos honom, då det säkert påminde honom om hur han skulle svara på tränsbett under i stort sett hela sitt liv. Nåväl, han var en häst som avvek från normalen, han hade säkert varit annorlunda om han sluppit travet i sitt liv.


Jag har sett folk som rider på stångbett och/eller kapson, de har också tränat för AR-tränare. Det finns de som i mina ögon absolut borde byta betsling, men så länge de själva inte tycker det, så kommer de heller inte att göra det. Det kan också vara hästar som har en viss negativ erfarenhet med sig i bagaget, från vanliga tränsbett, så man ska inte döma hunden efter håren alla gånger.


De gånger som jag kan tycka att det är motiverat att fortsätta rida på stångbett, är i de fall där hästen sedan tidigare har varit inlärd att svara på ett visst sätt med tränsbett, och det väsentligt skiljer sig från hur man nu vill att den ska svara. Ju längre tid hästen lärts svara på ett visst sätt, ju svårare är det att lära om.

Vissa hästar är mer eller mindre omöjliga att rida på bettlösa (typ sidepull, kapson etc) alternativ också, några av dem är tunga och hårda och svarar dåligt på bettlöst, några av dem rent ogillar det bettlösa alternativet. Ett sätt kan då vara att träna, och träna och träna på att hästen ska acceptera och svara på det bettlösa. Nackdelen med bettlöst träns, är att man inte längre kan påverka hästens tunga och mungipor. Jag har inte ridit särskilt mycket med bettlöst, så jag ska inte yttra mig alltför mycket om det. När jag red Titan på ett bettlöst träns, så funkade det hyfsat, dock kunde han bli väldigt stark på det, och tja, ju mildare betsling man har och ju mer egensinnig häst (lyssnar inte på ryttaren i alla situationer) ju svårare är det att rida på det. När jag har ridit Titan på ponny-hackamore, så har det gått rätt bra, men stark kan han bli på det ändå. Med storhäst-hackamore (mycket kraftigare hävstång) så blev han nästan förbannad så starkt det var. Jag kunde få stopp på honom, absolut, men han blev nästan otäckt irriterad på dess skärpa. Släpper jag upp någon annan än Erik på Titan, på en äng eller så, då kan det nog sluta hur som helst... Titan har så mycket egna idéer för sig, att om man inte aktiverar honom mer eller mindre hela tiden, så hittar han på hyss. Han är så stor och blir så stark, att vill han sätta iväg, tja då har man inte mycket att sätta emot själv. Det måste vara en person med mycket egen vilja som rider Titan, annars kör han med ryttaren, lyssnar inte etc. Den perfekta dressyrhästen? Nej, jag skulle inte tro det...


Hur som helst, det jag vill säga med ovanstående, är att man vet inte hurdan vare sig häst eller ryttare är och har för bakgrund. Vissa är kanske också nöjda med att rida runt så länge hästen inte protesterar och det känns trevligt på ryggen. Några vill inte ta en kamp med hästen, utan låter hellre hästen få bestämma/diktera villkoren. Kanske ser inte ryttaren det andra ser? Kanske tycker ryttaren att hästen rör sig bra och trevligt?


Jämförelsevis kan jag säga att när jag har iakttagit Western-ekipage på ganska hög nivå och som ofta vinner tävlingar, så ser jag stora brister med hur jag vill att ridning ska se ut. Men, westernryttaren (och domaren) VILL kanske att det ska se ut så där... Jag får då acceptera att det är deras ridning och de som sätter upp reglerna för hur det ska se ut. Jag skulle faktiskt också vilja jämföra AR med Western, de två ridstilarna är nog mer lika, än vad tävlingsdressyr och AR är.

Av Frida - 17 oktober 2009 10:16

  Äntligen har vi hittat en egen gård att bosätta oss på! Inflyttning sker i mitten av november som senast.Glad


I övrigt ligger träningen nere. Sedan Titan blev halt har vi inte tränat något alls. Orsaken till hältan var högst troligen en hovböld som kom ut längst bak vid en ball på vänster fram. Det är inte lätt att skydda det området på hoven och all väta har knappast gjort det bättre. Trots allt gör vi rent varje dag och så småningom försvinner väl ömheten.


På gården finns ingen ridbana, så vi får se hur det blir med träningen framöver. Skönt är dock att äntligen kunna ha hästarna hemma!


Vi har hittat en fin PRE-hingst som nog skulle vara lämplig åt Perla. Nästa år ska vi definitivt betäcka henne, för hon har varit konstant brunstig de senaste två månaderna. Vi har gett henne ett medel som heter Hormone Balance och det verkar fungera, bara det att dosen inte kan hållas så låg som flaskan rekommenderar, utan vi får ge mer för att hon inte ska brunsta igen.

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Oktober 2009 >>>

Länkar

RSS


Skapa flashcards