Nu var det åter igen ett tag sedan jag skrev i bloggen. Det är inte alla dagar jag riktigt har modet uppe att skriva, jag lider av en otrolig prestationsångest. När jag känner att saker och ting inte flyter så bra, vill jag inte vara med. Träningen med hästarna har varit blandad. Pga värmen blir Titan väldigt trött och orkar så lite. Han försöker så gott han kan, men jag förstår om han inte orkar med sin stora kroppskonstruktion.

Perla red jag ganska länge på ett hackamore och jag tyckte att det fungerade bra.    Dock hade jag svårt att få till rätt ställning i nacken på henne, och särskilt i hennes svårare vänster varv blev det till slut omöjligt att lösgöra henne i nacken och få rätt ställning på hackamoret. Hon är en väldigt energisk häst, gränsfall het på ridbanan tror jag man kan säga. Hon blev väldigt laddad och tycker det är så kul att springa, så till slut kände jag att jag inte hade kontroll på henne längre, utan ridningen blev på hennes villkor. Hon gick utåtställd i vänster varv när jag skulle fatta galopp och hon längde heller inte ut halsen så som jag önskade utan hon krullade ihop sig om jag tog i tyglarna, eller sprang fortare om jag längde ut dem. Hon tycker galopp är så roligt och ville därför galoppera i tid och otid, vilket inte lämpar sig när man ska jobba sig starkare mer kontrollerat.

Jag övergick därför till stång och kapson, vilket fick andra konsekvenser. Hon var het och framåt och när jag bromsade i stången och kapsonen slog hon upp huvudet och gick emot stången. Det kändes inte trevligt att rida när hon reagerade så starkt och emot stången, så jag bytte igen.

Jag växlade till en portugisisk unghäststång och satte en tygel i mundelen och en i stångens skänkel. Mestadels red jag enbart på mundelen, dvs utan hävstång. Detta var Perla väldigt obekväm på, så jag red inte många gånger på den betslingen. Bettet var så lätt att hon drog upp det i munnen och försökte nappa tag i skänklarna när ringarna störde hennes läppar.

Nu har jag åter igen satt på en stång (akademisk stång) och har en kapson med fast järn som är väldigt tydlig gentemot hästen. Denna kombination har jag ridit på några gånger nu och den verkar störa henne mindre. Enda kruxet är att jag inte kan lyfta hennes huvud på denna betsling, men jag får försöka rida att rida med hängande tygel och vänja mig av med den kontakt jag vanligtvis har på ett tränsbett och lita på att hon inte behöver lyftas i formen. Inte helt lätt, ska erkännas.