Jag tror att det var några fler än jag som såg dokumentären "Buck" på SVT tidigare i veckan. Den ligger kvar på SVT Play en knapp månad till, så för dem som vill finns ännu chansen att se programmet.

Reaktionerna på denna dokumentär har varit blandade. En del tycker att den var hemsk, andra att den var jättebra. Olika personer lägger olika värderingar i dokumentären beroende på deras egna bakgrund.

Det finns många hästmänniskor som är kända för sin hästhantering och många av dem har startat egna skolor. Klaus Ferdinand Hempfling, Pat Parelli, Monty Roberts, Alexander Nevzorov m. fl. De har alla mer eller mindre sitt egna sätt att hantera hästar på. Jag minns ganska väl när jag läste i någon av KFH:s böcker om att han inte ville vara elak mot hästen, utan klappade den länge och väl, och till slut blev han ordentligt biten. Något i den stilen var det, det han ville få fram var att umgås med hästar innebär inte att vi ska se dem som gosedjur, för då kan det likväl sluta illa...

Hur det än är, är man den människa man är. Som med allt annat har en del människor mer medfödd känsla i kroppen för saker och ting de intresserar sig för, medan andra får lära sig en viss teknik. Man kan beundra andra personer, idolisera dem, men själv aldrig någonsin vara kapabel till att bli likadan, och inte är det meningen att vi ska bli en kopia av någon annan? Man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv, och jag tror ingen har som motto att de ska göra saker och ting på ett sätt de inte tror på. Var och en utvecklas av de erfarenheter de skaffar sig genom livet. Bucks barndom var inte den raraste man kan tänka sig. Detta framkom i dokumentären, och den hingst som attackerade Bucks medhjälpare jämför också Buck med sin egen barndom. Får man en dålig uppväxt och ingen hjälper en upp så kan det sluta illa.

http://houston.culturemap.com/newsdetail/07-06-11-the-real-life-horse-whisperer-ties-horse-problems-to-people-problems-in-Buck/

Nu är jag inte helt bekant med hur inridning av hästar normalt sett går till i USA, men i dokumentären ges lite exempel på det, och det inkluderade en hel del otrevligheter. Buck har ett annat sätt, och nog har han förändrat många hästmänniskors syn på hästar. Dokumentären var i första hand om honom som person, inte hur han rider in och hanterar hästar över lag. Vad jag förstod så har Buck lärt sig mycket av Tom Dorrance. För många år sedan var jag på en liten clinic med Leslie Desmond, som lärt sig av Bill Dorrance (Erik fick förresten boken "True Horsemanship Through Feel" med Bill Dorrance och Leslie Desmond). Både Tom och Bill Dorrance (de var bröder) kan anses vara skaparna utav den moderna natural horsemanship-rörelsen, så jag tror att hästvärlden har mycket att tacka dem för. De har tillfört något annorlunda i hästhanteringen, än hur den gängse var dessförinnan. Därifrån utvecklas saker naturligtvis vidare, men jag tror faktiskt att just Tom och Bill haft stor betydelse i historien.

Om ingen vågar prova något nytt, så blir vi mer eller mindre kopior av varandra...