Alla inlägg under juni 2013

Av Frida - 28 juni 2013 18:45

Idag tränade jag Titan tre pass. Ett på förmiddagen, efter lunch ytterligare ett och så ett på eftermiddagen. Mellan passen fick han stå inne i en box och vila sig. Faktum är att han blev mer energisk för varje pass. Första passet kändes han ganska trött och seg, bättre pass nummer två och pass nummer tre kom han riktigt igång. Det blev så att Erik filmade lite grand och här är resultatet.


Ridbanan är inte så bred, bara drygt 14 meter, så volten är mindre än vad den kanske ser ut att vara. Ungefär så här är det när Titan gör så gott han kan idag.



Här är ett klipp till

ANNONS
Av Frida - 28 juni 2013 08:58

I onsdags var jag och en väninna på besök hos Alain Roland och hans gård Ängstugan. Vi åkte dit för att rida en lektion för Alain på hans hästar. Alain har ett långt liv bakom sig med hästar i arbete. Jag blev tilldelad en häst som heter Junco och min väninna fick rida Itano.


Alain förklarade för oss att handen får lov att gå åt sidorna och framåt, men aldrig bakåt. Det skapar spänning i hästarna och hindrar dem. Det håller jag helt med om, det var inga konstigheter.   Skänkeln/benet delade han upp i olika delar, lårbenet som en del, knät en del, vaden som en, hälen en och resten av foten som en sista del. Också mycket logiskt att man kan använda skänkeln på olika vis, det är även min uppfattning.

Ridningen skedde på blank stång och enhandsfattning. Med tygelhandens fingrar kunde man plocka i höger respektive vänster tygel, och det är ju så även min tanke om enhandsfattning är. Generellt sett var det här inte fråga om böjning/ställning i den mening jag är van vid, utan att få hästen att föra huvudet åt höger eller vänster.


Därefter flöt lektionen på i att vi fick prova att få hästarna att flytta sitt huvud ut mot väggen och in mot mitten, flytta bakdelen ut mot väggen och in mot mitten och olika kombinationer av detta. Heller inget konstigt. 


Vi fick rida volter, flytta bakdelen runt framdelen, flytta framdelen runt bakdelen och hästen skulle samtidigt kliva på framåt. Allt för att kunna använda hästen i bruksridning.


Vi fick rida hästarna i skritt, trav, ökad trav och galopp. Traven ökades genom att ge handen framåt och föra överlivet något tillbaka. Det var en fantastisk trav som min häst Junco bjöd på då! 


Höger galopp fattades genom att föra hästens huvud åt vänster, föra fram höger skänkel och bak vänster skänkel. Därefter fattade hästen galopp. Det gjorde Junco också helt enkelt. 

För att fatta vänster galopp förde man hästens huvud åt höger, flyttade fram vänster skänkel och bak höger skänkel. På detta vis kunde vi fatta vilken galopp vi ville, oavsett vilket varv vi red i. Jag råkade nog göra fel några gånger och min häst bytte galopp som om ingenting, det var inget jag märkte utan Erik som berättade det först efter passet.


Min tanke om detta med att föra hästens huvud utåt i galoppen. Det borde rimligen vara så att om man rider i höger varv och ska fatta höger galopp, så ställer/för jag hästens huvud utåt, åt vänster. Detta borde göra hästens högra bog fri och att den då får lättare att fatta just höger galopp. Hästarna var ganska raka i kroppen. Jag som vanligen rider hästarna med mer böjning/ställning i kroppen kan förstå denna tanke. När jag rider i höger varv, så vill jag ha hästen ställd och böjd åt höger. Yttersidan lång och fin, sökning till ryttarens hand. Hästens bogar väl placerade i hästen. Nåväl, detta är dressyr och finstämdhet. Det Alain lär ut är bruksridning, en fungerande ridning för att arbeta med hästen. Då handlar det om att underlätta för hästen. Om jag ställer och böjer hästen åt höger och sedan vill be den om att fatta galopp, så underlättar jag egentligen inte för den utan den blockerar sin innerbog.

Om jag gör som Alain instruerade mig, så får jag känslan av att höger bog går diagonalt ut från hästen. Om jag gör som jag brukar göra, så går hästens höger bog framåt i voltens riktning. Hur rör sig hästen i hagen? När jag iakttar Titan när han galopperar så går han knappast ställd och böjd utan han går ganska rak i sin kropp. Bogen går ut från hans kropp när han galopperar.

Jag säger inte att det ena är rätt eller fel, men jag tror att Alains sätt är tämligen naturligt för hästen. Hästar i frihet fattar galopp ur en kroppsplacering som är enkel för dem. Genom att ställa och böja hästen kan vi dock gymnasticera den så att den blir liksidig, och arbeta med hästens kropp på ett annorlunda sätt.


Alain pratade om att det var ryttarens höfter som är viktiga. Handen är inte så viktig, utan man rider med sin kropp, sina höfter, möjligen skänklar, men inte handen. Jag tror jag förstod hans idé om ridning ganska bra och det lät sunt och vettigt. Det var inget konstigt alls utan jag höll med honom om det. 


När jag tittar på ett Youtube-klipp där Pedro Torres rider Working Equitation-bana på en hand och mestadels i galopp, så är det inte fråga om ställning/böjning i de olika momenten. Min tanke om det hela är att om man ska fokusera på att ställa/böja hästen korrekt hela tiden så tar det så mycket tid och fokus från det som verkligen är viktigt. Det viktiga är att hästen för sin kropp i balans hela tiden och att den är med ryttaren. Detaljer är inte så noga när det är bruksridning det handlar om, dvs inga millimetermått utan hur väl du utför uppgiften är det som räknas.

WE har ju olika delar. Att rida teknikbanan på tid är bara en del så klart.


Jag tycker att det var jätteroligt att rida för Alain på hans häst!    Det var länge sedan jag hade så kul på hästryggen. På slutet kunde jag t o m låta min högra arm hänga ner längs min sida och slappna av bättre i min högerhand och bara åka med. Det kändes som väldigt naturlig ridning för hästarna. Jag tänkte också på detta med galoppombytena som jag inte märkte. Bent har berättat om när han en gång i tiden såg en man göra de mest fantastiska galoppombyten på sin häst. När han frågade mannen om hur han gjorde för att byta galopp så fint, så ställde sig mannen frågande. "Galoppombyten? Vad menar du?" Bent försökte förklara och när mannen till slut förstod vad det handlade om, att det var skillnad på höger och vänster galopp, så var det inget han hade tänkt på, utan för honom skedde ombytena naturligt. När hästen byter galopp och det sker omärkligt och enkelt, så är det rätt, det ska inte till några stora åthävor för att byta galopp.

Hästen fann sig i sin naturliga balans och så länge man inte stör hästen så korrigerar den sig för att hamna i rätt balans. Så ser det ut på WE-klippet med Pedro Torres. Hästen bara bär sig i balans och byter galopp när den behöver det. I vissa moment går den i något mellanting av trav och galopp, men det är inte relevant, utan balansen är det viktiga i sammanhanget.


Jag ska ta med mig lite av de här tankarna till när jag ska rida Titan. Jag ska prova en del nya saker och se vad som händer. Titan är så rutinerad i gemet att han snabbt finner sig i det gamla som han är van vid. Jag ska se om jag kan få in lite annat tänk i galoppen, för att underlätta den för honom.  Dessutom kommer jag att åka till Alain fler gånger.    

ANNONS
Av Frida - 25 juni 2013 12:19

Midsommardagens eftermiddag tillbringade vi i Hällekis när Rebecca och Christofer firade 10-årsjubilieum. Evenemanget de hade ordnat tillsammans med sina medarbetare var riktigt genomtänkt, det hände saker hela tiden under de ca 3 timmar som föreställningen pågick. :)


Under dessa 3 timmar hade de bl a en rasparad där många raser var representerade. Fredriksborgare, Connemara, P.R.E, Ridponny, Shetlandsponny, Frieser, Arabiskt fullblod, Quarter (tror jag det var). Jag kan ha glömt någon ras förstås, för det var många. :)

Under rasparaden presenterades varje ras bakgrund lite kort, och det gav inblick i vad hästen använts för och hur man sett på den under tiderna. Bl a Fredriksborgaren var förr en mycket värdefull häst, och en enda häst kunde kosta en hel by plus dess innevånare för någon att köpa. Mycket fascinerande att begrunda!   


När Erik och jag har köpt häst under åren har det sällan funnits någon väl genomtänkt tanke bakom det hela. Titan köpte vi för att jag ville ha en egen häst, efter alla år på ridskola och sköta andras hästar och jag var ganska desperat i att hitta en häst nu! När vi tittade på vad olika raser kostade att försäkra, så såg vi enorma skillnader mellan t ex Engelskt fullblod och Nordsvensk Brukshäst. På den tiden var raserna indelade i olika rasgrupper, åtminstone hos ett försäkringsbolag som vi tittade på då. Nordsvensk Brukshäst låg i samma rasgrupp som Arabiskt fullblod, Shetlandsponny, Russ, Kallblodstravare och ett antal raser till. Halvbloden låg i dyrare rasgrupper att försäkra. Eftersom vi ville köpa en häst som var billig att äga försäkringsmässigt sett, och jag på något håll blivit avrådd från att köpa ett Arabiskt fullblod som förstahäst, började vi titta efter Kallblodstravare, då jag i tidningen Hästfocus läst om dem som "Nordensk Barockhäst" i en artikel om Eva Jälmbrant och Bent Branderup. Jag läste artiklar om den gamla svenska lanthästen och vad som blivit uppdelat i Kallblodstravare och Nordsvensk Brukshäst. Jag trodde att raserna hade ganska mycket gemensamt än idag, men jag visste egentligen ganska lite om dem.


Det fanns då inga Kallblodstravare alls runt oss på farbart avstånd. De som fanns var relativt dyra (omkring 30tusen kr för en fd travare just omskolad till ridhäst) eller alldeles för långt bort. Så, vi tittade även efter Nordsvensk Brukshäst på annonserna.

Så en dag, inte alltför långt efter vårt letande börjat, såg jag en nyutlagd annons om en 2-årig Nordsvensk Brukshäst, valack, till salu på Hästnet tror jag det var, utsatt för 7tusen kronor. Det var inte så långt bort, ca 10 mil tror jag det var. Jag ringde upp ägaren och vi bestämde en tid för att komma och titta på valacken.

När Erik och jag, efter en god stund på slingriga oljegrusvägar, kom fram till gården, såg jag direkt Titan i hagen. Jag sade till Erik; Titta på hans ögon, honom ska vi ha! :)

I princip hade jag nog redan bestämt mig i bilen. Jag tror inte att jag såg något annat än Titans ögon när vi var där och vi bestämde snart tid för veterinärbesiktning och efter den hämtade vi hem Titan.

Sådan var historien om när Erik och jag köpte vår första häst. Vi trodde alltså att vi köpt oss en "Nordens Barockhäst". Icke desto mindre kunde vi väl ana hur Titan var avlad, vilka linjer han hade bakom sig. Hans pappa är en ganska kraftigt byggd Nordsvensk och hans morfar likaså. Korta hästar, men med mycket kropp och relativt tunna ben till sina kroppshyddor. Tunga, rejäla arbetshästar.


När Titan växte upp blev han således en ganska grovt byggd Nordsvensk Brukshäst. Mycket massa. Relativt lång och vacker hals, men en kropp som en tunna. Ganska väl vinklat kors och stor bakdel, men mycket stor och tung bog.

Hade jag vetat bättre då, vad jag vet idag, så hade vi inte tittat åt Nordsvenskar och hade jag vetat mer om avel hade jag inte tittat på en Nordsvensk med den stammen, utan valt en med lättare påbrå bakom sig.


Titan har ingen naturlig förmåga att göra skolor ovan mark. Han har ingen naturlig förmåga att göra rena galoppombyten, han har ingen naturlig förmåga att galoppera i ren tretakt, han har ingen naturlig förmåga att ens kunna trava rent. Titan är avlad till att vara en körhäst, en draghäst som drar tunga timmerlass i skogen. Det skulle han göra med bravur om man väl körde in honom. När man drar tunga lass så drar man i skritt och man behöver ett bra påskjut och mycket tyngd i bogen för att lägga sig väl i selen. Trav och galopp är då inga parametrar man tar hänsyn till i sitt avelsarbete.


Tung körning och lätt ridning går inte riktigt hand i hand. Jag har därför gång på gång fått uppleva hur svårt det är att rida Titan, och få honom att föra sig som den bild jag har framför ögonen. Att grensla honom är som att grensla en badboll. Jag vill att det ska vara taktrent, lätt, energiskt och vackert. Att be Titan om detta är som att be världens starkaste man att dansa balett, eller något i den stilen. En balettdansös har en helt annan kroppsform och byggnad än de som tävlar i styrka.


Ändock gör Titan verkligen så gott han kan, han är en mycket arbetsvillig häst och har bland de vackraste ögon jag sett hos en häst     , men hans muskler orkar inte så länge eftersom de får bära så mycket massa. Att träna honom innebär därför mycket hänseende till hans dagsform. Är han trött och orkeslös, så sjunker hans kapacitet till nära noll. Har han en bra dag orkar han ändå inte repetera en övning mer än ett par, tre gånger om den är ansträngande muskulärt. Får man inte till övningen riktigt bra på de gångerna, är tillfället förbi. Man får vänta till en annan dag. Ena dagen kan han gå så fint som aldrig förr, och nästa dag är det som att börja om från börja igen om han känns stel och orkeslös. Lösgöra honom och mjuka upp honom. När han är mjuk och uppvärmd orkar han som regel inte så mycket mer.


För några helger sedan var jag och en bekant iväg till ett ställe och fick där prova att rida iberiska hästar. Ridningen i sig var inte i fokus, men att känna hur lätt dessa hästar hade för trav och galopptakt och bara föra sina kroppar - det var häftigt! Wow!    Vilken styrka och lätthet de hade i sina rörelser! På kommando kunde de hur enkelt som helst utföra piaff och passage med oss på ryggen, och även galoppombyte, även fast ingen av oss var vana vid att rida dessa rörelser. Hästarna var så klart skolade och visste vad de skulle göra för vilka hjälper och var, men så otroligt lätt det gick! Jag blev så fascinerad!


När vi sedan kom hem till vardagen var det inte svårt att förstå varför folk har valt att rida på somliga hästraser, och köra med andra. Naturligtvis visste jag detta innan, men det blev så tydligt för mig att det är tämligen avgörande för vilken ras och individ du väljer, hur mycket du ska få kämpa emot naturen, eller hur mycket naturen kommer följa dig. Vill du göra det lätt eller svårt för dig?   

Av Frida - 23 juni 2013 23:37

Erik fick idag fortsätta träna med Disto under mitt överinseende. I princip blev det en upprepning av gårdagen, med tillägg att vi även började ta ut Disto längs spåret på långsidorna och försöka behålla böjning och avslappning. Det gick rätt fint. I höger varv var det lite svårare men i vänster lite lättare. Ingen enorm skillnad men ändock liten att notera.
Det som jag tycker är viktigt är att en häst med stora kliv får liv att ta stora kliv så att man själv inte bromsar hästens lösgjordhet och energi. När Disto läts kliva på bättre så hade han lättare för att slappna av, det blev stor skillnad. Viktigt är också att hålla undan inner bog och att inte dra hästen framåt i kapsonen utan endast visa vägen framåt/nedåt. För att få hästen att röra sig framåt måste man påverka motorn bak, genom att driva hästens bakben framåt av spöet i skänkelläget och/eller rösten.
När passet var över fick Disto rulla sig på ridbanan. Mycket skönt, verkade han tycka. :)

Gloria fick liksom igår ha bett i munnen idag. Denna gång accepterade hon bettet mycket snabbare. Träningen flöt på som den brukar, hon gick fram fint och kunde ta galopp i båda varven med lätthet. Öppna och sluta och samling i skritt och trav är inga problem. :)

När jag släppte ut Gloria i hagen stod Titan så nära till att jag lade Glorias grimma om halsen på Titan och tog med honom till uppbindningsplatsen. Efter flätande av man och pannlugg och en snabb borstning var han klar för ett pass han med. Det slog mig vilken otrolig skillnad det är på kroppsmassa hos Titan och Gloria. Gloria når jag med lätthet överallt och hon har tunn, fin hårrem och man och tagel. På Titan är allt så grovt och stort.
Jag tog blank stång på Titan idag och bestämde mig gör att bara jobba honom vid hand, inte rida. Han har aldrig gått särdeles bra på kapson, utan hängt sig på den. Dessutom hindrar den hans gäspningar.
Titan kändes ovanligt pigg och framåt när vi kom in på ridbanan. Han stannade lätt när jag bad honom om det. Sänka nacken och hitta ställning i kroppen var inga konstigheter, det gjorde han lätt.
Jag gick framför honom på volten och kände igenom öppna och sluta. Jag kände att Titan erbjöd sluta mot piruettvändning, så jag jobbade honom lite längs spåret i öppna, diagonalsluta och vändning. Han kunde göra detta ganska fint i skritt så jag tig upp honom i trav och försökte samma sak där. Snäppet svårare tyckte Titan och i slutan fick jag jogga baklänges för att han skulle orka, men likväl kunde han komma mot vändningar även där. Titan kändes väldigt energisk och arbetssugen så jag gick ner i skritt och bad om lite samling mot halva steg. Det är svårt att hitta travtakt i nästan på stället tycker Titan så vi balanserade mellan lite mer framåt och så mycket på stället han orkade. Det är svårt med travtakt så det blev lätt lite galoppanslag istället, men det är okej när han bjuder på det. :) Det viktigaste är att han vill göra något i min samvaro och han försöker. :)
Han kändes väldigt positiv så när jag efter ett kort pass kände att vi gått igenom och jobbat på vad vi kan, utan att träna så mycket att det blir tungt, kunde jag lika gärna ha lagt på en sadel och ridit. Sådan energi hade Titan kvar när vi slutade, väldigt skoj att känna! :)
Mestadels under hela passet var han så avslappnad att han lät snoppen hänga ut. När vi var klara gjorde han det också vilket jag tar som ett gott tecken på att jag inte tillfogar honom obehag och spänning. :)

Av Frida - 23 juni 2013 09:02

Igår, midsommardagen, hade Erik och jag planerat att åka till Hällekis på Rebecca och Christofers 10-årsjubileum. Avresan hemifrån skulle inte ske förrän kl 11, så innan dess fanns det tid för att träna ett par hästar.

I förrgår satt jag på Gloria och hade hjälp av Erik som longör. Det flöt på ganska fint, Gloria tar det lugnt och stilla. :) Det jag fick känslan av uppsuttet var att det saknades något att lösgöra hästen med, när jag red på kapson. Igår bestämde jag mig därför att prova att lägga in ett bett i Glorias mun, för att vänja henne vid det. Jag valde ett rakt eggbett, alldeles för långt men då fick jag också chans att se hur litet bett hon behöver. Detta bett har tyngd och i och med att det är oledat så blir hästen ofta mindre pillig i munnen. Eftersom ett bett ligger på den plats där hästen sorterar ut det den inte vill äta, så blir det naturligt så att hästen försöker få ut bettet från munnen. För att få Gloria att försöka ignorera bettet resonerar jag som så att det är lika bra att träna på som vanligt, så jag tränade henne på samma vis som jag brukar. Gloria var väldigt duktig, gick på framåt och hade inga svårigheter att föra sig som vanligt på volten och längs spåret.
Jag kommer inte addera ridning tror jag, förrän hon är helt lugn med bettet, och definitivt inte sätta en tygel i bettringarna förrän hon är stilla i munnen.

Jag tror att det kan vara så att vissa hästar är lugnare och lättare att lösgöra utan bett, medan andra är lättare att påverka utan bett. Perla tycker jag tillhör den senare kategorin medan Titan tillhör den första. Titan har jag sällan kunnat påverka så som jag önskar genom att rida honom bettlöst. Ute i skogen blir han vansinnigt stark och det är en säkerhetsrisk att rida honom bettlöst ute bedömer jag. På ridbanan blir han stel och stum i sidorna framförallt i galopparbete. Dessutom har han stort behov av att gå och gäspa de första minuterna, något han inte kan med t ex en kapson.
Perla däremot är väldigt fipplig med delade bett och hon är heller inte bekväm med raka, lätta bett (har ett Peewee-bett) utan hon går bäst på ett så kallat ponnyhackamoore. Det rider man lätt ut med och även på ridbanan trivs hon bra med det och har lättare att koncentrera sig på ryttaren så.
Gloria tror jag, åtminstone än så länge, tillhör Titans kategori. Längre fram kanske ett bett inte behövs men just nu tror jag att man lättare kan påverka hennes fysiska lösgjordhet bättre med bett. Därför får hon nu vänja sig vid ett sådant.

När vi gått igenom Glorias träningspass och det var färdigt för dagen var hon lugn och stilla i munnen med bettet. :)

Vi hade fortfarande gott om tid på oss innan avresan, så därför hämtade vi ut Distinguido från hagen. Disto har varit på ridbanan några gånger men mest för att acklimatisera sig. Igår fick Erik träna Disto med kapson. Distos träning just nu består i att få honom avslappnad och fokuserad på människan när han är på ridbanan. Sänka nacken och hitta ställning/böjning och hålla undan inner bog samtidigt röra sig framåt. Det gick bra igår. Disto stannade och tittade på flaggan som fladdrade i vinden, men då fick Erik be honom att röra sig framåt och sänka nacken. När Disto gick med huvudet högt och lite spänt, fick Erik stanna honom och be honom sänka nacken. Det är ingen mening att be hästen att sänka nacken när man bara får motstånd till svar. Om hästen spjärnar emot är det bättre att se till att lösgöra den mentalt först innan man fysiskt ber den att sänka nacken. Om inte hästen svarar nedåt när man tar i kapsonen nedåt, är det bättre att hitta ett läge där hästen kan svara rätt. Dessutom är eftergiften av stor vikt; om hästen är lite spänd och spjärnar emot så känner den sig tvingad av ett ej upphörande tryck på nacken. Vid minsta sänkning/mjukhet i nacken måste eftergiften vara total. Vi kan inte tvinga hästen till att utföra saker emot dess natur, då kommer vi endast att tillföra hästen spänning.

Distos pass var ganska kort, när han börjat slappna av och vara bekväm i båda varven slutade vi. Det tog ca 10 minuter.

Av Frida - 20 juni 2013 21:34

Idag, dagen före midsommarafton var det premiär för Disto av flera saker. Till att börja med fick han komma ner till Erik och mig där vi satt i trädgården och gå omkring och beta på gräsmattan. Vi satt i våra baden-baden-stolar medan Disto avslappnat betade omkring oss.

Därefter kom vi på att det kunde vara en bra idé att ta med honom på promenad. Inför det fick han på sig ett schabrak och även en resårgjord spänd runt magen, vilket han inte haft förut.
För att Disto skulle känna bättre trygghet på promenaden fick Titan också följa med ut.

Så, där gick vi alla fyra. Jag först med Titan och Erik därefter med Disto.

Disto tog det hela med ro, det var som ingenting. Vi passade på att springa lite grand på stigarna också, inga problem det heller. Det enda som var besvärande var alla bromsar som surrade runt och satte sig på Titan, men han brydde sig inte så mycket om det trots allt.

Det enda som var lite läskigt var när vi mötte en bil som inte saktade ner. Jag förstår inte vad det är med bilister. Tror de på något vis att en häst gör mindre ont att få i framrutan än en älg? Tror de att färre människor blir skadade om en häst får panik än en älg??
När man möter ett hästekipage ska man alltid visa hänsyn, sakta ner och hålla åt sig. Inte vill man skrämma någon i onödan?

Av Frida - 16 juni 2013 09:04

De senaste dagarna har jag blivit riktigt arg och upprörd över vad jag har läst på nätet gällande foton tagna av en besökare på de danska dressyrchampionaten 2013! Besökaren fotade framridningen och postade foton på Facebook. Fotona visade flera stora kända namn rollande och flexande sina hästar.

http://epona.tv/blog/2013/june/if-the-shoe-fits

I länken ovan visas ett urval av foton, fler foton finns på Facebook:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.574439575933761.1073741841.100001031717626&type=1

 

På grund av dessa foton har nu allt fotande och filmande förbjudits på Ecco FEI European Championships i Herning, Danmark i Augusti i år. Man vill så klart undvika all negativ publicitet. Varför förbjuda fotande om nu inget fel begåtts? Då finns det väl inget att dölja, eller...? Jo, men kanske finns det ändå något att dölja, om man nu inte törs låta allmänheten göra sin bedömning och visa vad som faktiskt pågår. Jag tror att detta är på väg att växa sig till en folkstorm och många människor inser att detta är riktigt fel och ser till att göra sina röster hörda.

Eftersom Ecco (skotillverkare) uppenbarligen ger sitt stöd till detta djurplågeri, skulle jag vilja be alla er som köper Ecco-skor att genast sluta stödja denna tillverkare. Visa ert missnöje genom att inte köpa deras skor! Jag kommer definitivt inte att köpa några Ecco-skor så länge denna Eccos officiella inställning är att vidhålla att inget opassande försiggått på tävlingen nämnd ovan.

 

Danska Equestrian Federation säger nu att de stödjer Anna Kasprzak till 100%...

http://epona.tv/blog/2013/june/danish-nf-100-behind-kasprzak

 

Till och med Eurodressage kommenterar uppståndelsen kring de publicerade fotona och den nyuppblossande debatten kring rollkur:

http://www.eurodressage.com/equestrian/2013/06/15/rollkur-debate-flares-again-denmark

Bland det löjligaste att läsa är att veterinär har undersökt hästarna före, efter och under tävling och inte såg några tecken på skador. Som om det på något vis skulle klargöra att allt är i sin ordning!?    Även fastän våld har brukats behöver det inte synas utanpå. Allt är inte mätbart heller, utan psykisk ohälsa är svårare att mäta än fysisk. Jag har läst artiklar om hästar med syrebrist i blodet, som inte får luft under träningspasset, men för att mäta sådant här krävs mätutrustning som jag nog inte tror att en vanlig banveterinär har tillgång till. Inte heller sitter någon mätutrustning på hästarna när de rids.

 

Jag är helt klart beredd och villig att avstå från min "rätt" att rida, om man kunde förbjuda ridning pga att det anses som djurmisshandel. Jag anser nämligen inte att någon har "rätt" att rida sin häst, utan det handlar om ett ömsesidigt förhållande. Människor har i århundraden domderat hästen. Satt in skarpa betsel i dess mun, ridit med vassa sporrar, använt hårda spön osv, osv. Det finns dem som väljer att göra saker annorlunda, men långt ifrån alla. Det är standard att ha bomsadel på hästens rygg, en sadelgjord hårt åtspänd kring hästens känsliga bröstkorg (här är en artikel om skador i det området http://www.bt.no/nyheter/lokalt/Fant-ut-hvorfor-hesten-blir-mannevond-1913634.html#.Ub1qW_bkXvI ), ett huvudlag om dess huvud, en hårt åtdragen nosgrimma och en hårt spänd nosrem. Diverse betsel i dess känsliga mun på dess laner och tunga. Nej, hästens mun är inte skapt på detta vis för att den ska kunna ha betsel. Dess mun är konstruerad så här för att fylla en viss funktion när hästen betar sin föda.


Utgå från intet. Ha inga redskap på hästens kropp. Ingen sadel, inget träns, ingen grimma, ingenting. Hur mycket kan du göra med din häst då? Kan du ens få den att följa med dig ut från hagen? Vari ligger partnerskapet? Jag slår vad om att få människor skulle lyckas med detta konststycke, inte jag själv heller. Men, det finns olika grader av helvetet... Jag själv anser att de som ägnar sig åt rollkur ligger långt bortanför den gräns som är acceptabel. När ryttarna som utövar rollkur dessutom ivrigt påhejas av hela hästsportvärlden, som världsproffs, så blir jag riktigt arg!   


Samma slags tortyr pågår överallt. Inom travet, inom galoppen, inom hoppningen osv. Metoderna kan vara lite olika, men syftet är detsamma, att tvinga hästen till lydnad. Att omöjliggöra det för den att protestera.


Själv vill jag försöka blanda in så lite tvång som möjligt hos hästen och jag ifrågasätter ofta mig själv och vad jag har rätt till med hästen. Om vi ska umgås vill jag inte att det bara är jag som utnyttjar hästen, utan att den faktiskt känner uppskattning över vår samvaro. Jag vill att hästen ska få en ärlig chans att erbjuda mig det den kan ge utan större åthävor. Snarar än att slita runt sin danspartner på dansgolvet, att man dansar och för efter dess egen förmåga. Allteftersom när styrka och smidighet blivit bättre, kommer partnern kunna följa bättre och allt ser vackrare ut.   

Av Frida - 14 juni 2013 23:19

Nu har Erik och jag mer eller mindre bestämt oss. För att orka med heltidsarbeten om vardagarna och samtidigt bo på en gård med förhållandevis stora renoveringsbehov och stora projekt och investeringar framför oss, så bör vi dra ner på hästantalet. Idag har vi fyra hästar och vi tycker förstås mycket om dem allihopa. Dessvärre tar allt jobb så mycket tid och energi ifrån oss att vi inte orkar att göra något med våra hästar, mer än se till att de har mat och vatten och vanlig omvårdnad. Det i sig är också jobb... Ridning och träning finns det varken lust eller direkt tid för. Vi har tyvärr överskattat vår förmåga till att orka med diverse motgångar längs vägen och nu har saker och ting nått sin kulmen. För att inte helt ta slut på oss själva, mer än vi redan gjort, krävs det en förändring i våra liv.


Därför vill vi nu försöka hitta en fodervärd åt Perla och Gloria, det behöver inte nödvändigtvis vara i samma hem, men de två går bra ihop. Gloria är även till salu för den som är intresserad av att köpa en fin ponny. :)


Lite om de två, förutom det som finns på min hemsida: Perla är ett 9-åringt NSV-sto, ca 149 cm hög och smäckert byggd. Grundutbildad i AR.

Gloria är ett 4-årigt SRP-sto med mycket fin härstamning, ca 141 cm hög i dagsläget. Gloria är grundutbildad i AR från marken och jag har suttit en del på henne, samt blivit longerad i skritt och trav och själv kunnat överföra hjälperna till ryggen.

Egentligen borde vi satsa på att rida in Gloria, för hon är helt okomplicerad och lär sig jättefort så det skulle vara gjort på ett kick att få henne utbildad till att göra alla skolor uppsuttet i skritt och trav och galopparbete påbörjat. Men... jag känner ärligt talat att jag inte orkar.


Både Perla och Gloria är mycket trevliga hästar, men väldigt olika som individer. Perla är pigg och framåt, vaken och extrovert. Gloria tar det lite beskedligare och skyndar inte på i onödan och är mer introvert. Båda är lättlärda, men Perla stressar lätt upp sig och blir lite överambitiös medan Gloria tar i precis så mycket hon behöver men älskar beröm och gör mycket för en liten bit godis. :)


Jag tycker att det är väldigt roligt att utbilda andra inom AR, men jag har nu helt tappat inspirationen och lusten till att träna med mina egna hästar eftersom jag inte får tid till att vila ordentligt mellan allt och bli sugen på häst. Jag längtar inte till hästarna längre, och då är det dags att inse att man måste förändra sin tillvaro radikalt. Jag vill inte flytta ifrån gården, vi bor jättefint, eller förändra något annat, men vi har så mycket att göra de närmsta åren att vi behöver få tid över till annat än att allt ska kretsa kring gård och hästar. Ett minskat hästantal betyder lite mindre måsten i livet, och dithän behöver vi komma.


Så, om du som läser detta är intresserad av någon av våra ston, eller känner någon annan som skulle kunna vara det, är du hjärtligt välkommen att höra av dig. :)

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se