Alla inlägg den 9 december 2013

Av Frida - 9 december 2013 21:28

Efter det avlagda och godkända ground-work och lunge-work provet kände jag att jag kunde slappna av lite mer. Jag var ju innan kursen så säker på att det där med att avlägga provet inte var något för Titan och mig under denna helg, så när vi lyckades visa ett prov som gick fint var jag nöjd och glad och kände att jag inte behövde ha några mer förväntningar eller visa upp något särskilt mer. :-)


Under det tredje och sista passet under söndagen fick vi åter igen träna på att stå stilla och gå framåt och nedåt i öppna och därefter uppåt och bakåt i sluta. Bent påtalade vikten om mental lösgjordhet och att hästen tar med sig halten i sin kropp. Med en spändhet och stelhet framtill är skolhalten omöjlig. Jag kände skillnaden i när jag fick Titan med mig avslappnad framåt/nedåt i en öppna och hur effekten då blev i en uppåt/bakåt sluta, jämfört med när jag inte fick honom avslappnad med mig i öppnan för då blev slutan inte alls lika fin i effekten.


Efter en stunds stillastående fick vi skritta igång och försöka göra samma sak från rörelse till halt och se hur Titan tog halten med sig i sin kropp. När jag rider för Bent tar det en stund innan jag förstår precis vad han menar, jag har nog lättare att fatta när jag sitter som publik för uppe på hästryggen är jag koncentrerad på vad hästen gör, vad Bent säger för instruktioner och vad han berättar däremellan. Det blir mycket att koncentrera sig på. När man sitter på en stol bland övriga åskådare är det bara att lyssna och tänka och känna, man behöver inte ha kontroll på hästen man sitter på utan kan tänka sig hur den perfekta hästen svarar på den perfekta hjälpgivningen. :-)


Jag är mer medveten om hur lätt Titan ska vara på tyglarna. Jag är än mer säker på att det jag har tänkt och känt på hemmaplan är rätt. Jag vill ha absolut lätthet på tyglarna. Jag måste vara medveten om att göra halt i min kropp och verkligen inte använda handen till detta. Förhållningar ska ske i ryttarens kropp, om handen bromsar stör den hästens mun och kopplingen till hästens rygg och bakben. Min ländrygg ska producera samma rörelser som jag önskar Titan att producera. Följsamheten och samlingen sitter i min kropp och det är den jag ska föra min häst med.


Jag känner nu också att jag kommer försöka rida Titan så mycket som möjligt på en kort liten stång för att komma ifrån problemet som tränsbettet för med sig och som är så svårt att korrigera med ett tränsbett på en häst som har en starkt inlärd ovana. För Titans del är detta att han viker sig i halsen och lägger huvudet på sned i vänster varv. I höger varv spjärnar han mot handen och vill vika sig i halsen utåt. Med ett stångbett inverkar jag på hans käke och placerar den horisontellt med markytan. Minsta tiltning av huvudet får rotationen att bli tokig i hans kropp.

Det viktiga med stången är att inte låta hästen bli hängandes i den, eller gå med minsta lilla stöd. Absolut lätthet behövs. Ju mer man låter hästen hänga på stången, ju mer skjuter den på med sina bakben och arbetar inte rätt med sin kropp. Dessutom kommer man uppleva hästen tung på handen när man väljer att rida på vanligt tränsbett.


Jag ska vara noga med att inte sända Titan för långt ner framåt, utan ge honom en signal om att hålla sig rund, men uppe. Christofer har undervisat mig om detta också, det känns bra att höra det även från Bent. Jag uppskattar verkligen att ha Christofer som tränare, och även Rebecca. :-) De två har hjälpt mig mycket och om inte annat fått mig stärkt i mina funderingar och kunnat hjälpa mig upp på banan igen när jag känner mig osäker. De har erfarenhet från många olika hästar och även människor. De är sällan fastlåsta i en tanke utan kan lösa problem på olika sätt utifrån situationen. :-D


När alla ryttare gjort klart sina pass avslutade Bent dagen med ett sista teoripass, därefter var helgens kurs slut.


Ovädret Sven hade gett sig av, men istället hade ett snöoväder tagit vid. Det snöade väldigt kraftigt och Erik och jag hade därför bestämt oss för att inte försöka åka hem på söndagen. Det kändes alltför riskabelt efter att ha kört i förskräckligt väglag under fredagen. Det sista vi behövde var en olycka eller bli sittandes fast någonstans. Det fanns plats för Titan i stallet och för oss på Hall, så det innebar en lugn avslutning på dagen för att åka hemåt på måndagen istället.


Lite senare på kvällen hörde vi att en av deltagarna i Bent-kursen inte hade kommit längre än några mil från Hällekis innan de fick avbryta sin resa hem. Det kändes som om vi gjort rätt i att stanna kvar ytterligare en natt! :-) Idag, då färden verkligen bar hemåt, var vädret inget annat än vanligt vinterväder. Några få minusgrader, saltade vägar och en anings snö på vägen innebar att vi tog oss hem tryggt och säkert.


När vi kom hem och lastade ur Titan blev han mycket lycklig över att få återse Perla och Gloria! De busade och sprang runt i hagen och verkade mycket glada över att få flocken återförenad igen. :-)

ANNONS
Av Frida - 9 december 2013 19:40

Efter en obehaglig färd till Hällekis men ändå framme helskinnade kunde vi äntligen koppla av så långt. Däremot visade det sig vara något osäkert ifall kursen skulle bli av. Nog för att alla ryttare var på plats men Bent inväntades då han skulle anlända med ett flyg som avgick vid 21-tiden fredag kväll från Köpenhamn. Hela dagen talades det om inställda tåg och flyg, så skulle detta flyg avgå?

Det visade sig att flyget faktiskt blev inställt men efter en del turer fram och tillbaka kom ändå Bent med ett senare flyg och var på plats till klockan 9 lördag morgon när teorin skulle börja. Då kom nästa kalldusch! Strömmen gick! Det var ganska så mörkt i ridhuset även om det började ljusna i teorisalen. Hela teoripasset förflöt med levande ljus som ljuskälla och vi vandrade upp till ridhuset. Som genom ett under kom strömmen tillbaka lagom när första ryttaren skulle börja sitt pass. :-) Ah, alla andades ut. :-)

Mitt första pass började inte förrän som 5:e ryttare och då kände jag mig ändå hyfsat okej. Jag brukar bli otroligt nervös när jag ska rida inför publik men pga vädret tror jag det endast var ett par fotfolk där eller så. Detta gör att min press släpper lite. Jag skulle inte klara av att rida inför en fullsatt läktare med flera hundra eller tusen åskådare. Så, jag var mindre nervös än jag brukar vara.

Under lektionen fick jag börja med att visa öppna och sluta i stillastående uppsuttet. Flytta vikten bort från ytter bog genom öppna och därefter bort från inner bog genom sluta. Det var svårare att få bort vikten från höger bog som Titan lägger så mycket vikt på men det gick. :-) Träningen hemma har gett viss effekt och det kändes skönt att få ett kvitto på.


Jag fick upprepa sluta-halten från skritt. In i full halt och sluta-halt och tänkt sluta-halt i skritten. För Titan handlar träningen om att få bort vikt från hans bogar eftersom han naturligt är mycket framtung.


När hästen svarar korrekt på halten ska dess avslappning och eftergift framtill kännas i dess leder baktill. Korset, höftled, knäled och hasled (det var alla tror jag?). Det blir då som en nigning baktill. Jag förstår hur viktigt det är att hästen verkligen är ärligt avslappnad framtill och tar halten med sig baktill. Om hästen är spänd spjärnar den emot och lutar sig bakåt istället för att mjukna. Jag förstår nu att jag inte kan få halten med genom hästen om jag har mentalt och fysiskt motstånd framtill. Jag förstår också hur viktigt det är att jag tar halten i min kropp, snarare än i min hand.


Åter igen: Sitsen är allt. Sitsen är den primära hjälpen, allt annat är sekundära hjälper. Om vi inte ger den primära hjälpen först; Hur ska vi då få hästen att kunna svara på enbart den? Om vi alltid börjar med sitshjälpen och därefter lägger på den sekundära hjälp som vi behöver för att om möjligt förstärka den primära hjälpen så kan vi nå målet om att enbart rida med sitsen.


Jag kände under lektionen att Titan som vanligt har problem med sin högerbog, men jag fick också hjälp med hur jag ska arbeta med den. Det är viktigt att jag sitter ner på inner sittben i riktning mot Titans inner bakben. Jag behöver ha lätthet på tyglarna så att inte Titan hänger sig på dem. Om han gör det måste jag få honom att komma bort från dem, men det sker inte genom att dra i dem mer, snarare mindre. Det är baktill aktiviteten behövs, om avslappningen framtill finns.

Jag red i skritt på volten, öppna och sluta, halv piruett och renvers en bit i det nya varvet, därefter byta över till ny ställning och böjning. Öppna och sluta även här. Till stor del fick jag göra ungefär samma som jag gjorde i Laxå, bortsett från att jag tror att jag inte red förvänd sluta i trav nu på volten. Lite galopp tog vi på slutet.


Titan kändes väldigt pigg och framåt och Bent tyckte att han har fått en fin skritt. Titan har utvecklats sedan min tid som praktikant i Danmark och det kändes skönt att höra. Nog tycker jag att han har förbättrats, men jag vill förstås mer. Nu kan jag känna att Titan är på en nivå av kanske 90% av hans nivå i Laxå våren 2008 på min första Bent-kurs. Med andra ord kan han bli ännu lite lättare i sina bogar.


Efter mitt första pass var slut undrade Bent om jag hade gjort ground-work och lunge-work provet, vilket jag svarade att jag inte hade. Bent tyckte då att jag skulle visa det provet under det andra passet och jag svarade att jag kunde försöka. Turligt nog hade jag lastat bilen även med en kapson utifall att jag skulle känna att jag hade behov av den under lektionerna. Något som jag däremot inte hade med mig var en kvist, vilken är obligatorisk att medföra under proven. Erik och jag fick därför raskt ge oss ut för att finna en lämplig kvist att använda. Lagom lång och med rätt stuns i för att fungera att använda som spö. Frågan var bara ifall Titan skulle tycka att den dög som spö?


Efter en snabb lunch och teoripass var det åter dags för alla ryttare att få lektion nummer två av Bent under helgen. Innan passet stod jag och väntade med Titan. Kvisten i min hand. Titan tyckte att den verkade duga att äta, så jag fick göra mitt bästa för att han inte skulle äta upp den! Matglada häst. ;-)


När jag väl äntrade ridbanan kände jag nervositeten komma, det är ofrånkomligt för min del. På ridderskapets hemsida är longeringsdelen listad som första del, men jag hade hört att ground-work är den del som man ska börja med, så jag fick fråga Bent i vilken ordning jag skulle göra delarna. Bent bekräftade att ground-work inleder provet och att man sedan går över till longeringen.

Därefter påbörjade jag mitt prov. Vår ridbana hemma är kortare och smalare så det blev inte riktigt samma proportioner som hemma. Jag fick vända mig om några gånger och ha koll på vart vi var på väg. Skritt på diagonalen fungerade ganska bra tycker jag, Titan är känslig så när jag korrigerade honom svarade han nästan för mycket. Han kändes ändå följsam och fin. I samlingen på kortsidorna hade jag inte mycket möjlighet att se hur det såg ut, men det kändes som om jag fick till en del samling i alla fall. Samlingen i skolorna på långsidorna gick rätt okej, jag fick rätt reaktion från Titan och han kom upp i formen utan att gå på framåt fortare. Piruettvändningarna gick rätt okej de också, han fastnade inte med sina bakben och fick med sig bogarna runt, t o m höger bog som annars är så svår. I de förvända slutorna gick han också ganska bra. I någon halt blev han lite lång (brygga) men det är svårt att se framifrån och det är något vi får jobba med. Ställa om och länga ut framåt och därefter ta med halten lite bakåt gick ganska bra, jag såg att han vägde över om än lite.

Själva longeringsdelen sedan kändes bra måste jag säga. Det jag var mest rädd för var att hans högerbog skulle falla ut, men det gjorde den inte. Snarare blev han lite rakare i sin kropp, men jag tror att jag föredrar det framför en bog som sticker ut, så det var ändå bra. Titan gjorde väldigt fina övergångar tyckte jag. Han såg mjuk och smidig ut, skrittade fint framåt och travade lätt och fjädrande sin storlek och tyngd till trots. Halterna blev mycket bra. Titan vände sig mot mig och tittade på mig och väntade på vad han skulle göra, utan att kliva in mot mig. Det kändes skönt att han liksom kommunicerade och lyssnade efter vad jag ville. Galoppfattningarna gjorde han fint och han kunde även uppvisa galopp som jag kunde jobba med. Jag kände mig glad över att jag tyckte att han gjorde en fin longeringsdel, eftersom jag tyckte att själva ground-workbiten var aningens vinglig.


Efter provet såg Bent nöjd ut och bekräftade med ett leende att provet var godkänt. :-) Han påtalade halten som blev lite lång, men att reaktionen som Titan gav ändå var fin, trots att han inte stod i någon optimal position. Jag blev väldigt glad för Titans skull, eftersom jag vet hur svårt det är för honom. Han har inte mycket naturligt för sig när det gäller ridning och så många gånger jag blivit ledsen över hans oförmåga. Gloria kunde på nolltid lära sig det som tagit Titan flera år att orka göra. Därför tycker jag att det är extra roligt att Titan kan få visa hur fint han kan jobba, så jag blev verkligen glad för honom där och då. Trots allt köpte jag Titan för att ägna mig åt akademisk ridkonst. Jag köpte inte Titan i något annat syfte än som "nordens barockhäst" och mitt egna intresse i att bevara en svensk ras. Föga kunde jag väl då ana hur mödosam hans utbildning skulle bli. Det hade känts annorlunda tror jag ifall jag haft Titan innan som ridhäst, eller kanske köpt honom som körhäst och därefter börjat intressera mig för akademisk ridkonst, då hade jag kanske lättare kunnat förlika mig med, eller skylla hans oförmåga på att jag faktiskt haft ett annat syfte när jag köpte honom.


Så, Titan har verkligen visat vad han har förmåga till nu tycker jag. Jag är mycket glad över min stora lilla häst, som dessutom har förmågan att stå ut med mig. :-)

ANNONS
Av Frida - 9 december 2013 15:12

Ibland är vädrets makter verkligen inte med en och det var nog det minsta man kan säga om helgens oväder i kombinationen med Bent Branderup-kursen i Hällekis. Det hela började redan i slutet av förra veckan då väderrapporter utlovade storm. En stormsom fickk namnet Sven här i Sverige.

För att få lite lugn och ro var tanken sedan tidigare att fara fredag eftermiddag. Då det var onsdag kväll insåg Erik och jag att det nog vore bäst att åka redan på fredag förmiddag för att kunna färdas i dagsljus.

I fredags morse hade det snöat några cm här hemma plus att det blåste lite grand. Lite smått oroade var vi att det skulle vara sämre mer på västkusten till men inte så illa att vi inte kunde fara. Sagt och gjort; Strax före klockan 13 kom vi iväg hemifrån med Titan i hästtransporten bakom bilen.
Vi hade väl hunnit ungefär halvvägs när det blåste rejält plus att det var halt på vägarna. Vi körde inte fort, ca 50-60 km/h när vi kom ut på mer öppna vidder. Plötsligt tog en vindby tag i hela ekipaget och tryckte framdelen på hästsläpet och därmed bakänden på bilen åt vänster med resultat att bilen kändes som att den var på väg över på andra körbanan och samtidigt hade nosen pekandes ut mot diket på höger sida av vägen!

Både jag och Erik blev ordentligt skärrade trots Erik vid ratten med ca 300 000 mil bakom ratten under sitt liv som yrkeschaufför. När vädrets makter är i full verkan är man chanslös trots fyrhjulsdrift, tung bil, boggie på släpet och dubbdäck både på bil och släp!

Tursamt nog rätade ekipaget upp sig och vi fortsatte även om än nervösa. Det var fortsatt stormigt och underligt nog blåser det alltid sidvind. Aldrig blåst framifrån eller bakifrån.

Under resten av vår färd hade vi samma hårda väder plus snö också vartefter. Vinden tog tag på samma vis ytterligare ett par gånger och varje gång var vi rädda att inte få fatt i ekipaget innan en olycka skulle inträffa. Jag bad om att vinden skulle mojna var gång vi närmade oss ett öppet fält.

Eftersom resan tog längre tid än vi räknat med blev det också mörkt efterhand. Sista biten på E20 var dock saltad så där gjorde inte blåsten att ekipaget for okontrollerat över vägen.

Många bilar körde om oss. Även lastbilar och någon buss. Det sista stora fordonet som körde om oss när vi kom ut på motorvägen just innan Götene tutade när han körde om oss!! Erik blev fly förbannad och blinkade ilsket som svar tillbaka. Hade vi haft lite mer sinnesnärvaro hade vi tagit regnr eller namn på bussbolaget och ringt upp dem och talat om vad deras chaufför höll på med.
När man är ute på vägarna vet man inget om andra ekipages köregenskaper eller last. Vi körde så fort vi förmådde men utan att riskera våra eller andras liv. Tillräckligt många bilar hamnade nog i diket denna dag ändå.

Lyckligtvis kom vi så småningom fram helskinnade och kunde lasta ur Titan och släppa in honom i en box. Därefter kunde helgen ta sin början. :-)

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se