Direktlänk till inlägg 6 januari 2014
Under helgen har jag varit iväg två dagar och undervisat andra i akademisk ridkonst på sina egna hästar. Det blir intensiva stunder, men väldigt givande. Tiden går fort!
Den känsla jag får när jag undervisar i akademisk ridkonst är en väldigt stor tillfredsställelse och glädje. Jag tycker om att undervisa och känner att jag kan tillföra mycket med den kunskap jag har skaffat mig under åren. Det är roligt att kunna hjälpa andra i sin utveckling tillsammans med sina hästar! Jag blir glad och upprymd när jag kan få andra att komma vidare och när de gör det med kvalitet. Från och med i år ska jag försöka satsa mer på att komma ut och undervisa, och även på min egna träning. Det har känts som om att jag inte riktigt har varit fullvärdig att träna andra utan att ha genomfört ett komplett väpnarprov. Själva väpnarprovet som det var tidigare var faktiskt ärligt talat simpelt för en ordinär häst, så jag ansåg inte att just det var ett tillräckligt stort bevis på kunskap för min del. Nu när jag har visat att jag även kan utbilda en häst från marken och göra väpnarprovet i skritt från marken, samt få en häst att föra sig bra på longeringslina så känns det bättre. Jag har visat att jag kan mer än bara sitta på hästen. Helst av allt skulle jag ju vilja kunna avlägga ett riddarprov för att mer bli andra värdig i deras ögon, men jag ser det som svårt med Titan... Ett riddarprov innehåller galoppombyten och galopp är verkligen inte Titans gångart. Passtaktig, framtung och utan svävmoment. Föreställ er att kunna byta galopp i språnget på en häst med de förutsättningarna. Möjligt?
Just det här med titlar upplever jag som ett hinder för min egen del. De flesta som letar efter någon att träna för vill hellre anlita någon som avlagt ett riddarprov än någon som avlagt ett väpnarprov. Jag vill inte säga att jag med säkerhet hade kunnat avlägga ett godkänt riddarprov bara för att jag haft en annan häst, men med Titan har jag verkligen sett det som ett ouppnåeligt mål! Det vore som att försöka bestiga Mount Everest för mig. Jag är glad för att Titan har lärt mig väldigt mycket, men jag hade även varit glad för om han haft en normal ridhästgalopp så att jag inte funderat så mycket på det där med galoppen. För så många andra är det också viktigt att tränaren har nått en hög nivå och avlagt flera godkända prov.
Jag funderade lite på det där. Om jag hade varit inne i den vanliga ridsportsvärlden; Hade jag då letat efter en A-tränare i dressyr att rida för, eller hade jag varit nöjd med en C-tränare? Hur många börjar att träna för en A-tränare när de vill börja rida dressyr på sin häst? Jag bara funderar på det.
Det här med marknadsföring är inte heller min starka sida. Jag har inte mycket att kunna visa upp på mitt "CV", så hur skulle jag kunna framhålla min kunskap jämte andra som är riddare? Hur skulle jag kunna påvisa vad jag kan? Det är svårt att nå ut till andra och att de faktiskt tror på en.
Jag skulle säga att Titan skulle kunna göra det mesta utom just ett galoppombyte. Vi har börjat känna på diagonalsluta i galopp och han gör dem bättre än jag kunnat tro. Han förstår vad jag menar, men har ibland svårt att hålla ordning på sina ben då han inte är så smidig. Galoppiruett blir väl inte riktigt så flott som när lättare hästar gör det och han tappar lätt ryggen i dem, men jag tror att piruetter är möjliga med honom utifrån hans kapacitet. För att byta galopp i språnget måste man dock ha ordentligt svävmoment och där klämmer skon. Korta kotor och stumma ben är helt enkelt inte förenat med svävmoment. Vi får skaffa oss en trampolin!
Titan har knappast varit någon lätt häst att utbilda, jag tror jag har fått gå igenom de flesta svårigheter med honom. Jag har inte kunnat hoppa över någon bit i hans utbildning, då har jag fått göra om det senare. Allt måste noga gås igenom, steg för steg och jag måste vara noggrann i allt med honom och jag måste hela tiden behålla noggrannheten. Det blir lite som att komma ihåg en lång ramsa. Jag får inte tappa något när jag tränar honom.
Perla, vår andra Nordsvenska Brukshäst, är av en helt annan typ än Titan. Eldig och het, arbetsvillig, men hetsar lätt upp sig. Hon har energi så det räcker för två hästar, men kroppsligt sett har hon det svårare för sig än Titan. Hon blir också väldigt stressad på nya platser, så hon är inte någon bra häst att ta med sig på kurs har jag märkt under åren. Hemmavid däremot är hon lugn och avslappnad mentalt, men energisk förstås.
Jag fortsätter så klart att träna Titan, men för hans del är jag nöjd med vad han har lyckats prestera under dessa år. När jag nu i december genomförde mitt uppdaterade prov för Bent så sade han att man kanske nu har nått till Titans maxgräns för vad han kan klara av. Jag tror att Titan kan bli ännu lite bättre, men jag inser förstås att för att behålla lättheten och hans arbetsglädje att man får vara nöjd med vad han kan och låta någon av de andra hästarna i hagarna hemma ta vid där Titans kapacitet slutar.
Det är åtta år sedan jag senast skrev på denna blogg. Jag skaffade en egen hemsida och bloggade vidare på den ett tag, men nu skriver jag ett inlägg här igen. Jag funderar på att lägga ner hemsidan då jag känner att den har tjänat ut sin roll. Jag hi...
Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 | 28 |
29 | 30 |
31 |
|||||
|