Idag blev klockan sen innan vi fick tid att träna med Titan. För att spara in tid åkte vi inte till ridhuset utan jag lekte runt med honom lite på ridbanan hemma istället.

Jag tog på Titan schabraket som vi beställt av Anna-Clara. Det är tjockt och i någon speciell bomullsfrotté så det går att tvätta i 95 grader. Samma schabrak som Gloria hade på sig idag. Skillnaden är att på Gloria ser schabraket ut just som ett schabrak och på Titan ser det lite mer lagom ut. ;-)

I övrigt fick Titan ha en grimma på sig och så fäste jag två grimskaft i ringen under hakan.

När jag satt upp på Titan fick han knata omkring lite efter eget huvud, jag styrde honom inte blint. Han frustade och verkade faktiskt ganska nöjd. :-) Han fick trava och galoppera runt på ridbanan i ganska friskt tempo och leka lite. Jag ville ge honom mer frihet idag och ge honom lite bestämmanderätt över hur han skulle göra det jag bad honom om. Titan blir nog mycket väl medveten om hur mycket frihet han får. Nästa gång ska jag kanske prova att rida med ett grimskaft om halsen på honom, jag får se.

Titan fick som sagt vara ganska fri idag. Jag bad honom galoppera lite mer i galoppiruett även om den blev som den blev så blir den här inte bättre än vad han kan göra dem utan att jag korrigerar honom.

Vi skrittade lite längs fyrkantspåret och gjorde öppna och sluta och diagonalsluta som faktiskt blev rätt bra. :-)

Det sista vi gjorde var ett uns mot skolhalt och jag tycker ändå att det är något på väg. :-)

Efter allt snöande som varit är ridbanan minst sagt full med snö. I år beslöt Erik och jag mig för att inte ploga ridbanan. Förra året gjorde vi det, men jag tyckte den blev hård och ganska isig. Nu så länge det har varit minusgrader har banan ändå funkat hyfsat.

Gloria är pigg på att göra saker! Idag longerade jag henne en kort stund innan jag satt upp på hennes rygg och fick hjälp av Erik som longör. Gloria gör det mesta jag ber om, hon försöker alltid klura ut vad jag vill, även om hon har egen integritet och kan sura lite när jag petar på henne med spöet. Hon har så otroligt lätt för sig jämfört med både Titan och Perla, hon är som en dröm att arbeta med.    Med Gloria behöver jag inte kämpa nämvärt utan bara komma på hur jag ska göra. Hon gör alla gångarter med lätthet och hon erbjuder gärna mer.

Med Gloria har jag försökt göra saker på "rätt" sätt. Jag har tänkt att jag inte ska skämma bort hästen med godis, eller hålla på och smacka och använda rösten i tid och otid. Men, ibland får man inse att godis och rösten gör saker och ting så mycket bättre! När jag slutade ge Gloria godis så slutade hon anstränga sig. Hon tyckte inte längre att det var värt att jobba för ingenting. Att bara bli kvitt hjälpen var inte belöning nog. Jag fick därför tänka om och förstärker henne nu med godis när det är något hon gör extra bra, eller när jag märker att hon börjar distansiera sig från mig. Rösten betyder också mycket för Gloria. Hon lyssnar hela tiden på vad jag säger och jag tror hon framför allt försöker sortera ut när jag säger "braaa" med eftertryck, för då vet hon att det vankas klapp och beröm och godis.    På vägen mot det där "braaa" så använder jag gärna min röst för att smacka i viss takt, eller för att be henne gå framåt. När jag bara använde spöet, eller linan eller mitt kroppsspråk blev hon mer sur på spöet och lyssnade heller inte så väl. Så, jag tänker som så: Varför ska jag krångla och försöka göra något på ett sätt som andra gör, bara för att det är så man ska göra? Jag ska inte ut på några tävlingsbanor, så jag kan faktiskt göra lite som jag vill här känner jag. Blir det bättre med godispauser och mycket stöd av rösten, så får det väl vara så.   

Efter longeringen satt jag upp på Gloria och så red jag runt medan Erik stöttade mig genom att vara beredd med linan i kapsonen och spöet från marken. Lite missförstånd blev det mellan Erik, mig och Gloria, vi är inte riktigt inkörda på det här arbetssättet. Erik tog lätt över min roll som longör, istället för att förbli passiv, så jag fick påminna honom om att bara följa med så länge han inte ser att jag har problem.

Jag vill att Gloria fortsätter lyssna på mig, och där har jag mycket hjälp av min röst som jag använt från marken. Jag kunde be henne skritta framåt och även göra halt. När hon gjort halt sade jag "braaa" och då vet hon att hon kan vänta eftersom det snart då kommer en godis. Hon vänder uppmärksamheten mot mig, istället för Erik som är longör, och det är bra. Hon får gärna vara van vid att hon får en godis när vi stått still en stund, så att hon lär sig att vänta. 

Jag kunde föra Gloria på volt i skritt, göra halt, komma igång i skritt igen, vända igenom volten och göra samma saker där. Jag kan flytta Gloria utåt på volten för inner skänkel och göra öppna och sluta på volt samt vara på väg in mot skrittpiruett. Jag kunde även be Gloria trava på volten och gå tillbaka till skritt.

Det som är svårast är att gå i höger varv och ha henne kvar på volten där. Hon tappar gärna ställningen lite där, så vi har lite att jobba på där. Höger varv är också det som varit svårast från marken, att få ren ställning i nacken på henne där.

Gloria lyssnade på mig väldigt fint, även om det ibland blev lite missförstånd, så kommer vi lösa det med tiden. 

Jag hittade ett Youtube-klipp i en Facebookgrupp jag är med i, No-Rollkur.com . Klippet är några år gammalt, men det är nog tyvärr fortfarande aktuellt.

Somliga menar att man inte ska döma ut en hel gren bara på grund av några ruttna äpplen. Det jag menar är dock att finns det några ruttna äpplen i fruktkorgen, är det lätt hänt att resten av frukten också ruttnar. Så snart det handlar om något där man kan vinna, ära och berömmelse och kanske pengar, så börjar folk att försöka hitta till sätt det som snabbast tar dem dit. Om det sker på andras bekostnad (människors såväl som djurs) så blundar man för det, man är sig själv närmast.

Att vinna över andra människor, plockar ofta fram det sämsta hos människor. Så länge det handlar om någon som ska bedöma ens arbete och man söker efter den personens bekräftelse, kan man göra det man tror krävs.

Jag har några gånger fått frågan om ifall man kan tävla i Akademisk Ridkonst. Jag har då svarat att man inte kan det, men Akademisk Ridkonst är ju dressyr, och vill man tävla i dressyr så får man väl för all del göra det. Men, låt inte tävlan gå ut över träningen med hästen.

Det är mången veterinärer, hovslagare, kiropraktorer, massörer, equi-terapeuter mm som har fått laga många trasiga hästar, efter att deras ägare har tävlat sönder dem. I ganska många fall är triangelmärkning och/eller avlivning resultatet av människans begär efter ära och berömmelse.

Om man ser på detta klipp, och ser sig själv rida där, då vill man gärna gå ut i försvar. Det har funnits flera klipp på hästar med blå tungor, hårt pådrivna mm under åren, där utövarna som filmats idogt har försvarat sina handlingar. Men, ärligt talat, hur många av er som läser det här inlägget tycker att ridningen i klippet nedan är försvarbar? Om ni blir påkomna med fingrarna i syltburken, är ni då villiga att erkänna att ni kan ha gjort fel, och försöka se med andras ögon på era misstag? Eller går ni direkt in i försvar och vägrar erkänna eller ens fundera på ifall ni kanske gjort något fel? Hur stor är er egen stolthet? Hur villiga är ni att kanske tänka om? Oavsett vad det handlar om, vill jag tillägga.

Jag rannsakar mig själv ganska ofta, och försöker se om jag gör något bra eller dåligt. Är jag på rätt väg, eller har jag hamnat i en fallgrop? Vad är viktigt för mig när jag är med mina hästar? Vad är det viktigaste?