Alldeles nyligen bestämde jag mig för att försöka satsa på att utveckla min egen roll som tränare i akademisk ridkonst. Som bakgrund till det finns flera orsaker. För det första tillbringar jag idag största delen av dagen stillasittande på en kontorsstol på mitt vardagsjobb. Jag vet inte om det är det som är orsaken, men det ligger nära till hands att tro att det är vad som börjat att förorsaka mig smärta i svanskotan. Sedan ungefär ett år tillbaka har denna smärta i svanskotan uppstått och den blir värre ju längre tid jag sitter still på en hård stol, vilket jag gör under nästan hela min arbetsdag. Efter att ha undersökt vilka möjligheter det fanns att minska stillasittandet, kom jag fram till att det enda varaktiga var att försöka hitta ett annat ben att stå på. Under ett halvår kommer jag därför vara tjänstledig från mitt vardagsjobb för att se om jag mår bättre av att sitta mindre och istället kunna röra mig mer, vilket jag gör när jag undervisar andra i ridning.

När jag hittade till akademisk ridkonst i början på 2000-talet hade jag inte den minsta tanke på att en dag själv undervisa. Min enda önskan var att få ägna mig åt dressyr på ett vis som stärkte hästen. Jag var fast förvissad om att allt jag tidigare stött på inte var dressyr för hästen, utan för människan, och att alla hästar kunde piaffera hur enkelt som helst. Med en Nordsvensk Brukshäst och i stort sett under alla år utan tillgång till vare sig ridbana eller ridhus har jag sedan gjort mitt bästa för att utbilda min häst. Många gånger har jag, som säkert tidigare nämnt, tappat modet och tron på mig själv, och gör så ofta än idag.

För ett par år sedan kom det sig som så att det var några som började fråga om jag inte kunde undervisa dem i att rida, och där någonstans tog det skruv att jag möjligen, kanske kan lära någon annan någonting..?

Några har fått rida på Titan och Perla några gånger, men jag har funnit ut att det tyvärr är svårt att ha dem som lektionshästar. Titan kräver sin ryttare för att göra mer än skritta runt, och Perla blir lätt spänd och nervös. Jag insåg därför att det är bättre att jag undervisar andra på deras egna hästar. Om jag skulle ha skolhästar, skulle det krävas mycket bättre fysik på dem och en mentalitet som lämpar sig för flera olika ryttare.

Min grundtanke med akademisk ridkonst är någorlunda idealistisk skulle jag vilja säga. För mig handlar det inte om att tjäna de stora pengarna, utan att sprida baskunskap, och förhoppningsvis även högre kunskap, till andra personer. Jag har inte i syfte att bli rik på något. Min ståndpunkt är att om någon blir rik, så finns det flera andra som har blivit fattigare på köpet. Pyramidspel funkar inte, utan den på toppen blir rikast...

Så, när jag erbjuder undervisning är det inte för några stora pengar om jag tittar runt vad andra tar betalt för samma tjänster. Så klart behöver jag ha en inkomst nu när jag faktiskt under flera månader inte kommer ha någon annan än den jag får från undervisningen. Min tanke är dock inte att ta särdeles mycket betalt från var och en, utan att ha en prisnivå som de flesta har råd och tycker är rimligt att betala. Jag behöver inte ha mycket mer i inkomst än att Erik och jag går runt, och vi har inga dyra utgifter som utlandsresor, restaurangbesök eller andra extravaganta vanor. Kan vi leva ett drägligt liv här på gården och ha våra djur och den omvårdnad de behöver, räcker det för mig. Naturligtvis får vi under detta år se över våra omkostnader, och kanske tvingas vi sälja av med saker vi inte tänkt oss att sälja om det blir alltför knapert i ekonomin.

Erik och jag äger vår gård själva, eller nja, banken äger den till största delen, och vi har tyvärr inget ridhus. Ridbanan har vi fått bekosta själva, likaså renoveringen av ladugården. Inkomsten som den lilla skogen gav har alltsammans gått in i ladugården och mer har vi fått skjuta till. Gården var i erbarmligt dåligt skick när vi köpte den och faktum är att jag många gånger har gråtit över att vi köpte en så nergången gård. Att bygga upp en verksamhet här är inte lätt. Det är lätt att snegla på perfekt uppbyggda gårdar som har allt och det bara är att låta verksamheten rulla på.

Allt som ska fixas och byggas här på gården måste komma ur våra egna fickor, så det är inte bara att peka på en investering vi behöver göra och få den genomförd, utan i allt måste det finnas ekonomi från oss själva. Vi kan inte investera pengar vi inte har. Det är väldigt dyrt med byggmaterial och arbetskraft, har vi bittert fått erfara.

Det är klart att vi har tittat på ridhus, men det får stanna vid en önskedröm som det ser ut. Om det hade varit tiotusentals kronor hade det ändå varit mycket för oss, men nu är det hundratusentals kronor, och till och med miljonbelopp det handlar om. Ridhusbyggen får man inte lån till utan att hålla med ca 40% av insatsen själva när vi har frågat banken. Bidrag finns inga att söka heller tyvärr.

Jag siktar heller inte på att åka land och rike runt för att undervisa, eller ha stallet och gården full med elever varje vecka. Jag är inte en självsäker och framåt person, tyvärr inte begåvad med särskilt god självkänsla heller för den delen, så att försöka slå mig in på en marknad kommer jag inte att göra. Jag skulle själv säga att jag saknar “vinnarskalle”, och kämpar inte mot överlägset motstånd utan har alltid gett upp då. De som vänder sig till mig får göra det självmant, för att de själva vill ha med mig att göra. Kan jag dela med mig av den kunskap jag har tillskansat mig och fortsätter ta in, och göra andra nöjda och glada med sina hästar, samt kunna överleva på det, är jag nöjd med det.

Nu har jag ett halvår på mig att prova på det liv jag tror skulle vara roligt varje dag och även hålla mig frisk. Bär det sig inte ekonomiskt med undervisningen kommer jag återvända till mitt vardagsjobb som jag har idag. Blir jag fri från mina besvär med svanskotan under det här halvåret så vet jag hur jag håller mig frisk. Om jag då åter igen får ont i svanskotan av att sitta ned länge, får jag ta den tjuren vid hornen när det är så dags...

Rid väl.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är åtta år sedan jag senast skrev på denna blogg. Jag skaffade en egen hemsida och bloggade vidare på den ett tag, men nu skriver jag ett inlägg här igen. Jag funderar på att lägga ner hemsidan då jag känner att den har tjänat ut sin roll. Jag hi...

Efter många år på först bloggagratis och under senare år på bloggplatsen så har jag bestämt mig för att flytta bloggen. Jag saknar många funktioner här på bloggplatsen och det är vad som gjort att jag bestämt mig för flytten. Numera ligger min blogg ...

Titan och Perla har fått stå lite åt sidan nu när vi har fokuserat på att förbereda Distinguido inför att åka transport och vara med på kurs. Idag längtade jag dock efter att rida Perla, så det blev hon som fick komma ut först. :-)   Då jag inte ...

Idag fick Erik en avbokning mitt på dagen, så han kom hem och vi åt lunch tillsammans. Efteråt gick vi ut och tränade Distinguido. Idag fortsatte jag träningen med slutan och nu verkar det som att Disto har förstått kombinationerna av hjälperna f...

Nu har det åter igen varit dags för ridsport på TV. I år har jag inte brytt mig om att ens titta på sändningarna, för jag vet att jag mest skulle sitta och bli besviken. Dressyren är inte dressyr i mina ögon, de flesta ryttare har hårt, hårt åtdragna...