Alla inlägg under juli 2014

Av Frida - 29 juli 2014 20:15

Vad betyder det egentligen att rida hästen framåt? Betyder det att hästen ska springa på i hundraåttio knyck i alla gångarter? Eller, finns det något annat bakom de orden..?


Jag skulle vilja påstå att det gör det. Hög hastighet må gå an utomhus, men på ridbanan eller i ridhuset fördärvar hög hastighet hästens leder.


Har du någonsin funderat på varför travbanor är doserade i kurvorna? Eller har du kanske inte lagt märke till det? I så fall, titta lite extra nästa gång du ser på trav på TV:n. Anledningen till att kurvorna är doserade på travbanan är för att det ska vara snällare mot hästens leder. Om hästen springer i hög hastighet och ska svänga på plant underlag, gör centrifugalkraften att hästen måste luta sig inåt för att inte välta. Samma sak med ett flygplan som svänger, eller en skottkärra du ska svänga med, en motorcykel osv. Det är därför det är lätt att välta med ett fordon med fyra hjul i hög tyngdpunkt som plötsligt girar hårt åt ett håll i hög hastighet - centrifugalkraften.


När hästen svänger, lutar den sin kropp inåt. Hovarna vill dock fortfarande ligga plant mot marken, så det som påverkas hårdast i hästen är alltså dess leder, det blir en knäck i dem.


Normalt sett har våra ridbanor och ridhus helt plana underlag, det finns ingen dosering i kurvorna. Om vi därför rider hästen i hög hastighet på dessa relativt små ytor, tvingar vi hästens leder att ta stryk. När vi också rider fort framåt, lägger hästen ofta mycket vikt på sina bogar då det är skjutkraften som dominerar, hästen skjuter på bakifrån, trycker på med sina bakben och lägger vikt på sina framben. Med andra ord är det som ett be om kotledsinflammation...


Vill man rida i hög hastighet, bör man göra det ute i skogen med sin häst. Där finns inga tvära kurvor (åtminstone kan man undvika dem), det är ofta mer rakt fram än tvära svängar. Ute i skogen blir påfrestningen på hästens gångjärnsleder åtminstone i den riktning naturen har tänkt det, även om vi människor inte är tänkta att sitta på hästen. Hög hastighet ute ger dock fortfarande inte samling i hästen.


När vi talar om dressyr, ligger betydelsen i att “rida framåt” att rida hästens bakben mot dess tyngdpunkt. När vi gör det, avlastar vi frambenen, och som regel minskar vi skjutkraften (vikten på bogarna) och ökar bärkraften (riktar om energin uppåt). Att rida framåt innebär att hästen ska ha en vilja att gå framåt, men det är inte samma sak som att rida den framåt i hejdlöst tempo, att gasa på.


Jag har under årens lopp provat lite olika tillvägagångssätt med Titan, bl a att rida på snabbt framåt i ridhuset. Det gjorde honom bara piggare för stunden, och jag kan väl nästan ärligt säga att jag snarare gjorde slut på hans energi och så småningom tröttnade han på det. Han lade sig mer på bogarna än innan och jag fick det svårare att samla upp honom.


Det bästa receptet har varit att rida honom modest framåt och därefter minska tempot framåt medan jag har behållit takten eller till och med kunnat öka den. Det innebär alltså att Titan fortsätter att röra sina ben, men jag ber honom om att vara kvar mer på stället, alltså samla honom. Gör jag detta i väl avvägd balans får jag honom att lyfta sina framben lite snabbare än förut, och bakbenen träda lite längre inunder honom, för att så småningom få mer sättning i hans bakdel.


När jag gör detta, är jag noga med att Titan är helt lätt på tygeln, jag är helt lätt på handen. Endast min sits och små, korta förhållningar i tygeln ber honom om att vara kvar på stället. Så snart jag börjar hålla mer i en eller båda tyglarna, faller han ofelbart på bogarna.

Samma sak om jag rider på lite mer framåt, jag måste vara lätt på handen och han lätt i munnen. Så snart jag börjar ge honom stöd i handen, tar han det villigt och hänger sig på. Jag får mer och mer häst i handen. Hade Titan varit en häst som velat undandra sig bettet, hade jag förvisso snart fått mindre i handen, men en häst som undandrar sig bettets inverkan och går bakom hand. Inget av detta vill jag ha!


Lätthet i handen är ett måste om du vill nå högre nivåer i dressyr. Dit kommer du inte genom att först ge hästen ett rejält stöd på handen, utan det är lätthet som gäller hela vägen från början till slut!


Begär du att hästen ska springa fort framåt, uppnår du heller inte samling. Samling är förmågan att sätta bakbenen inunder sig, samtidigt som vikt tas bort från hästens framben. Framåt är inte likalydande med fort!


När jag undervisar i akademisk ridkonst anpassar jag undervisningen efter ekipaget. Först och främst måste hästen vara avslappnad. Är det en häst som stressar på och vill gå fortare, är lösningen ibland att hästen får trava på lite grand och kontrollera att hästen är lyhörd för hjälperna genom att kunna rida olika ridvägar. En lugnare häst, med mindre energi får ofta bara värma upp lite grand genom att röra sig i skritt, och skritta på framåt, möjligen lite mjuk trav också.


Om ryttaren ska lära sig, måste tempot som regel vara mycket lågt. Ryttaren måste kunna använda en hjälp i taget i början och vara säker på att hästen förstår den. I inlärningsskedet blir det därför ofta mycket skritt för att få koll på hur man använder hjälperna. Det får då gå långsamt, vi kan alltid lägga på energi när hästen och ryttaren har förstått. 

När detta väl sitter i skritt, är det som regel inte så svårt att utföra samma sak i trav, vare sig för häst eller ryttare. När övningarna flyter på i skritt och trav, kan man ta dem med sig i galopp.

Beroende på hur lätt hästen har för olika gångarter, och hur pass energisk den är och vill röra sig, tar man till traven och galoppen i olika faser i träningen. Inte alltid är man betjänt av att trava och galoppera varje pass.


Akademisk ridkonst handlar verkligen om att skola hästens bakben, men också att nå till samling med energi. Jag läser nu Alois Podhajskys bok “The Complete Training of Horse and Rider In the Principles of Classical Horsemanship” och i den står det mycket väl och riktigt att utbildningen av hästen till samling och de högre skolorna tar tid - flera år i anspråk. Skynda långsamt, finns det ett uttryck som heter och det stämmer väl in i hästträning. :-)

 

#ridkonst

ANNONS
Av Frida - 29 juli 2014 16:59

Den senaste tiden har jag läst ganska mycket om de nya tränse från PS of Sweden. Tränsen är utrustade med ett väldigt brett, svängt och paddat nackstycke och utan käkrem i orginalutförande. Dessa träns har börjat röna intresse bland tävlingsryttare, det är både hopp- och dressyrryttare som nu synts med dem.


Varför ska man då välja ett träns från PS? Anledningen ska vara att det i hästens ansikte löper nerver, och när dessa irriteras någonstans känner hästen obehag. Det har under många års tid uppmärksammats hästar som rystar på huvudet, drabbas av ticks och blir svåra att rida. Nosnät har uppfunnits och diverse saker som ska lindra huvudskakningarna. Med ett träns utformat som de från PS, kan dessa obehag minskas.


Detta leder mig dock osökt till den verkliga orsaken till huvudskakningarna. Att hästen irriteras av tränset ja, men varför? Folk har i årtusenden haft träns på sina hästar och det har inte funnits stora behov av något specialpaddat nackstycke för det. Anledningen tror jag ligger i att fler och fler ryttare rider med mer och mer stöd i händerna, lättheten har försvunnit. Med en kandarstång blir hävstångseffekten på nacken stor, och på sistone har det också varit mode i att göra tränsen nättare, smalare och elegantare. Allt detta bidrar förstås till ett ökat obehag för hästen.


Jag har ett gammalt kandar, inköpt på auktion. Den nackremmen är 3,3 cm bred, jämfört med ett annat träns av modernare slag där nackremmen är 2 cm bred.

Gammalt kandarträns:

 


Förr i tiden vill jag säga att man inte red med lika hårt åtdragna nosgrimmor. Nu är pullbackknäppning standard på de flesta kandarträns, med breda nosgrimmor, så man kan ta i för kung och fosterland för att få hästen att knipa igen munnen. Ju hårdare nosgrimman spänns, ju mer trycker den också på nacken. Man hade inte lika mycket tryck i hästens mun från hävstångsbett och nackremmen var hårdare. Ju hårdare man håller i stången, ju mer trycker den på nacken. Dessutom blir det så klart tryck överallt där remmar ligger tight intill på hästens huvud.


När jag tränsar en häst med tränsbett försöker jag spänna sidostyckena så löst att det blir ett slack i dem, de bara hjälper till så hästen inte tappar bettet om den öppnar munnen. Hästen får själv lyfta bettet till den position i munnen där den trivs bäst med bettet.

Titan har hingstbetar, så på honom kan jag tyvärr inte släppa ner betten så långt alla gånger, för då ligger de an mot hingstbetarna, vilket inte är särskilt bekvämt. Detta gäller särskilt när jag väljer att rida med kandar. Rider jag på tränsbett däremot, brukar nog oftast bettet hänga lite grand på honom.


Titan har hittills inte visat några bekymmer med träns/kandar, däremot är Perla känsligare. Hon brukar ofta få gå med ett hackamore, och det så löst spänt att hon med lätthet kan äta gräs. Jag vet att hon kan rysta på huvudet en del, så för hennes del har jag faktiskt funderat på om ett svängt, paddat nackstycke kan göra skillnad. Hon kan vara mycket mer känslig bakom öronen än vad Titan är, för visst är det individuellt. Liksom en del hästar som hela tiden vill klia sig i ansiktet så fort de fått på sig ett träns, eller kapson etc.


Visst kan nackstyckena från PS vara bra och göra skillnad för många hästar, men vi ska inte glömma bort ryttarens hand och val av bett. Det är viktigare, tycker jag.


#ridkonst #psofsweden

ANNONS
Bloppis-annons
Av Frida - 26 juli 2014 10:41

Flera saker finns till salu på http://www.akademiskridkonst.se/4_saljes.html

Djur & tillbehör, Säljes - Finspång (Östergötlands län)
Pris:    100:-
 
Av Frida - 24 juli 2014 16:10

Idag är det torsdag och minst fjärde dagen med rejäl hetta, inte som vi tidigare varit vana vid i år åtminstone. Jag har två veckoelever här denna vecka och vi får pga värmen starta träningen 6.30 på morgonen för att vara klara innan den värsta värmen kommer och så även insekterna. Jag hinner med att träna en häst därefter, sedan är värmen mig övermäktig och jag väntar hellre till ganska sen kväll innan mer träning tar vid. Under dagarna blir det därför mer läsande och funderande kring hästar och ridning.

Jag läser nu Alois Podhajskys bok The Complete Training of Horse and Rider In the Priciples of Classical Horsemanship. Det står mycket intressant i den och jag får nya idéer om vad för övningar jag ska använda mig av, när jag ska använda dem och hur det ska kännas. :-) Boken är mycket intressant. :-)

Idag tränade jag Titan på sena morgonen. Han har det jobbigt i värmen så jag förväntade mig inte så mycket av honom men han gick riktigt fint ändå. Han känns arbetsvillig även om orken inte är så stor. Det blev ett kort pass där jag efter framskrittning tränade samlad skritt och trav, varvat med avslappning. Jag känner av vänster bog och vänster bak, ställningen är svår att få igenom riktigt till vänster, det krävs ansträngningar för att få Titan att mjukna och hitta rätt. Efter några minuters jobb i skritt och trav tänkte jag på lite av träning som föreslås i Podhajskys bok. Jag fattade vänster galopp på en långsida, kände att Titan kunde hålla galoppen i samma takt och tempo hela tiden oavsett kort- eller långsida. Sedan vände jag snett igenom och tänkte bryta av och fatta ny galopp men Titan kändes så framåt och inte trött så jag tänkte att han får väl galoppera på och gå ner i trav när vi kommer till kortsidan. Döm om min förvåning när han behöll vänster galopp i höger varv! Detta är första gången han galopperar i förvänd galopp i höger varv och då på vår smala ridbana på ca 15 m kortsida. Titan höll galoppen i ett varv på volten tills jag bad honom sakta ner och stanna. Jag fick faktiskt fråga mina veckoelever om vilken galopp han höll, för jag trodde inte det var möjligt! De bekräftade att det var vänster. :-) Efter detta hoppade jag av och avslutade passet, berömde Titan mycket för hans insats. :-)

Titan har inte lätt för förvänd galopp, han trasslar ihop benen och är för framtung för att klara det. Jag har inte trott det möjligt att han ska klara det, så jag är väldigt gärna över honom och samtidigt glad över hans utveckling. Måhända det knappast var den vackrast galoppen, men han fixade det utan större åthävor. :-)

#ridkonst

Av Frida - 15 juli 2014 12:34

Imorse stod temperaturen på ungefär 16 grader när Erik och jag åt frukost. Fint, tänkte jag, då finns det en chans att kunna träna Titan. Varma, sköna sommardagar i all ära, men Titan blir väldigt trött i värmen.

När jag kommit ut har värmen redan börjat stiga och när jag borstar Titan börjar jag redan svettas. Jag inser att det nog mestadels skulle bli ett pass i skritt idag. Jag funderade på väg till ridbanan vad jag skulle göra, och fick en idé när jag såg Parellibollen på ridbanan. Titan är skeptisk till naturen och den där bollen har han upplevt som skrämmande förr och inte velat gå nära. Igår fick Titan stifta närmare kontakt med bollen på ridbanan och jag förstärkte med "Braaa!" varje gång han närmade sig och vartefter nosade och till sist puttade iväg bollen, då avslutade vi. :-) Idag tänkte jag att jag skulle be honom om samma sak uppsuttet.

Det läskiga med bollen är att den rör sig när det blåser, den ligger inte snällt still på banan. Just detta att den flyttar på sig bidrar nog till Titans skepsis gentemot den. Nåväl, jag promenerade fram till bollen med Titan, han fick stanna en bit ifrån först och sedan närma sig när han kändes mogen för det. Jag gjorde samma sak som igår, han fick beröm och uppmuntran när han var på väg och även godis för att förstärka extra. Efter några minuter hade han puttat iväg den även denna dag. :-)

När jag sedan suttit upp och skulle skritta fram Titan så ville han självmant gärna gå till bollen, för att kunna utföra något där han själv kunde bestämma hur mycket han tordes göra och det inte handlade om fysisk styrka. När han närmade sig bollen uppmuntrade jag, men lade till en början ingen "press" på honom, dvs inga skänklar. När han kändes bekväm och självmant gick fram och nuddade bollen så kände jag att jag nog kunde lägga an skänklarna för att uppmana honom att gå framåt. Detta blev snäppet jobbigare, men inom några minuter nuddade han bollen och puttade den framåt med sina ben. Mycket beröm och förstärkning med godis! :-)

Sedan bad jag Titan om att fortsätta skritta på ridbanan, men nu var han lite mer nyfiken än rädd för bollen. :-)

Passet idag kändes Titan mjuk men lite trött. Jag borde träna honom tidigt, tidigt på morgonen, men då är jag så trött. Kanske kan jag göra det imorgon? Jag får se om jag orkar upp vid 5...

Ställningen till vänster var svår att få till idag, vilket den har varit förr också. Han blir lite stel i nacken och har svårt att få fram vänster höft. Med stång och bridong kan jag inte riktigt rätta till hans huvud när han lägger det på sned, jag ska nog prova att rida med bettet med parerstänger nästa pass. Tar jag i tränsbettet förstärks nästan snedheten, tar jag i stången kommer käken visserligen på rätt plats men då vill han gärna dyka nedåt på den, åtminstone i nuläget. Jag försökte sitta ned och fram på vänster sittben och skänkel och lätta på höger och lägga den tillbaka för att få in rumpan. Det är ofantligt svårt på en bred häst. Nåja, jag får ge mig in på det mer nästa gång.

Jag red på volt i höger och vänster varv, försökte verkligen rida en noggrann volt som var helt rund. Det blir att parera ofta och lite, innan felet är uppenbart.
Jag red också längs fyrkantspåret och lät Titan vara lite rakare, endast lätt ställd där men bibehålla samma form, takt och tempo.

Skrittpiruetterna i vänster varv är svårare för att ställningen inte går igenom helt där. I höger varv blir de svåra för att han dyker ner på höger bog, svåra pga olika saker.

Samlingen idag var jobbig för det fanns liksom ingen energi att hämta, och då blir det i princip omöjligt. Jag ska ju försöka hålla passen korta på Titan men det är svårt när det tar så lång tid att nå fram till gränsen för hans kapacitet. Vill jag få honom bättre måste vi nämligen jobba på hans gränser, inte det han har lätt för...

Summa summarum tycker jag att Titan gjorde så gott han kunde idag. Han jobbar på sin bollskräck och har på så vis en mental uppgift framför sig och han jobbar även på styrkan i sin kropp. :-)

#ridkonst

Av Frida - 12 juli 2014 13:50

Jag har funderat över det här med att lära hästen nya saker. I all hantering av hästen lär vi den saker, medvetet eller omedvetet. Vi låter hästen göra på ett eller annat sätt, och den lär sig av det.


När Erik började träna med Umerio visste vi inte vad Umerio kunde sedan innan, utan det är något vi får komma underfund med vartefter. I skrivande stund longerar Erik Umerio, samt rider på honom med mig som longör. Longeringen förstod Umerio omgående vad den gick ut på, att hålla sig på en rund cirkel kring människan. Skritt och trav var inga problem, men när han skulle fatta galopp höjdes svårigheten ett snäpp. Att gå upp i hastighet från skritt till trav är ganska logiskt eftersom hästen inte kan skritta särskilt snabbt, men istället för galopp blir det lätt hänt snabb trav, och hur gör man för att stävja detta? Hur får man hästen att galoppera istället för att trava snabbt? I Eriks fall var lösningen att ha Umerio på lite kortare lina, i friskt travtempo. För att be Umerio att fatta galopp längde Erik ut linan, sade “Gaaalopp!” och riktade pisken ungefär mot Umerios mage. Det gäller att samtidigt höja sin egen energinivå som man gör när man t ex står i startgroparna och ska springa 60m sprinterlopp. Känn att pulsen höjs! När Umerio fattade galopp berömde Erik med ett starkt BRAAA! Sedan fick Umerio komma in i volten och få en godis som förstärkning och för att han inte skulle börja dra utåt i volten och känna sig jagad.


Efter några upprepningar förstod Umerio att det var galopp Erik ville ha, men nu var problemet att behålla galoppen, och att inte tempot blev för segt, redo att bryta av. Hm... Så, hur går man vidare?


När man lär hästen något ska man ha det slutgiltiga målet i sikte, man får därför också snabbt höja kraven på vad hästen ska utföra, för att den ska närma sig slutmålet. När hästen har börjat förstå att den ska galoppera på kommandot “Gaaalopp!” så gäller det att snabbt övergå till att uppmuntra den till att behålla galoppen, i det tempo man har tänkt sig. Be om ett halvvarv först bara om man känner att det är svårt att behålla galoppen, och utöka successivt. Om hästen gillar att galoppera, ja då är det bara att be den fortsätta, eller inte be den att bryta av, så att säga.   


Om man gör misstaget att förstärka lika kraftigt varje gång hästen just har fattat galopp, så kommer hästen ta några galoppsprång och sedan bryta av och vända sig mot människan för att få godis. Det börjar kännas som om handbromsen ligger i. Hästen börjar föregå sin människa, och den tror också att det är några få språng som vi förväntar oss av den. Vad annat skulle den tro, när vi inte har indikerat något annat?


Så, alltid när man tränar en häst, bör man veta vart man siktar, men berömma och uppmuntra hästen när den är på rätt väg, annars blir det lätt så att den bara lär sig halvvägs och att man kör fast utan att komma vidare. Så snart man märker att hästen börjar förstå vad det går ut på, går man vidare. Se till att hästen lär sig hjälperna, inte övningen - detta kan inte upprepas många gånger nog. Tappar hästen tråden får man försöka på nytt igen och vara noga med att förstärka när hästen är på väg åt rätt håll. Om hästen förstår hjälperna, är det mycket lättare att undvika att den lär sig förutbestämda mönster och övningar, och man kan istället be om lite mer av en sak, lite mindre av en annan, för att få olika övningar. Det blir finjustering med hjälp av olika instrument, kan man säga. Hästen lyssnar på hjälperna och lär sig inte “favoritövningar”.   


Nu kan Erik uppsuttet få Umerio att skritta, göra halt, och skritta igen. Umerio börjar kunna vända genom volten för Eriks hjälper och börjar också kunna ta travfattningarna för Eriks hjälper. Erik ger först sin hjälp, jag hjälper därefter strax till med hjälpen från marken. Det tar inte så lång tid förrän Umerio förstår att svara på Eriks hjälper, istället för att invänta mina. Så snart vi kan ska vi komma till att Erik kan rida självständigt på Umerio, och fortsätta utbildningen uppsuttet. 



#ridkonst

Av Frida - 11 juli 2014 15:21

Imorse gick Erik och jag upp tidigt. Erik hade egentligen hela dagen inbokad med jobb men pga att han slog i ryggen igår var han tvungen att bli hemma och vila upp sig. Han kved sig igenom hela natten, men klev ändå upp tidigt för att jobba. Dock insåg han snart att han var tvungen att ställa igenom dagens jobb, och när vi ändå var uppe tidigt passade jag på att ta ut Distinguido på morgonen, innan värmen slagit till med full kraft.

Egentligen gör jag inget annorlunda från dag till dag, utan jag bygger på övningarna allteftersom Disto känns mogen för det. Jag började idag med att först borsta honom och kratsa hovarna. Det är fantastiskt hur villigt han lyfter upp och håller sina hovar upplyfta när man ska kratsa eller verka dem. Definitivt inga tunga ben där inte. Att borsta Disto är inga problem, däremot är han skeptisk mot nya saker, nya borstar eller vad det kan vara för något. Efter träningspasset skulle jag ha på lite Fyra Ess salva i skapet på honom mot insekter, och han blev förskräckt över att se burken och gissa sig till mina hemska intentioner med den, så det tog några sekunder innan han lugnade sig och andades ut. Sedan gick det bra att smörja. 


Jag ledde sedan Disto till ridbanan i grimma och grimskaft. Klappade och strök honom över hela kroppen och lät grimskaftet hänga med. Sedan strök jag och klappade med sticken och svingade snöret runt och över honom. Han är inte något vidare bekymrad över det, snarare gäller det att se till att han verkligen är uppmärksam på vad jag gör och tänker, men han känns relativt avslappnad. Vi ska ta fler föremål att träna med framöver, så att han är lugn och trygg med olika saker, som kan verka skrämmande för en häst. Repet och sticken känns det som att han är okej med nu, så jag får hitta på annat nu. 

Sedan sände jag ut honom på en volt, där han fick gäspa, skritta och trava runt lugnt, på hängande grimskaft. Han fick byta om volt, komma till mig och backa undan från mig. Allt lugnt och sansat och utan brådska. 


Det kändes som om det inte var några problem, det verkade vara en riktigt bra dag, så efter en liten stund tyckte jag att det inte var någon större mening att nöta mer, så Erik fick komma och hålla Disto medan jag klev upp på en pall bredvid och strök och hängde mot Disto, klappade på honom överallt där jag kom åt. Det ska jag säga, det är ingen lång rygg han har, det är inte många centimetrars sittyta på honom!

Hur som haver var Disto lugn även här. Erik pratade med honom och även jag bad Disto om att vända sig mot mig, så att han såg mig på hans rygg, men han verkade inte bekymrad. Disto fick inte lika mycket godis som igår. Det finns en negativ effekt med godis och beröm och det är det att det verkar trigga fram könsbeteende hos hästarna, åtminstone tycker jag det verkar så. Titan hänger ut snoppen och spänner till den när jag klappar och berömmer mycket och ger godis. Disto har också börjat hänga ut snoppen, och jag vet inte om det är rätt eller fel, men jag ber honom ta in den då. Jag säger till honom att ta in den och pekar på snoppen och duttar med sticken mot den, om han inte tar in den. Han blir inte helt nöjd, men han tar in snoppen i alla fall. Jag tror det inte gör så mycket om snoppen avslappnat hänger ut och dinglar, men däremot när de spänner till den kan det vara fara och färde på gång tror jag. Både Rebecca och David Lichman menar på att man bör be hästen ta in snoppen när man jobbar med den. Jag har ju inte sett några extrema negativa konsekvenser av detta hos hingstar eller valacker, än så länge ska sägas, men jag förmodar att de som kan mer och är mer erfarna nog vet mer än jag. Lite får man gå på sin egen känsla också, det beror på vilken sinnesstämning man vill ha fram hos sin häst.


Disto lyssnade i vart fall och drog in snoppen, sedan fortsatte jag att hänga på honom från båda sidor. Efter några minuters hängande stillastående, bad Erik Disto att kliva några steg framåt. Vingligt både för mig och Disto, men jag höll mig kvar på ryggen någotsånär balanserad och efter några steg framåt och halt, gled jag av. Inga konstigheter.    Jag tror att det snart går att sitta upp på Disto, det blir ju som sagt mindre vingligt än detta hängande, men lite mer hängande ska vi klara av innan jag sitter upp helt. Longeringen känns det som att den flyter på bra. Jag kommer nog att bara se till att befästa skritten, traven och halt på volt innan jag börjar rida. Kanske möjligen också galoppen, det beror på hur lätt Disto har för att ta galopp utan att det blir för mycket spring i traven. Umerio har lätt för att fatta galopp, men han är inte så stor i steget som Disto är, och jag skulle säga att Distos trav kan bli mer extrem än vad Umerios kan.


Det jag känner när jag är med Distinguido är att han känns så ren och oförstörd, så oskyldig och ärlig.    Han har lätt för att bli förskräckt och rädd, men han försöker sansa sig snart. Jag blir glad och lugn av att arbeta med honom.  Han är skeptisk mot okända människor och försiktig av sig, och jobbar man inte med honom på en tid så blir han mer rädd av sig. Bara den grejen att få på sig en grimma köper han inte alltid, om man själv inte har en lugn puls. Han känner av och reagerar på om människan är det minsta osäker, upprörd eller inte har känslorna i balans.


När jag ber Disto att komma till mig brukar jag sätta mig ner, inte alla gånger, men ofta, och han får stå stilla med sänkt huvud och vara här och nu. Här är en bild i slutet av passet idag.   


#ridkonst

Av Frida - 9 juli 2014 13:53

Idel varmt väder med insekter i luften gör att hästträningen får förläggas till tidig morgon eller sen kväll. I Eriks och mitt fall blir det sen kväll.

Trots kvällen höll insekterna igång och vi skulle därför spreja på anti-insektsmedel på Disto. Jag höll i Disto medan Erik skulle spreja. Den idén gillade Disto inte! Jag vet att Disto gillar godis så vi bytte position och så laddade jag godispåsen. Jag klappade på Disto och pratade med honom och för varje sprej fick han några godisar. Det var nu inga problem med att spreja honom även om han fortfarande var spänd och på sin vakt så kopplade han att sprej=godis. :-)

Distinguido slappnar av mer och mer med träningen. Det första jag gör inne på ridbanan är att ha honom i grimma och grimskaft och stryka honom över hela kroppen. Kunna stryka med grimskaftet över honom och kunna kasta upp det över honom. Jag använder en stick och stryker honom med och låter även snöret hänga över honom och kunna svinga sticken med snöret över och på honom. När Disto känns bekväm och avslappnad med det, får en mjukare blick, sänker huvudet och kanske börjar gäspa, då börjar jag göra andra saker med honom. Först får han vara lugn, trygg och säker när jag hanterar honom, sedan kan jag be honom göra andra saker tillsammans med mig.

Jag longerar honom i skritt och trav, byter varv, låter honom komma till mig, och följa mig. Jag upprepar det några gånger så att det inte känns som någon större grej. Den oliksidighet jag märker hos Disto är att han är lite stelare i vänster varv än höger. Han har lite svårare för att hålla undan vänster bog än höger bog. När jag ber honom hålla undan vänster bog blir han lite bekymrad och tycker det är lite otäckt med spöet, då tar jag honom till mig och stryker honom med spöet omkring och på bogen och så provar jag igen. Oftast går det bättre då när han har insett att spöet är samma sak som sticken eller min hand. Är han fortfarande skärrad upprepar jag samma sak igen.

Även om jag önskar att Disto ska forma sig runt på volten ber jag om det långsamt och försiktigt. Han kan inte göra det perfekt med en gång och jag förstår att man rubbar hästens naturliga balans genom att be den böja sig på en volt. Det syns hur väl han vill gå rak i kroppen och jag bryr mig inte så mycket om det i nuläget. Jag vill hellre att han bara slappnar av och kan skritta och trava avslappnat på volten. Böjningen kommer efterhand. :-)

Igår verkade han ändå så tillfreds att jag provade att hänga på honom. Han bekoms inte alls av det så Erik bad honom ta några steg framåt, vilket också gick bra. Jag tror faktiskt inte att det tar så lång tid tills man kan sitta upp på Disto. Faktum är att det ju är vingligare att ha någon hängandes på ryggen än sittandes. ;-)

#ridkonst

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5 6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se