Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Frida - 9 april 2014 19:44

Idag regnar det och vis av erfarenhet från gårdagens väder ska jag inte träna med några hästar.

I måndags var jag och Erik iväg till Motala RF för att jag skulle hålla en clinic i akademisk ridkonst. Gloria och Titan följde med för att jag skulle visa lite träning med dem.

Gloria skötte sig jättefint. :) Hon var lite spänd och orolig när vi kom in i ridhuset och tittade sig omkring. Hon kunde trots det lyssna fint på mig när jag jobbade av dettaenne från marken och hon imponerade verkligen på mig, lilla Gloria. :)

Titan däremot har jag inte jobbat med så mycket nu, sedan Bent-kursen. Träningen innan kursen var så väldigt intensiv, så när vi kom hem därifrån lade jag träningen på hyllan. Lite för att kunna pusta ut lite och återhämta krafterna tills jag går på min tjänstledighet och då kan lägga all min fokus på träning med hästar.
På grund av denna vila har nu Titan tappat rejält i styrka. Han hade därför i måndags en riktigt jobbig dag. Kändes mig nästan lite orättvis mot honom att jag tog med honom alls. Galoppen var väldigt framtung så jag fick jobba mycket med skolorna i skritt och trav men till och med det hade han svårt för och blev lätt spänd. Han ville gärna lägga sig på i handen vilket innebär att han skjuter på och bär inte bak.

Flera har sagt till mig att jag borde ge upp med Titan och lägga energin på någon av mina andra hästar istället, men det känns som om jag sviker honom då, efter så många år tillsammans. Det är faktiskt i huvudsak Titan som lärt mig det jag kan idag. Gloria har orättvist lätt för sig. Om jag haft henne från början är jag säker på att jag inte hade kunnat hjälpa någon med svårare hästar. Jag hade inte insett hur slitsamt det kan vara med en häst med fysiken emot sig.

Jag har dock bestämt mig för en sak och det är att kursandet för Titans del får vara över och jag kommer ta med mig Gloria eller någon av de andra på kurser i framtiden. Titan kommer jag fortsätta träna hemma men det kan vara skönt att känna att man kan och får ta ledigt från hästträningen en tid utan att vara tillbaka på noll igen.

Gårdagens träning då? Jo, jag tränade Gloria och Perla. Gloria imponerar stadigt på mig. Igår blev hon väldigt hög framtill och samlade sig fint i alla gångarter. Hon är angelägen om att göra rätt och är så snabbtänkt. Hon tolkar mitt kroppsspråk som ingen annan häst. Min känsla överspeglar sig i henne och hon ser självsäker ut när hon rör sig. :-) Regnet gillade hon dock inte och blev märkbart irriterad på kapsonen som kliade, så hon fick faktiskt stanna och klia huvudet några gånger. Att jag skulle ta kort på henne efteråt var hon därför inte alls förtjust i och jag kände mig lite taskig när jag envisades med att vilja fota med en i regnet trilskandes mobil. Uppsynen är därför som den är på kortet...

Under Perlas träning tilltog regnet. Hon var inte det minsta glad över att träna i regn och var så där intresserad av mig. Jag förstår henne dock men tänkte att hon ändå behövde tränas.
Perla har svårt att ställa och böja sig i vänster varv. Det blir mer och mer framträdande ju mindre hon tränas. Hon får ett avkortat steg i vänster bak av detta också. Jag har grunnat en del på detta och igår slog det mig att detta kan bero på en olycka med Erik och Perla för några år sedan. Just i en travfattning snubblade hon och de gick omkull. Det var nästan att Perla slog en kullerbytta med Erik på ryggen. Erik fick diverse frakturer av denna olycka men Perla verkade oskadd och uppvisade inga problem vid händelsen eller strax därefter.
Utöver detta har hon också blivit "misshandlad" av en valack hon uppvaktade men som inte uppskattade hennes inviter. En dag fick han nog och vi hittade Perla blåslagen i hagen. Helt uppenbart hade hon fått ett rejält antal hårda sparkar.

Det ligger åtminstone nära till hands att tro att någon av dessa händelser ligger till grund för hennes snedhet idag. Hon blir mycket bra med träning, det är som sjukgymnastik för henne. Därför fick hon stå ut igår trots regnet.
I höger varv vill hon skjuta ut vänster bog och gå i sluta. I vänster varv går hon felställd i nacken och i förvänd sluta kan man nog säga om man hårddrar det.
Eftersom Perla igår var ordentligt sned och jag ville få fatt på hennes bogar och inte dra henne för mycket i kapsonen så fäste jag longerlinan runt hennes bogar. Jag höll i longerlinan ömsom med båda händerna, ömsom med en hand. Jag fick nästan lite känslan av att tömköra. Jag tycker att det hade bra effekt då jag kunde be Perla om att hålla halsen nästan rak och balansera huvudet mitt emellan sina bogar och när huvudet var där, kunde jag be om lätt ställning i nacken.
Jag jobbade mycket med linan runt hennes bogar, nästan uteslutande med den och bara lite med kapsonlinan.

En häst som är så här sned som Perla behöver mycket träning, helst varje dag. Jag skulle faktiskt önska att jag visste någon som ville ha henne som sin enda häst. Hon är en härlig häst och snäll att rida ut på. Det är bara det där om att träna henne liksidig...

Det är också svårt att träna en så sned häst från marken, som vill undvika det som är svårt. När det är så snett är det svårt att parera hela hästen, det är lätt att tappa utsidan.

Perla blev åtminstone bättre under passet men ingen av oss gillade vädret så därför får träningen vara idag och jag inväntar bättre väder igen. Mitt mål är att få Perla bra i sin kropp igen och försöka hålla igång set sedan.

ANNONS
Av Frida - 3 april 2014 22:41

Alldeles nyligen bestämde jag mig för att försöka satsa på att utveckla min egen roll som tränare i akademisk ridkonst. Som bakgrund till det finns flera orsaker. För det första tillbringar jag idag största delen av dagen stillasittande på en kontorsstol på mitt vardagsjobb. Jag vet inte om det är det som är orsaken, men det ligger nära till hands att tro att det är vad som börjat att förorsaka mig smärta i svanskotan. Sedan ungefär ett år tillbaka har denna smärta i svanskotan uppstått och den blir värre ju längre tid jag sitter still på en hård stol, vilket jag gör under nästan hela min arbetsdag. Efter att ha undersökt vilka möjligheter det fanns att minska stillasittandet, kom jag fram till att det enda varaktiga var att försöka hitta ett annat ben att stå på. Under ett halvår kommer jag därför vara tjänstledig från mitt vardagsjobb för att se om jag mår bättre av att sitta mindre och istället kunna röra mig mer, vilket jag gör när jag undervisar andra i ridning.


När jag hittade till akademisk ridkonst i början på 2000-talet hade jag inte den minsta tanke på att en dag själv undervisa. Min enda önskan var att få ägna mig åt dressyr på ett vis som stärkte hästen. Jag var fast förvissad om att allt jag tidigare stött på inte var dressyr för hästen, utan för människan, och att alla hästar kunde piaffera hur enkelt som helst. Med en Nordsvensk Brukshäst och i stort sett under alla år utan tillgång till vare sig ridbana eller ridhus har jag sedan gjort mitt bästa för att utbilda min häst. Många gånger har jag, som säkert tidigare nämnt, tappat modet och tron på mig själv, och gör så ofta än idag.


För ett par år sedan kom det sig som så att det var några som började fråga om jag inte kunde undervisa dem i att rida, och där någonstans tog det skruv att jag möjligen, kanske kan lära någon annan någonting..?


Några har fått rida på Titan och Perla några gånger, men jag har funnit ut att det tyvärr är svårt att ha dem som lektionshästar. Titan kräver sin ryttare för att göra mer än skritta runt, och Perla blir lätt spänd och nervös. Jag insåg därför att det är bättre att jag undervisar andra på deras egna hästar. Om jag skulle ha skolhästar, skulle det krävas mycket bättre fysik på dem och en mentalitet som lämpar sig för flera olika ryttare.


Min grundtanke med akademisk ridkonst är någorlunda idealistisk skulle jag vilja säga. För mig handlar det inte om att tjäna de stora pengarna, utan att sprida baskunskap, och förhoppningsvis även högre kunskap, till andra personer. Jag har inte i syfte att bli rik på något. Min ståndpunkt är att om någon blir rik, så finns det flera andra som har blivit fattigare på köpet. Pyramidspel funkar inte, utan den på toppen blir rikast...


Så, när jag erbjuder undervisning är det inte för några stora pengar om jag tittar runt vad andra tar betalt för samma tjänster. Så klart behöver jag ha en inkomst nu när jag faktiskt under flera månader inte kommer ha någon annan än den jag får från undervisningen. Min tanke är dock inte att ta särdeles mycket betalt från var och en, utan att ha en prisnivå som de flesta har råd och tycker är rimligt att betala. Jag behöver inte ha mycket mer i inkomst än att Erik och jag går runt, och vi har inga dyra utgifter som utlandsresor, restaurangbesök eller andra extravaganta vanor. Kan vi leva ett drägligt liv här på gården och ha våra djur och den omvårdnad de behöver, räcker det för mig. Naturligtvis får vi under detta år se över våra omkostnader, och kanske tvingas vi sälja av med saker vi inte tänkt oss att sälja om det blir alltför knapert i ekonomin.


Erik och jag äger vår gård själva, eller nja, banken äger den till största delen, och vi har tyvärr inget ridhus. Ridbanan har vi fått bekosta själva, likaså renoveringen av ladugården. Inkomsten som den lilla skogen gav har alltsammans gått in i ladugården och mer har vi fått skjuta till. Gården var i erbarmligt dåligt skick när vi köpte den och faktum är att jag många gånger har gråtit över att vi köpte en så nergången gård. Att bygga upp en verksamhet här är inte lätt. Det är lätt att snegla på perfekt uppbyggda gårdar som har allt och det bara är att låta verksamheten rulla på.


Allt som ska fixas och byggas här på gården måste komma ur våra egna fickor, så det är inte bara att peka på en investering vi behöver göra och få den genomförd, utan i allt måste det finnas ekonomi från oss själva. Vi kan inte investera pengar vi inte har. Det är väldigt dyrt med byggmaterial och arbetskraft, har vi bittert fått erfara.


Det är klart att vi har tittat på ridhus, men det får stanna vid en önskedröm som det ser ut. Om det hade varit tiotusentals kronor hade det ändå varit mycket för oss, men nu är det hundratusentals kronor, och till och med miljonbelopp det handlar om. Ridhusbyggen får man inte lån till utan att hålla med ca 40% av insatsen själva när vi har frågat banken. Bidrag finns inga att söka heller tyvärr.


Jag siktar heller inte på att åka land och rike runt för att undervisa, eller ha stallet och gården full med elever varje vecka. Jag är inte en självsäker och framåt person, tyvärr inte begåvad med särskilt god självkänsla heller för den delen, så att försöka slå mig in på en marknad kommer jag inte att göra. Jag skulle själv säga att jag saknar “vinnarskalle”, och kämpar inte mot överlägset motstånd utan har alltid gett upp då. De som vänder sig till mig får göra det självmant, för att de själva vill ha med mig att göra. Kan jag dela med mig av den kunskap jag har tillskansat mig och fortsätter ta in, och göra andra nöjda och glada med sina hästar, samt kunna överleva på det, är jag nöjd med det.


Nu har jag ett halvår på mig att prova på det liv jag tror skulle vara roligt varje dag och även hålla mig frisk. Bär det sig inte ekonomiskt med undervisningen kommer jag återvända till mitt vardagsjobb som jag har idag. Blir jag fri från mina besvär med svanskotan under det här halvåret så vet jag hur jag håller mig frisk. Om jag då åter igen får ont i svanskotan av att sitta ned länge, får jag ta den tjuren vid hornen när det är så dags...


Rid väl.

ANNONS
Av Frida - 2 april 2014 21:49

Dagarna blir inte alltid som man tänkt sig. Idag var jag ledig från mitt kontorsjobb och hade tänkt mig en massa med hästarna. Istället blev det elda rishög, hela dagen. Efter avverkningen av skogen för några år sedan blev det kvar en stor rishög som hämtades för några veckor sedan. De får inte med sig allt ris och resterna av det eldade Erik till största delen upp i helgen men lite blev kvar. Idag krattade vi ihop en hög och tände den men sedan tog sen hela dagen på sig att brinna ut...

Igår däremot blev Gloria och Titan tränade. Sedan kursen för Bent bootag varit sjuk och inte riktigt haft vare sig tid eller riktig ork att träna med hästarna mer än sporadiskt. Titan har fått gå utan skor ett tag nu sedan han trampade av sig en framsko och hovarna inte var så fina efter det. Dessutom blir de, vare sig man vill det eller ej, deformerade pga skoningens negativa effekter. Så, Titan går barfota just nu och då har jag inte velat träna honom så mycket eftersom jag vet att han inte är riktigt bekväm då. Om jag inte hittar ett par riktigt bra boots snart så får han tyvärr skos igen.

Igår var Titan inte riktigt bekväm barfota och lite stel pga avsaknad av träning. Han backar otroligt mycket av att vara utan träning ett rätt kort tag. Jag fick påminna honom om att han kan gå framåt i långsamt tempo utan att stanna, men det var svårt och han hängde sig på i handen alternativt stannade. När jag känner att han inte tar emot halvhalten utan hänger sig på i handen måste jag få halvhalten att funka, sedan be honom gå framåt igen för min energi. Det gäller att inte försöka få honom samlad genom att bromsa mer, det går inte till så, utan handen kan bara känna av vad som skett baktill eller förstärka halten. Att trycka på gasen med handbromsen i är dömt att misslyckas.
Efter mycket om och men lyssnade Titan och fick också ett ett bättre steg där han inte hängde fullt lika mycket på bogen och tog emot sig med frambenen. :-)

Gloria kan till skillnad från Titan stå avställd utan att det påverkar henne särskilt mycket. Hon gjorde allt det vanliga på volten i longeringen igår. Skritt, trav, galopp, samling i skritt och trav samt sluta i skritt och trav. Dessutom fick hon lite mer skankböjning när jag bad om samling på volten och sänkte spöet nedanför hennes haser. Jag hade nog bara tänkt mig mer farten men Gloria svarade alldeles rätt! :-) Det är så jag vill att hon ska göra när jag ber om samling men inte begärt det av henne. Efter de fina stegen avslutade vi passet. :-)

Av Frida - 28 mars 2014 21:17

Idag var vädret fantastiskt fint! Erik och jag passade därför på att rida ut på Titan och Perla.    Jag kommer inte ihåg när vi red ut sist, men länge sedan var det i alla fall, den senaste tiden har det nästan uteslutande varit träning på ridbanan eller åkt till ridhus för att träna. Oftast tar det oss så lång tid att förbereda hästarna och göra iordning dem efter ritten, jag vet inte vad det är som gör att vi sölar oss så. Idag kom vi i alla fall ut, och det var uppskattat särskilt hos Titan. Han knatade på och ville gärna galoppera när vi kom till sträckor där det gick att öka tempot. 


Efter mycket vånda har jag beslutat mig för att ta ett halvårs tjänsteledigt från den kontorstjänst jag har till vardags, för att helhjärtat satsa på min bit i Eriks och mitt företag. Erik är ju numer ganska fullbokad hovslagare, så hans bit bär sig bra. Jag har under några års tid haft ett antal elever, men inte riktigt känt att tiden räcker till för att undervisa mer och dessutom har jag svårt att hinna med att träna alla hästar hemma när vi åker till ridhuset med Titan. För att hinna träna mer med mina egna hästar och även ha möjlighet att undervisa mer, kommer jag därför vara tjänstledig från och med juni månad i år och ett halvår framåt till att börja med.  Under juni har vi ett litet ridläger inbokat här på vår gård, det blir några av de elever som tränat för mig en tid som kommer rida då och så blir det ett antal fotfolk. Jag hoppas och tror på att vi får ett par trevliga dagar! 


Eftersom jag nu kommer vara hemmavid på heltid har jag också möjlighet att ta emot veckoelever och sedan jag släppte den nyheten är det redan några som har bokat in sig för att komma hit med sin häst för en veckas undervisning. Det blir spännande och roligt att få ge flera lektioner koncenterat under flera dagars tid och se utvecklingen däremellan!


Jag har också bestämt mig för att ta emot träningshästar för dem som är intresserade av det. Jag har ju fått erfarenhet av flera olika hästpersonlighter både genom att träna våra egna hästar, men också av att undervisa elever, så därför ser jag det som en möjlighet att även kunna erbjuda den tjänsten.


Allt detta har också föranlett att jag har behövt uppdatera hemsidan med ny information, så ni som inte brukar vara inne på den annars kan kika in på www.akademiskridkonst.se och säga vad ni tycker om både layout och annat. 

Av Frida - 23 mars 2014 22:13

Idag började jag dagen med att åka iväg och hålla några lektioner för ett gäng elever. De har ridit för mig några gånger nu och jag ser nu framsteg hos dem alla. :-) Det är hästar i olika åldrar och av olika raser och personligheter och det är just det som är roligt. Akademisk ridkonst är för alla. Det är dressyr för hästen med dess biomekanik i fokus. Man behöver inte ha hästar med särskilda förutsättningar utan träningen ska göra samma sak med dem, nämligen att stärka upp dem och få dem att bära mer med sina bakben. :-)

När jag undervisar så tar det på energin för jag anstränger mig verkligen för att göra mitt yttersta för ekipaget. Det ger också energi tillbaka eftersom jag ser resultatet av min undervisning och det gör mig förvissad om att jag är på rätt spår så att säga. :-) Jag blir glad av andras framsteg och det gör också att jag får egen inspiration och energi till att träna mina egna hästar. När jag kom hem och fått i mig lite mat hämtade jag därför ut Titan för träning. Titan har fått ganska mycket vila sedan kursen med Bent då jag blev fysiskt utmattad och sedan blev jag sjuk och var orkeslös länge. Efter helgens undervisning däremot så är det som om jag fått påfyllning med ork och arbetsglädje och därför kände jag mig väldigt harmoniskt sinnad när jag hämtade Titan.

Trots Titans väl långa vila så var han arbetsglad idag. Jag kände att han gärna ville göra något. Det blev bara ett kort pass på volten men han erbjöd fin samling i vänster varv och fattade verkligt fin galopp bara av min tanke. I höger varv vill han gärna hänga på höger bog så där koncentrerade jag mig på att få honom att kliva in med höger bak inunder sig i öppna och därefter flytta ut hans framdel för höger trängande tygel. Han fick bättre lätthet i bogen då. Galoppen i höger varv var inte lika fin som i vänster varv. Jag undrar just om det är för att han har svårt för att lyfta höger bog?
Titan gjorde fina centrerade skrittpiruetter med lugn och energi. Vilan var nog välbehövlig för att han skulle tagga ner lite. Jag tror Titan upplevde Bent-kursen som stressande faktiskt, på grund av nytt ställe, nya hästar och allt runtomkring som han inte kände igen.

Gloria blev nästa häst ut. Hon verkade också sugen på att få göra något men jag höll ett kort pass med henne med. Bara att hon fick komma ut på ridbanan och göra det hon känner igen sig i. Longering i skritt, trav, galopp. Sluta och samling i skritt och trav. Gloria fick ha tränset på sig över kapsonen så hon blir van vid bett i munnen. Hon har ett rakt bett men gillar det inte helt utan vänder runt på det med tungan. Jag får se om jag ska hitta på något annat åt henne. Hm.

Sist ut idag var Perla och hon fick också bli longerad. Perla hänger sig gärna på ytter bog i longeringen och för att få fatt i den harjag börjat med en ny grej jag snappade upp på Bent-kursen. För att få ytter bog mot mig så hade jag Perla nära mig på volten, så att jag nådde hela henne med spöet. Jag tog spöet över hennes manke och petade på yttersidan av manken för att hon skulle flytta med den bogen. Varje gång hon svarade rätt berömde jag och då fick hon en godis tills hon förstod. Därefter gjorde jag samma sak på längre lina i skritt och förstärker också med godis när hon svarade rätt. Idag kunde jag få henne att till och med i trav ta med sig ytterbogen inåt, jättefint! :-)

Av Frida - 22 mars 2014 17:39

Nu har jag återhämtat mig helt från förra veckans influensa. Hästträningen för min egna del har inte riktigt kommit igång helt ännu, men nu är jag åtminstone så pigg att jag orkar undervisa andra.


Idag var första dagen jag hade lektioner (och detta med nya elever) sedan jag blev sjuk. Förra helgens undervisning fick jag ställa in eftersom jag då fortfarande var ganska så dålig, men idag var jag pigg och kry och redo för att undervisa.    Lite oroligt kändes det att komma till ett nytt ställe med nya människor och hästar att undervisa. När man möter någon för första gången vill de flesta göra ett gott intryck, och så vill även jag. Så klart vill jag göra så bra ifrån mig jag kan för mina elever och jag hjälper dem utifrån min bästa kunskap. Oavsett vem det är med vilken häst försöker jag få dem att utvecklas så bra de kan utifrån mitt synsätt, men första gången blir det lite grand att lära känna ekipaget också och det är alltid lite svårare. Med tiden lär man känna häst och ryttare bättre och man besitter bättre kunskap om vad de behöver få hjälp med.


Jag vill att alla hästar ska bli så jämnt gymnasticerade de kan bli, och därför är jag noggrann med att hästen är avslappnad mentalt och rör sig avslappnat genom kroppen, men med energi. Jag vill också att hästarna ska kunna länga ut sin överlinje och båda sina sidor och därför blir arbetet på volten en stor del av grundarbetet med fokus på att hästen verkligen ställer sig i nacken, genom hela sin kropp och att ryttare och häst båda två är formgivna utifrån den biomekanik som råder. Jag tror ingen föds med gåvan att vara en perfekt ryttare så snart de sitter upp till häst, så för de flesta innebär ridningen mycket träning för att få ens kropp att kunna göra flera olika saker samtidigt. Sitsen ska göra en sak, skänklarna en sak, händerna en sak, överkroppen en sak, hjärnan ska lyssna och tolka och omsätta instruktionerna i praktiken på sin häst. Det är sällan lätt, det vet jag verkligen av egen erfarenhet.


Det är roligt att se eleverna omsätta mina instruktioner i praktisk handling och faktiskt få det att fungera. Det blir successivt framsteg på vägen och både häst och ryttare utvecklas. De nya eleverna idag var efter alla lektioners slut nöjda med mig och vi bokade in ett nytt tillfälle då jag åter igen kommer för undervisning, så det kändes förstås också bra att de kände det så som jag tyckte mig se.  Nästa gång jag kommer har jag ju träffat ekipaget en gång tidigare så då har jag lite mer känsla för hur de kan gå vidare i sin utveckling tillsammans med sina hästar. Jag tycker det är så faschinerande hur ekipage utvecklas över tiden och jag blir verkligen glad över allas framsteg!   


Av Frida - 15 mars 2014 10:00

Imorgon är det söndag och en vecka sedan jag skulle ha gett mig av till Hellekis för en veckas träning hos Christofer och Rebecca. Olyckligtvis blev jag sjuk just i söndags och sedan dess har jag varit alltigenom dålig. Halsont, snuva, hosta, feber och huvudvärk har om inte verkat samtidigt, så åtminstone avlöst varandra. Imorse kände jag mig väldigt yr i skallen och varje gång jag snöt mig snurrade det och jag blev illamående. Efter lite googling läste jag om att man kan drabbas av virus på balansnerven i samband med förkylning, men det hoppas jag att jag inte drabbas av, utan att det var yrsel till följd av att jag sovit dåligt.


Det har varit väldigt frustrerande att vara sjuk denna vecka. Vädret här har varit jättefint, men vis av erfarenhet vet jag att man ska passa sig för att vara ute i solen när man har feber och känner sig krasslig för åtminstone jag blir lätt sämre då. Så, jag har fått tillbringa dagarna inomhus.


Huvudet har varit tungt också, så jag har inte orkat läst något värst vidare heller, men imorse bläddrade jag i senaste Hästfocus (nr 2 2014, kom i brevlådan igår) och läste en intervju med Bent däri. Inspirerad av att läsa vad Bent hade att berätta gick jag fram till bokhyllan för att se vad det fanns för böcker att läsa i. Jag fastnade för The Complete Training of Horse and RIder In the Principles of Classical Horsemaship av Alois Podhajsky. Jag bläddrade lite fram och tillbaka i boken, tittade först och främst på bilderna och läste texten till dem. Av en händelse illustrerar den första bilden i denna bok en målning av Perger 1815, föreställande Max Ritter von Weyrother, där han arbetar en häst i skolhalt. Just Max Ritter von Weyrother berättar Bent om i Hästfocus och arbetet med skolhalten. Intressant sammanträffande, tycker jag.

 

Jag läste vidare i boken och kom sedemera (sidan 20) till följande stycke:

"This historical development of riding reveals that the art is not confined to any special country. It flourishes wherever human beings dedicate themselves to horsemanship and know how to cultivate and develop its practice, wherever such skill brings pleasure to those who love beauty. The art of riding is indeed international; it belongs to the civilised world, and it is the duty of every nation to preserve and foster it in the interest of culture."

 

Detta är idag än så sant, och det är vad som sker i detta nu. Varhelst människor vill ägna sig åt ridkonsten, så ligger den öppen för alla, och om den går under i en del av världen, innebär det inte att det är där den måste återuppstå igen, utan återuppståndelsen kan ske var som helst där det finns människor som vill återupptäcka den. Många böcker av gamla mästare finns kvar, även om en del av historien saknas, men det är inget som hindrar historien att upptäckas igen av nya människor, utan vetskap om vad som en gång gått förlorat. Så länge människor är fria till hjärta och sinne, finns inga hinder i deras vägar. Det är detta som är ridkonst. Ridkonsten är inte något mystiskt som är få utvalda förunnat, utan för en människa med en häst kan konsten i ridningen uppstå överallt...

Av Frida - 8 mars 2014 20:33

Snart är det dags för mig att åka till Hellekis igen och träna för Christofer. Senaste gången jag var där var i höstas, så en hel del tid har förflutit sedan dess. Exakt hur träningen i Hellekis kommer se ut denna gång vet jag inte, allt beror på hur och hur mycket jag har tränat sedan sist. För några år sedan hade jag en riktig svacka när det gällde hästtträningen, jag såg liksom inga mål framför mig vad det skulle leda till, och det ledde till att träningen på sätt och vis blev ganska planlös. Jag bar också på en slags hatkärlek till Titan, den stora, tunga häst jag har. Allt är så väldigt jobbigt och svårt för honom, så det blir med myrsteg vi tar oss framåt känns det som. När det går så långsamt är det lätt att tappa modet, tycker jag, och så slutar man träna med hästen. När man slutar att träna säger det sig självt att det då också slutar att gå framåt, inte sant?


Nu sedan i höstas har jag med Eriks hjälp verkligen ansträngt mig för att träna med Titan. Vi har åkt till ridhus var och varannan dag, skippat de dagar då vi trots allt inte haft ork, men också släpat oss iväg vissa dagar vi kanske egentligen inte riktigt haft lust. Mellan veckan hos Christofer i höstas och Bent-kursen i december så kände jag ändå att jag förberett mig nästan så gott jag kunnat. Naturligtvis hade jag kunnat träna varje möjlig dag (vilket jag inte gjort) men jämfört med tidigare har jag åtminstone verkligen försökt att anstränga mig.


Förra helgen, 1-2 mars, var det så åter igen dags för Bent-kurs och sedan i december har jag nu åter igen med Eriks hjälp verkligen tränat så ofta jag orkat. Under denna Bent-kurs sade Bent att Titan utvecklats bra sedan förra kursen (2 månader sedan), att han fått mer skankböjning. Det är roligt att höra, eftersom det blir ett bevis för att all ansträngning har gett resultat, även om det känns trögt att komma framåt och få Titan starkare.


Detta resultat har inte givit sig självt. Erik och jag har verkligen kämpat för detta, och det är inte alltid lätt att hava förtröstan. Det är inte alla pass som det känns så där lysande, och man tycker träningen går bakåt ibland. Men, sakta men säkert så blir Titan faktiskt starkare. Nu syns skillnad i hans muskulatur kring bakbenen och rumpan.


För att göra framsteg i träningen krävs det att man tränar, tränar och åter tränar. Det har framför allt Christofer poängterat för mig. Christofer har fått höra att han och hans hästar har talang och att de har så lätt för sig, men åtminstone Christofer själv har klargjort att det ligger mycket träning bakom, och det tror jag verkligen också. :-) Jag ser ju hur noggrannt Christofer tränar de veckor jag är i Hellekis.


Har man en häst som har det lättare för sig så är det klart att träningen nog ger sig lättare också, men tränar man inte alls, så kan man heller inte förvänta sig några resultat alls. ;-)


Så, nu är det dags för en vecka hos Christofer igen. Få se vad han säger om Titans utveckling sedan sist han såg honom. Jag känner nu att jag åtminstone har lite annorlunda svårigheter att tampas med, än sist jag tränade för Christofer, så jag tror att fokus kommer vara lite annorlunda denna gång kanske. Förut har jag haft svårt att få Titan att höja sin energinivå, men just nu ligger vi och balanserar på stresströskeln istället, så det blir en balansgång.

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se