Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Frida - 6 januari 2014 23:19

Sent ikväll kom turen till Gloria att tränas. Hon har tidigare fått ha ett tränsbett i munnen, men jag har tänkt annorlunda med henne än Titan. Istället för att rida in henne på tränsbett ska jag försöka rida in henne med en kort liten stång. Idag fick hon prova en kort kandarstång med liten port. Kandarstången har skänklar med lösa ringar längst ner och så även kinnkedja. Jag vet inte ifall det var bettet i sig hon störde sig på i och med att det var en liten tid sedan hon hade tränsbett i munnen, eller om det var porten som var obehaglig, eller om det var något av resten av bettet som hon inte var tillfreds med, men hon gapade och grejade lite med bettet som för att komma underfund med det. För att ta bort hennes fokus från bettet longerade jag henne lite och bad henne om det vanliga arbetet och då blev hon lugnare i munnen. Det var mycket energi och bus i kroppen på henne, så efter en liten stund tog jag av henne huvudlaget och så fick hon springa lös på ridbanan. Gloria dansade fram!    Hon flög fram i både trav och galopp ömsom med full kraft, ömsom i lugnare tempo. Galoppombyten fram och tillbaka, och hon höll kontakten med mig även fast hon sprang av sig energin.


När hon gjort sig av med en del energi bad jag henne om longeringsarbete helt lös. Nedan är en liten film som Erik tog med sin mobilkamera, så kvaliteten är inte så jättebra, men visst är det en väldigt rar liten häst jag har?   


ANNONS
Av Frida - 6 januari 2014 16:19

Under helgen har jag varit iväg två dagar och undervisat andra i akademisk ridkonst på sina egna hästar. Det blir intensiva stunder, men väldigt givande. Tiden går fort!


Den känsla jag får när jag undervisar i akademisk ridkonst är en väldigt stor tillfredsställelse och glädje. Jag tycker om att undervisa och känner att jag kan tillföra mycket med den kunskap jag har skaffat mig under åren. Det är roligt att kunna hjälpa andra i sin utveckling tillsammans med sina hästar!    Jag blir glad och upprymd när jag kan få andra att komma vidare och när de gör det med kvalitet. Från och med i år ska jag försöka satsa mer på att komma ut och undervisa, och även på min egna träning. Det har känts som om att jag inte riktigt har varit fullvärdig att träna andra utan att ha genomfört ett komplett väpnarprov. Själva väpnarprovet som det var tidigare var faktiskt ärligt talat simpelt för en ordinär häst, så jag ansåg inte att just det var ett tillräckligt stort bevis på kunskap för min del. Nu när jag har visat att jag även kan utbilda en häst från marken och göra väpnarprovet i skritt från marken, samt få en häst att föra sig bra på longeringslina så känns det bättre. Jag har visat att jag kan mer än bara sitta på hästen. Helst av allt skulle jag ju vilja kunna avlägga ett riddarprov för att mer bli andra värdig i deras ögon, men jag ser det som svårt med Titan... Ett riddarprov innehåller galoppombyten och galopp är verkligen inte Titans gångart. Passtaktig, framtung och utan svävmoment. Föreställ er att kunna byta galopp i språnget på en häst med de förutsättningarna. Möjligt?


Just det här med titlar upplever jag som ett hinder för min egen del. De flesta som letar efter någon att träna för vill hellre anlita någon som avlagt ett riddarprov än någon som avlagt ett väpnarprov. Jag vill inte säga att jag med säkerhet hade kunnat avlägga ett godkänt riddarprov bara för att jag haft en annan häst, men med Titan har jag verkligen sett det som ett ouppnåeligt mål!   Det vore som att försöka bestiga Mount Everest för mig. Jag är glad för att Titan har lärt mig väldigt mycket, men jag hade även varit glad för om han haft en normal ridhästgalopp så att jag inte funderat så mycket på det där med galoppen. För så många andra är det också viktigt att tränaren har nått en hög nivå och avlagt flera godkända prov.

Jag funderade lite på det där. Om jag hade varit inne i den vanliga ridsportsvärlden; Hade jag då letat efter en A-tränare i dressyr att rida för, eller hade jag varit nöjd med en C-tränare? Hur många börjar att träna för en A-tränare när de vill börja rida dressyr på sin häst? Jag bara funderar på det.


Det här med marknadsföring är inte heller min starka sida. Jag har inte mycket att kunna visa upp på mitt "CV", så hur skulle jag kunna framhålla min kunskap jämte andra som är riddare? Hur skulle jag kunna påvisa vad jag kan? Det är svårt att nå ut till andra och att de faktiskt tror på en.


Jag skulle säga att Titan skulle kunna göra det mesta utom just ett galoppombyte. Vi har börjat känna på diagonalsluta i galopp och han gör dem bättre än jag kunnat tro. Han förstår vad jag menar, men har ibland svårt att hålla ordning på sina ben då han inte är så smidig. Galoppiruett blir väl inte riktigt så flott som när lättare hästar gör det och han tappar lätt ryggen i dem, men jag tror att piruetter är möjliga med honom utifrån hans kapacitet. För att byta galopp i språnget måste man dock ha ordentligt svävmoment och där klämmer skon. Korta kotor och stumma ben är helt enkelt inte förenat med svävmoment. Vi får skaffa oss en trampolin!   


Titan har knappast varit någon lätt häst att utbilda, jag tror jag har fått gå igenom de flesta svårigheter med honom. Jag har inte kunnat hoppa över någon bit i hans utbildning, då har jag fått göra om det senare. Allt måste noga gås igenom, steg för steg och jag måste vara noggrann i allt med honom och jag måste hela tiden behålla noggrannheten. Det blir lite som att komma ihåg en lång ramsa. Jag får inte tappa något när jag tränar honom.


Perla, vår andra Nordsvenska Brukshäst, är av en helt annan typ än Titan. Eldig och het, arbetsvillig, men hetsar lätt upp sig. Hon har energi så det räcker för två hästar, men kroppsligt sett har hon det svårare för sig än Titan. Hon blir också väldigt stressad på nya platser, så hon är inte någon bra häst att ta med sig på kurs har jag märkt under åren. Hemmavid däremot är hon lugn och avslappnad mentalt, men energisk förstås.


Jag fortsätter så klart att träna Titan, men för hans del är jag nöjd med vad han har lyckats prestera under dessa år. När jag nu i december genomförde mitt uppdaterade prov för Bent så sade han att man kanske nu har nått till Titans maxgräns för vad han kan klara av. Jag tror att Titan kan bli ännu lite bättre, men jag inser förstås att för att behålla lättheten och hans arbetsglädje att man får vara nöjd med vad han kan och låta någon av de andra hästarna i hagarna hemma ta vid där Titans kapacitet slutar.

ANNONS
Av Frida - 25 december 2013 13:30

(kl 21.00 inlägget redigerat om antalet skänklar vi har)


Den 7-8 december var jag ju iväg med Titan till Hällekis för att delta i kurs för Bent. Jag hittade nu mina anteckningar från teorin under den kursen och tänkte dela med mig av det jag kortfattat skrev ner. Något av det kan jag ha hört tidigare på kurser, men mycket är värt att upprepa, för varje gång går kunskapen lite djupare in förhoppningsvis.   


- Kraften i hästen kommer bakifrån.

- Hästen är "midjestyrd". Tänk som ett midjestyrt fordon, snarare än en bil eller en buss.

- Genom sitsen inverkar vi på hästens bröstkorg. Sitsen är en primär hjälp. Om hästen inte förstår sitsen - den primära hjälpen - måste vi ha sekundära hjälper.

- Huvudet är den kroppsdel som det är lättast att inverka på.

- Att ta huvudet för lågt kan blockera hästens bogfrihet.

- Räta ut halsen innan ställning så att hästen inte viker sig i halsen.

- Nackbandet verkar inte kunna ligga mitt över ryggraden/halskotorna. Det finns bara ett nackband, inte två (nackbandet går mitt över hästen).

- Stelhet i bogarna märks i nacken/handen.

- När hästen viker sig i halsen roterar den åt fel håll i sin kropp.

- Cirkeln är onaturlig för hästen (se den älg eller rådjur som springer runt i cirklar i skogen, en sådan skulle vi skjuta).

- Frambenen indikerar kraftöverföringsriktningen.

- Halvhalten ska få en reaktion i bakbenens leder.

- Ta bort ytter sits.

- Var aktsam på om det är ryggsvinget från hästen som syns i ryttarens kropp eller frambenens rörelse.

- Vad är felen? Hitta felen för att kunna åtgärda dem, inte symptomen.

- Inner skänkel ska gå nedåt, pass på att inte dra upp den.

- Vi har 6 skänklar. 1 omkring sig böjande. 2 bort från sig böjande. 3 direkta. 4 förvarande. 5 omramande. 6 samlande.

- Öppen sits = muskulaturen slappnar av.

- Stängd sits = muskulaturen aktiveras.

- När hästen är utbildad från marken och kan bära - då sitter man upp, så länge hästen orkar bära!

- Halten sker i hästen, i kroppen.

- Hästen måste vara mottaglig för information.

- Bygger vi upp eller förstör hästen?

- Kroppen skickar ut signaler till hästen. Använd kroppen som signal till hästen.

- Var värdig att föra hästen.

- Våga ha utstrålning och egenvärde.


Detta är vad som stod i mina papper. Mycket av det känner jag igen sedan förr, men det är viktigt att ha detta i sitt sinne och sin kropp när man umgås med sin häst. Träning av hästen sker i alla situationer, så snart hästen får syn på en. Träning är inte bara vad man gör på ridbanan eller i ridhuset, eller ute på tur. Träning sker konstant och hästen läser av oss hela tiden. Är man själv rädd och osäker och ens häst är tuff kan man lätt bli överkörd av sin häst. Är man rädd och osäker och hästen detsamma, skänker man ingen trygghet till hästen och den blir ofta ännu mer rädd. Människans egen självkänsla och självförtroende ger effekt på hästen. Ju säkrare och tryggare vi är i oss själva, ju säkrare och tryggare hästar får vi. Säkra och trygga hästar är lättare att få till att bli stolta hästar, och nog vill vi ha stolta hästar som värdigt blickar ut över nejderna.   



Av Frida - 23 december 2013 07:50

Igår mockade Erik och jag stallet direkt efter vi släppt ut hästarna vid 9 tiden på morgonen och även fodrat dem. Skönt med helg och ledighet så att man kan gå upp när man vaknar av sig självt! :-)

Det tar lite tidnär man mockar i godan ro så klockan var lite efter 11 när vi var klara. Gloria stod då och kikade vid grinden och det såg faktiskt ut som om hon ville göra något.
Gloria har fått vara utan träning en tid eftersom hon inte gillar när ridbanan blir stum (vid frysgrader) och hon har dessutom haft lite besvär av hålväggar (många tycks vara drabbade i år efter sommaren).

Nu verkade hon vilja komma ut ur hagen så jag hämtade en grimma och gjorde iordning henne och så gick vi till ridbanan.

Hon kändes framåt men lite ostadig på volten, hon sköt ut bogarna så jag tolkade det som lite för mycket böjning i halsen och för lite ställning i nacken. Vi gick därför ut till spåret så hon fick gå i böjd rakt fram, öppna och sluta, lite diagonalt och vändningar. Därefter när hon kändes stabilare fick hon gå ut på volten. Som det verkar har Gloria lite svårare att ställa sig i nacken i vänster varv, liksom Titan, även fast hon inte är riden. Hon är ganska lätt att jobba med så jag tror den oliksidigheten går att träna bort till stor del i alla fall.

Gloria gick lätt och fint på volten. Hon gör alla gångarter fint och med lätthet. Hon bjuder gärna på mer och gjorde luftiga, fina galoppsprång som om hon fattade galopp i varje språng. :-)

Gloria gillar positiv förstärkning men blir nästan lite för exalterad. Man får passa sig så att hon inte börjar göra saker icke ombett. När hon gör saker jag inte tänkt mig eller bett henne om låter jag bli att förstärka henne. Då lugnar hon sig och lyssnar istället på vad jag säger snarare än föreslår själv. I annat fall kan det bli okontrollerat och i värsta fall farligt om hästen letar efter nya saker som människan kanske förstärker. Det är roligt att hästen vill göra något och en omotiverad häst vill man så klart motivera. En redan motiverad häst får man däremot jobba med att få lugn och följsam.

Jag tycker att det är roligt att träna Gloria och så här såg vi ut efter passet. :-)

Av Frida - 18 december 2013 17:15

Via Facebook dök idag en intressant blogglänk upp i mitt nyhetsflöde. Den handlar om hästar och den allmänna synen på dem. Hur hästar avporträtteras i media, hur de förminskas bredvid sina ägare/ryttare. Jag tycker verkligen att det här var huvudet på spiken. Hästar är liksom så mycket annat en konsumtionsvara för så många människor, och det är som konsumtionsvaror de visas upp i media. Hästens värde är inte större än det någon annan vill betala för den, det verkar som om få lägger in något känslomässigt värde så fort det handlar om ära och berömmelse?


Det är hela tiden hästarnas prestationer det talas om, och när de inte kan prestera längre blir de i somliga fall avlivade, ganska många hästar faktiskt. För en tid sedan läste jag ett annat inlägg på Hipposn, skrivet av Veterinärstudenterna. Det handlade om hästar som inte kunde prestera på toppnivå, som inte längre dög till det ägaren förväntade sig av den. Vid försäljning kanske något fynd hittades som oftast saknar större betydelse, men när det gäller köp av häst vill ingen köpa en häst med minsta defekt. Är vi så petiga när vi köper bil också? Eller hus? Eller andra saker för den delen? När ska vi ta djur för vad de är, nämligen levande varelser? Hur många av oss människor skulle klara en läkarbesiktning utan anmärkning? Duger vi ändå till något?


Klaus Ferdinand Hempfling har skrivit några böcker och i någon eller några av dem skriver han just om vad hästar betytt för mänskligheten och varför detta speciella band tycks finnas mellan människor och hästar. Det här bandet tycks omärkligt klippas av så snart man börjar decimera hästen till att bli en varelse som ska vara oss underordnade. Var har empatin tagit vägen? Det ligger kanske i tiden att människor blir mer och mer empatilösa, med tanke på allt våld runt omkring oss?


Jag tycker att det i så fall är dags att vi vänder tillbaka, och framför allt väcker vår förmåga att känna empati igen.


Här är länken till hur hästar avporträtteras:

http://lolloh.blogg.se/2013/december/alla-dessa-hastar.html


Här är länken till hästarna "mitt emellan".

http://www.hippson.se/blogs/VeterinarStudenterna/hastarna-mitt-emellan-ar-du-ratt.htm


Av Frida - 18 december 2013 00:37

Idag kom vi iväg sent med Titan till ridhuset. Vi lastade honom in i transporten halv elva på kvällen!

För några dagar sedan klippte vi Titan typ som filtklippning för att få bort en del vinterpäls för att han inte ska svettas så mycket när vi tränar. Jag vet inte om det var det eller vad det var men idag var Titan väldigt pigg och framåt! :)

Med piggheten följer en del påskjut så jag fick be Titan om att bromsa upp sig och inte lägga sig på handen. När hästen länger ut huvud och hals men känns tung på handen kan man vara ganska säker på att ha mycket påskjut och det ville jag inte ha idag. Jag fick bromsa upp Titan så han kom i bättre balans och hitta ett lagom tempo där han bar upp sitt huvud. Samla sig i skritt och trav både på volt och längs långsidorna. Det var mycket energi och Erik sade att Titan såg fin ut, fick lyft i sina bogar. Höger bak var det ben vi fick jobba mer med idag. Sluta i vänster varv och öppna i höger varv. När han fick med sig höger bak blev det riktigt bra och jag kunde lätta mycket på tyglarna utan att Titan sköt iväg framåt utan han behöll sin ram från min sits .

Efter passet kändes Titan väldigt nöjd och belåten. På slutet började han frustande lite som förnöjt, han kändes väldigt lyhörd.

Sist av allt fick Erik stretcha Titan lite och jag masserade lite på hans bringa och bakdel.

Av Frida - 12 december 2013 17:00

Igår när vi tog med Titan till ridhuset ville jag efter helgens kurs känna att vi kunde leka lite och inte vara fokuserade på med t allt skulle vara precis rätt hela tiden. Därför red jag barbacka och med grimma med grimskaftet fäst endast under hakan på Titan. Det blir samtidigt koll på hur väl sitsen fungerar när man inte har en hand som kan maskera den. 

Jag lät Titan skritta på ganska friskt längs fyrkantspåret för att känna att han bjöd ordentligt framåt. Därefter på volt för att känna hur han följde runt min innersida, vilket gick fint. Skolorna längs spåret fungerade också. Det gick även bra att trava på volt och längs fyrkantspåret. 
När vi däremot provade galoppen märktes svagheterna. I höger varv sköt Titan ut höger bog. I vänster varv kändes det bättre. Med mer träning kommer Titan bli starkare och orka lyfta höger bog bättre. 

Jag lät på slutet Titan skritta på volt i öppna och sluta och vänd genom volten. Det blir som sagt lätt att kontrollera hur funktionell sitsen är eftersom handen inte kan göra så mycket. I vänster varv fick jag ganska bra öppna och även sluta. I höger varv var öppnan svårare för att han inte skulle falla in i volten. 
Jag märkte tydligt vilken skillnad mina axlars position gör, så fort jag glömde dem blev öppnan sämre. 

Erik fick ta vid Titan och leda honom i grimman i ridhuset för att skritta av. Jag bad därefter Erik att forma Titan för att placera hans kropp på ett gynnsammare sätt. Erik fick ge Titan ställning i nacken positionerad bredvid Titan i skritt på volt. Titan började att gäspa och hänga ut snoppen - ett tydligt tecken på att Titan är avslappnad och bekväm i situationen. När Titan blir mjuk och lös i nacken kommer avslappningen på köpet. 
Erik fick sedan byta position och gå framför Titan och fortfarande ha ställningen på plats i nacken och vara att Titan hängde på höger bog i volten. Längs spåret ville jag se öppna och det är inte det lättaste utan vare sig grimskaft eller spö till hjälp! :-o 
Erik fick inte riktigt till öppnan utan inner bak kom liksom inte riktigt fram inunder honom. Jag bad att få ta vid och visa. 
Det jag såg var att Erik bromsade Titans bakben genom att ta en förhållning i grimman som han inte släppte när inner bak var i luften. Därigenom blockerade han bakbenet. På detta vis var det oerhört tydligt hur handen bromsar bakbenens framåt gripande rörelse så betänk då när man rider och tar förhållningar hur menligt detta inverkar på hästen. Det är verkligen viktigt att med handen inte bromsa hästen utan så snabbt som möjligt få en sits som kan bromsa hästen på rätt sätt. Handen stör hästens rörelse genom kroppen och det blir synnerligen tydligt på en häst med låg naturlig förmåga att bära sig. 

Tack Erik för att du hjälper mig se detta och förstå hur små detaljer gör skillnad. :-)

Det sista jag gjorde var att kontrollera Titans följsamhet i bogarna. Jag vände över ridbanan i serpentinbågar och vid varje Varvbyte var jag noggrann med att inner fram hela tiden liksom grep framför och förbi ytter fram. I höger varv när jag närmade mig varvbytet till vänster höll jag koll på höger bog så att den hela tiden grep framför och höll sig undan. När jag bytte varv ville jag se det nya inner fram grep framför och förbi det andra. Hästen ska i varvbytet inte falla på det nya inner fram utan fortfarande bära upp sig.
Titan gick mycket mjukt och fint och gjorde bra varvbyten. :-)

Av Frida - 9 december 2013 21:28

Efter det avlagda och godkända ground-work och lunge-work provet kände jag att jag kunde slappna av lite mer. Jag var ju innan kursen så säker på att det där med att avlägga provet inte var något för Titan och mig under denna helg, så när vi lyckades visa ett prov som gick fint var jag nöjd och glad och kände att jag inte behövde ha några mer förväntningar eller visa upp något särskilt mer. :-)


Under det tredje och sista passet under söndagen fick vi åter igen träna på att stå stilla och gå framåt och nedåt i öppna och därefter uppåt och bakåt i sluta. Bent påtalade vikten om mental lösgjordhet och att hästen tar med sig halten i sin kropp. Med en spändhet och stelhet framtill är skolhalten omöjlig. Jag kände skillnaden i när jag fick Titan med mig avslappnad framåt/nedåt i en öppna och hur effekten då blev i en uppåt/bakåt sluta, jämfört med när jag inte fick honom avslappnad med mig i öppnan för då blev slutan inte alls lika fin i effekten.


Efter en stunds stillastående fick vi skritta igång och försöka göra samma sak från rörelse till halt och se hur Titan tog halten med sig i sin kropp. När jag rider för Bent tar det en stund innan jag förstår precis vad han menar, jag har nog lättare att fatta när jag sitter som publik för uppe på hästryggen är jag koncentrerad på vad hästen gör, vad Bent säger för instruktioner och vad han berättar däremellan. Det blir mycket att koncentrera sig på. När man sitter på en stol bland övriga åskådare är det bara att lyssna och tänka och känna, man behöver inte ha kontroll på hästen man sitter på utan kan tänka sig hur den perfekta hästen svarar på den perfekta hjälpgivningen. :-)


Jag är mer medveten om hur lätt Titan ska vara på tyglarna. Jag är än mer säker på att det jag har tänkt och känt på hemmaplan är rätt. Jag vill ha absolut lätthet på tyglarna. Jag måste vara medveten om att göra halt i min kropp och verkligen inte använda handen till detta. Förhållningar ska ske i ryttarens kropp, om handen bromsar stör den hästens mun och kopplingen till hästens rygg och bakben. Min ländrygg ska producera samma rörelser som jag önskar Titan att producera. Följsamheten och samlingen sitter i min kropp och det är den jag ska föra min häst med.


Jag känner nu också att jag kommer försöka rida Titan så mycket som möjligt på en kort liten stång för att komma ifrån problemet som tränsbettet för med sig och som är så svårt att korrigera med ett tränsbett på en häst som har en starkt inlärd ovana. För Titans del är detta att han viker sig i halsen och lägger huvudet på sned i vänster varv. I höger varv spjärnar han mot handen och vill vika sig i halsen utåt. Med ett stångbett inverkar jag på hans käke och placerar den horisontellt med markytan. Minsta tiltning av huvudet får rotationen att bli tokig i hans kropp.

Det viktiga med stången är att inte låta hästen bli hängandes i den, eller gå med minsta lilla stöd. Absolut lätthet behövs. Ju mer man låter hästen hänga på stången, ju mer skjuter den på med sina bakben och arbetar inte rätt med sin kropp. Dessutom kommer man uppleva hästen tung på handen när man väljer att rida på vanligt tränsbett.


Jag ska vara noga med att inte sända Titan för långt ner framåt, utan ge honom en signal om att hålla sig rund, men uppe. Christofer har undervisat mig om detta också, det känns bra att höra det även från Bent. Jag uppskattar verkligen att ha Christofer som tränare, och även Rebecca. :-) De två har hjälpt mig mycket och om inte annat fått mig stärkt i mina funderingar och kunnat hjälpa mig upp på banan igen när jag känner mig osäker. De har erfarenhet från många olika hästar och även människor. De är sällan fastlåsta i en tanke utan kan lösa problem på olika sätt utifrån situationen. :-D


När alla ryttare gjort klart sina pass avslutade Bent dagen med ett sista teoripass, därefter var helgens kurs slut.


Ovädret Sven hade gett sig av, men istället hade ett snöoväder tagit vid. Det snöade väldigt kraftigt och Erik och jag hade därför bestämt oss för att inte försöka åka hem på söndagen. Det kändes alltför riskabelt efter att ha kört i förskräckligt väglag under fredagen. Det sista vi behövde var en olycka eller bli sittandes fast någonstans. Det fanns plats för Titan i stallet och för oss på Hall, så det innebar en lugn avslutning på dagen för att åka hemåt på måndagen istället.


Lite senare på kvällen hörde vi att en av deltagarna i Bent-kursen inte hade kommit längre än några mil från Hällekis innan de fick avbryta sin resa hem. Det kändes som om vi gjort rätt i att stanna kvar ytterligare en natt! :-) Idag, då färden verkligen bar hemåt, var vädret inget annat än vanligt vinterväder. Några få minusgrader, saltade vägar och en anings snö på vägen innebar att vi tog oss hem tryggt och säkert.


När vi kom hem och lastade ur Titan blev han mycket lycklig över att få återse Perla och Gloria! De busade och sprang runt i hagen och verkade mycket glada över att få flocken återförenad igen. :-)

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se