I ridhuset idag red jag Titan på kandarbetsling. Jag ville ha tränsbettet för att kunna ställa honom bättre i nacken och även kunna få en lyftande effekt i tygeltaget. Jag ville ha kandarstången för att kunna be honom länga ut nacken och kunna dämpa honom ifall han hetsar upp sig.

Ridhuset är, som många ridhus blir, velodromaktigt längs kortsidorna. (Om Erik och jag får råd att bygga ett eget ridhus någon gång, så ska det inte få bli en massa material ansamlat längs kortsidorna.) Nu när det ändå var så mycket material där så att det lutade, red jag någonstans mitt i ridhuset istället. Det blev mest skrittjobb idag, eftersom skritten stärker galoppen bra.

Tidigare har jag nog mest upplevt att Titans vänstra bakben är svagare, men för tillfället upplever jag det högra som svagare. Han går hellre i sluta i höger varv, och hellre i öppna i vänster varv, än att han tar de motsatta skolorna. Idag fokuserade jag därför på att han skulle aktivera höger bak i öppna i höger varv och höger bak i sluta i vänster varv. Jag red även öppna i vänster varv, men inte så mycket sluta i höger varv.

Sedan Titan blev klippt har han blivit mycket känsligare för tygel, skänkel och spö-hjälper. Förut var det en massa vinterpäls och luft mellan hans hud och hjälpen. Det underlättar faktiskt för jag kan tänka mig att det blir lite som att ha en termo-overall på sig när någon petar på en. Det är klart att det känns mer om man bara har vanliga kläder på sig.    Nu räcker det att jag lägger an hjälpen så får jag mycket tydligare en reaktion på den, så Titan kommer fortsätta få vara klippt om vintrarna framöver. Det blir lite mer "halvblodskänslighet" i huden.

Jag koncentrerade mig på att få Titan att ta det lugnt och vänta på mig, inte ha bråttom och hänga sig på handen, lyssna på sitsen så att jag inte behövde använda tyglarna för att bromsa upp honom. Jag tycker att Titan svarade väldigt fint, jag kunde relativt enkelt bli lätt i handen och låta tyglarna hänga när jag bad om mer samling, dvs energi uppåt, när jag använde mitt bäcken och vinklade det i anspänning. När jag sedan släppte bäckenet framåt och blev aningen större i mina rörelser i sitsen följde Titan med. Här gäller det att från samling inte tappa allt så att Titan dyker ner på sina bogar utan försöka få honom att hålla sig rund men kvar där uppe. Mer sträcka huvud och hals framåt, än nedåt.

Titan verkade tycka att höger bak var jobbig att få med sig och han blev lite spänd när jag bad honom att ta höger bak mer i öppna, så han svarade istället med att höja sin takt och bli högre i energin. Jag fick då lugna honom och förtydliga vad jag ville, dvs bromsa upp framdelen lite och få bakbenen att träda över lite grand. När han förstod att jag menade enklare saker än samling blev han lugnare. Därefter följde Titan fint med i öppna.   

I höger varv när jag vill be Titan om en skrittpiruett så faller han gärna på höger bog. Jag upplever det som att han lätt tappar höger bak utanför sin kropp och inte håller det kvar inunder sig och lyfter inner fram. Han har inga problem att ta vänster bog framför och förbi höger, men han tappar som sagt gärna höger fram ner i marken. Det känns som om man välter nedåt åt höger.

I vänster varv är piruetten mer balanserad känns det som. Han ramlar inte över vänster bog, svårigheten har varit att få med höger bog framför och förbi vänster fram och inte tappa ut höger bak så att han snurrar runt sin egen tyngdpunkt, istället för att göra en piruett. Idag gick dock skrittpiruetten i vänster varv fint, och visst gick höger också bra, men där får jag tänka mig för och se till att han inte tappar höger bak.

Traven kändes idag väldigt balanserad och lugn. Jag kunde be honom om att samla upp traven också, och gå tillbaka i en längre ram utan att få en tempohöjning. Han var väldigt bekväm att sitta på. Traven kändes vilsam.

Det blev mycket detaljarbete i skritten idag, men det kändes bra. Titan lyssnade fint och ansträngde sig. På slutet tänkte jag låta Titan springa lös en stund i ridhuset för att han skulle få upp pulsen lite mer. När jag släppte honom lös och bad honom trava på, så höll han sig kvar runt mig. Jag tog därför tillfället i akt och bad honom fortsätta röra sig runt mig. Jag har tränat mycket med Titan i kapson med longerlina och spö. Jag vill framhålla att jag är medveten om tappandet av möjligheterna att kunna korrigera hästen korrekt när man löslongerar den. Lägger man på för mycket tryck på hästen väljer den oftast att gå ifrån en. När man har en fysisk förbindelse till hästen via en lina, så kan man tvinga hästen kvar hos sig, eller lära den att den inte kommer undan. Under löslongeringen blir därför möjligheterna att inverka på hästen begränsade till hur mycket hästen orkar med, innan den väljer att avvika. När jag löslongerade Titan idag krävde jag därför inte av honom, utan jag bad honom. Jag försökte känna av hur hans dag var och vad han var upplagd för.

Det syns kanske inte så bra på filmerna eftersom kvaliteten inte är den bästa med mobiltelefon och i halvmörkt ridhus, men traven och även galoppen var riktigt bra för att vara Titan. Traven var vacker att se på, inte så pinnig som han har av naturen och med lite mer lyft i bogarna. Galoppen höll sig någorlunda även fast Titan gärna ville visa att han kunde galoppera på en mindre volt. När volten blir tillräckligt liten börjar hästen lätt kasta upp sin framdel, och det ville jag inte att han skulle göra, men det är samtidigt svårt att hindra honom från att komma in på en lite för liten volt, utan att driva honom bort från mig.

Sent ikväll kom turen till Gloria att tränas. Hon har tidigare fått ha ett tränsbett i munnen, men jag har tänkt annorlunda med henne än Titan. Istället för att rida in henne på tränsbett ska jag försöka rida in henne med en kort liten stång. Idag fick hon prova en kort kandarstång med liten port. Kandarstången har skänklar med lösa ringar längst ner och så även kinnkedja. Jag vet inte ifall det var bettet i sig hon störde sig på i och med att det var en liten tid sedan hon hade tränsbett i munnen, eller om det var porten som var obehaglig, eller om det var något av resten av bettet som hon inte var tillfreds med, men hon gapade och grejade lite med bettet som för att komma underfund med det. För att ta bort hennes fokus från bettet longerade jag henne lite och bad henne om det vanliga arbetet och då blev hon lugnare i munnen. Det var mycket energi och bus i kroppen på henne, så efter en liten stund tog jag av henne huvudlaget och så fick hon springa lös på ridbanan. Gloria dansade fram!    Hon flög fram i både trav och galopp ömsom med full kraft, ömsom i lugnare tempo. Galoppombyten fram och tillbaka, och hon höll kontakten med mig även fast hon sprang av sig energin.

När hon gjort sig av med en del energi bad jag henne om longeringsarbete helt lös. Nedan är en liten film som Erik tog med sin mobilkamera, så kvaliteten är inte så jättebra, men visst är det en väldigt rar liten häst jag har?   

Under helgen har jag varit iväg två dagar och undervisat andra i akademisk ridkonst på sina egna hästar. Det blir intensiva stunder, men väldigt givande. Tiden går fort!

Den känsla jag får när jag undervisar i akademisk ridkonst är en väldigt stor tillfredsställelse och glädje. Jag tycker om att undervisa och känner att jag kan tillföra mycket med den kunskap jag har skaffat mig under åren. Det är roligt att kunna hjälpa andra i sin utveckling tillsammans med sina hästar!    Jag blir glad och upprymd när jag kan få andra att komma vidare och när de gör det med kvalitet. Från och med i år ska jag försöka satsa mer på att komma ut och undervisa, och även på min egna träning. Det har känts som om att jag inte riktigt har varit fullvärdig att träna andra utan att ha genomfört ett komplett väpnarprov. Själva väpnarprovet som det var tidigare var faktiskt ärligt talat simpelt för en ordinär häst, så jag ansåg inte att just det var ett tillräckligt stort bevis på kunskap för min del. Nu när jag har visat att jag även kan utbilda en häst från marken och göra väpnarprovet i skritt från marken, samt få en häst att föra sig bra på longeringslina så känns det bättre. Jag har visat att jag kan mer än bara sitta på hästen. Helst av allt skulle jag ju vilja kunna avlägga ett riddarprov för att mer bli andra värdig i deras ögon, men jag ser det som svårt med Titan... Ett riddarprov innehåller galoppombyten och galopp är verkligen inte Titans gångart. Passtaktig, framtung och utan svävmoment. Föreställ er att kunna byta galopp i språnget på en häst med de förutsättningarna. Möjligt?

Just det här med titlar upplever jag som ett hinder för min egen del. De flesta som letar efter någon att träna för vill hellre anlita någon som avlagt ett riddarprov än någon som avlagt ett väpnarprov. Jag vill inte säga att jag med säkerhet hade kunnat avlägga ett godkänt riddarprov bara för att jag haft en annan häst, men med Titan har jag verkligen sett det som ett ouppnåeligt mål!   Det vore som att försöka bestiga Mount Everest för mig. Jag är glad för att Titan har lärt mig väldigt mycket, men jag hade även varit glad för om han haft en normal ridhästgalopp så att jag inte funderat så mycket på det där med galoppen. För så många andra är det också viktigt att tränaren har nått en hög nivå och avlagt flera godkända prov.

Jag funderade lite på det där. Om jag hade varit inne i den vanliga ridsportsvärlden; Hade jag då letat efter en A-tränare i dressyr att rida för, eller hade jag varit nöjd med en C-tränare? Hur många börjar att träna för en A-tränare när de vill börja rida dressyr på sin häst? Jag bara funderar på det.

Det här med marknadsföring är inte heller min starka sida. Jag har inte mycket att kunna visa upp på mitt "CV", så hur skulle jag kunna framhålla min kunskap jämte andra som är riddare? Hur skulle jag kunna påvisa vad jag kan? Det är svårt att nå ut till andra och att de faktiskt tror på en.

Jag skulle säga att Titan skulle kunna göra det mesta utom just ett galoppombyte. Vi har börjat känna på diagonalsluta i galopp och han gör dem bättre än jag kunnat tro. Han förstår vad jag menar, men har ibland svårt att hålla ordning på sina ben då han inte är så smidig. Galoppiruett blir väl inte riktigt så flott som när lättare hästar gör det och han tappar lätt ryggen i dem, men jag tror att piruetter är möjliga med honom utifrån hans kapacitet. För att byta galopp i språnget måste man dock ha ordentligt svävmoment och där klämmer skon. Korta kotor och stumma ben är helt enkelt inte förenat med svävmoment. Vi får skaffa oss en trampolin!   

Titan har knappast varit någon lätt häst att utbilda, jag tror jag har fått gå igenom de flesta svårigheter med honom. Jag har inte kunnat hoppa över någon bit i hans utbildning, då har jag fått göra om det senare. Allt måste noga gås igenom, steg för steg och jag måste vara noggrann i allt med honom och jag måste hela tiden behålla noggrannheten. Det blir lite som att komma ihåg en lång ramsa. Jag får inte tappa något när jag tränar honom.

Perla, vår andra Nordsvenska Brukshäst, är av en helt annan typ än Titan. Eldig och het, arbetsvillig, men hetsar lätt upp sig. Hon har energi så det räcker för två hästar, men kroppsligt sett har hon det svårare för sig än Titan. Hon blir också väldigt stressad på nya platser, så hon är inte någon bra häst att ta med sig på kurs har jag märkt under åren. Hemmavid däremot är hon lugn och avslappnad mentalt, men energisk förstås.

Jag fortsätter så klart att träna Titan, men för hans del är jag nöjd med vad han har lyckats prestera under dessa år. När jag nu i december genomförde mitt uppdaterade prov för Bent så sade han att man kanske nu har nått till Titans maxgräns för vad han kan klara av. Jag tror att Titan kan bli ännu lite bättre, men jag inser förstås att för att behålla lättheten och hans arbetsglädje att man får vara nöjd med vad han kan och låta någon av de andra hästarna i hagarna hemma ta vid där Titans kapacitet slutar.

(kl 21.00 inlägget redigerat om antalet skänklar vi har)

Den 7-8 december var jag ju iväg med Titan till Hällekis för att delta i kurs för Bent. Jag hittade nu mina anteckningar från teorin under den kursen och tänkte dela med mig av det jag kortfattat skrev ner. Något av det kan jag ha hört tidigare på kurser, men mycket är värt att upprepa, för varje gång går kunskapen lite djupare in förhoppningsvis.   

- Kraften i hästen kommer bakifrån.

- Hästen är "midjestyrd". Tänk som ett midjestyrt fordon, snarare än en bil eller en buss.

- Genom sitsen inverkar vi på hästens bröstkorg. Sitsen är en primär hjälp. Om hästen inte förstår sitsen - den primära hjälpen - måste vi ha sekundära hjälper.

- Huvudet är den kroppsdel som det är lättast att inverka på.

- Att ta huvudet för lågt kan blockera hästens bogfrihet.

- Räta ut halsen innan ställning så att hästen inte viker sig i halsen.

- Nackbandet verkar inte kunna ligga mitt över ryggraden/halskotorna. Det finns bara ett nackband, inte två (nackbandet går mitt över hästen).

- Stelhet i bogarna märks i nacken/handen.

- När hästen viker sig i halsen roterar den åt fel håll i sin kropp.

- Cirkeln är onaturlig för hästen (se den älg eller rådjur som springer runt i cirklar i skogen, en sådan skulle vi skjuta).

- Frambenen indikerar kraftöverföringsriktningen.

- Halvhalten ska få en reaktion i bakbenens leder.

- Ta bort ytter sits.

- Var aktsam på om det är ryggsvinget från hästen som syns i ryttarens kropp eller frambenens rörelse.

- Vad är felen? Hitta felen för att kunna åtgärda dem, inte symptomen.

- Inner skänkel ska gå nedåt, pass på att inte dra upp den.

- Vi har 6 skänklar. 1 omkring sig böjande. 2 bort från sig böjande. 3 direkta. 4 förvarande. 5 omramande. 6 samlande.

- Öppen sits = muskulaturen slappnar av.

- Stängd sits = muskulaturen aktiveras.

- När hästen är utbildad från marken och kan bära - då sitter man upp, så länge hästen orkar bära!

- Halten sker i hästen, i kroppen.

- Hästen måste vara mottaglig för information.

- Bygger vi upp eller förstör hästen?

- Kroppen skickar ut signaler till hästen. Använd kroppen som signal till hästen.

- Var värdig att föra hästen.

- Våga ha utstrålning och egenvärde.

Detta är vad som stod i mina papper. Mycket av det känner jag igen sedan förr, men det är viktigt att ha detta i sitt sinne och sin kropp när man umgås med sin häst. Träning av hästen sker i alla situationer, så snart hästen får syn på en. Träning är inte bara vad man gör på ridbanan eller i ridhuset, eller ute på tur. Träning sker konstant och hästen läser av oss hela tiden. Är man själv rädd och osäker och ens häst är tuff kan man lätt bli överkörd av sin häst. Är man rädd och osäker och hästen detsamma, skänker man ingen trygghet till hästen och den blir ofta ännu mer rädd. Människans egen självkänsla och självförtroende ger effekt på hästen. Ju säkrare och tryggare vi är i oss själva, ju säkrare och tryggare hästar får vi. Säkra och trygga hästar är lättare att få till att bli stolta hästar, och nog vill vi ha stolta hästar som värdigt blickar ut över nejderna.   

Igår mockade Erik och jag stallet direkt efter vi släppt ut hästarna vid 9 tiden på morgonen och även fodrat dem. Skönt med helg och ledighet så att man kan gå upp när man vaknar av sig självt! :-)

Det tar lite tidnär man mockar i godan ro så klockan var lite efter 11 när vi var klara. Gloria stod då och kikade vid grinden och det såg faktiskt ut som om hon ville göra något.
Gloria har fått vara utan träning en tid eftersom hon inte gillar när ridbanan blir stum (vid frysgrader) och hon har dessutom haft lite besvär av hålväggar (många tycks vara drabbade i år efter sommaren).

Nu verkade hon vilja komma ut ur hagen så jag hämtade en grimma och gjorde iordning henne och så gick vi till ridbanan.

Hon kändes framåt men lite ostadig på volten, hon sköt ut bogarna så jag tolkade det som lite för mycket böjning i halsen och för lite ställning i nacken. Vi gick därför ut till spåret så hon fick gå i böjd rakt fram, öppna och sluta, lite diagonalt och vändningar. Därefter när hon kändes stabilare fick hon gå ut på volten. Som det verkar har Gloria lite svårare att ställa sig i nacken i vänster varv, liksom Titan, även fast hon inte är riden. Hon är ganska lätt att jobba med så jag tror den oliksidigheten går att träna bort till stor del i alla fall.

Gloria gick lätt och fint på volten. Hon gör alla gångarter fint och med lätthet. Hon bjuder gärna på mer och gjorde luftiga, fina galoppsprång som om hon fattade galopp i varje språng. :-)

Gloria gillar positiv förstärkning men blir nästan lite för exalterad. Man får passa sig så att hon inte börjar göra saker icke ombett. När hon gör saker jag inte tänkt mig eller bett henne om låter jag bli att förstärka henne. Då lugnar hon sig och lyssnar istället på vad jag säger snarare än föreslår själv. I annat fall kan det bli okontrollerat och i värsta fall farligt om hästen letar efter nya saker som människan kanske förstärker. Det är roligt att hästen vill göra något och en omotiverad häst vill man så klart motivera. En redan motiverad häst får man däremot jobba med att få lugn och följsam.

Jag tycker att det är roligt att träna Gloria och så här såg vi ut efter passet. :-)

Via Facebook dök idag en intressant blogglänk upp i mitt nyhetsflöde. Den handlar om hästar och den allmänna synen på dem. Hur hästar avporträtteras i media, hur de förminskas bredvid sina ägare/ryttare. Jag tycker verkligen att det här var huvudet på spiken. Hästar är liksom så mycket annat en konsumtionsvara för så många människor, och det är som konsumtionsvaror de visas upp i media. Hästens värde är inte större än det någon annan vill betala för den, det verkar som om få lägger in något känslomässigt värde så fort det handlar om ära och berömmelse?

Det är hela tiden hästarnas prestationer det talas om, och när de inte kan prestera längre blir de i somliga fall avlivade, ganska många hästar faktiskt. För en tid sedan läste jag ett annat inlägg på Hipposn, skrivet av Veterinärstudenterna. Det handlade om hästar som inte kunde prestera på toppnivå, som inte längre dög till det ägaren förväntade sig av den. Vid försäljning kanske något fynd hittades som oftast saknar större betydelse, men när det gäller köp av häst vill ingen köpa en häst med minsta defekt. Är vi så petiga när vi köper bil också? Eller hus? Eller andra saker för den delen? När ska vi ta djur för vad de är, nämligen levande varelser? Hur många av oss människor skulle klara en läkarbesiktning utan anmärkning? Duger vi ändå till något?

Klaus Ferdinand Hempfling har skrivit några böcker och i någon eller några av dem skriver han just om vad hästar betytt för mänskligheten och varför detta speciella band tycks finnas mellan människor och hästar. Det här bandet tycks omärkligt klippas av så snart man börjar decimera hästen till att bli en varelse som ska vara oss underordnade. Var har empatin tagit vägen? Det ligger kanske i tiden att människor blir mer och mer empatilösa, med tanke på allt våld runt omkring oss?

Jag tycker att det i så fall är dags att vi vänder tillbaka, och framför allt väcker vår förmåga att känna empati igen.

Här är länken till hur hästar avporträtteras:

http://lolloh.blogg.se/2013/december/alla-dessa-hastar.html

Här är länken till hästarna "mitt emellan".

http://www.hippson.se/blogs/VeterinarStudenterna/hastarna-mitt-emellan-ar-du-ratt.htm

Idag kom vi iväg sent med Titan till ridhuset. Vi lastade honom in i transporten halv elva på kvällen!

För några dagar sedan klippte vi Titan typ som filtklippning för att få bort en del vinterpäls för att han inte ska svettas så mycket när vi tränar. Jag vet inte om det var det eller vad det var men idag var Titan väldigt pigg och framåt! :)

Med piggheten följer en del påskjut så jag fick be Titan om att bromsa upp sig och inte lägga sig på handen. När hästen länger ut huvud och hals men känns tung på handen kan man vara ganska säker på att ha mycket påskjut och det ville jag inte ha idag. Jag fick bromsa upp Titan så han kom i bättre balans och hitta ett lagom tempo där han bar upp sitt huvud. Samla sig i skritt och trav både på volt och längs långsidorna. Det var mycket energi och Erik sade att Titan såg fin ut, fick lyft i sina bogar. Höger bak var det ben vi fick jobba mer med idag. Sluta i vänster varv och öppna i höger varv. När han fick med sig höger bak blev det riktigt bra och jag kunde lätta mycket på tyglarna utan att Titan sköt iväg framåt utan han behöll sin ram från min sits .

Efter passet kändes Titan väldigt nöjd och belåten. På slutet började han frustande lite som förnöjt, han kändes väldigt lyhörd.

Sist av allt fick Erik stretcha Titan lite och jag masserade lite på hans bringa och bakdel.

Igår när vi tog med Titan till ridhuset ville jag efter helgens kurs känna att vi kunde leka lite och inte vara fokuserade på med t allt skulle vara precis rätt hela tiden. Därför red jag barbacka och med grimma med grimskaftet fäst endast under hakan på Titan. Det blir samtidigt koll på hur väl sitsen fungerar när man inte har en hand som kan maskera den. 

Jag lät Titan skritta på ganska friskt längs fyrkantspåret för att känna att han bjöd ordentligt framåt. Därefter på volt för att känna hur han följde runt min innersida, vilket gick fint. Skolorna längs spåret fungerade också. Det gick även bra att trava på volt och längs fyrkantspåret. 
När vi däremot provade galoppen märktes svagheterna. I höger varv sköt Titan ut höger bog. I vänster varv kändes det bättre. Med mer träning kommer Titan bli starkare och orka lyfta höger bog bättre. 

Jag lät på slutet Titan skritta på volt i öppna och sluta och vänd genom volten. Det blir som sagt lätt att kontrollera hur funktionell sitsen är eftersom handen inte kan göra så mycket. I vänster varv fick jag ganska bra öppna och även sluta. I höger varv var öppnan svårare för att han inte skulle falla in i volten. 
Jag märkte tydligt vilken skillnad mina axlars position gör, så fort jag glömde dem blev öppnan sämre. 

Erik fick ta vid Titan och leda honom i grimman i ridhuset för att skritta av. Jag bad därefter Erik att forma Titan för att placera hans kropp på ett gynnsammare sätt. Erik fick ge Titan ställning i nacken positionerad bredvid Titan i skritt på volt. Titan började att gäspa och hänga ut snoppen - ett tydligt tecken på att Titan är avslappnad och bekväm i situationen. När Titan blir mjuk och lös i nacken kommer avslappningen på köpet. 
Erik fick sedan byta position och gå framför Titan och fortfarande ha ställningen på plats i nacken och vara att Titan hängde på höger bog i volten. Längs spåret ville jag se öppna och det är inte det lättaste utan vare sig grimskaft eller spö till hjälp! :-o 
Erik fick inte riktigt till öppnan utan inner bak kom liksom inte riktigt fram inunder honom. Jag bad att få ta vid och visa. 
Det jag såg var att Erik bromsade Titans bakben genom att ta en förhållning i grimman som han inte släppte när inner bak var i luften. Därigenom blockerade han bakbenet. På detta vis var det oerhört tydligt hur handen bromsar bakbenens framåt gripande rörelse så betänk då när man rider och tar förhållningar hur menligt detta inverkar på hästen. Det är verkligen viktigt att med handen inte bromsa hästen utan så snabbt som möjligt få en sits som kan bromsa hästen på rätt sätt. Handen stör hästens rörelse genom kroppen och det blir synnerligen tydligt på en häst med låg naturlig förmåga att bära sig. 

Tack Erik för att du hjälper mig se detta och förstå hur små detaljer gör skillnad. :-)

Det sista jag gjorde var att kontrollera Titans följsamhet i bogarna. Jag vände över ridbanan i serpentinbågar och vid varje Varvbyte var jag noggrann med att inner fram hela tiden liksom grep framför och förbi ytter fram. I höger varv när jag närmade mig varvbytet till vänster höll jag koll på höger bog så att den hela tiden grep framför och höll sig undan. När jag bytte varv ville jag se det nya inner fram grep framför och förbi det andra. Hästen ska i varvbytet inte falla på det nya inner fram utan fortfarande bära upp sig.
Titan gick mycket mjukt och fint och gjorde bra varvbyten. :-)