Jag funderade på varför Perla och Gloria skriker så mycket till varandra och är så tydda till varann. Tänker man på hur vilda hästar lever så består en flock av ett antal ston, deras föl och en vuxen hingst. Stona är den egentliga flocken, då hingsten har till uppgift att beskydda den mot angripare. De föl som växer upp till unghingstar blir inte kvar i flocken utan bildar tillfälliga konstellationer med andra hingstar, i jakt på att erövra en egen flock. Hingsten är alltså inte lika starkt bunden till en flock på det vis stona är. Stonas styrka är deras grupp och de lämnar den inte såvida inte en annan hingst stjäl dem. Ett sto lever alltså inte ensam, på det vis en hingst kan göra i jakt på en flock eller i väntan på livets slut.

Jag förmodar att det är detta ur-beteende som gör att Perla och Gloria är så extremt tydda till varandra nu, särskilt på okänd mark.

Efter en lång och intensiv dag har nog hästarna landat lite mer. Jag började träna Perla för Christofer. Igår jobbade jag ju henne från marken men idag satt jag upp på henne. Hon var fortfarande ganska spänd och skrek varje gång jag kom från den öppna delen av volten till den stängda, så hon var inte helt tillfreds. Vartefter passet flöt på så lugnade hon sig lite grand dock. Jag red på volten i skritt och trav, med öppna, sluta och rakriktning. Minskade tempot på skritten men försökte bibehålla svingandet av bakbenen. Inte helt lätt när man inte kan använda skänklarna så mycket eftersom det då tillför energi. Bättre kan hon gå än idag men med tanke på hur spänd hon var och att jag bara ridit kanske ett par gånger sedan jag var här sist så var det ok ändå. Imorgon hoppas jag att hon kan vara lugnare så det kanske går att ta fram mer samling på henne.
Vi gjorde några galoppfattningar också. Vänster varv svårt men jag fick fatt på bakdelen som flöt ut. Höger galopp lättare men tenderar att bli lite spänd och väl mycket framåt.

Därefter tränade jag Gloria för Rebecca. Tanken var att vi skulle ha klickertränat henne men tyvärr fanns ingen klicker tillgänglig så vi ska ta ett pass med det imorgon.
Gloria förstår väl att lyfta benen när man knackar på dem, men svårare är det att följa med nedåt i bugningen. Gloria var också lite stressad idag, mest tror jag för att hon hörde Perla skrika efter henne.

På eftermiddagen tränade jag Perla för Rebecca. Övningarna från igår flöt på fint och hon var mycket lugnare. Idag visade Rebecca mig hur jag får hästen att komma mot mig med rumpan, så att man kan få dem att ställa upp sig vid en pall t ex när man ska kliva upp. Det funkade väldigt bra och när vi testade vi pallen så gick det riktigt fint! :D

Gloria satt jag på idag medan Christofer longerade henne. Jag gav hjälper från ryggen och han förstärkte från marken. Jag hade glömt hur smal Gloria är, vilken skillnad mot Titan, det är en helt ny känsla!
Vi tränade på att flytta ut på volt, byta varv, sträcka sig framåt/nedåt och sluta. Inte helt lätt, men Gloria är otroligt lättlärd! Hon kommer att fatta detta snabbt! :D

På kvällen tog jag sedan ett pass till själv inne i ridhuset. Jag började med Perla och fick igenom samma saker som tidigare under dagen. Jag provade också att vända upp hennes andra sida mot pallen, det gick riktigt fint!
I longeringen var hon mycket mer tillfreds. Hon kunde stanna när jag bad om det, sänka nacken och pusta ut, trots att hon skrek efter Gloria emellertid.
Jag jobbade henne längs spåret i samling på slutet. Hon gjorde jättefina steg i travtakt och klev framåt/under sig av vad jag kunde se. Kunde sedan stanna och pusta utan att skynda framåt! :D

Gloria gjorde jag sidepass med och backade för att få fokus. Jag tränade inte på spansk skritt eller buga eftersom jag känner att jag behöver mer hjälp där och själv bli säkrare på övningarna innan dess.
I longeringen skrek Perla mycket efter Gloria och det störde hennes koncentration. Trots det gick det ändå att få till fin sluta och samling i skritt och trav. Vi tog lite galopp också och hon kunde hålla igång några varv utan att bryta av. Jag kunde driva henne mer framåt också ock få henne att gripa in med sina bakben bättre utan att höja tempot nämnvärt! :D

Äntligen en kväll med lite mildare väder. Idag var det "bara" ca -9 grader kallt ute när vi gick ut för att träna hästar. Igår och kvällen före var det nedåt -20 grader, då blev det ingen hästträning, brr!!

Perla var lyhörd som vanligt, man kan be henne flytta en hov väldigt precist, dock hänger hon gärna på sina framben, så hon flyttar helst bakbenen närmare framdelen. Det finns en gammal klassisk ryttare (kan det ha varit Baucher?) som tränade hästen att samla sig på detta vis. Ganska vanligt fenomen att se på dressyrtävlingarna också, men nåja, det är inte vad jag vill att Perla ska göra, men uppenbarligen har hon lätt för att göra så.

Nåväl, ställning i stillastående är inte några större problem och hon följde fint på volten också. När jag gick över till longering blir hon lite ofokuserad och vill gärna titta på allt runtomkring, så jag får påminna henne ofta i början av passet om att hon ska lyssna på mig. I slutan på volt flyter gärna bogen ut, så vi jobbar på att hon ska ta med sig bogen runt. Det går lättare när jag går framför henne faktiskt, då går det riktigt fint.

Samling på volt fungerar ganska bra också, men det känns som att jag kommer till ett max-läge där det inte går att påverka så mycket mer. Hon vinklar bäckenet bra, nu är det mer vinkling av hasleden som jag vill åt.

Vi gick ut på spåret och där tränade jag också att lägga spöet ovanför svansroten och sedan flytta det till skanken. Perla blir enormt uppe i varv av detta och får svårt att kontrollera sin energi. Det blir mycket ben överallt, svårt att få henne att behålla riktning framåt och gå framåt i trav, snarare än galopp eller alla möjliga språng på stället. Särskilt vänster varv är svårt. Höger varv på spåret är betydligt lättare, men så är det ju också lättare för henne att ställa sig i höger varv. När hon blir spänd i vänster varv är det svårt att få henne att slappna av så att hon kan ställa sig bättre i nacken och höften.

Hur som helst gick det fint, fast jag fick be henne att lägga band på sig och lyssna i vänster varv, så att hon inte gör alla möjliga tricks samtidigt. Vi avslutade med några fina steg i höger varv. =)

Gloria gick fint i skritt och trav på volten. I höger varv flöt hon ut en del i slutan, men annars inga problem med slutan på volt. Jag tror det är samma sak med Gloria i samlingen, hon vinklar bäckenet så mycket hon kan, nu är det kanske mer hasvinkling jag ska titta på.

Vi tränade på att fatta galopp i båda varven. Nu när det är snö så tror jag att hon spänner sig en del för att inte halka och så är det det där med att förstå att man kan galoppera långsamt, det är inte fullt ös medvetslös som gäller. ;) På slutet efter hon fått galoppera lite, så gick jag tillbaka till traven och fick med mig en härlig energi framåt i traven, mycket kraft i steget! :) Jag bad om sluta, vinkling av bäckenet och så galopp. Höger galopp gick sådär, det blev en del öka tempot och så galopp, men vänster varv gjorde hon tre jättefina samlade fattningar på raken och där slutade vi! :D

Jag har förresten kommit på att det är väldigt klumpigt med tjocka vinterhandskar på sig när man ska longera. Fullständigt hopplöst. Fingrarna på handskarna är lite långa, så det gör att linan trasslar in sig i dem, besvärligt, hm... Längtar till våren...

Vintern är ingen härlig period att ha häst och träna. För några veckor sedan var ridbanan snö- och isfri och vi hade haft på lite salt så den var faktiskt t o m lös i ytan. Så kom snön igen... Inte helt otippat förstås, men likväl tråkigt eftersom ridbanan nu åter igen blev snötäckt. Nu är banan plogad, så snön är borta, men det är mindre roligt att den är mer eller mindre stenhård. Även fast man kan ha brodd i bootsen eller skorna, såär den fortfarande hård.

Sist jag longerade Perla hade jag inte boots på henne och det märktes då att den var hal för hon spände sig en hel del i traven och skritten var heller inte helt hundra.

Titan fick därför ha broddade boots på sig idag, så grepp hade han i alla fall.   Jag hade mina Muck boots på mig och de är inte de bästa att rida i, de är så mjuka och fodrade att det blir väldigt otydliga hjälper, så det blev lite otympligt idag. Titan kämpade på duktigt med samlad skritt med bibehållen energi framåt.

Perla jobbade jag som vanligt på longen med skritt och trav. Samling och sluta i både skritt och trav. Jag försöker anvisa med spöet ovanför svansroten för att hon ska tippa sitt bäcken. vi provade också några galoppfattningar. Sist av allt gick jag med henne längs långsidan och höll spöet ovanför svansroten för att se om hon tippade bäckenet då med, vilket hon gjorde, då flyttade jag spöet mot hennes lår istället och duttade lätt med det när hon lyfte ytter fram, för att ta upp henne i travtakt. Gick mycket fint! :) Hon höjde energinivån och vinklade bäckenet och kom fram i ganska fin samlad trav. :)

Gloria blev också jobbad på longerlina. Hon håller avståndet bra nu, och det med hängande lina. Det blev jobb i skritt och trav, sluta och lite vinkling av bäckenet i båda gångarterna. Galoppen var lite svår att fatta pga halt underlag, men hon fick upp energinivån så att jag lättare kunde be henne samla upp tempot med bibehållen energi. :)

Dagen före julafton blev det lite hästträning igen. Av någon anledning har jag svårt att få tiden och orken att räcka till alla dagar, för att träna hästarna. Nu med vintern så blir många saker mer tidsödande och besvärligare, bl a hanteringen av vatten. Vi har inget vatten indraget i ladan och får därför transportera det mellan huset och ladan. Förut hade vi en liten trädgårdskärra som vi släpade fram och tillbaka, men sedan den gick sönder har vi inte köpt någon ny eftersom konstruktionen på den egentligen var ganska dålig, och vi inte har hittat ett bättre alternativ. Nu använder vi bilen eller en traktor till att transportera vattnet och det blir lite mer besvärligt.

Vintertid äter hästarna hö och det åtgår stora mängder hö. Eftersom vi har rundbalar är det också ett evigt plock att packa höpåsar. Tidsödande och tråkigt jobb. Vill vi bespara oss lite arbete några dagar framöver fyller vi upp alla påsar vi har (det är väl kanske ett 30-40-tal påsar varav de minsta är IKEA-påsar och de största ungefär dubbelt så stora) och det är så klart ganska jobbigt. Efter en sådan dag plus allmänt pyssel och styr med hästarna är orken på noll-nivå ungefär...

Dagen före julafton var det en sådan där enkel dag då alla höpåsar var klara och vattnet hanterat sedan dagen innan så då blev det hästträning. :)

Erik tränade med Disto att han skulle lyfta hovarna. Det går riktigt bra nu, Erik säger "hoven" och ber fysiskt om lyft när Disto ska lyfta hoven. Med framhovarna går det utmärkt nu, Erik kan kratsa hovarna till och med. :)

Då ridbanan såg hal ut, fick Titan ha på sig broddade boots både fram och bak, vilka kom väl till pass och gjorde nog stor skillnad, skulle det visa sig jämfört med de hästarna som inte hade halkskydd. Titan bjöd på några riktigt fina galopper på volt. Dessvärre får han uppbåda mycket kraft för att orka galoppera med den förhållandevis fina kvaliten, så resten av passet blev mest skritt för hans del. Jag känner fortfarande att jag lätt sjunker ner på hans vänstra sida, rotation åt det hållet är inga problem. Däremot på högersidan släpper han inte riktigt ner mig, han för inte fram sin högerhöft så väl som han borde. Höger sluta är därför svårare, men han erbjöd istället en bra galopp, så jag var nöjd ändå. Vi jobbar på högersidans rotation.

För en tid sedan var vi inne på Biltema, och de av alla ställen har börjat med en hästavdelning. Naturligtvis kan jag inte låta bli att titta på vad de har, om jag upptäcker ett nytt hästsortiment i någon butik. Jag hittade några borstar som jag tyckte verkade bra så de åkte ner i korgen. Dessutom hade de en longerlina som jag bara var tvungen att känna på, för det är något jag inte hittat av bra kvalitet någonstans. Linan kändes bra där vi stod i affären, jag provade att rysta i den och se hur signalerna nådde fram till Erik och hur den kändes i handen. Den åkte också ner i korgen.

När jag skulle longera Perla så tog jag fram den nya longerlinan. Perla var riktigt energisk. Dessvärre var ridbanan isig, och eftersom hon inte har några broddade boots för tillfället (de ligger nerpackade någonstans) så fick vi hålla oss till skritt och trav i longeringen. Svårigheterna i vänster varv kom tydligare fram igen nu när det har varit magert med träning en tid. Under i stort sett hela passet bad jag bara om skritt och trav, öppna och sluta på volten, och samlad skritt och samlad trav på volten. Perla förstår toucheringen, men jag höjer kraven långsamt på henne, vill inte lägga press i onödan, särskilt inte med ett underlag som lämnade en del att önska.

Det sista jag provade var att bara tänka galopp i båda varven. Jag släppte ut longerlinan så att hon hade en större volt att röra sig på, och så visualiserade jag bara galopp för henne. Vänster galopp ville hon gärna ta, men jag vet inte vad det blev av det. Dels var ridbanan isig och hal, och så hade hon svårt för att föra fram sin vänsterhöft, därför blev det några underliga galoppsteg. Höger galopp kunde hon uppvisa utan några taktfel, men pga halkan fick hon endast visa att hon kunde fatta galopp. Efter några fattningar insåg hon att det var halt, så då funkade det inte för mig att enbart tänka gångarten, jag märkte att hon ville fatta, men hon lät bli och då bad jag om en fattning med rösten. Då visade hon att hon förstod, men samtidigt såg jag att det inte var lämpligt att galoppera, så jag lämnade det därhän. Perla är så otroligt känslig, hon är en härlig häst! :)

Efter avslutat pass kunde jag konstatera att den inköpta longerlinan var mycket förnöjsam att använda! :D

Lilla Gloria kom också ihåg vad vi jobbat på sist, så jag fortsatte att jobba henne först från marken i nära position, och sedan i longeringen. Gloria kan mycket duktigt uppvisa sluta på volt, även med tagen framdel så att slutan går mot piruettvändning. Hon kan även visa att hon förstår att vinkla sitt bäcken i skritt och även i trav, så att hon samlar gångarterna. I traven såg det mycket fint ut, Erik som stod på håll och tittade imponerades djupt av vår lilla tös, man kan väl säga att traven gick mot passage/piaff väldigt tydligt, gentemot vad någon av de andra hästarna har uppvisat. Hon är så otroligt smart, lilla Gloria. :)

Galopp brydde jag mig inte om att be Gloria om, efter att ha sett hur hal banan var för Perla. Det blev heller inget särdeles långt pass för Gloria, ca 10-15 minuter räckte. Man ska sluta när det går som bäst. :)

Idag fortsatte Erik träna med Disto, dvs ägna sig åt att borsta honom och träna att lyfta hovarna. Det går alltjämt framåt, nu lyfter Disto framhovarna utan större problem. Sist Erik tränade hovlyft så tog Disto några skeptiska steg bakåt, men idag stod han nästan helt still och lät Erik lyfta hovarna. På det hela taget gick det mycket bra.    Det är nog viktigt att ha ett ord för att lyfta hovarna, så att hästen inte lyfter hovarna när man bara vill känna igenom benen eller så. Erik sade "hoven" varje gång Disto skulle lyfta. Det verkar som om Disto lär sig snabbt, han verkar vara en intelligent och känslig häst. Det är inga större problem för Disto att stå still medan Erik borstar honom, förvisso är han säkert fortfarande lite osäker på oss människor, helt litar han inte på oss tvåbeningar, men det är ändå ett helt annat sätt över honom än vad det har varit med Titan under alla år. I nuläget är Disto en ganska tydlig Right Brain-häst, medan Titan är en klar Left Brain-häst.

Titan idag stod för ovanlighetens skull så snällt kvar i stallgången medan jag gick in i sadelkammaren för att hämta träns och schabrak. Han har blivit mycket bättre med lydigheten genom åren, men fortfarande kan han förstås bli obetänksam och hellre göra det han funderar på, än att komma ihåg vad matte sade.   

Väl ute på ridbanan skrittade vi först fram ordentligt innan vi gick in på volten i ena änden av ridbanan. Jag förklarade för Erik vad jag gjorde på Titans rygg, hur jag korrigerade honom och för vad, eftersom Erik undrade hur jag bar mig åt för att rida Titan, och varför det som regel går bättre för mig att rida Titan, än vad det gör för Erik. A och o är vad hästens bakben gör, och dem påverkar jag med skänklarna.

Idag hade jag mina monstervarma stövlar och thermobyxor på mig. Då blir man inte så smidig och med vinterpäls på Titan så känns inte allt så supertydligt. Ändå gick det fint. Jag skrittade på volten eftersom jag var osäker på underlaget. Det har snöat en del och vi har inte hunnit få undan det från ridbanan ännu, så det kunde vara halt under snön. Hur som haver så blev det volt, öppna och sluta, öka och minska volten i skolorna. I vänster varv fick jag till en mycket fin minskning av volten så utan att jag gjorde något särskilt började Titan samla sig mer och sätta sig bättre baktill och fick in travtakt. Jag lät honom dock sträcka ut igen och jobbade ömsom i vänster, ömsom i höger varv. Jag kände idag tydligt att Titan inte släpper ner mig på höger sida. Han för inte fram sin högerhöft så tydligt i höger varv och släpper inte ner mig på högersidan, så rotationen av hans bröstkorg infinner sig inte riktigt. Ju längre jag red i höger varv, ju mer ovillig blev Titan, så jag såg till att snabbt få till en bättring och direkt därefter byta varv. Det är så tydligt att han är svagare i vänster bak, men vi får fortsätta jobba på det.

Sedan tänkte jag ta en trav på Titan, men rackarns, då märkte jag vad halt det var på ridbanan. Titan halkade till så vi avbröt raskt försöket till trav och skrittade några bra steg innan vi stannade och jag hoppade av. Trots att det bara blev ett ganska kort skrittpass kändes det bra i de övningarna vi gick igenom.   Vi får harva ridbanan först innan vi försöker oss på några högre gångarter.

Slutet av november inleddes med regn, sedan kom kyla och massor av snö och allmän vintertrötthet efter det. Det har med andra ord inte blivit så mycket hästträning på sistone, sedan i slutet av november ungefär. Disto är den enda som fått träning, i form av hantering, dvs leda till och från hagen, borstas och annat. Det är Erik som står för hästhanteringsträningen, det är han bättre på än vad jag är.   Nu kan Erik lyfta framhovarna på Disto utan större bekymmer. Disto undrar vad Erik gör och ser skeptisk ut, men han låter (en aning osäkert) Erik lyfta framhovarna. Erik kan sitta på huk vid Distos sida och klämma och känna på de upplyfta benen, stryka på kroppen samtidigt. Bakbenen går att lyfta framåt/uppåt ganska bra, men Disto är lite rädd om dem ännu, så de får vänta lite mer innan de lyfts i "kratsa hovarna"-ställning. Disto slickade sig om läpparna och gäspade och sänkte huvudet när Erik tränat med honom idag, och därefter fick det räcka för dagen.   

Titan såg så sugen ut på att göra något, så jag bad Erik rida honom en liten stund på ridbanan. Det höll väl i sig ungefär 5 minuter innan Erik tröttnade.   Sedan bad Erik mig hoppa upp istället, för Titan är inte hrm, den mest lättridna häst. Nu var det ett tag sedan jag satt upp på Titan och nu har han nog lite väl mycket hömage, så han var kändes väldigt bred. Jag glömmer hur bred han är mellan varven, men idag blev jag påmind igen. Att sitta med thermoridbyxor på en så bred häst, gör att det känns som om byxorna ska spricka i sömmarna. Nåväl, jag tyckte det inte var alltför mycket bestyr med Titan. Det är hans vänstra bakben som blivit sämre av vila förstås, så jag fick jobba lite extra med min vänsterskänkel. Inte helt lätt med relativt mjuka thermostövlar, men mja, det gick hyfsat. Jag red på volten i skritt och trav, öppna och sluta, och så lite galoppfattning och galopp i båda varv på det. Titan gick väldigt fint, inget motstånd i munnen och han kändes lätt och fin. Efter det korta passet, ca 5-10 minuter slutade jag faktiskt och hoppade av. Gör Titan så fint ifrån sig ser jag ingen anledning till att begära mer, för jag vet att han inte tycker det är så himla lätt. Duktiga häst!  

Igår hade jag ett långt samtal med en god vän. Vi pratade om allt mellan himmel och jord som rör hästar, och en del av samtalet berörde tränare.

Jag driver ju hemsidan www.akademiskridkonst.se på min fritid. Sidan driver jag som tillägnad åt akademisk ridkonst á la Bent Branderup. Bent har ingen äganderätt till orden "akademisk ridkonst", så därför har han sedan en tid tillbaka trademark:at sitt namn. "Academic Art of Riding by Bent Branderup" för att på så vis särskilja dem som undervisar enligt hans godkännande, och dem som inte gör det, genom att tilldela licencer som gäller ett år i taget och då man förbinder sig till vissa saker. Helt frankt kan vem som helst säga att de undervisar i akademisk ridkonst men göra något helt annat än det Bent står för, eller vill förknippas med. Därav detta trademark som kan särskilja dem som fortsatt ägnar sig åt akademisk ridkonst genom Bent Branderup. Den som en gång avlagt ett riddarprov eller väpnarprov kan inte tas ifrån det provet, men däremot är det ingen garant för att personen fortfarande är aktiv inom ridderskapet och tar del av fortbildningen där.

En del kan tycka att det är löjligt och inskränkt att göra på detta vis, men det är svårt att annars skydda sitt namn och sina ideal. Precis som inom all annan ridning, så finns det god ridning, goda tränare/ryttare och dåliga diton. Hur i hela fridens namn ska man veta vem som är bra och vem som inte är bra? Det är lätt att gå på näsbrännor. Själv har jag gjort flera erfarenheter av ridning/tränare som jag helst hade varit utan. Så, hur vet man vem som är bra? Bent har funnit på sitt eget sätt genom att skydda sitt eget namn, men i slutänden är det ju eleven som för sin del avgör om tränaren är bra eller ej.

Så som jag uppfattat Bents vision, så vill han sprida den goda ridningen och framför allt kunskapen, teorin. Om man inte förstår teorin, så förstår man inte varför man gör si, och inte så. Det är lätt att hamna på irrvägar när man inte förstår teorin, och teorin är så oerhört omfattande.

Det Bent gör är bra, tycker jag. Han vill sprida teorin framför allt och få folk att studera själva. Om den teoretiska kunskapen försvinner, och dessutom alla goda tränare, så faller den goda ridningen åter i glömska, som den har gjort under så lång tid. Det har funnits riddarordnar tidigare, men de har dött ut när medlemmarna har blivit äldre och ridderskapet inte har fyllts på med yngre medlemmar som kan instruera andra och hålla ridningen och kunskapen vid liv.

En ryttare kan vara aldrig så duktig på att rida och träna fram hästar, men vara oförmögen att förmedla detta till andra personer. En del ryttare är inte heller intresserade av att undervisa andra, de rider enbart för sitt eget höga nöjes skull och struntar i vad som händer i resten av världen. Punkt.

Jag är övertygad om att det finns en hel bunt goda tränare spridda i hela världen, utan att de för den sakens skull har vigt sina liv åt akademisk ridkonst. Problemet för gemene man är att hitta dessa tränare, så min vän hade en mycket god idé, och det är att skapa en sida på internet (allt finns ju på internet nu för tiden) där var och en person kan rekommendera en tränare. Det handlar alltså inte om en rankingskala, utan att man kan ge någon sina rekommendationer. Om jag som person anser att det finns en tränare som jag skulle rekommendera andra att åka till för att ta hjälp inom ridning, lastträning eller vahända det nu må vara, så skulle jag kunna skriva en rekommendation på denna sida och dessutom lämna mina kontaktuppgifter så att den som är nyfiken på denna tränare kan ta kontakt med mig och höra sig för om varför jag tycker att denna tränare är bra. Därefter har man åtminstone lite mer kött på benen och kan ta ställning till om man ska prova denna tränare. Jag tycker att det låter som en bra idé.