De senaste dagarnas regnande verkar inte haft de bästa inverkningarna på hästarna, särskilt Titan har blivit mycket stelare. Igår var han ordentligt påverkad i sitt vänster bak, som inte riktigt ville hänga med. Det syntes väl eftersom jag jobbade Titan från marken, i kapson och lina.

För att försöka råda bot på en del av stelheten så var jag extra noga med att få honom att verkligen sätta in vänster bak inunder sig i öppna i vänster varv och sluta i höger varv. I slutan i vänster varv var jag noga med att höger bak trädde mot tyngdpunkten men utan att han förlorade vänster bak utanför kroppen. Det var svårt, men nog välbehövlig träning. Jag jobbade mycket i vänster varv, så att jag kunde påverka vänster bak mer och vänstersidan som helhet. Stelheten syntes mer i höger varv. Han fick bättre aktivitet i vänster bak när det befann sig som inner bak på volten.

Efter passet stretchade vi alla Titans ben framåt och bakåt. Dessutom blev det lite morotsstretching, dvs Titan fick sträcka sig efter en morot både åt sidorna och mellan sina framben. Jag läste någonstans någon studie som visade på att det var väldigt bra för hästen att böja sig åt båda hållen.

Igår kväll var jag och lyssnade på ett mycket bra föredrag av en equiterapeut. Hon berättade bl a om att eftersom de flesta människor är enhänta, så får många hästar problem med att ryttaren sitter över lite för mycket på ena sidan i sadeln och hästarna blir då följaktigen sneda... Så som ET:n beskrev en högerhänts ryttares häst, sådan upplever jag Titan, så jag har nog påverkat honom en hel del i ridningen. Det är därför bra att jag jobbar honom från marken en tid tror jag, för att få honom jämnare i kroppen. Jag tror att det är bra för de flesta att jobba sina hästar från marken nu och då, för att minimera effekten av sin egen kropps snedhet.

Man får se till hela hästen och vad som gör den sned. Ryttare, sadel, annan illasittande utrustning, hovar, box, täcke, hage, utevistelse etc. Det gäller att väga in flera aspekter och vara öppensinnad för vad man behöver förändra.

Hela föredraget var mycket intressant att lyssna på, särskilt när ET:n talade om equiterapi som komplettärmedicin, inte alternativmedicin. Det är alltså ett komplement till veterinären, inte ett alternativ.  

Jag passade på att köpa en liten massagepryl, ser ut som en bläckfisk. ET:n rekommenderade den för dem som vill massera sina hästar själva, men spara på sina händer. Den tror jag kan vara nyttig till alla hästar, och nog uppskattad av dem alla också.   

Idag var Titan mycket, mycket förbättrad! Väldigt lite syntes av gårdagens stelhet i vänster bak. Han släpade nu vänster bak "normalt" mycket, så som han har gjort hela sitt liv. Jag tror att både arbetet vid hand och stretchingen har gjort sitt för detta.   

Jag tycker att även Perla har känts lite stel, och inte riktigt igång. Igår, liksom idag, jobbade jag henne också i kapson på lina. Både i position framför henne och i longering. Orken är inte riktigt som när det var varmare ute, en hel del energi går åt att byta till vinterpäls. Särskilt idag försökte jag därför att värma upp henne ordentligt i traven innan vi började jobba mer och jag tyckte då att hon kändes smidigare. Hon tar med lätthet sluta både i skritt och trav i båda varven på lina, och kan sträcka sig framåt nedåt och träda in med inner bak också för den delen. Jag har börjat försöka samla henne lite mer i slutan och försöker därför använda spöet ovanför svansroten. I skritt går det rätt bra, fast jag har inte superkoll på exakt vad jag åstadkommer. När jag lägger till spöet i skritt, ovanför svansroten när hon går i sluta, så går hon mer mot skrittpiruett och samlar slutan mer tror jag.

I trav är det enda negativa är att hon blir lite sur och irriterad på spöet och viftar irriterat med svansen mot det, så hon koncentrerar sig mer på att försöka bli av med spöet, än att lyssna på det. Därför får jag försöka jobba med att få henne att lyssna på signalen och vad den betyder istället för att irritera sig på den.

Galoppen i vänster varv går fint, fast här skulle vi behöva lite mer uppvärming tror jag för att den ska bli bättre. En mjukare häst får nog lättare för galoppen.

Galoppen i höger varv går bättre. Inte alls lika mycket rusande som tidigare, men den är svår. Vi behöver stärka upp slutan och styrkan i bakdelen i höger varv mycket mer innan Perla kan ta bra galopper i höger varv tror jag.

Hur som haver är Perla väldigt arbetsvillig och ambitiös, det finns inget ont att säga om det. Hon tycker om att få beröm och visar det. Helst vill hon också komma riktigt nära, att stå inpå en och bli kliad och klappad på. Hon uppskattar närheten och då kan jag tycka att det är fel att förvisa henne den, bara för att man ska hålla på sina "zoner". Perla är så långt ifrån burdus som det går att komma ändå, och jag tror att hon binder sig mer till människan och känner större förtroende om hon får komma nära också. Arbetet går stadigt framåt märks också. Hon är en väldigt trevlig häst att jobba med!   

Lilla Gloria gör också framsteg, men hennes personlighetstyp gör att hon beter sig annorlunda än Perla. Gloria kan göra ganska mycket för att vara så lite jobbad med. Hon förstår snabbt, men det gäller att få henne med sig och att hon tycker att det är lönt att göra det jag ber henne om.

Nu kan hon skritta rätt bra på volt och även länga framåt/nedåt. I traven är det svårare. Hon tar upp huvudet och blir kort i steget. Jag försöker få med hjälp av signaler i linan att få henne länga framåt/nedåt, men det är svårt. När hon kommer fram/ner så blir steget längre och vackrare och jag berömmer och stannar henne för det. Det kommer nog mer och mer, men det tar lite tid bara.

Träda in med inner bak på volt går fint, träda in med ytter bak går också fint, men jag får passa så att hon inte stannar upp och tvärar för mycket och lämnar bogen utanför. Behålla ställning i nacken och gå i sluta, dithän ska vi och kommer så småningom tror jag. 

Det som är roligt är att Gloria har förstått att fatta galopp på lina. Vänster galopp är lättare, men hon har fin galopp i båda varven. I höger varv hade hon idag lite tendenser till att bocka och busa till det lite grand, det är bra att hon uppskattar galoppen och kan ha roligt av den!   

När jag stannar och berömmer Gloria är hon inte det minsta tiggig på godis, men hon får en godbit ändå. Hon är väldigt typiskt introvert, håller på sin integritet, säljer inte ut sig. Det är dock tydligt att berömmet går fram, för hon förstår vad som är uppskattat och fattar snabbt, men just när man berömmer henne är det inte så tydligt att hon förstår. Lite trickigt.

Roligt och intressant är det att jobba hästarna från marken. Jag lär mig mycket och slipper som sagt föra över mina egna snedheter på hästarna fullt lika mycket som om jag red på dem.   

Igår eftermiddag började det regna. Sedan dess har det regnat, och regnat och regnat. Det verkar aldrig vilja upphöra. Träningslusten är väl därför sisådär. Blöta hästar och blöt ridbana är inte så njutningsfullt. Nä, träningen får tills regnet har bedarrat.

Igår kväll fick vi besök av Anna-Clara Olofsson och Katrin Wallberg. De var på väg hem från Danmark och Bent efter att ha varit veckoelever där denna vecka. Nu stannade de till hos oss för att få vila och övernattning innan de fortsatte vidare på sin färd.   Båda två var väldigt nöjda med sin vecka hos Bent och de hade fått med sig bra verktyg till att fortsätta jobba hemma, det var roligt att höra! Bent är väldigt duktig på att undervisa, särskilt när det kommer till ekipage som har kommit en bit längre på vägen. Han har då många värdefulla detaljer att hjälpa ryttarna med. Ju längre i utbildningen man kommer, ju mer finlir blir det. Ridutbildning är som när man tillverkar möbler, till exempel. Från början använder du motorsågen för att grovt få fram grundformen, därefter blir det finare och finare verktyg, till slut har du bara sandpapper kvar för att justera detaljer.

Nu har jag tillfrisknat från influensan jag åkte på förra veckan och orkat träna hästarna lite. :)

Alla hästarna har börjat sätta rejält med vinterpäls! Snart ser de ut som björnar allihopa. Gloria förstår definitivt att hon ska ta med sig ytter bak in på volten, men har lite svårt att förstå att hon ska fortsätta vara ställd och böjd i kroppen, men det kommer. :)

Perla var överraskande duktig idag, i sin nya "kostym". ;) Hon kunde trava riktigt samlat på volten, ville gärna ta galopp och det särskilt i vänster varv. Hon gjorde några riktigt fina ansatser till samlad galopp, något språng när jag bad henne gå ut på volten igen. Det tar sig! :)

Titan däremot kändes trött idag. Jag vet inte om det är vinterpälsen som gör sitt, men han kändes tung och trött. Hoppas att han kan komma igång lite mer igen. På slutet lät jag stångtygeln hänga och red enbart på stången. Det funkade bra, han böjer sig för min sits. Dock ska jag nästa gång prova den portugisiska unghäststången och se om han kan gå bra på den.

Lilla Gloria.

Perla efter ett träningspass.

Titan när jag ber honom ställa sig i nacken och föra fram inner höft, ber strax om lite mer vikt tillbakaförd på hans bakben.

Titan när det vankas godis efter utförd övning.    

Idag kom sommarvärmen tillbaka ett kort litet tag. Jag hade nog gärna haft lite höstkyla måste jag säga, det blev lite värmechock både för mig och för hästarna idag.

Efter att ha inhämtat ganska mycket inspiration på sistone har det funnits en del nya idéer om vad jag kan göra med hästarna, som kan stärka upp dem och göra det lättare för dem i andra rörelser. Nu har det varit två Bent-kurser två helger i rad som Erik och jag har varit med på, igår kom vi hem från den som hölls i Gottröra. Det är alltid intressant att lyssna på Bent och vad han har att säga. Jag tar väldigt personligt till mig det han säger, och han får mig att tänka efter faktiskt. Själva undervisningen är också intressant att titta på, men det ska erkännas att i ett kyligt ridhus och med många timmars sittande så måste man ta pauser då och då, det går inte att koncentrera sig så lång tid i sträck. Bent talade på teorin om att man har mätt hur lång tid en människa kan koncentrera sig, och världsrekordet är 18 minuter utan att tappa fokus! Det ger en del att tänka på när det kommer till inlärning och även undervisning...

Något som var mycket tänkvärt var när Bent sade "För vems ögon rider du?". Han berättade att i början när det satt en dressyrmänniska och tittade på honom, så försökte han visa fram riktigt flott ökad trav, när en "barockmänniska" tittade på honom försökte han visa fram vad han trodde den ville se, och så vidare. Bent kom till slut underfund med att förmodligen var människorna där för att titta på vad han gjorde, inte vad de själva ägnade sig åt, så därför tänkte han om. Han försökte rida och föreställa sig att det var hans gamla ridmästare som tittade på honom, och försökte träna på ett sådant vis som de hade blivit nöjda med. Detta är mycket tänkvärt och kan nog göra att man lugnar ner sig när man har åskådare under sitt träningspass. Detta är också vad jag ska försöka ha i åtanke när jag tränar mina hästar framöver. Det är inte alla dagar man tycker att träningen går särskilt bra, men strunta i det och försök göra det bästa av dagen istället. Om din plan för dagen inte fungerar, försök göra något annat istället så att hästen får en positiv upplevelse av träningen ändå, och spar det svåra till en annan dag, då hästen kanske är lite piggare eller lite lugnare, mjukare i kroppen eller vad det nu kan vara som felar.   

För Glorias del började jag som alltid med att stå stilla, ställa henne åt båda hållen och försöka få henne att ta halten lite mer med sig in i kroppen och få lite mer skankböjning. Jag försökte ha hennes balans mellan hennes framben så att hon får tyngdpunkten mellan sina bakben istället för att vikten åker ut över ena frambenet eller mest mot det ena bakbenet. Hon gjorde ganska fint ifrån sig. Det är framsteg från i början när hon hade väldigt litet tålamod med att stå still.

I longeringen bad jag henne kliva in med sitt inre bakben och även få med det yttre bak i sluta. Vänster varv är hennes lättare varv just nu, hon får lättare med sig höger bak i slutan och hon ställer/böjer sig lättare i vänster varv. I höger varv är det lite svårare, både med överträdelse med inner bak och att få ställning i nacken/mjukhet i halsen och hålla inner bog på plats, det blir mer korrigeringar i höger varv. Hon får med sig vänster bak in i slutan, men blir lite tung på inner/höger bog och lite rak i kroppen. Vi får jobba mer på ställning i nacken. När jag ändrade position och gick baklänges framför henne så hittar hon ställningen lättare, jag upplevde det inte som något direkt problem då, men i longeringsposition känns det som att hon skjuter ut höger bog. Nåja, jag får kanske gå lite närmre henne i höger varv och peta med spöet på hennes bog så får vi se om det ändrar sig.

Gloria har inga problem med travupptagningar nu. Det känns som att hon går och väntar på att jag ska ge travsignal och jag behöver inte be henne hålla igång så mycket. Hon travar också med longerlinan hängandes mellan mig och henne och hon tränger inte inåt eller drar utåt. Hon följer volten ganska väl för att ha arbetats så lite. 

Första gångerna när jag longerade Gloria hade hon väldigt svårt att röra sig framåt över huvud taget. Hon är en tydlig LBI-häst. Hon vill helst stå still, och hon är inte nyfiken på att göra en massa saker, hon är inte av naturen ambitiös.   Hästar är olika, och Gloria är speciell på sitt vis. Det som blir min uppgift är att se till att hon VILL röra sig framåt och att jag inte gör det för jobbigt för henne, inte tjatar för mycket på henne och låter henne få pauser. Idag glömde jag godispåsen, men sist jag tränade Gloria hade jag en påse med hästgodis och hon fick en bit så fort hon gjorde rätt. Det verkade faktiskt tydligt få henne mer motiverad, så nästa gång ska jag se till att ta med mig godiset så att hon fortsätter vara intresserad av att få det där goda. 

Gloria rör sig lätt i kroppen, hon har inget direkt som tar emot, bara man får henne att vilja, så kan hon nog göra ganska mycket tror jag.

Perla var idag lika ambitiös som alltid. Hon blir så eldig på ridbanan, sådan är hon sällan när man rider ut. Hon blir taggad när man rider ut och den andra hästen galopperar iväg, då vill hon också, särskilt när hon märker att hennes ryttare snart ger henne en signal om att ge sig iväg. Normalt sett annars ute när man skrittar, travar och galopperar så är hon inte så extremt hetsig, som hon är på ridbanan. Idag var alltså som vanligt, Perla var framåt och taggad. Perla har lärt sig bra att gå i sluta i vänster varv, höger är svårare. Hon vill dock gärna göra slutan så extrem som möjligt och tappar då inner baks framkliv, så nu får jag passa så att hon fortfarande riktar båda bakbenen inunder sig i slutan. I höger varv är det väl lite mer balanserat, hon kliver inte för mycket i sluta, snarare lite för lite ibland. Däremot tenderar hon att tappa vänster bog ut, men idag lyckades jag ta in den genom att peka med spöet mot den. Jag får se upp så att linan är hängandes och att hon inte drar utåt i höger varv, passa hennes ytter bog där.

Sluta kan hon göra i både skritt och trav på volt, kanske inte de mest perfekta, men vi jobbar på det. 

Galoppen i vänster varv kan vara riktigt fin, hon erbjuder samlad galopp, men vill helst dra iväg i racer-galopp förstås. Hon vill, vill, vill springa! Höger galopp är svår, några steg kan hon få till i hyfsat tempo men sedan ränner hon iväg. Det är svårt för jag vill inte bromsa upp henne för mycket så att hon får svårt för galopp. Jag gjorde det misstaget tidigare och bannade henne för galoppen när hon tog den istället för att trava. Hon blev då väldigt spänd och fick svårt att galoppera, eftersom hon trodde hon skulle få ovett för det. Nu börjar hon igen att bjuda på den och i bättre kvalitet gång för gång. Med Perla är det viktigt att få henne att vänta, men om hon gör för mycket får man vänligt be henne att avbryta, och berömma väldigt mycket när hon gör exakt det man vill. Hon vill vara till lags, men hon vill samtidigt springa och få utlopp för sin energi.

När Perla har gjort något bra (vilket hon så klart för det mesta gör ) så berömmer jag henne förstås och går fram till henne, eller låter henne komma fram till mig. Hon uppskattar närhet och vill gärna stå tätt inpå. En del kanske tycker att det är olämpligt, men jag låter henne vara så nära och jag stryker och klappar på henne, omfamnar hennes hals och berömmer henne med orden. Perla är en häst som reagerar starkt på människans tillstånd. Är jag i obalans blir det väldigt svårt att få henne att tagga ner, hon känner av människors känslotillstånd väldigt väl, hypersensibel skulle jag kalla henne. När man är upprörd är det ingen idé att träna Perla för då springer hon etter värre och det har jag fått erfara några gånger. Hon är en häst som får lära mig att kontrollera mina känslor.

Efter Bent-kurserna har jag börjat rida Titan på stång och kapson. Tidigare har jag tyckt att han bara hänger sig på kapsonen och att ett bett fungerar bättre att resa upp honom på. Efter att ha hört Bent tala om kapsonens inverkan på nosryggen och bak till skankerna på hästen har jag dock försökt tänka och göra om. Titan har svårt för skankböjning och jag upplever honom som tung på handen. Med kapsonen kanske jag kan få halvhalterna att gå igenom bättre och få bättre aktivitet i hans bakben, där motorn sitter.

Faktum är att det inte har gått så illa på kapson som jag trott. Stången verkar han också mindre missnöjd med än ett tränsbett. Tränsbettet upplevde jag på sistone som att han hängde sig på, och visst, då ska ens skänklar gå in och be bakbenen att träda inunder bättre, men det är svårt på Titan som är byggd med en enorm framdel. Dessutom har han på sistone blivit lite för fet tyvärr, nu försöker jag få honom att smalna av, men det tar tid.

Jag försöker nu använda kapsonen till att resa upp hans framdel med, stången för att lösgöra munnen/nacken. Han ska bära sitt huvud/hals själv så klart och när han gör det släpper jag efter på tyglarna och försöker låta det tillståndet bestå.

På volt blir Titan fort trött, så det är ingen mening att rida för länge på volten, utan jag försöker att komma ut till långsidorna nu och rida öppna, se till att han kommer bort från inner tygel och att han får med sig inner bak. Slutan likaså, men jag aktar mig mer för slutan nu för att undvika att han hamnar på inner fram som han så gärna tenderar att göra. Öppnan är en bättre rörelse, slutan kan man rida när man rider mot piruett eller diagonalsluta, men enbart sluta längs långsidan tycker jag kan tendera att få en framtung häst att bli mer framtung, den lutar sig lätt mot väggen med ytter fram och hänger på inner fram istället för att gripa in med ytter bak, om inte halsen är tillräckligt upprest.

Nåväl, Titan gick ganska fint och jag red också några halva vändningar i trav vilket också gick fint. Jag vände nästan direkt så fort jag kommit in lite grand från långsidan och då kan hända att Titan inte blev lika trött som när man rider lite för många steg i diagonalsluta. Han kändes ganska lätt ändå i vändningarna. 

Galoppen i vänster varv går ganska fint på volt, höger måhända vara lite svårare, men samtidigt tycker jag att han kan samla galoppen och vända bättre i höger varv. Jag red serpentinbågar över ridbanan och gjorde avbrott och bytte galopp på medellinjen, Titan blev lite mer taggad av denna övning än att bara galoppera på varv efter varv. Sedan red jag galopp längs långsidorna, diagonalsluta in mot mitten, vände runt bakdelen och red tillbaka mot långsidan. Svårt i vänster varv! Lite lättare i höger varv, så höger galopp var lättare i denna övning.

Det sista jag gjorde var att göra en växling mellan galopperna och vända runt honom i galopp och det gjorde han riktigt fint, så där slutade jag för dagen!   

Efter att ha sett dokumentären om Buck Brannaman började jag fundera på vad jag gjort under alla år, varifrån jag hämtat inspiration. Jag berättade i förra inlägget om när jag såg Leslie Desmond för några år sedan och den clinicen jag var på då var mycket bra. Leslie har ett bra sätt att umgås med hästar, hon älskar hästar och drar och sliter inte i dem, slår inte efter dem med repet osv.

Jag googlade och hittade in till Leslies hemsida och fann att det är en clinic med henne i Knutby nu den 15-16 september, så jag tog kontakt med tjejen som anordnar clinicen och anmälde mig och Titan dit.

För den som vill anmäla sig finns mer info på Facebook

http://www.facebook.com/events/404371132945074/

och även på http://www.kaptensstallet.se/

Jag hoppas på att kunna få med mig lite verktyg ifån denna clinic.    Du som är intresserad, passa på att anmäla dig du också, för Leslie kommer inte särskilt ofta till Sverige då hon bor i USA.

Jag tror att det var några fler än jag som såg dokumentären "Buck" på SVT tidigare i veckan. Den ligger kvar på SVT Play en knapp månad till, så för dem som vill finns ännu chansen att se programmet.

Reaktionerna på denna dokumentär har varit blandade. En del tycker att den var hemsk, andra att den var jättebra. Olika personer lägger olika värderingar i dokumentären beroende på deras egna bakgrund.

Det finns många hästmänniskor som är kända för sin hästhantering och många av dem har startat egna skolor. Klaus Ferdinand Hempfling, Pat Parelli, Monty Roberts, Alexander Nevzorov m. fl. De har alla mer eller mindre sitt egna sätt att hantera hästar på. Jag minns ganska väl när jag läste i någon av KFH:s böcker om att han inte ville vara elak mot hästen, utan klappade den länge och väl, och till slut blev han ordentligt biten. Något i den stilen var det, det han ville få fram var att umgås med hästar innebär inte att vi ska se dem som gosedjur, för då kan det likväl sluta illa...

Hur det än är, är man den människa man är. Som med allt annat har en del människor mer medfödd känsla i kroppen för saker och ting de intresserar sig för, medan andra får lära sig en viss teknik. Man kan beundra andra personer, idolisera dem, men själv aldrig någonsin vara kapabel till att bli likadan, och inte är det meningen att vi ska bli en kopia av någon annan? Man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv, och jag tror ingen har som motto att de ska göra saker och ting på ett sätt de inte tror på. Var och en utvecklas av de erfarenheter de skaffar sig genom livet. Bucks barndom var inte den raraste man kan tänka sig. Detta framkom i dokumentären, och den hingst som attackerade Bucks medhjälpare jämför också Buck med sin egen barndom. Får man en dålig uppväxt och ingen hjälper en upp så kan det sluta illa.

http://houston.culturemap.com/newsdetail/07-06-11-the-real-life-horse-whisperer-ties-horse-problems-to-people-problems-in-Buck/

Nu är jag inte helt bekant med hur inridning av hästar normalt sett går till i USA, men i dokumentären ges lite exempel på det, och det inkluderade en hel del otrevligheter. Buck har ett annat sätt, och nog har han förändrat många hästmänniskors syn på hästar. Dokumentären var i första hand om honom som person, inte hur han rider in och hanterar hästar över lag. Vad jag förstod så har Buck lärt sig mycket av Tom Dorrance. För många år sedan var jag på en liten clinic med Leslie Desmond, som lärt sig av Bill Dorrance (Erik fick förresten boken "True Horsemanship Through Feel" med Bill Dorrance och Leslie Desmond). Både Tom och Bill Dorrance (de var bröder) kan anses vara skaparna utav den moderna natural horsemanship-rörelsen, så jag tror att hästvärlden har mycket att tacka dem för. De har tillfört något annorlunda i hästhanteringen, än hur den gängse var dessförinnan. Därifrån utvecklas saker naturligtvis vidare, men jag tror faktiskt att just Tom och Bill haft stor betydelse i historien.

Om ingen vågar prova något nytt, så blir vi mer eller mindre kopior av varandra...   

Efter mycket resande under vår semester så är vi nu åter igen hemma och tillbaka i vardagen.

Nu ska man inte klaga när solen väl lyser, men idag var det faktiskt lite besvärligt att träna Perla på ridbanan när solen stod så lågt att den bländade mig. Det är svårt att se vad hästen gör då, och samtidigt tror jag att hästen blir bländad när man själv inte blir det.

Jag tränade i vart fall Perla på longen, med kapson. Tränade på underträdelse med inner bak och ytter bak. I vänster varv går det riktigt fint, men i höger varv faller hon på sin höger bog så jag får korrigera den ganska mycket. Det blir bättre och bättre, men just när jag ber henne om sluta på volt så tappar hon ställningen i nacken, faller på innerbogen och närmar sig istället mig med inner bog istället för ytter bak som är tanken. Svårt var det, men till slut fick vi till det, både i skritt och trav, men mer träning behövs.   

Galoppen fattar hon fint i vänster varv. Vänster varv som var så väldigt svårt att galoppera i tidigare i våras och som jag verkligen fick träna på hos Christofer. Nu går galoppen fint och inte i 180km/h, så det är ett framsteg.    I vänster varv är nu galoppen svårare eftersom hon skjuter ut höger bog, och därför tenderar hastigheten att bli högre här, men vi fick till samlad trav i vänster varv och även några galoppfattningar, fast de behöver bli mycket bättre.

Det sista vi gjorde var trav i höger varv och hon kunde gå in i slutan utan att falla på bogen, det var fint! 

Till en början tänkte jag att Erik skulle rida Titan idag, så han fick klä på sig ridkläder. När jag såg vilket humör Titan var på, insåg jag dock att det inte skulle fungera bra för mig att undervisa, utan jag måste rida honom själv så att jag kan korrigera honom på rätt sätt och i rätt ögonblick. Titan såg väldigt seg och slö ut, då är han inte lättriden.

När jag satt upp tror jag att Titan genast märkte att det skulle bli andra bullar av än han tänkt sig. Med en gång fick jag mer energi i honom bara av att sitta upp, utan att behöva använda spöet eller skänklarna särdeles mycket. Jag vill inte att han ska gå och hänga på bogarna utan att han kommer upp sig mer i formen. Jag hade kandarbetsling på honom (men nästa gång ska jag prova det tredelade med parerstänger enbart) men red nästan enbart på bridongen. Det stör mig lite att jag måste trä kandarkedjan genom bridongringarna, annars klämmer kedjan bridongen. Detta sätt att sätta kedjan gör dock att varje gång jag tar i bridongen, så blir det även en inverkan i kandarstången och det är jag inte så förtjust i. Nästa gång blir det som sagt annan betsling.

Jag red Titan i ganska hög form, bad honom att samla skritten och skritta energiskt men med förhållandevis korta steg. Inte ta långa kliv och bara hamna på bogen. Jag ville inte att han skulle börja takta, det är jobbigare att skritta samlat och i hög form, än att gå in i något slags tramp men få hamna på bogarna. Han försökte stundom att börja trampa, men då sade jag ifrån, bromsade upp honom och bad om samlad skritt igen, det tyckte Titan var jobbigt. Jag kände att han var på väg att hetsa upp sig och explodera iväg, men jag lät honom inte göra det utan bad honom lugna sig och lyssna, så det blev inte mer än att jag fick känslan av att han blev upprörd. Han sansade sig och efter några steg var han lugn igen, istället försökte han ta varje chans till att hänga på bogarna. Så fort jag bytte ställning, sträcker han sig automatiskt nedåt, men då får jag vara snabb och behålla formen hög och inte låta honom dyka ner.

I skritten red jag längs långsidorna, böjd rakt fram, öppna, sluta, diagonalsluta, skrittpiruett, förvänd sluta. För att Titan ska kunna göra en skrittpiruett måste han vara samlad i skritten, kliva fram med sina bakben, men inte ta för långa kliv med dem samt lyfta sina bogar. Han har svårt för att lyfta sina bogar, så piruetterna var absolut det svåraste idag. Jag kan väl inte riktigt säga att det blev piruetter, mer bakdelsvändningar, men i alla fall, intentionen är att det så småningom ska bli bra skrittpiruetter.

I öppnan längs långsidan var jag noga med att han inte skulle hänga på innertygeln. I vänster varv har han lite svårt med ställningen. Jag funderar på att prova kapson igen, kanske nästa gång, för att förtydliga ställningen i nacken. Jag kanske kan rida på tränsbett plus kapson, funkar det inte så är det väl bara att knäppa bort kapsonen. Annars gjorde han ganska bra öppna i höger varv, jag kunde behålla skänkeln vid sadelgjorden.

I vänster varv var ställningen bättre, han hängde faktiskt inte särskilt mycket på innertygeln och jag kände att jag kom ner på innersidan. Diagnalsluta undan höger skänkel är inte helt hundra, jag tror det är den svagare vänster bak som spökar och att han tycker att det är jobbigt att ta vikt på den. Piruetterna kan absolut bli mycket bättre.

Jag red en del förvänd sluta på volt och det var riktigt jobbigt tyckte Titan, särskilt i höger volt, men det gick bra ändå.

I trav gjorde jag ungefär samma samma sak. Det blir ganska kort trav, men det är mycket för att han inte ska dyka nedåt på sina bogar och för att han lyfta sina framben lite snabbare. Han kändes mjuk och fin.   Lite svårt med takten i vänster varv längs långsidan i böjd rakt fram och öppna tyckte jag, men jag får känna mer nästa gång.

Sist av allt travade jag i lite mer avslappnad form, lite öppna och diagonalslutor, han kändes mjuk och samarbetsvillig, bekväm med arbetet.

När jag satt av släppte han ut snoppen, och det brukar vara ett gott tecken på att han varit tillfreds med träningspasset, han såg ganska belåten ut faktiskt.