Inlägg publicerade under kategorin Hästar

Av Frida - 7 februari 2014 23:27

Det är jag det. ;) Det här är min standardutstyrsel när jag tränar häst utanför offentlighetens ljus. Jag vill känna mig helt mjuk i höfterna och med termobyxor på mig så spänner det över ljumskarna och ridbyxor så här års är iskalla. Därför får det bli långkalsonger och mysbyxor på!
Nu tycker jag förvisso att mysbyxor inte är det mest klädsamma man kan ha på sig så jag undersöker faktiskt nu ifall det finns andra byxor med mer rörlighet i ljumskarna. Gubbridbyxorna de hade förr var minsann inte så tokiga men som sagt, vintertid är sådant ändå för kallt. Jag vill gärna köpa ett par byxor i ren ull. Problemet är att ullen ska vara ekologisk och ej behandlad med malmedel men det är nog nästan omöjligt att hitta. Sy ett par byxor själv är jag tyvärr inte kunnig nog att klara av. Så tillsvidare får jag väl leva kvar i mina gamla mysbyxor. Nåja. :)

Titan blir allteftersom starkare. Vi jobbar nu på att få honom att vinkla sitt kors och skanker mer. Jag tror att han måste bli starkare där för att om möjligt kunna göra en skolhalt. Det handlar för Titan inte om att bara vara mjuk och eftergiven utan även ha den fysiska möjligheten till skankböjning.

Idag tränade vi därför på att gå från samlad skritt till samlad trav och att bli kvar mer på stället. Det är svårt att göra det utan att Titan blir spänd. Jag måste tillföra lagom mycket energi i min sits och skänklar. För mycket blir han spänd av. För lite blir han loj av. När Titan gör halt ska han hålla sig mer rund, inte bli lång och stå bakom sig. Detta är verkligen svårt för Titan. Han är av naturen skapt i framåt vikt och att förändra det är inte lätt.

Några gånger fick vi till en början till skolhalt, några gånger stannade han för lång i kroppen och flyttade bakbenen. Några gånger var han för spänd eller hängde sig på handen. På slutet fick vi till en riktigt fin halt där han gjorde en ansats till att lyfta inner fram. :)

ANNONS
Av Frida - 3 februari 2014 12:08

Idag har veterinären varit hos oss och kastrerat Gibson. Den senaste tiden har Gibson varit väldigt påhängsen på Distinguido så mycket att man ser att Disto tröttnar på Gibson. Vi vill inte att Disto ska behöva freda sig så mycket att Gibson blir skadad, så vi tog beslutet att kastrera Gibson nu när det ändå är svalare väder ute och inga insekter. Nu får vi hoppas på att allt går bra efter kastreringen och att Gibson blir lite mindre på Disto. :)

ANNONS
Av Frida - 2 februari 2014 23:29

Idag blev klockan sen innan vi fick tid att träna med Titan. För att spara in tid åkte vi inte till ridhuset utan jag lekte runt med honom lite på ridbanan hemma istället.

Jag tog på Titan schabraket som vi beställt av Anna-Clara. Det är tjockt och i någon speciell bomullsfrotté så det går att tvätta i 95 grader. Samma schabrak som Gloria hade på sig idag. Skillnaden är att på Gloria ser schabraket ut just som ett schabrak och på Titan ser det lite mer lagom ut. ;-)

I övrigt fick Titan ha en grimma på sig och så fäste jag två grimskaft i ringen under hakan.

När jag satt upp på Titan fick han knata omkring lite efter eget huvud, jag styrde honom inte blint. Han frustade och verkade faktiskt ganska nöjd. :-) Han fick trava och galoppera runt på ridbanan i ganska friskt tempo och leka lite. Jag ville ge honom mer frihet idag och ge honom lite bestämmanderätt över hur han skulle göra det jag bad honom om. Titan blir nog mycket väl medveten om hur mycket frihet han får. Nästa gång ska jag kanske prova att rida med ett grimskaft om halsen på honom, jag får se.

Titan fick som sagt vara ganska fri idag. Jag bad honom galoppera lite mer i galoppiruett även om den blev som den blev så blir den här inte bättre än vad han kan göra dem utan att jag korrigerar honom.

Vi skrittade lite längs fyrkantspåret och gjorde öppna och sluta och diagonalsluta som faktiskt blev rätt bra. :-)

Det sista vi gjorde var ett uns mot skolhalt och jag tycker ändå att det är något på väg. :-)




Av Frida - 2 februari 2014 18:23

Efter allt snöande som varit är ridbanan minst sagt full med snö. I år beslöt Erik och jag mig för att inte ploga ridbanan. Förra året gjorde vi det, men jag tyckte den blev hård och ganska isig. Nu så länge det har varit minusgrader har banan ändå funkat hyfsat.


Gloria är pigg på att göra saker! Idag longerade jag henne en kort stund innan jag satt upp på hennes rygg och fick hjälp av Erik som longör. Gloria gör det mesta jag ber om, hon försöker alltid klura ut vad jag vill, även om hon har egen integritet och kan sura lite när jag petar på henne med spöet. Hon har så otroligt lätt för sig jämfört med både Titan och Perla, hon är som en dröm att arbeta med.    Med Gloria behöver jag inte kämpa nämvärt utan bara komma på hur jag ska göra. Hon gör alla gångarter med lätthet och hon erbjuder gärna mer.


Med Gloria har jag försökt göra saker på "rätt" sätt. Jag har tänkt att jag inte ska skämma bort hästen med godis, eller hålla på och smacka och använda rösten i tid och otid. Men, ibland får man inse att godis och rösten gör saker och ting så mycket bättre! När jag slutade ge Gloria godis så slutade hon anstränga sig. Hon tyckte inte längre att det var värt att jobba för ingenting. Att bara bli kvitt hjälpen var inte belöning nog. Jag fick därför tänka om och förstärker henne nu med godis när det är något hon gör extra bra, eller när jag märker att hon börjar distansiera sig från mig. Rösten betyder också mycket för Gloria. Hon lyssnar hela tiden på vad jag säger och jag tror hon framför allt försöker sortera ut när jag säger "braaa" med eftertryck, för då vet hon att det vankas klapp och beröm och godis.    På vägen mot det där "braaa" så använder jag gärna min röst för att smacka i viss takt, eller för att be henne gå framåt. När jag bara använde spöet, eller linan eller mitt kroppsspråk blev hon mer sur på spöet och lyssnade heller inte så väl. Så, jag tänker som så: Varför ska jag krångla och försöka göra något på ett sätt som andra gör, bara för att det är så man ska göra? Jag ska inte ut på några tävlingsbanor, så jag kan faktiskt göra lite som jag vill här känner jag. Blir det bättre med godispauser och mycket stöd av rösten, så får det väl vara så.   




Efter longeringen satt jag upp på Gloria och så red jag runt medan Erik stöttade mig genom att vara beredd med linan i kapsonen och spöet från marken. Lite missförstånd blev det mellan Erik, mig och Gloria, vi är inte riktigt inkörda på det här arbetssättet. Erik tog lätt över min roll som longör, istället för att förbli passiv, så jag fick påminna honom om att bara följa med så länge han inte ser att jag har problem.

Jag vill att Gloria fortsätter lyssna på mig, och där har jag mycket hjälp av min röst som jag använt från marken. Jag kunde be henne skritta framåt och även göra halt. När hon gjort halt sade jag "braaa" och då vet hon att hon kan vänta eftersom det snart då kommer en godis. Hon vänder uppmärksamheten mot mig, istället för Erik som är longör, och det är bra. Hon får gärna vara van vid att hon får en godis när vi stått still en stund, så att hon lär sig att vänta. 

Jag kunde föra Gloria på volt i skritt, göra halt, komma igång i skritt igen, vända igenom volten och göra samma saker där. Jag kan flytta Gloria utåt på volten för inner skänkel och göra öppna och sluta på volt samt vara på väg in mot skrittpiruett. Jag kunde även be Gloria trava på volten och gå tillbaka till skritt.


Det som är svårast är att gå i höger varv och ha henne kvar på volten där. Hon tappar gärna ställningen lite där, så vi har lite att jobba på där. Höger varv är också det som varit svårast från marken, att få ren ställning i nacken på henne där.


Gloria lyssnade på mig väldigt fint, även om det ibland blev lite missförstånd, så kommer vi lösa det med tiden. 

Av Frida - 2 februari 2014 10:54

Jag hittade ett Youtube-klipp i en Facebookgrupp jag är med i, No-Rollkur.com . Klippet är några år gammalt, men det är nog tyvärr fortfarande aktuellt.


Somliga menar att man inte ska döma ut en hel gren bara på grund av några ruttna äpplen. Det jag menar är dock att finns det några ruttna äpplen i fruktkorgen, är det lätt hänt att resten av frukten också ruttnar. Så snart det handlar om något där man kan vinna, ära och berömmelse och kanske pengar, så börjar folk att försöka hitta till sätt det som snabbast tar dem dit. Om det sker på andras bekostnad (människors såväl som djurs) så blundar man för det, man är sig själv närmast.


Att vinna över andra människor, plockar ofta fram det sämsta hos människor. Så länge det handlar om någon som ska bedöma ens arbete och man söker efter den personens bekräftelse, kan man göra det man tror krävs.


Jag har några gånger fått frågan om ifall man kan tävla i Akademisk Ridkonst. Jag har då svarat att man inte kan det, men Akademisk Ridkonst är ju dressyr, och vill man tävla i dressyr så får man väl för all del göra det. Men, låt inte tävlan gå ut över träningen med hästen.


Det är mången veterinärer, hovslagare, kiropraktorer, massörer, equi-terapeuter mm som har fått laga många trasiga hästar, efter att deras ägare har tävlat sönder dem. I ganska många fall är triangelmärkning och/eller avlivning resultatet av människans begär efter ära och berömmelse.


Om man ser på detta klipp, och ser sig själv rida där, då vill man gärna gå ut i försvar. Det har funnits flera klipp på hästar med blå tungor, hårt pådrivna mm under åren, där utövarna som filmats idogt har försvarat sina handlingar. Men, ärligt talat, hur många av er som läser det här inlägget tycker att ridningen i klippet nedan är försvarbar? Om ni blir påkomna med fingrarna i syltburken, är ni då villiga att erkänna att ni kan ha gjort fel, och försöka se med andras ögon på era misstag? Eller går ni direkt in i försvar och vägrar erkänna eller ens fundera på ifall ni kanske gjort något fel? Hur stor är er egen stolthet? Hur villiga är ni att kanske tänka om? Oavsett vad det handlar om, vill jag tillägga.


Jag rannsakar mig själv ganska ofta, och försöker se om jag gör något bra eller dåligt. Är jag på rätt väg, eller har jag hamnat i en fallgrop? Vad är viktigt för mig när jag är med mina hästar? Vad är det viktigaste?


Av Frida - 29 januari 2014 21:45

Under den senaste tiden när jag har tränat med våra hästar har jag börjat fundera över varför de gör som de gör, och hur jag gör och hur jag påverkar dem i deras beteende gentemot mig. Jag har kunnat löslongera både Gloria och Titan. Titan som jag förut haft svårt att få att söka sig till mig. Jag har funderat över vad jag gör annorlunda nu, eller om det är mängden av träning som har åstadkommit detta. Jag ser på löslongeringen som att hästarna väljer att hålla sig intill mig, fast de har möjlighet att söka sig bort från mig. Jag upplever dem mycket mer uppmärksamma på mig, de vänder sig till mig och frågar vad de ska göra.


För mig är det viktigt när jag tränar en häst, att den vill vara med mig, men det är inte alltid så lätt att uppnå. För att hästen ska vilja vara med mig måste jag ge den motivation till att vara det. En häst som inte vill vara med en, blir som en motsträvig danspartner, och hur ser en sådan dans ut? Frågan är hur man får hästen att vilja vara med en? Genom att mata den med morötter och annat som den tycker är gott? Genom att klia den på ställen den tycker om? Genom att aldrig dra i grimskaftet utan låta hästen gå dit den vill med mig? Får det hästen att vilja vara med mig? Vad händer om jag korrigerar hästen när den gör fel, men sällan eller aldrig berömmer den när den gör rätt, utan endast tar bort hjälpen?


För en tid sedan såg jag en dokumentär på youtube. “The path of the horse”.

http://www.youtube.com/watch?v=TQUMAJCh1fA&feature=share&list=PLvn1S-FX6IrYBInRc7FCLwka0qOYFB3He

I ett inslag i dokumentären berättar en av personerna som låter sig intervjuas att det inte är någon häst i en hästflock, som vill vara med bråkstaken, den som kör med alla. Det förhållandet gäller nog mycket väl även i vår egen relation med hästen. En häst har inte lust att vara med oss om den upplever att vi kör med den hela tiden. En häst vill vara tillsammans med någon den tycker om, någon den kan stå och klia man med, beta tillsammans med, sova bredvid.


När vi tränar våra hästar är därför vår viktigaste uppgift att få hästen bekväm i vårt sällskap, att vilja vara med oss. Hästar är av olika personlighetstyper, men om vi blir dominanta och jobbiga i deras ögon, vill hästen inte vara med oss utan väljer i de flesta fall, och om den kan, att gå ifrån oss. I somliga fall kan en tuff häst som upplever oss som dominanta, välja att vara tuff tillbaka, och det är förstås något vi vill undvika till varje pris.


När jag jobbar med mina hästar vill jag att de söker sig till mig, inte bort från mig. Jag vill inte knuffa bort dem från mig, utan vill att de ska vilja komma till mig, söka min kontakt.


I en del natural horsemanship-kretsar förekommer tydlig dominering av hästar. Det handlar snarare om att få hästen att ge upp, än att med glädje välja vårt sällskap. Man ser på hästen som en dominant varelse, eller ett djur som vägrar böja sig för vår vilja. Man vill få hästen att ge upp och inse att det är lättare att vara slav under oss, än försöka bryta sig fri.


Att t ex flytta hästens bogar är ett sätt att vara dominant mot hästen. Om hästen inte accepterar att man flyttar dess bogar, finns stor risk för att hästen ger igen.


Hingstar som strider “tar mark” för varandra. Det är inte ofta stridigheterna behöver gå till blodiga slut, oftast ger sig den svagare iväg innan dess. När jag är med mina hästar vill inte jag bete mig dominant som en hingst som möter en främmande hingst, utan jag vill vara som en flockmedlem som hästen finner trygghet hos, och inget hot.


Börjar man att dominera en häst genom att t ex flytta dess bogar i tid och otid kan hästen nog mycket väl flytta undan sina bogar, men vore det en vildhästflock, skulle hästen som flyttar undan också fly undan från den hästen som flyttade på den. Hästar har inget hierarkiskt uppbyggt system i sin flock. Om vi dominant flyttar på hästens bogar; Hur kan vi då i nästa stund säga att vi vill att hästen ska hålla sig nära oss? Det blir dubbelsidigt.


När jag longerar en häst vill jag att den håller undan sina bogar för mig, men jag vill att den gör det av artighet, vänlighet och respekt, snarare än för att jag har dominerat den. Är jag dominant kommer hästen att vilja hålla sig borta från mig. Så när jag longerar hästen och byter varv, vill jag att hästen ska byta varv ungefär i voltens mitt, dvs där jag står. Det innebär att jag måste flytta mig undan hästen en aning. Om jag i det läget känner att hästen är dominant/trängande mot mig, ber jag den att inte vara det. Jag flyttar mig i normalfallet mjukt undan och ger hästen plats och i nästa ögonblick ber jag att hästen ska ge mig plats. Det ska vara en ömsesidig respekt sinsemellan människa och häst.


Vad är bra hästhantering? För min del är bra hästhantering, att människa och häst utvecklar en ömsesidig respekt och förståelse för varandra. Oavsett vad man kallar sin tid tillsammans med hästen tycker jag att det viktigaste är den ömsesidiga vänligheten.


Ifall hästen upplever att man kör med den hela tiden, tröttnar den på att vara oss till lags, utan den försöker undvika oss. Den försöker undvika orsaken till obehaget. Om hästen har svårt för sig att göra en viss sak, duger det inte med att man obönhörligen tjatar på den. Man får uppmuntra hästens försök till att vara oss till lags, för hästar är som regel inga stridiga och bråkiga djur, även om undantag finns. Det finns alltid de hästar/individer som är bråkstakar, men som tidigare nämnt blir de ensamma och utan nära vänner.


När man jobbar med hästen bör man uppmuntra varje steg den gör i rätt riktning mot vår önskan. Beröm kan man sällan ge för mycket, men ibland räcker ett litet beröm som en uppmuntran om att hästen är på väg åt rätt håll, och ännu större beröm när hästen gör något snäppet bättre än nyss. :-)


När man väljer häst bör man välja noggrant särskilt efter dess karaktär. Olika karaktärer hästar och människor emellan går olika väl ihop. Om jag vill arbeta tillsammans med en annan människa, söker jag någon som jag känner att jag kan utföra arbetet väl ihop med, utan att det ständigt uppstår dispyter eller meningsskiljaktigheter. Ett sådant samarbete faller sällan särskilt väl ut. Leta därför efter en häst med en vänlig och ödmjuk karaktär om du vill arbeta lugnt och metodiskt med den. Beroende på vad du vill göra tillsammans med din häst kan olika karaktärsdrag vara värt att kika lite extra efter. Vill hästen helst stå still eller röra på sig? Verkar den lugn och trygg, eller lite rädd och ängslig? Har den egna idéer om vad som ska göras, eller väntar den lydigt på en signal? Tröttnar den på att göra samma sak många gånger, eller känns det som om den kan upprepa samma övning om och om igen utan att tröttna?


Skulle jag vilja ägna mig åt fälttävlan skulle jag leta efter en nyfiken och orädd häst som gärna vill röra på sig, inte en harig och ängslig individ. Vill jag hitta en typisk nybörjarhäst skulle jag leta efter en lugn och trygg individ som hellre står och vilar än otåligt vill röra på sig. Vill jag ha en häst att kunna göra dressyruppvisningar med bör den kunna följa villigt länge och väl och hålla igång så länge jag ber om det. Skulle jag vilja ägna mig åt distansritt vill jag ha en häst som är uthållig och gillar att röra på sig och som kan fortsätta mil efter mil utan att vilja ha omväxling.


Beroende på vilken personlighet hästen har får man anpassa träningen efter det. Man får ha insikt i att man på vissa hästar gör bäst i att upprepa övningen och be om mer lugn, medan andra hästar får man växla övning ofta och kanske även tänka på att inte fortsätta för länge i samma gångart. Det kan ta lite tid innan man kommer underfund med hurdan ens häst är, men på vägen dit är det viktigt att hålla dess motivation uppe och det är genom beröm och uppmuntran. :-)

Av Frida - 27 januari 2014 22:53

De senaste dagarna har jag jobbat på att få Titan att stärka upp sitt högra bakben. Det är hans svagaste länk just nu som jag upplever det. Han går gärna i sluta i höger varv och har lättare för öppna än sluta i vänster varv. Det blir mycket arbete i skritt och trav. Galoppen stämmer jag mest av som ett kvitto på hur väl hans högra bakben jobbar. När det blir svårt så blir Titan lätt spänd och tar korta steg vilket så klart inte är bra då han i alla fall inte sträcker höger bak inunder sig. Jag försöker därför få honom att kliva på så avslappnat han kan. Titan kämpar på och det har blivit lite bättre de senaste dagarna även om vi har en bra bit kvar att gå.

Jag har också bett Titan vinkla sitt bäcken mer och fokuserat på att han även böjer sina övriga leder i bakbenen så att han inte trycker upp sitt kors. Saknar säkert kommernog sstyrkan i detta. :-) Hans skritt känns bra, han tar för sig i steget.

Gloria satt jag på medan Erik understödde mig genom en longerlina fäst i kapsonens mittring. Gloria tyckte nog det var lite besvärligt med mig på ryggen men hon lyssnade fint på alla hjälper. Öppna och göra volten större. Sluta och göra volten mindre. Skritt och halt på volten.
Det blev ett kort ridpass men det gick över förväntan fint. :-)

Av Frida - 25 januari 2014 23:52

Idag när Titan var tränsad i ridhuset hade han ett så värdigt uttryck i sina ögon att han faktiskt såg ut att vara mer värd än de där 7000 kr vi köpte honom för 2003. :-) Han hade ett visst nobelt uttryck över sig som inte är helt lätt att beskriva. Jag tror hans uppsyn har att göra med den mentala utvecklingsnivå han har nått till.

Idag satte jag upp Erik på Titan för att jag skulle kunna jobba Titan från marken och ha överblick på hur han rörde sig. Titan är inte helt lätt att rida men jag är van vid honom och försökte förklara för Erik hur han skulle göra och vad han skulle känna efter.

Erik fick börja med att skritta fram Titan så att Titan klev på med stora, avslappnade kliv och röra sig genom hela kroppen. Titan rörde sig bra, jag var nöjd med hans skrittt. Erik fick sedan be Titan att trava på i friskt tempo men inte överilat. De fick komma in på en volt och där fick Erik samla Titan för sits och ben och därefter länga fram igen. Fatta en galopp och försöka bibehålla den och därefter ner till skritt igen. Sedan fick Erik skritta Titan på volten medan jag lätt, lätt toucherade Titan för att få honom att vinkla sina leder bak. Erik fick även ta ut Titan på fyrkantspåret för att vi skulle göra samma sak där. Titan blir lite spänd och får lite bråttom. Det är svårt för honom att gå i ett lägre tempo men bibehålla samma takt. Från skritt komma upp i trav i lågt tempo. Titan gjorde några riktigt fina övergångar från samlad skritt till halva steg och fram i ren trav efter det. Om de halva stegen är korrekta smyger hästen lätt och fint fram i trav eftersom de halva stegen då är i ren travtakt och hästen inte hänger på bogen. När det inte blir bra känns det stötigt i sadeln. Erik märkte skillnad på när det var bra och när det inte var bra.

Sist satt jag upp på Titan och red honom på volten i trav och samlade honom bakifrån. Jag behövde inte ta särdeles mycket i tyglarna utan hade en mycket mjuk kontakt och Titan svarade jättefint på min sits. :-)
På slutet red jag en bit innanför långsidan på ridhuset och enligt Erik såg man en tydlig tendens till ett vil i steget. Det kändes väldigt mjukt och fint, så där avbröt jag och hoppade av Titan. Han fick som vanligt mycket beröm och uppmuntran både under och efter passet! Titan såg nu verkligen ut att vara mycket mer värd än 7000 kr! :-)

Erik fick stretcha Titan och sedan åkte vi hem.

Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se