Inlägg publicerade under kategorin Hästar

Av Frida - 18 december 2013 17:15

Via Facebook dök idag en intressant blogglänk upp i mitt nyhetsflöde. Den handlar om hästar och den allmänna synen på dem. Hur hästar avporträtteras i media, hur de förminskas bredvid sina ägare/ryttare. Jag tycker verkligen att det här var huvudet på spiken. Hästar är liksom så mycket annat en konsumtionsvara för så många människor, och det är som konsumtionsvaror de visas upp i media. Hästens värde är inte större än det någon annan vill betala för den, det verkar som om få lägger in något känslomässigt värde så fort det handlar om ära och berömmelse?


Det är hela tiden hästarnas prestationer det talas om, och när de inte kan prestera längre blir de i somliga fall avlivade, ganska många hästar faktiskt. För en tid sedan läste jag ett annat inlägg på Hipposn, skrivet av Veterinärstudenterna. Det handlade om hästar som inte kunde prestera på toppnivå, som inte längre dög till det ägaren förväntade sig av den. Vid försäljning kanske något fynd hittades som oftast saknar större betydelse, men när det gäller köp av häst vill ingen köpa en häst med minsta defekt. Är vi så petiga när vi köper bil också? Eller hus? Eller andra saker för den delen? När ska vi ta djur för vad de är, nämligen levande varelser? Hur många av oss människor skulle klara en läkarbesiktning utan anmärkning? Duger vi ändå till något?


Klaus Ferdinand Hempfling har skrivit några böcker och i någon eller några av dem skriver han just om vad hästar betytt för mänskligheten och varför detta speciella band tycks finnas mellan människor och hästar. Det här bandet tycks omärkligt klippas av så snart man börjar decimera hästen till att bli en varelse som ska vara oss underordnade. Var har empatin tagit vägen? Det ligger kanske i tiden att människor blir mer och mer empatilösa, med tanke på allt våld runt omkring oss?


Jag tycker att det i så fall är dags att vi vänder tillbaka, och framför allt väcker vår förmåga att känna empati igen.


Här är länken till hur hästar avporträtteras:

http://lolloh.blogg.se/2013/december/alla-dessa-hastar.html


Här är länken till hästarna "mitt emellan".

http://www.hippson.se/blogs/VeterinarStudenterna/hastarna-mitt-emellan-ar-du-ratt.htm


ANNONS
Av Frida - 18 december 2013 00:37

Idag kom vi iväg sent med Titan till ridhuset. Vi lastade honom in i transporten halv elva på kvällen!

För några dagar sedan klippte vi Titan typ som filtklippning för att få bort en del vinterpäls för att han inte ska svettas så mycket när vi tränar. Jag vet inte om det var det eller vad det var men idag var Titan väldigt pigg och framåt! :)

Med piggheten följer en del påskjut så jag fick be Titan om att bromsa upp sig och inte lägga sig på handen. När hästen länger ut huvud och hals men känns tung på handen kan man vara ganska säker på att ha mycket påskjut och det ville jag inte ha idag. Jag fick bromsa upp Titan så han kom i bättre balans och hitta ett lagom tempo där han bar upp sitt huvud. Samla sig i skritt och trav både på volt och längs långsidorna. Det var mycket energi och Erik sade att Titan såg fin ut, fick lyft i sina bogar. Höger bak var det ben vi fick jobba mer med idag. Sluta i vänster varv och öppna i höger varv. När han fick med sig höger bak blev det riktigt bra och jag kunde lätta mycket på tyglarna utan att Titan sköt iväg framåt utan han behöll sin ram från min sits .

Efter passet kändes Titan väldigt nöjd och belåten. På slutet började han frustande lite som förnöjt, han kändes väldigt lyhörd.

Sist av allt fick Erik stretcha Titan lite och jag masserade lite på hans bringa och bakdel.

ANNONS
Av Frida - 12 december 2013 17:00

Igår när vi tog med Titan till ridhuset ville jag efter helgens kurs känna att vi kunde leka lite och inte vara fokuserade på med t allt skulle vara precis rätt hela tiden. Därför red jag barbacka och med grimma med grimskaftet fäst endast under hakan på Titan. Det blir samtidigt koll på hur väl sitsen fungerar när man inte har en hand som kan maskera den. 

Jag lät Titan skritta på ganska friskt längs fyrkantspåret för att känna att han bjöd ordentligt framåt. Därefter på volt för att känna hur han följde runt min innersida, vilket gick fint. Skolorna längs spåret fungerade också. Det gick även bra att trava på volt och längs fyrkantspåret. 
När vi däremot provade galoppen märktes svagheterna. I höger varv sköt Titan ut höger bog. I vänster varv kändes det bättre. Med mer träning kommer Titan bli starkare och orka lyfta höger bog bättre. 

Jag lät på slutet Titan skritta på volt i öppna och sluta och vänd genom volten. Det blir som sagt lätt att kontrollera hur funktionell sitsen är eftersom handen inte kan göra så mycket. I vänster varv fick jag ganska bra öppna och även sluta. I höger varv var öppnan svårare för att han inte skulle falla in i volten. 
Jag märkte tydligt vilken skillnad mina axlars position gör, så fort jag glömde dem blev öppnan sämre. 

Erik fick ta vid Titan och leda honom i grimman i ridhuset för att skritta av. Jag bad därefter Erik att forma Titan för att placera hans kropp på ett gynnsammare sätt. Erik fick ge Titan ställning i nacken positionerad bredvid Titan i skritt på volt. Titan började att gäspa och hänga ut snoppen - ett tydligt tecken på att Titan är avslappnad och bekväm i situationen. När Titan blir mjuk och lös i nacken kommer avslappningen på köpet. 
Erik fick sedan byta position och gå framför Titan och fortfarande ha ställningen på plats i nacken och vara att Titan hängde på höger bog i volten. Längs spåret ville jag se öppna och det är inte det lättaste utan vare sig grimskaft eller spö till hjälp! :-o 
Erik fick inte riktigt till öppnan utan inner bak kom liksom inte riktigt fram inunder honom. Jag bad att få ta vid och visa. 
Det jag såg var att Erik bromsade Titans bakben genom att ta en förhållning i grimman som han inte släppte när inner bak var i luften. Därigenom blockerade han bakbenet. På detta vis var det oerhört tydligt hur handen bromsar bakbenens framåt gripande rörelse så betänk då när man rider och tar förhållningar hur menligt detta inverkar på hästen. Det är verkligen viktigt att med handen inte bromsa hästen utan så snabbt som möjligt få en sits som kan bromsa hästen på rätt sätt. Handen stör hästens rörelse genom kroppen och det blir synnerligen tydligt på en häst med låg naturlig förmåga att bära sig. 

Tack Erik för att du hjälper mig se detta och förstå hur små detaljer gör skillnad. :-)

Det sista jag gjorde var att kontrollera Titans följsamhet i bogarna. Jag vände över ridbanan i serpentinbågar och vid varje Varvbyte var jag noggrann med att inner fram hela tiden liksom grep framför och förbi ytter fram. I höger varv när jag närmade mig varvbytet till vänster höll jag koll på höger bog så att den hela tiden grep framför och höll sig undan. När jag bytte varv ville jag se det nya inner fram grep framför och förbi det andra. Hästen ska i varvbytet inte falla på det nya inner fram utan fortfarande bära upp sig.
Titan gick mycket mjukt och fint och gjorde bra varvbyten. :-)

Av Frida - 9 december 2013 21:28

Efter det avlagda och godkända ground-work och lunge-work provet kände jag att jag kunde slappna av lite mer. Jag var ju innan kursen så säker på att det där med att avlägga provet inte var något för Titan och mig under denna helg, så när vi lyckades visa ett prov som gick fint var jag nöjd och glad och kände att jag inte behövde ha några mer förväntningar eller visa upp något särskilt mer. :-)


Under det tredje och sista passet under söndagen fick vi åter igen träna på att stå stilla och gå framåt och nedåt i öppna och därefter uppåt och bakåt i sluta. Bent påtalade vikten om mental lösgjordhet och att hästen tar med sig halten i sin kropp. Med en spändhet och stelhet framtill är skolhalten omöjlig. Jag kände skillnaden i när jag fick Titan med mig avslappnad framåt/nedåt i en öppna och hur effekten då blev i en uppåt/bakåt sluta, jämfört med när jag inte fick honom avslappnad med mig i öppnan för då blev slutan inte alls lika fin i effekten.


Efter en stunds stillastående fick vi skritta igång och försöka göra samma sak från rörelse till halt och se hur Titan tog halten med sig i sin kropp. När jag rider för Bent tar det en stund innan jag förstår precis vad han menar, jag har nog lättare att fatta när jag sitter som publik för uppe på hästryggen är jag koncentrerad på vad hästen gör, vad Bent säger för instruktioner och vad han berättar däremellan. Det blir mycket att koncentrera sig på. När man sitter på en stol bland övriga åskådare är det bara att lyssna och tänka och känna, man behöver inte ha kontroll på hästen man sitter på utan kan tänka sig hur den perfekta hästen svarar på den perfekta hjälpgivningen. :-)


Jag är mer medveten om hur lätt Titan ska vara på tyglarna. Jag är än mer säker på att det jag har tänkt och känt på hemmaplan är rätt. Jag vill ha absolut lätthet på tyglarna. Jag måste vara medveten om att göra halt i min kropp och verkligen inte använda handen till detta. Förhållningar ska ske i ryttarens kropp, om handen bromsar stör den hästens mun och kopplingen till hästens rygg och bakben. Min ländrygg ska producera samma rörelser som jag önskar Titan att producera. Följsamheten och samlingen sitter i min kropp och det är den jag ska föra min häst med.


Jag känner nu också att jag kommer försöka rida Titan så mycket som möjligt på en kort liten stång för att komma ifrån problemet som tränsbettet för med sig och som är så svårt att korrigera med ett tränsbett på en häst som har en starkt inlärd ovana. För Titans del är detta att han viker sig i halsen och lägger huvudet på sned i vänster varv. I höger varv spjärnar han mot handen och vill vika sig i halsen utåt. Med ett stångbett inverkar jag på hans käke och placerar den horisontellt med markytan. Minsta tiltning av huvudet får rotationen att bli tokig i hans kropp.

Det viktiga med stången är att inte låta hästen bli hängandes i den, eller gå med minsta lilla stöd. Absolut lätthet behövs. Ju mer man låter hästen hänga på stången, ju mer skjuter den på med sina bakben och arbetar inte rätt med sin kropp. Dessutom kommer man uppleva hästen tung på handen när man väljer att rida på vanligt tränsbett.


Jag ska vara noga med att inte sända Titan för långt ner framåt, utan ge honom en signal om att hålla sig rund, men uppe. Christofer har undervisat mig om detta också, det känns bra att höra det även från Bent. Jag uppskattar verkligen att ha Christofer som tränare, och även Rebecca. :-) De två har hjälpt mig mycket och om inte annat fått mig stärkt i mina funderingar och kunnat hjälpa mig upp på banan igen när jag känner mig osäker. De har erfarenhet från många olika hästar och även människor. De är sällan fastlåsta i en tanke utan kan lösa problem på olika sätt utifrån situationen. :-D


När alla ryttare gjort klart sina pass avslutade Bent dagen med ett sista teoripass, därefter var helgens kurs slut.


Ovädret Sven hade gett sig av, men istället hade ett snöoväder tagit vid. Det snöade väldigt kraftigt och Erik och jag hade därför bestämt oss för att inte försöka åka hem på söndagen. Det kändes alltför riskabelt efter att ha kört i förskräckligt väglag under fredagen. Det sista vi behövde var en olycka eller bli sittandes fast någonstans. Det fanns plats för Titan i stallet och för oss på Hall, så det innebar en lugn avslutning på dagen för att åka hemåt på måndagen istället.


Lite senare på kvällen hörde vi att en av deltagarna i Bent-kursen inte hade kommit längre än några mil från Hällekis innan de fick avbryta sin resa hem. Det kändes som om vi gjort rätt i att stanna kvar ytterligare en natt! :-) Idag, då färden verkligen bar hemåt, var vädret inget annat än vanligt vinterväder. Några få minusgrader, saltade vägar och en anings snö på vägen innebar att vi tog oss hem tryggt och säkert.


När vi kom hem och lastade ur Titan blev han mycket lycklig över att få återse Perla och Gloria! De busade och sprang runt i hagen och verkade mycket glada över att få flocken återförenad igen. :-)

Av Frida - 9 december 2013 19:40

Efter en obehaglig färd till Hällekis men ändå framme helskinnade kunde vi äntligen koppla av så långt. Däremot visade det sig vara något osäkert ifall kursen skulle bli av. Nog för att alla ryttare var på plats men Bent inväntades då han skulle anlända med ett flyg som avgick vid 21-tiden fredag kväll från Köpenhamn. Hela dagen talades det om inställda tåg och flyg, så skulle detta flyg avgå?

Det visade sig att flyget faktiskt blev inställt men efter en del turer fram och tillbaka kom ändå Bent med ett senare flyg och var på plats till klockan 9 lördag morgon när teorin skulle börja. Då kom nästa kalldusch! Strömmen gick! Det var ganska så mörkt i ridhuset även om det började ljusna i teorisalen. Hela teoripasset förflöt med levande ljus som ljuskälla och vi vandrade upp till ridhuset. Som genom ett under kom strömmen tillbaka lagom när första ryttaren skulle börja sitt pass. :-) Ah, alla andades ut. :-)

Mitt första pass började inte förrän som 5:e ryttare och då kände jag mig ändå hyfsat okej. Jag brukar bli otroligt nervös när jag ska rida inför publik men pga vädret tror jag det endast var ett par fotfolk där eller så. Detta gör att min press släpper lite. Jag skulle inte klara av att rida inför en fullsatt läktare med flera hundra eller tusen åskådare. Så, jag var mindre nervös än jag brukar vara.

Under lektionen fick jag börja med att visa öppna och sluta i stillastående uppsuttet. Flytta vikten bort från ytter bog genom öppna och därefter bort från inner bog genom sluta. Det var svårare att få bort vikten från höger bog som Titan lägger så mycket vikt på men det gick. :-) Träningen hemma har gett viss effekt och det kändes skönt att få ett kvitto på.


Jag fick upprepa sluta-halten från skritt. In i full halt och sluta-halt och tänkt sluta-halt i skritten. För Titan handlar träningen om att få bort vikt från hans bogar eftersom han naturligt är mycket framtung.


När hästen svarar korrekt på halten ska dess avslappning och eftergift framtill kännas i dess leder baktill. Korset, höftled, knäled och hasled (det var alla tror jag?). Det blir då som en nigning baktill. Jag förstår hur viktigt det är att hästen verkligen är ärligt avslappnad framtill och tar halten med sig baktill. Om hästen är spänd spjärnar den emot och lutar sig bakåt istället för att mjukna. Jag förstår nu att jag inte kan få halten med genom hästen om jag har mentalt och fysiskt motstånd framtill. Jag förstår också hur viktigt det är att jag tar halten i min kropp, snarare än i min hand.


Åter igen: Sitsen är allt. Sitsen är den primära hjälpen, allt annat är sekundära hjälper. Om vi inte ger den primära hjälpen först; Hur ska vi då få hästen att kunna svara på enbart den? Om vi alltid börjar med sitshjälpen och därefter lägger på den sekundära hjälp som vi behöver för att om möjligt förstärka den primära hjälpen så kan vi nå målet om att enbart rida med sitsen.


Jag kände under lektionen att Titan som vanligt har problem med sin högerbog, men jag fick också hjälp med hur jag ska arbeta med den. Det är viktigt att jag sitter ner på inner sittben i riktning mot Titans inner bakben. Jag behöver ha lätthet på tyglarna så att inte Titan hänger sig på dem. Om han gör det måste jag få honom att komma bort från dem, men det sker inte genom att dra i dem mer, snarare mindre. Det är baktill aktiviteten behövs, om avslappningen framtill finns.

Jag red i skritt på volten, öppna och sluta, halv piruett och renvers en bit i det nya varvet, därefter byta över till ny ställning och böjning. Öppna och sluta även här. Till stor del fick jag göra ungefär samma som jag gjorde i Laxå, bortsett från att jag tror att jag inte red förvänd sluta i trav nu på volten. Lite galopp tog vi på slutet.


Titan kändes väldigt pigg och framåt och Bent tyckte att han har fått en fin skritt. Titan har utvecklats sedan min tid som praktikant i Danmark och det kändes skönt att höra. Nog tycker jag att han har förbättrats, men jag vill förstås mer. Nu kan jag känna att Titan är på en nivå av kanske 90% av hans nivå i Laxå våren 2008 på min första Bent-kurs. Med andra ord kan han bli ännu lite lättare i sina bogar.


Efter mitt första pass var slut undrade Bent om jag hade gjort ground-work och lunge-work provet, vilket jag svarade att jag inte hade. Bent tyckte då att jag skulle visa det provet under det andra passet och jag svarade att jag kunde försöka. Turligt nog hade jag lastat bilen även med en kapson utifall att jag skulle känna att jag hade behov av den under lektionerna. Något som jag däremot inte hade med mig var en kvist, vilken är obligatorisk att medföra under proven. Erik och jag fick därför raskt ge oss ut för att finna en lämplig kvist att använda. Lagom lång och med rätt stuns i för att fungera att använda som spö. Frågan var bara ifall Titan skulle tycka att den dög som spö?


Efter en snabb lunch och teoripass var det åter dags för alla ryttare att få lektion nummer två av Bent under helgen. Innan passet stod jag och väntade med Titan. Kvisten i min hand. Titan tyckte att den verkade duga att äta, så jag fick göra mitt bästa för att han inte skulle äta upp den! Matglada häst. ;-)


När jag väl äntrade ridbanan kände jag nervositeten komma, det är ofrånkomligt för min del. På ridderskapets hemsida är longeringsdelen listad som första del, men jag hade hört att ground-work är den del som man ska börja med, så jag fick fråga Bent i vilken ordning jag skulle göra delarna. Bent bekräftade att ground-work inleder provet och att man sedan går över till longeringen.

Därefter påbörjade jag mitt prov. Vår ridbana hemma är kortare och smalare så det blev inte riktigt samma proportioner som hemma. Jag fick vända mig om några gånger och ha koll på vart vi var på väg. Skritt på diagonalen fungerade ganska bra tycker jag, Titan är känslig så när jag korrigerade honom svarade han nästan för mycket. Han kändes ändå följsam och fin. I samlingen på kortsidorna hade jag inte mycket möjlighet att se hur det såg ut, men det kändes som om jag fick till en del samling i alla fall. Samlingen i skolorna på långsidorna gick rätt okej, jag fick rätt reaktion från Titan och han kom upp i formen utan att gå på framåt fortare. Piruettvändningarna gick rätt okej de också, han fastnade inte med sina bakben och fick med sig bogarna runt, t o m höger bog som annars är så svår. I de förvända slutorna gick han också ganska bra. I någon halt blev han lite lång (brygga) men det är svårt att se framifrån och det är något vi får jobba med. Ställa om och länga ut framåt och därefter ta med halten lite bakåt gick ganska bra, jag såg att han vägde över om än lite.

Själva longeringsdelen sedan kändes bra måste jag säga. Det jag var mest rädd för var att hans högerbog skulle falla ut, men det gjorde den inte. Snarare blev han lite rakare i sin kropp, men jag tror att jag föredrar det framför en bog som sticker ut, så det var ändå bra. Titan gjorde väldigt fina övergångar tyckte jag. Han såg mjuk och smidig ut, skrittade fint framåt och travade lätt och fjädrande sin storlek och tyngd till trots. Halterna blev mycket bra. Titan vände sig mot mig och tittade på mig och väntade på vad han skulle göra, utan att kliva in mot mig. Det kändes skönt att han liksom kommunicerade och lyssnade efter vad jag ville. Galoppfattningarna gjorde han fint och han kunde även uppvisa galopp som jag kunde jobba med. Jag kände mig glad över att jag tyckte att han gjorde en fin longeringsdel, eftersom jag tyckte att själva ground-workbiten var aningens vinglig.


Efter provet såg Bent nöjd ut och bekräftade med ett leende att provet var godkänt. :-) Han påtalade halten som blev lite lång, men att reaktionen som Titan gav ändå var fin, trots att han inte stod i någon optimal position. Jag blev väldigt glad för Titans skull, eftersom jag vet hur svårt det är för honom. Han har inte mycket naturligt för sig när det gäller ridning och så många gånger jag blivit ledsen över hans oförmåga. Gloria kunde på nolltid lära sig det som tagit Titan flera år att orka göra. Därför tycker jag att det är extra roligt att Titan kan få visa hur fint han kan jobba, så jag blev verkligen glad för honom där och då. Trots allt köpte jag Titan för att ägna mig åt akademisk ridkonst. Jag köpte inte Titan i något annat syfte än som "nordens barockhäst" och mitt egna intresse i att bevara en svensk ras. Föga kunde jag väl då ana hur mödosam hans utbildning skulle bli. Det hade känts annorlunda tror jag ifall jag haft Titan innan som ridhäst, eller kanske köpt honom som körhäst och därefter börjat intressera mig för akademisk ridkonst, då hade jag kanske lättare kunnat förlika mig med, eller skylla hans oförmåga på att jag faktiskt haft ett annat syfte när jag köpte honom.


Så, Titan har verkligen visat vad han har förmåga till nu tycker jag. Jag är mycket glad över min stora lilla häst, som dessutom har förmågan att stå ut med mig. :-)

Av Frida - 9 december 2013 15:12

Ibland är vädrets makter verkligen inte med en och det var nog det minsta man kan säga om helgens oväder i kombinationen med Bent Branderup-kursen i Hällekis. Det hela började redan i slutet av förra veckan då väderrapporter utlovade storm. En stormsom fickk namnet Sven här i Sverige.

För att få lite lugn och ro var tanken sedan tidigare att fara fredag eftermiddag. Då det var onsdag kväll insåg Erik och jag att det nog vore bäst att åka redan på fredag förmiddag för att kunna färdas i dagsljus.

I fredags morse hade det snöat några cm här hemma plus att det blåste lite grand. Lite smått oroade var vi att det skulle vara sämre mer på västkusten till men inte så illa att vi inte kunde fara. Sagt och gjort; Strax före klockan 13 kom vi iväg hemifrån med Titan i hästtransporten bakom bilen.
Vi hade väl hunnit ungefär halvvägs när det blåste rejält plus att det var halt på vägarna. Vi körde inte fort, ca 50-60 km/h när vi kom ut på mer öppna vidder. Plötsligt tog en vindby tag i hela ekipaget och tryckte framdelen på hästsläpet och därmed bakänden på bilen åt vänster med resultat att bilen kändes som att den var på väg över på andra körbanan och samtidigt hade nosen pekandes ut mot diket på höger sida av vägen!

Både jag och Erik blev ordentligt skärrade trots Erik vid ratten med ca 300 000 mil bakom ratten under sitt liv som yrkeschaufför. När vädrets makter är i full verkan är man chanslös trots fyrhjulsdrift, tung bil, boggie på släpet och dubbdäck både på bil och släp!

Tursamt nog rätade ekipaget upp sig och vi fortsatte även om än nervösa. Det var fortsatt stormigt och underligt nog blåser det alltid sidvind. Aldrig blåst framifrån eller bakifrån.

Under resten av vår färd hade vi samma hårda väder plus snö också vartefter. Vinden tog tag på samma vis ytterligare ett par gånger och varje gång var vi rädda att inte få fatt i ekipaget innan en olycka skulle inträffa. Jag bad om att vinden skulle mojna var gång vi närmade oss ett öppet fält.

Eftersom resan tog längre tid än vi räknat med blev det också mörkt efterhand. Sista biten på E20 var dock saltad så där gjorde inte blåsten att ekipaget for okontrollerat över vägen.

Många bilar körde om oss. Även lastbilar och någon buss. Det sista stora fordonet som körde om oss när vi kom ut på motorvägen just innan Götene tutade när han körde om oss!! Erik blev fly förbannad och blinkade ilsket som svar tillbaka. Hade vi haft lite mer sinnesnärvaro hade vi tagit regnr eller namn på bussbolaget och ringt upp dem och talat om vad deras chaufför höll på med.
När man är ute på vägarna vet man inget om andra ekipages köregenskaper eller last. Vi körde så fort vi förmådde men utan att riskera våra eller andras liv. Tillräckligt många bilar hamnade nog i diket denna dag ändå.

Lyckligtvis kom vi så småningom fram helskinnade och kunde lasta ur Titan och släppa in honom i en box. Därefter kunde helgen ta sin början. :-)

Av Frida - 29 november 2013 23:22

Nu på kvällen var Erik och jag iväg med Titan till ridhuset. Equiterapeuten rådde mig tidigare idag att låta Titan få ta det lite lugnt under helgen, så då tänkte jag att bara åka iväg till ridhuset och göra lite arbete från marken borde vara en god idé.   


Väl i ridhuset började jag leda runt Titan i grimma för att han skulle komma igång. Sedan blev det som så att jag jobbade honom i grimma istället för kapson, just för att med kapsonen spänd runt käken kan han inte gäspa vilket han brukar göra i början av ett pass. Idag gäspade inte Titan, men vilken fart och energi han hade i kroppen! Han kändes ganska fin på volten, nästan överdrivet framåt, men man får tacka och ta emot eftersom det inte är varje dag det inträffar. I volten försökte jag sedan få honom att ta med den jobbiga höger fram runt och förbi vänster fram så att han inte lämnar högerbogen kvar ute ur kroppen så att säga. Lite svårt är det, men Titan kändes ändå uppmärksam på mig, så jag tänkte att vi går över lite till groundwork-delen.


Titan fick således följa mig diagonalt över ridhuset och någonstans på mitten skifta böjning. Han har haft svårt med ställningen i höger varv och gärna velat lägga huvudet på sned där, med nosen inåt. Det får till följd att hela hans kropps rotation blir åt fel håll. De senaste gångerna hemma har jag därför bett Titan om överdriven ställning just i höger varv, så att han hellre lägger huvudet på sned åt andra hållet. Detta verkar ha haft effekt, för idag lade Titan huvudet på sned en aning men med mulen utåt. Som Bent brukar säga så är inte alltid maximalt det bästa, och naturligtvis är det så. Det är inget att eftersträva att hästen lägger huvudet på sned med mulen utåt, men i Titans fall är det åtminstone en förbättring och hans ställning genom kroppen har blivit bättre. Nu gäller det att hitta läget som är mittemellan, möjligen med en anings nosdipp utåt.


Eftersom det gick bra på diagonalerna tog jag med mig Titan i sluta, öppna, diagonalsluta och bakdelsvändningar och sedan förvänd sluta sista biten av långsidan och genom halva kortsidan och där skifta om till andra sidans ställning och böjning och upprepa samma sak åt andra hållet. Titan gjorde mycket fina bakdelsvändningar i höger varv! Han tappade inte högerbogen fullt så mycket som han brukar kunna göra, och han klev på med båda bakbenen och samlade upp sig. Jättefint, verkligen!   

I vänster varv är det svårare att få med högerbogen runt och utan att tappa höger bak, men det gick okej där ändå. Det blir bättre, även om andra sidan fortfarande är mycket bättre centrerad.


Det enda som var mindre trevligt var att Titan var lite ohövlig när jag gick framför honom. Han buffade i grimman och försökte buffa på mig genom att göra så. Lollo, som var med mig till Hällekis, berättade att man genom att gå framför hästen försätter sig i en svag position. Hästen går och driver människan framför sig. När man går baklänges på detta vis så gör åtminstone jag så att jag kurar ihop mig lite. Jag sträcker i vart fall inte på mig. Det kan förstås ses som ett underdånigt tecken av hästen. Man ska vara väl medveten om detta när man placerar sig på detta sätt i förhållande till hästen.


Sist av allt fick Titan springa runt fritt i ridhuset. Jag bad honom trava och galoppera lite grand och han höll sig lite mer nära mig än han vanligtvis brukar göra. Lite mer kontaktsökande, vilket kändes positivt! 


Hemmavid håller vi på att inreda sadelkammaren. Än så länge har några tränshängare kommit upp. 


Av Frida - 29 november 2013 13:15

Idag är det en vecka tills jag och Titan ska åka mot Hällekis inför Bent-kurs den 7-8 december. Jag börjar bli nervös inför det...

För att checka av så Titan inte har några betydande snedheter i sin kropp har jag varit med honom till en equitetapeut idag och kollat av honom så gott det går. Inga större fel direkt utan vi fortsätter att träna.

Vi pratade lite om olika hästars förutsättningar, för onekligen är de olika. Titan som är ganska så grov och tung har svårt för att göra mycket, men gott nog har han ganska bra vinklar i sin bakdel. Det till trots har han en stor, tung framdel som är svår att lyfta upp.

ET sade att det är vanligt att sådana här tunga hästar får problem med sina kroppar i form av artros mm. De är heller inte konstruerade för att gå i samling, dvs lägga över vikt på sin bakdel. De är skapta för att gå i skritt och dra tunga timmerlass. När man så arbetar en sådan här häst och ber den belasta sig bak, så är det riktigt tungt för den. Man får också akta sig så man inte överstiger hästens förmåga, ungefär som om vi själva skulle lägga på oss mer vikt i benpress än vad vår kropp rent fysiologiskt orkar med. En viss vikt kan man träna sig till att orka med, men någonstans finns en gräns där träningen är mer slitsam för kroppen än vad den bygger upp. Det är nog ingen som tror att en elitidrottare kommer vara frisk och fräsch långt upp i ålder om denne tränar på i många år på en väldigt hög nivå. Det är bara att titta på idrottsvärlden så kan man snart läsa om skador som olika personer dragit på sig.


För Titans del så innebär detta att visst kan jag fortsätta träna honom, men jag ska vara aktsam på att höja nivån i små steg och lyssna på när han inte orkar. Ingen vet med säkerhet var ens egen bristningsgräns går. Tyvärr finns det ingen hållfasthetsberäkning gjord på varje individ. När går kroppen sönder? När börjar man bryta ner? 



Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se