Inte tycker då jag det.   

Här har vi en annan bild. Föreställande den fantastiske Totilas. Ser han lycklig ut?   

Just idag såg jag ett klipp på Klimke när han rider ärevarvet på en häst. Han gör byten i varje steg, passage och ökad trav. Allt detta på en hand år 1984. Det ser fantastiskt ut, jag blir tårögd när jag ser klippet!    Jag länkar till klippet här: 

Detta är bara ett av många klipp och foton. Det finns så mycket vacker ridning där hästarna får blomma ut, och jag förstår inte hur dressyren har kunnat bli den avart den är idag. Jag står för vad jag skriver här, jag blir sällan annat än ledsen när jag ser dressyr på TV eller live på stora tävlingar. Det är idel hård ridning på framridningsbanorna. Mycket rollkur. Sporrar, händer, spön används flitigt. Hästen har blivit en tävlingsmaskin.

Häromdagen såg jag också ett klipp från 1995 på Isabell Werth på Gigolo och Nicole Uphoff på Rembrandt. Detta klipp visar de hästar som var de som fick mycket höga poäng på dressyrtävlingar under den tiden. Jag finner ingen som helst skönhet i detta klipp.      http://vimeo.com/41519236 Jag förstår nu delvis varför domarkåren dömer som de dömer. Jag har tidigare inte sett någon slags förklaring till varför rollkurade hästar vinner tävling, på tävling, på tävling. Det har tränats fram cirkushästar, som visar inlärda trick. Detta är inte dressyr som stärker hästen utan det är "pudeldressyr".

Så, eftersom LDR eller rollkur har hängt med så länge, är det alltså därför som domarna fortfarande idag ger de högsta poängen till ryttarna som använder denna metod för att träna sina hästar... LDR verkar ha "satt standarden" för hur man ska träna hästar så att man vinner tävlingar. Rörelserna som erhålls från träningen är vad som kommer att imponera på domarna. Man har fått "cirkushästar", inte använt dressyren för att stärka sin häst och få den att utstråla stolthet. Så ser det ut, om du frågar efter min åsikt... :(

När man idag tittar på toppryttarna inom GP Kür ser man inte längre att första nackkotan är den högsta punkten i hästens hals i piaffen. Det är också varför hästarnas ben kommer att forma en triangel i piaffen, eftersom det är ganska omöjligt för hästen att lägga över mer vikt på sina bakben medan tredje nackkotan är halsens högsta punkt. Nacken måste vara halsens högsta punkt och nosen måste vara lite framför lodplanet. Då som först har hästen förutsättningarna för att kunna göra en bra piaff där den kommer att lägga mer vikt på sina bakben, och mindre på sina framben. :)

Eftersom tävlingsdressyren - ärligt talat - ser för jävlig ut idag är det den stora anledningen till varför jag från början började leta efter något annat sätt att rida på och hamnade vid Akademisk Ridkonst. Hela domarkåren är korrumperad anser jag. Om du som domare dömer ner "proffsen" så bjuds du inte fler gånger in till några sådana tävlingar. Vem ska våga säga att Kejsaren inte har några kläder på sig..?

Till en början gick det lite sådär på halvfart, men efter en stund när hästarna värmt upp och vi travat och galopperat lite, kom Titan igång ordentligt. Man kunde tro att det var ett fullblod som Erik satt på, Perla hade inte en chans att hinna med i Titans ivriga skritt. Det var som om han var väldigt sen till något och verkligen måste skynda sig. Inte en chans att han slöade till. Jag och Perla fick trava ifatt lite då och då, och då ville Titan genast börja trava.

Titan är långt framför Perla:

Det blev en hel del trav och galopp på ridturen. Vid några tillfällen manade vi på hästarna så att de fick tävla mot varandra, faktum är att Titan slog Perla då, han sprang på som om han var född till tävlingshäst!    Perla hade inte en chans att springa om Titan!

Även fastän vi låtit hästarna springa på ordentlig, lugnade sig Titan inte för det, det var som om han gick på speed, lille hästen... Oj, oj, oj, säger jag bara. Erik bad Titan att ta samlad galopp och det var inga problem, det gjorde han med lätthet, och det fick honom nog att bli ännu mer taggad och energisk.

Under turen red vi förbi ett fint ställe vid en sjö, med massor av gullvivor:

Sista kilometern hem fick de i alla fall enbart skritta, Titan fick vänta på Perla lite då och då, han höll kvar tempot hela vägen hem, medan Perla kändes ganska trött när vi började närma oss hemmet. 

Nästan hemma kom Gloria i hagen och mötte upp oss. Gloria är mer tillfreds med att vara ensam hemma nu medan Perla och Titan är ute på tur, men det är klart att hon blir lättad när de kommer tillbaka hem. Tids nog får hon också följa med på tur, men inte ännu.

Tanken med att rida på ganska rejält är att de då ska förbränna det de har stoppat i sig under dagen, medan skritt i friskt tempo bränner fettet som de redan har på kroppen. Varierad träning med både högintensiv och lågintensiv träning är bra. I morgon får det nog bli ridbaneträning, de lär nog vara lite trötta efter dagens tur.   

Avslutningsvis hemma tränade Erik lite med Gloria på ridbanan. Han jobbade henne lite i repgrimma, hon fick både trava och galoppera. Gloria verkar ha lättast för vänster galopp, såg det ut som. Hon fattade helst höger, oavsett varv. Med lite mer träning kommer hon att kunna fatta båda galopperna, men lite jobb behövs för det. Hon verkade vara ganska tillfreds med att vara ensam på ridbanan, det kommer sig nog av att hon också har vant sig vid att vara själv i hagen.

Titan kom glatt och mötte mig i hagen, sen vilade han tills det var dags att äntra banan. ;)

På ridbanan var han till en början rätt skeptisk till bitar av markduken som nu låg ihopknölad vid sidan av staketet, men efter att ha fått tittat lite misstänksamt och förmodligen accepterat att de låg där, så gick det bra att rida förbi där. :) Jag får tänka på att påminna mig om att hålla fram innerhöften, och då går det bra, Titan lyssnar fint på det och får jämn ställning genom kroppen.

Vi längde först ut skritten och sedan samlade vi upp den. Det jag kan störa mig lite på är att det tar rätt lång tid innan jag har samlat upp skritten tillräckligt mycket. Det tar nog mellan ett halvt och ett helt varv på en volt som är 14 meter i diameter. Nåja, vi kanske kommer till snabbare övergångar vartefter. Det gick i varje fall bra att samla upp skritten, jag upplevde inte att han ramlade på bogarna mer än vid ett tillfälle, då jag inte var tillräckligt noggrann med att han klev fram ordentligt. Sedan kunde jag istället få Titan att gå upp i en bra trav från ganska samlad skritt.  

Traven gick också bra att länga och samla. Jag får tänka mig för så att jag inte ber Titan att samla traven mer än han har energi framåt, så att det inte landar i en energilös trav istället för samlad.

Galoppen gick bäst i höger varv. Vänster varv var svårare, den fick jag kämpa mer med för att få den samlad utan att komma över på yttersidan för mycket.

Det sista jag gjorde var att hoppa av och bara be Titan om att galoppera lite bredvid mig på volten och det gjorde han så energiskt och lyhört.   Sedan var passet slut och nöjd och belåten klev vi båda iväg för att sadla och tränsa av!

När jag tränade Perla, så bad jag Erik att han skulle träna Gloria samtidigt. Jag höll mig på "min" volt med Perla och Erik och Gloria var på "sin" volt. Titan knatade iväg i hagen, han ägnade ingen tid åt att vänta på flickorna.  

Jag läste häromdagen ett bra tips om att man kan placera kapsonen längre ner på hästens nosrygg, för att få bättre styrning. :) Så gjorde jag därför med Perla idag och nog tyckte jag att jag fick en snabbare respons på tygeltagen i kapsonen. Bra!  

Det blev mycket skritt på volten, öppna och sluta, samla skritten lite grand, halvvägs mot vad Perla egentligen kan, men idag tog vi det lugnt. Jag fokuserade på att hon skulle ställa sig rätt genom kroppen, särskilt i vänster varv som är hennes svårare. Hon är mindre musklad på vänstersidan. Jag tänker mig att hon kanske går och drar ihop högersidan och därför är bulligare på den sidan. Jag tror jag ska försöka få henne att korta sin vänstersida, för jag tror att det är där ojämnheten ligger... Nåväl, hon gick fint, som hon oftast gör. Traven kunde hon fatta fint bara för sätet och även samla upp traven och röra sig i skolor i den också. Det sista vi gjorde var några galoppfattningar i vänster varv. Bara vänster, eftersom hon så lätt fattar höger och kastar ut bakdelen åt höger när hon går i vänster varv och ska fatta galopp. Jag tror att hon fattade rätt galopp alla gånger, det är lite svårt att se eftersom hon inte riktigt har kopplat att man kan galoppera långsamt på ridbanan. Hon vill att det ska gå fort i galopp.  

Det sista Erik gjorde med Gloria var att sitta upp lite kort på henne. Ingen stor grej verkade Gloria tycka.  

Igår började Erik att dra ihop paddexen på ridbanan. Vi beslöt oss för att korta in kortsidorna två stolpar, dvs ungefär 5,5 meter. Ridbanan blir därför mycket smalare, men jag tror det kommer att fungera ändå. Det var väldigt tunnt med paddex på sina håll på ridbanan och det är väl därför den har varit så mjuk där. Nu blir det lite tjockare med paddex på resten av ridbanan som blir kvar.

Idag ska vi fortsätta med ridbanan tillsammans, så jag hoppas att vi får upp staketet och kan anse den "klar" för tillfället.   

Information från connemara.nu:

Vad är HWSS?

Erik fick ett samtal just då, så han stod och höll Perla i grimskaftet medan jag höll Titan.

När Titan var klar med sin hink kände jag att han verkade väldigt energisk och ville röra på sig, så jag lät honom gå runt mig i det ganska korta grimskaftet. Eftersom han verkade vilja fortsätta röra på sig, så gick jag lite längre bort i hagen där marken är lite jämnare och bad honom röra sig runt mig där. Han skrittade och travade lätt på hängande grimskaft. Jag kunde få honom att länga steglängden i trav och även korta den. Galoppen kunde han både samla upp och länga ut! Han kändes så energisk och han VILLE röra på sig, få utlopp för sin energi. Han såg stark ut och han rörde sig elegant. Han såg ut självsäker ut och han följde mig för att han ville det, inte för att han var tvungen till det. Ungefär som att han ville visa upp sig, hur stark han är. 

Det kändes riktigt euforiskt, jag fick nästan lite gåshud på armarna och kände mig priviligerad när han erbjöd detta självmant. Ett högtidligt tillfälle att ta vara på. ;)

Jag frågade senare Erik om han såg hur Titan rörde sig och det hade han sett. Han höll med om att det såg fint och starkt ut, så då inbillade jag mig inte bara.  

När ryttarens inre höft är förd framåt, för även Titan sin inre höft framåt och ställer sig i nacken - ryttarens hand behöver inte be om ställning i nacken. När ryttaren tappar/släpper sin inre höft, tappar också Titan sin inre höft tillbaka. Det visar åter igen hur viktigt det är att ryttaren använder sin sits och att man är medveten om den. När sitsen ger hjälpen, slipper handen att be om densamma och så småningom når man till att sitsen kan föra hästen helt och hållet.

Den här gången delade vi inte upp grupperna, som sist, och vi började med att rida igenom grind, över bro osv. Eftersom Perla kändes väldigt otålig så tordes jag inte rida genom grinden eller göra de avsuttna momenten, jag tänkte att det var säkrast så. Det passade henne bättre att först få utlopp för sin energi och för att kunna varva ner.

Efter hinderbanan gick vi direkt bort till sträckan där man ska galoppera så långsamt så möjligt, respektive skritta så fort som möjligt. Perla kändes inte alls lika uppladdad som sist, så nu galopperade hon sträcka på 19 sekunder, mot förra gångens 24 sekunder (har jag för mig att det var). Titan däremot imponerade stort på oss alla! Han galopperade sträckan på 28 sekunder! Banrekord!    

Skritten hamnade på 54 sekunder för Perla och Titan 59 så det var lite mindre bra, men så är det ibland, nåja.     

Trappan tog Perla med några få kliv, medan Titan gick försiktigt både upp och ner. Titan visade prov på sin styrka där också dessförinnan när Erik kände att Titan var ganska taggad. Han bad honom då samla sig och kom då upp i travtakt, då Erik tog honom något tillbaka så satte han sig ner i levad och när Erik sedan släppte honom framåt så hoppade han jämfota framåt i en courbette. Inte säkert att det var helt perfekt enligt skolboken, men med lite gratis energi utifrån så är det trevligt att Titan bjuder på det med lätthet. Han är stark, Titan. 

Terrängbanan hoppade både Titan och Perla med glädje, de tycker att det är skoj och dras så klart med när andra hästar springer på, så det var ett trevligt avslut på träningen! 

Titan kändes fin både i längning av steget i skritt och trav och även samling. Vi gjorde någon skrittpiruett åt varje varv och han kändes mjuk och fin.   Däremot blir jag trött på ridbanan som är ömsom för mjuk, ömsom för hård. I galoppen kändes det tydligast då Titan sjönk ner djupt där det var för löst och där han struttade fram på den hårda delen. Hm. I övrigt försökte han verkligen, men jag förstår om underlaget inte känns bra, han gick mycket bättre i ridhuset hos Christofer i Hällekis.  

Bild på de tre i hagen. :)

Både Titan och Perla var pigga och framåt, de knatade villigt på och det blev lite trav och galopp också på turen.

Så här fint var det på rastplatsen:

Efter ungefär en timmes vilopaus red vi vidare, på långa slingrande grusvägar tills vi var hemma.     

Här är en länk till en sida med en svensk översättning av Parelli Horseanality för den som vill läsa (så länge hemsidan finns kvar och länken fungerar):

http://rodeonay.blogg.se/2011/july/horsenality.html 

Hästar kan delas in i Right Brain Extrovert, Right Brain Introvert, Left Brain Extrovert och Left Brain Introvert. Utifrån vilken personlighetstyp ens häst tillhör, kan man också förstå varför den reagerar på vissa sätt i det man gör med hästen.

En häst kan vara mer eller mindre uttalad i sin personlighetstyp. En del hästar är lite grand av varje, men de flesta överväger åt något håll. Hästen kan vara en mild, eller extrem variant av en personlighetstyp.

Perla skulle jag (efter lite överläggande med andra) nog kategorisera som RBE, medan Titan är lite mer osäkert. Jag trodde först han var LBI, men tror mer på att han är LBE, om jag ska välja en personlighetstyp vill säga.

Eftersom de båda två är så olika, så reagerar de också på olika sätt vid hantering.

I början när vi hade Titan var han t ex ganska så lat och när det gällde lastning kunde han vara väldigt envis och inte alls vilja vara med. Däremot när kraven blir för höga, så reser han sig eller drar iväg. Vid uteritter är han pigg och framåt, gillar det verkligen. Han hittar på saker, som t ex att snegla in på en stig och sedan snabbt vända in på den. Han är väldigt vänskaplig, trygg och lugn, men kan bli nervös/rädd. Jag ser nog fler LBE-egenskaper, än LBI. Han är ganska smart och jag skulle säga att han har fler goda egenskaper än dåliga hos LBE.

Perla kan inte stå still och vill göra saker, men hon kan bli lite för ivrig ibland och hon tycker om att röra sig framåt, gärna fort. Jag skulle också säga att även Perla har goda egenskaper på RBE-sidan.

Eftersom Titan och Perla är så olika, så reagerar de på olika sätt när jag/vi tränar dem. Titan får jag övertyga mycket mer om att göra det jag ber om, medan Perla oftast snabbt fattar vad det är frågan om och vill göra saker. Det är lättare att få Perla att göra saker, också för att hon har en lättare kropp, men framför allt för att hon vill röra på sig. Titan får jag motivera mycket mer, och vara mer noga med berömmet. Samtidigt tåla att han "sätter sig på tvären" mer, undviker att anstränga sig. Han är naturligt bekväm av sig, men blir samtidigt stolt och stark av träningen när han kommer underfund med att han faktiskt kan och orkar. Det är lite som att Perla säger: "Jag kan, jag vet, jag kan!! Titan säger: Jag orkar inte, jag vet inte, jag orkar inte. Sedan när de gör som jag ber dem om: Perla: "Åh, jag visste väl att jag kunde! Titan: "Jaså, jo det här gick ju faktiskt, vad stark jag är!"

Eftersom hästarna på förhand inte vet vad jag vill att de ska göra, så försöker Perla gissa sig till vad jag vill, medan Titan undviker att göra det jag vill, tills han inser att jag säger att han måste. Perla provar tusen olika saker och fattar snabbt, medan Titan undviker på tusen olika sätt, och tar lång tid på sig att "vilja" förstå.

När det gäller AR handlar det om att be hästen om olika form i dess kropp. Det grundläggande är ställning i nacken, dvs ställning i hästens höfter. Om inte det fungerar, så är det svårt att ha någon bra grund att bygga vidare på. På en häst som Perla går det snabbt att få henne att förstå ställning i nacken, medan Titan fortfarande efter alla år inte nödvändigtvis direkt anser att han måste forma sin kropp på det viset jag förklarar, med honom får jag ha förståelse för att jag får tjata lite extra och peppa honom lite mer än med Perla som jag istället får försöka lugna ner så att hon inte gör för mycket.

En del hästar fattar supersnabbt vad det är frågan om, medan andra tar längre tid på sig att förstå. Ju duktigare ryttaren är på att förklara, ju snabbare förstår hästen. Det gäller att som ryttare inse hur skicklig man är på att förklara för hästen. En snabbtänkt häst och en skicklig ryttare når snabbt framåt, medan en mindre erfaren ryttare och en häst som förstår långsamt, tar tid på sig att nå framåt. Man får då förstå att man kan få förklara samma övning många gånger för hästen som förstår långsamt och vara övertygande för hästen.

En tränare kan ha en diger meritlista i form av att ha ridit många hästar till höga nivåer, eller ha tränat många ryttare/ekipage till höga nivåer. Detta enbart i sig gör inte att alla trivs med den tränaren.

En annan tränare kanske inte har tränat någon häst till någon hög nivå utbildningsmässigt sett, och har heller inga ryttare/ekipage som nått några högre nivåer, men har ändå elever som trivs med denne.

Beroende på våra tidigare erfarenheter och värderingar och även personliga kemi tycker vi att det fungerar bra med somliga tränare. En tränare kan ha andra egenskaper som eleven värderar högre, än tränarens egna meriter. Tränarens pedagogik, öga för hur hästen rör sig, ryttarens hjälper, förståelse för hur ett fel ska korrigeras, eller en hjälp ska ges och erfarenheter av hästars svar spelar roll. Hur skicklig ryttaren är på att avgöra hur skicklig tränaren är, spelar också roll. En erfaren ryttare märker om tränaren hjälper på rätt sätt, medan en oerfaren ryttare kan ha en åsikt, men inte nödvändigtvis ha rätt i sin åsikt.

Beroende var ryttaren är själv i sin utbildning, vilken häst denne har och hur vägen framåt med den hästen har varit, så kan ryttaren välja en annan tränare, än en ryttare med andra erfarenheter.

Jag tycker att det är bra att det finns så många olika tränare. Det finns en tränare för var och en.

Mina erfarenheter gör att jag föredrar vissa tränare framför andra. Det innebär inte nödvändigtvis att jag tycker andra tränare är dåliga, men just nu finns det somliga tränare som passar mig bättre än andra, där jag befinner mig i nuläget.   

Ridbanan känns tyvärr alldeles för mjuk. Det är ungefär som en sådan där tjock madrass man skulle springa på under gymnastiken i skolan. Hästarna sjunker ner i den, så rörelseenergin går ner i marken istället för att ge hästarna det frånskjut de behöver för att orka röra sig bra. Vi väntar nu på möjligheten att flytta (!) ridbanan till fastare mark, så därför får träningspassen nu bli som de blir. Jag kan inte förvänta mig maximal prestation av hästarna, jag får ha förståelse för om de inte orkar.

Ridbanan till trots så jobbade både Titan och Perla på fint igår. Titan fick gå ordentligt framåt i skritten, för att sedan ta tillbaka tempot till nästan stillastående utan att han tappade ryggschwunget. Vi kom inte helt ner till stilla, men vi undvek att han hamnade på bogarna och började gå i någon slags tölt.  

Traven kunde han samla ganska fint även den och galopperna fattade han fint. Vi lyckades även samla galoppen ganska mycket utan att jag använde handen till det, utan för ytterskänkel och sitsens riktning, därefter länga ut galoppen igen. För Titan är det viktigt att han kommer till utlängning igen, så att han inte tappar ryggen. Titan var jätteduktig ridbanan till trots!

En nöjd Titan efter gårdagens träningspass. 

Perla provade jag kandarbetsling på, men det var ingen hit. Hon skramlade med betten och var inte alls tillfreds med dem i munnen, så den betslingen kommer jag inte att fortsätta med. Däremot samlade hon sig fint i skritten och även traven och höll ställningen/höfterna bra på plats i skritt och trav. När jag bad henne fatta galopp däremot så kastade hon ut höften åt höger i vänster varv, men jag fick ändå till ett par fattningar i rätt galopp i vänster varv. Jag siktade ner mot staketets kortsida och fattade just när vi vände åt vänster. Höger galopp var det inga problem att fatta och det gick bättre att behålla höften på rätt plats i höger varv också.

Igår blev jag lite gladare av träningen. 

Två nöjda hästar och en nöjd Erik efter Trec-träning!     

För att börja med det som skett först, så var det då att vara veckoelev hos Christofer. Vädret var usligt från måndag till onsdag, så det var verkligen tacksamt att kunna ställa hästarna på box över nätterna. Dessutom tycker jag att det känns tryggt att veta var hästen är nattetid. Om något händer i hagarna om natten och man inte är hemmavid, så vet man inte var hästarna tar vägen! :O

Anledningen till att vi tog med både Titan och Perla dit var just för att kunna gardera mig om att ifall den ena hästen skulle "gå dåligt" den veckan, så skulle den andra uppväga det genom att vara annorlunda. Jag har tidigare beskrivit hur olika Titan och Perla är. Perla kan på nya platser bli okoncentrerad och vilja springa ifrån allt. Titan kan bli trött på ridhus och inte orka gå fram. Därför tänkte jag att en av varje kan göra att man uppskattar dem för deras olikheter. :)

Vi lade upp träningen som så att Erik höll i Perla medan jag först tränade med Titan. Då fick hon stå och lugna sig lite i ridhuset och bli bekväm i den nya miljön. Titan å andra sidan har en tendens att "somna till" om han står stilla för länge utan att aktiveras, så för honom passade det bra att vara första hästen till träning.

Första passen fick jag visa lite hur jag red själv, en liten avstämning för att se var "ribban låg" så att säga. Därifrån jobbade vi oss sedan vidare under veckan. För båda hästarnas del gällde det att få dem att länga steget, ta långa kliv, med bibehållen böjning. Titan har haft problem med ställning åt höger, medan Perla har problem med ställning åt vänster. Därför fick jag vara extra noga med att verkligen föra fram min innerhöft i båda varven och att särskilt inte tappa den i det varv där de hade svårt för sig. Problem med nackställningen satt gissningsvis egentligen i höften, och därför var det så viktigt att jag hade med min egen kropp i ställningen.

Naturligtvis är det jobbigt för hästarna att börja röra sig annorlunda än vad de är vana vid. Det jag märkte att jag hade tappat under alla år, sedan träningen lades på hyllan 2008, var just mina höfters placering. Särskilt på Titan fann jag att mina höfter fick honom tillbaka på spåret, men även Perla svarade fint. Svårigheten att ställa i nacken blev bättre också, mest markant på Titan, Perla behöver en del lösgöring i munnen för att verkligen bli mjuk i nacken. När jag satt med tydligt framförd innerhöft och dessutom lät den skänkeln hänga ner ordentligt och svinga med i rörelsen så kom hästarna så småningom att röra sig i sluta. Då minskade jag på min höfts framåtplacering och släppte den en aning tillbaka, så att vi hittade till rätt böjning på volten.

Vi jobbade med att först och främst ha framklivet på plats, att båda hästarna svingade framåt med sina bakben. Framsvinget skulle sedan behållas fastän tempot minskades till nästan stillastående. Titan hamnar på bogarna om han slutar kliva fram till handen. Han blir då kort och stum i steget och det känns orytmiskt på ryggen, han blir tölttaktig tror jag. På honom var det av stor vikt att inte tappa ryggsvinget, så att han fortsätter i skrittakt, och så småningom går över i diagonal takt, men fortfarande med sving i ryggen.

Perla tar långa kliv, så för henne upplevde jag det som svårare för henne att hon skulle få plats med sina bakben, hon kom därför lättare in mot diagonal takt, kändes det som. Hon vill dessutom framåt, så henne ber jag om att minska tempot, medan på Titan måste jag be honom om att minska tempot men behålla energin, dvs inte stanna, utan fortsätta gå nästan på stället. Perla vill ju fortsätta gå, för henne är det inga problem att röra sig på stället.

Vi jobbade med att samla upp traven, mot halva steg, vilket gick ganska bra, de är som sagt olika hästarna. Perla vill gärna springa på framåt, så med henne var det mer arbete för att få henne att lyssna på förhållningarna men ändå länga fram halsen, hon krullar gärna ihop sig och fortsätter i samma tempo. Titan däremot saktar gärna ner, men har svårt för att bibehålla traven utan att gå ner till skritt, eller hamna på bogarna.

Perla har vi inte fattat så mycket galopp på tidigare, men varje pass hos Christofer så fattade vi några galopper i varje varv. I vänster varv kastar hon ut höften åt höger, och fattar fel galopp. På Perla var det jätteviktigt att inte tappa höften, dvs mina höfter måste hålla hennes åt vänster och därefter komma in i galopptakt i sitsen. Förut har jag fattat galopp för skänklarna, och då har hon liksom kastat sig in i galoppen. Nu när jag inte använde skänklarna utan försökte röra mig i galopptakt i sitsen och tänka galopp, så fattade hon bättre och bättre galopper, även i vänster varv. Sista dagen fattade hon riktigt fin samlad galopp några få steg, från samlad travsluta på volten. :)

Titan fick vi jobba med att länga ut sitt steg i galopp, men även kunna samla galoppen för ytterskänkel i sluta, utan att han började kasta upp sitt huvud, och att han bibehöll sökningen till handen, dvs inte göra så mycket med handen, utan få honom att följa sits och skänkels riktning. För honom var det oändligt mycket jobbigare att samla galoppen, än att det var för Perla att fatta en ganska samlad galopp.

När veckan var över kändes det som om jag "kommit på banan" igen, efter alla år!   

Förra helgen åkte Erik och jag tillsammans med en bekant till Hällekis, denna gång för att till fots delta i en kurs för Bent Branderup. Det var ekipage på olika nivåer och med olika hästar, roligt att se dem alla! Några genomförde väpnarprov, longeringsprov eller arbete vid hand prov, varav några godkändes.

Bent talade om sitsen och hjälperna, något som tål att upprepas tror jag.

Igår var Erik och jag med Titan och Perla på Trec-träning för första gången. Jag tänkte att det kunde vara rolig och lite mer målinriktad träning, än att bara rida ut. Erik red på Titan, medan jag red på Perla. Det första hindret vi skulle klara av var att rida mellan bommar med ett avstånd av 100-80 cm, helst i galopp. Först började vi med skritt och det gick bra, sedan trav, och sedan galopp och allt funkade faktiskt bra! :) Som nummer två skulle vi skritta fram mellan bommarna, stanna så att hästen hade sina framhovar framför en linje som dragits mellan bommarna, sedan backa utan att hästen med sina hovar vidrörde någon bom med hovarna, eller satte någon hov utanför dem ända tills man passerat linje nummer två med framhovarna. Inte lika lätt övning, perfekt blev det inte.  

Vi fick prova att gå uppför och nerför en trappa, rida slalom mellan koner och pinnar med vissa avstånd och skritta uppför och nerför en backe på en rak linje och i samma tempo hela tiden.

Sedan fick vi prova att rida genom en labyrint, också utan att hästens hovar vidrörde någon bom. Gå över en bro, stå stilla i en cirkel utan att vidröra tyglarna ett visst antal sekunder. Låta hästen stå kvar i en cirkel medan man själv var ett visst antal meter därifrån under ett visst antal sekunder utan andra hjälpmedel än rösten. Kunna kliva av och upp på hästen utan att den flyttade sina hovar under tiden.

Därefter, det sista vi gjorde, var att rida en terrängbana och hoppa några relativt låga hinder. Det var riktigt skoj tyckte både Titan och Perla, eftersom vi var en grupp på nästan 10 hästar. Det blev lite fart och fläkt genom skogen och båda våra hästar verkade tycka att det var riktigt skoj att hoppa!