Träningspassen med Titan fördelar sig något ojämnt. Igår var det tredje passet på raken som vi åkte till ridhuset, och jag förväntade mig att Titan kunde kännas lite trött. Mycket riktigt var han lite trött, men vi jobbade med samma som den senaste tiden, dvs samling och skolor i alla gångarter. Han hade riktigt bra tretaktig galopp igår, vi galopperade några långsidor upp och ner i ridhuset utan att han lade sig på och blev tung. Jag fick lite mer "storhästgalopp"-känsla, än den korta, struttiga, passgalopp som han är född med. :/ Han börjar få riktigt bra takt i galoppen!

Jag tänker lite som så att man jobbar med samling för att förbättra gångarterna, men sedan är det också så att upprepning av övningen stärker densamma. När man väl kan galoppera i tretaktig galopp, är det bra att utöka sessionerna än att nöja sig med några få bra språng. Okej om de första sprången må vara bäst, men jag låter Titan galoppera på i en normal takt/tempo för att få in flytet så att säga. Dock bryter jag av innan jag känner att han blir för trött för att orka galoppera mer. Skillnad vore om han galopperade i passgalopp och jag lät honom fortsätta galoppera så, då blir ju inte den tretaktiga galoppen bättre utav det och ju tröttare han blir, ju mer passtaktig blir galoppen. Knappast går den åt det andra hållet i alla fall. Nu kan han hålla ren tretakt och då vill jag gärna låta honom jobba i den också och även få upp lite kondition.

Samma är ju med traven. De första stegen må vara bäst, men upprepning och ridning i ren travtakt så slappnar nog hästen av mer och rörelsen går mer genom kroppen.

I förrgår bjöd han på en alldeles fantastisk galopp-piruettansats i vänster varv! Jag vill inte kalla det för piruett, för det är det ännu inte, men det är en bit på vägen. :) Galoppen överlag förbättras hela tiden, det är häftigt att uppleva förbättringen från gång till annan.

I torsdags red jag på stång och bridong, och det är en rätt bra betsling om jag ser till mina fördelar utav den. Med bridongen kan jag lyfta Titans huvud och med stången kan jag be honom om att länga ut överlinjen. Dock är inte Titan så jätteförtjust i att ha flera bett i sin mun, och just tredelat bridongbett med lösa ringar har han väl aldrig gått särskilt väl på, utan han har skramlat runt med bettet i munnen onödigt mycket.

På slutet av torsdagens träningspass provade jag lite med skolhalten. Dock tenderar Titan att lägga huvudet på sned och tippa nosen inåt och då tycker jag att en kapson gör sig bättre.

I fredags testade jag därför att börja med att sätta på en longerkapson (av kedjemodell) och starta med longering. I longeringen funkade kapsonen mycket bra, men när jag satt upp och skulle rida med den så hänger Titan sig på kapsonen. Stången kan då inte göra något annat än att länga överlinjen, så man har inget verktyg att lyfta upp hans huvud/nacke med. Efter en kort stund hoppade jag därför av och så tränsade vi med bridong och kandarstång igen och då gick det mycket bättre.

Igår provade jag att rida på en portugisisk unghäststång. Hur den ser ut syns på bilden som hör till detta inlägg. Tanken med att rida på denna stång är att den ju är konstruerade ungefär som en Pelhamstång så man kan fästa en tygel för att ha som vanligt tränsbett och en tygel i hävstången. Hävstången är kortare än på den kandarstång som jag har, och det kan det vara både fördelar och nackdelar utav. Nackdelen är att ju mer man rör sin hand, desto längre skänkel borde man ha för att det ska kännas i hästens mun, men en längre skänkel gör också att hästens motstånd inte känns lika väl i ryttarens hand. Ju längre hävstång - ju mer övertag tar ryttaren. Dock är det så att en kort hävstång på bettet gör att om ryttaren har en ostadig hand så blir det oftare onödiga signaler i hästens mun.

Jag anser nog dock att om man är en riktigt skicklig och känslig ryttare så kan man rida på en stång med långa skänklar, för tanken är då att röra händerna endast ytterst lite och att hästen svarar på den subtila signalen. Den ryttaren tar inte mer i tygeln för att hästen inte svarar.

En oerfaren ryttare rider nog bäst på tränsbett ändå, om denne ska rida och träna på egen hand. Även om ryttarens hand är dålig, så har hästen bättre möjlighet att "ge svar på tal" när ryttaren är dålig i handen.

Jag trivs ganska bra med att rida på tredelat bett med parerstänger, men nackdelen är att när man jobbar med samling så kan hästen höja huvudet för högt utan att ta med sig nacken uppåt. I det fallet när man tar i tränsbettstygeln så svarar hästen inte alltid med att gå framåt/nedåt, eftersom man kanske använder tygeln för att lyfta hästen, och det kan då hända att hästen går än mer upp med huvudet istället.

När jag rider med kandarbetsling så låter jag oftast stångtygeln hänga och jag vill även ha en väldigt lätt kontakt på bridongtygeln. När jag behöver lyfta, så höjer jag mina händer ett kort ögonblick. Tanken är då att hästen ska följa med tränsbettet uppåt och då direkt låter jag min hand sänkas/gå framåt. Det är inte så ofta jag behöver använda stångtygeln, men om jag känner att jag behöver den, så finns den där.

Ja, det här med betsling kan man ha långa och många tankar/diskussioner om. Man kan väl rida på vad som helst, det är ryttarens skicklighet som begränsar denne, antar jag. Men, likväl så kan man ha samma argumentation gällande sadlar, spö, sporrar etc. Det finns skickliga ryttare/hästmänniskor som har känsliga hästar och som på nolltid kan rida dem oerhört vackert utan vare sig sadel eller träns. Riktigt den kategorin tillhör inte jag själv, erkänner jag villigt... Så, jag använder olika redskap, utvärderar dem och varierar mellan dem jag tycker passar mig bäst för tillfället.

Just nu har jag tankar på att bygga med eget LG Bridle och prova på Titan. Jag tänkte att man ju lika gärna borde kunna ta ett vanligt "ponnyhackamore" men byta ut nosdelen mot en läderrem. Då borde signalen bli ungefär densamma som med ett LG Bridle. Jag ska testa någon dag, om jag kan leta upp mitt gamla hack och dessutom få fatt i en bra rem. :)

Vad beror problemen på? Somliga anser att Matthias Rath inte håller lika hårt i betten som Edward Gal gör, dvs att hästen nu inte blir lika kvävd som tidigare. Hästen är inte under lika mycket "kontroll" som tidigare.

Många har säkert också hört om att Matthias Rath vill träna för Sjef Janssen, en tränare som definitivt gjort sig känd som rollkürens ansikte. Dock är väl Sjef landslagstränare i Holland, och det Holländska landslaget tillåter inte något samarbete dem två emellan förrän efter sommarolympiaden.

Det faktum att Matthias Rath vill träna för Sjef Janssen, låter i mina öron som att han vill tillskansa sig de träningsmetoder där man kan "hålla tillbaka" hästarna när det håller på att slå över i huvudet på dem. På Facebook förs heta diskussioner om Totilas och hans ryttare.

Igår var vi iväg till ridhuset (igen). Erik fick som vanligt börja rida lite grand för att jag skulle få se hur det såg ut och det såg bra ut. :) I traven kände Erik sig lite stel, så därifrån tog jag ganska raskt över. Vi tränade främst på öppnor, diagonalslutor och piruettvändningar, sedan förvänd sluta. När man rider vanlig sluta, så upplever jag det lätt som att hästen hamnar på inner bog, särskilt dessa hästar som är byggda med stora, tunga framdelar och med mycket påskjut. Av den anledningen lät vi därför slutan vara ganska mycket igår.

Jag märker att det i diagonalslutan är lätt att tro att Titan tvärar mindre än vad han gör, men han tvärar faktiskt fint mest hela tiden. Tanken är ju inte att han tvära för mycket, utan sträcka fram ytter bak mot sin tyngdpunkt. Så länge han gör det är det fint och mer tvärning än så ska man inte ha i en bra diagonalsluta. Smidiga hästar kliver lätt förbi sin tyngdpunkt, men till den kategorin hör inte Titan. ;)

Det blir mycket nöta, nöta, nöta i diagonalsluta för att träna överlinjens, rumpans och bakbenets muskulatur och allt. Viktigt är då att inte bara rida "samlat" utan att man försöker gymnasticera hästen i en lite större ram och få den att sträcka ut ordentligt och bli lång i muskulaturen.

I öppnan får jag vara noga med att verkligen sitta rakt upp och ner och bara vrida in axlarna, så att vi inte faller in åt ridbanan. Nästan tänka lite skänkelvikning för att få med bogarna ordentligt också. Det är lätt hänt att bara böja hästen i halsen, och inte få den träning av det inre bakbenet som behövs.

I slutan däremot är det viktigt att inte rida den för böjd. Jag upplever det som att diagonalslutan egentligen är en bättre övning när hästen väl har lärt sig slutan och därefter diagonalslutan, för det är så lätt att hamna på inner bog och då får man en försämring istället för en förbättring.

Den förvända slutan gör ju att hästens inre fram får en lite längre väg att gå och förvänd sluta tycker jag nog också att den är bättre än vanlig sluta.

På slutet tog vi ett varv i galopp i varje varv. Titan kämpar på hårt, och vi behöver jobba mer med samlingen för att få galoppen att bli bättre. Antingen lyfter han för mycket så att han kastar upp framdelen, eller så rusar han framåt. Läget mittemellan är jobbigt, men det gäller att hamna där så att man kan driva med inner skänkel och samla upp med ytter. Med mer jobb med samlingen kommer galoppen att bli lättare.

Sammantaget kändes Titan väldigt stark igår. Erik sade att han böjer haserna mer nu än när vi drog igång träningen, så det är väl ett gott tecken. :)

Det kändes nog lite att Titan kanske hade lite träningsvärk eller trötthet i kroppen från söndagens pass, med han knatade på bra ändå. Efter sedvanligt jobb i skolorna i skritt och trav så kände vi på galoppen. Titan tar i ifrån tårna, han kämpar så för att lyfta upp sin stora, tunga bog i galoppen, det gick fint trots att det var så tungt. Titan stånkade och stönade, det lät som när kroppsbyggarna tränar på gym. ;) Det dundrade i marken av hans hovslag, det påminde om Bents Corazon i somras på sommarakademien, fastän inte lika elegant förstås. ;) Jag tror Titan förstår vad det går ut på och det glädjer mig att han anstränger sig. :)

Under passet så hade han oftast ett öra riktat framåt och det andra fladdrade lite fram och tillbaka, det såg ganska avslappnat ut. Han lyssnade också mycket på min röst när jag pratade med honom, min kloke häst.

Det är en fröjd att träna Titan, även fastän det från marken och i jämförelse med lättare hästar må se lite klumpigt ut, så gör han sitt bästa, det är jag övertygad om. Han är mycket bred att sitta på och därför får jag det svårt med min kropp, men vi kämpar på tillsammans. :)

En liten bild i dålig kvalitet från igår. Vi är på väg i en öppna. Bortse från mina uppdragna ben. Det är svårt att sitta i en bra sits när ryggen är så bred på hästen, så när jag försöker inverka med skänkeln så drar jag lätt upp den tyvärr. Något att jobba på.   

För en tid sedan köpte vi en hushållsassistent, och sedan startade jag några surdegar. För att inte surdegarna ska förgås, gäller det nu att baka på medan surdegen har jäskraft. Idag blev det därför att springa mellan hästarna och in i huset för att se till det blivande brödet...

Först ut var Perla. Hon har ju svårare för sig i vänster varv, men jag tycker faktiskt att det blir bättre och bättre. Vi började från marken och tränade, ställning i nacken, framförande av inner höft i "typ skolhalt", sedan överträdelse av inner och ytter bakben. För att träda in med ytter bak och minska volten krävs att hästen kortar upp tempot, annars "ramlar" den över inner bog. När jag försöker tänka mig in i rörelsen öppna och sluta på volt, så känns det som att öppnan, där yttersidan är lång och inner bak träder utåt/framåt rör sig lätt och ledigt även fastän hästen skjuter på en del. Hästen kan i öppnan variera mellan att gå mycket framåt eller kliva förbi tyngdpunkten för att undvika att kliva in mot tyngdpunkten - vilket är det jobbigaste. Jag får ändå känslan av att rörelsen "öppna" är ganska lätt för hästen att utföra, vare sig det blir en bra eller dålig öppna. I slutan däremot är yttersidan lång och ytter bak ska nu kliva in mot tyngdpunkten. Det är jobbigt att korsa sina bakben mycket och skjuter hästen på för mycket är det tydligt att den ramlar över inner fram. Det blir svårt för hästen att räcka över till att kliva förbi tyngdpunkten i slutan, kanske för att innersidan sjunker och bröstkorgen ska rotera utåt i slutan, liksom i öppnan? I slutan blir det lång väg för ytter bak att sträcka sig, eftersom hela den sidan är utsträckt. I öppnan är ju innersidan kort, och inner bakbens svingande hjälper till att sänka innersidan, och tvärt om.
Hur som helst, Perla har långa ben och inga större problem med att nå in med dem, det är svårare för henne att inte skjuta på så mycket, utan bära upp sig bättre. I slutan ramlar hon därför lätt över inner fram, så det gäller att försöka få henne att korta upp steget. Hon försöker ändå så väl, och hon fattar snabbt vad det är hon ska göra.
Från ryggen jobbade jag med samma sak, och på slutet travade jag och försökte behålla samma takt och tempo hela tiden, vilket hon gjorde fint. Hon kunde även vända fint genom volten i trav. :)

När Perlas träning var slut fick jag springa in och se till brödet och när jag kom ut hade Erik lagom borstat klart och gjort iordning Titan. Vilken timing!

Titan får man jobba korta pass med, för annars blir han uttråkad och trött, och det måste jag komma ihåg. Han verkar tycka att ställning från marken är så tråkigt och meningslöst. Bättre gillar han att gå framåt, så vi uppehöll oss inte så länge vid stillastående. Överträdelse gick fint, men han har ju också svårt att korta upp sig och verkligen nå in med sina bakben i slutan/piruetten. Det gäller att inte korta upp tempot för mycket och be om för små piruetter för det klarar han inte av just nu och då faller istället bakbenen ut på volten. Han är inte tillräckligt stark och smidig för för små piruetter ännu.
Uppsuttet följer han sitsen och tyngdpunkten fint. Öppna och sluta och böjd rakt fram gick fint i både skritt och trav längs spåret, men jag får passa mig så att inte tempot blir för lågt och att han då tappar takten och ryggen i rörelsen. Det känns när ryggen blir mer stilla, men den ska svinga fint inunder ryttaren, så stillar den sig måste man hitta tillbaka till rätta tempot igen. Diagonalslutorna blev faktiskt väldigt fina, dem som han har haft så svårt för förut. Jag försöker att inverka så lite jag kan på honom, och kanske är det så att han nu blir lite mindre spänd i de rörelserna och då rör sig friare. I travpiruetterna tappar han lätt tempot och takten och kommer ner till skritt, så jag måste passa mig och inte begära för snäva piruetter. De kommer att bli bättre, så småningom, det är jag övertygad om. :)
Sist av allt fattade jag några galopper. Galoppen har verkligen blivit mycket bättre, och nu kunde jag galoppera längs långsidorna utan att han lade sig på och ökade tempot. Jag gjorde också lite öppna och slutahjälper i galoppen och även om det är svårt, så kanske det finns en chans att han kan klara av skolorna i galopp i framtiden. :) Galoppen är annars Titans stora aber, den är jättedålig i grunden, passtaktig och bara usch och fy. Idag gick det bra att sitta i galoppen, utan att den kändes stötig.
Efter passet gjorde Titan som han brukar göra när passet har varit bra, han slappnade av och hängde ut snoppen. ;) Han såg faktiskt riktigt nöjd ut, jag tror att träningen stärker och gör honom stoltare, för han visar tydligare bestämmande i hagen nu när han tränas lite mer regelbundet, än när han inte tränas.

Sist ut var Kamelia. Hon brukar ha svårt att stå stilla och vill gärna iväg på en gång. Denna gång stod hon mer stilla än förra gången, det var ganska stor skillnad, så förra gångens träning har sjunkit in tror jag. Det var ganska enkelt att få henne att stå stilla, be om ställning i nacken och be höften att komma fram, för hon är ändå ganska smidig i kroppen. Överträdelse är svårare med höger bak, där får man påminna oftare än vad man behöver göra med vänster bak. Jag longerade henne lite också, tränade på att behålla ställning/böjning på spåret och kunna stanna på spåret. Förra gången var det väldigt svårt att stanna kvar på spåret, men idag förstod hon bättre och snabbare vad jag ville. Även igångsättningarna gick bra. Sist av allt fick hon galoppera lite, och det gjorde hon med den glädjen! :) Hon blev lite väl taggad, så vi avslutade med lång och låg och sträcka halsen framåt och träda in med inner bak, sedan var dagens träning över. :)

Den senaste veckan har det regnat ganska ihärdigt de dagar då jag tänkt träna häst. De dagar då jag inte haft tid däremot, så har det varit skapligt väder...

Idag var ridbanan täckt av ett antal cm snö, blöt snö. Det snöade hela dagen, men efter lunch var det i alla fall dags att masa sig ut i kylan - ordentligt påpälsad.

Titan och Perla fick tillbringa förmiddagen instängda i ligghallen, så att de skulle torka upp lite. Något torrare var de i alla fall när jag kom ut och skulle träna med dem.

Perla brukar kunna bli lite orolig om hon lämnas själv, så Titan fick stå kvar medan Erik och jag tog in Perla i ladugården och gjorde iordning henne. Det var inte tal om att borsta henne, för hon var fortfarande blöt.

Igår var vi på juluppvisning hos Christofer och Rebecca i Hellekis. Det var en lång väg att åka, och dessutom var det klass 1 varning utfärdad i länet så jättebra bilväder var det väl inte. Hur som helst åkte vi iväg i alla fall. Det var roligt att se Christofer jobba med Ikaros och sedan Saxo. Roligt med lite inspiration i vintermörkret! :) Ikaros hade han just börjat rida på blank stång, han hade en portugisisk unghäststång, och talade om att på detta vis kontrollerar han att hästen verkligen böjer sig och sträcker sig mot yttertygeln. Ibland fick han hjälpa till med innertygeln, men över lag gick det fint och böjningen fungerade bra för yttertygeln.

Christofer pratade lite grand om horsanalitys, jag tror det är Pat Parelli som har myntat uttrycket. Det går ut på att beskriva hästens personlighet, de kan vara introverta eller extroverta, höger- eller vänsterhjärnade. Christofers båda hästar är RBI - Right Brain Introvert - och sådant kan vara bra att känna till och förstå varför hästen reagerar på ett visst sätt.

Perla rider jag på ett tredelat bett med parerstänger. Jag tycker att det fungerar bra på henne. Jag började ju en gång med just detta bett, men som då inte alls fungerade. Hon tuggade frenetiskt på bettet så fort man tränsat henne. Tvådelat lika dant. Rakt bett gick bra, men jag gillar inte helt att ett rakt bett verkar på båda sidorna samtidigt. Hon är kollad i munnen och det var inga konstigheter där, så hon bara ogillade bettet.

En tid red jag henne därför på stång och kapson. Efter ett tag tyckte jag att hon kändes lite väl framtung på stången, så jag testade ett par olika stänger men det blev ingen större skillnad. Därför provade jag det tredelade bettet igen för en tid sedan och se, det gick nu jättefint! Lugn och stilla i munnen. Nu har jag ridit rätt många gånger på detta bett och det fortsätter fungera bra. :) Jag vågar faktiskt inte prova något annat nu heller, jag vill inte riskera att hon börjar tugga och fippla med bettet nu när hon väl går bra på detta.

Under dagens ridpass gjorde jag ungefär samma övningar som Christofer gjorde på Ikaros och det gick bra. Perla böjer sig bra och söker sig bra fram mot yttertygeln i höger varv. Vänster varv däremot är det svårare. Hon har svårare med böjning, ställning och allmänt arbete i vänster varv, och jag har haft en equiterapeut som kollat på Perla. Perla var då ojämnt musklad (hon hade mest gått i hagen en lång tid då) så jag tror ändå att man med mer frekvent träning kan stärka upp henne. Jag försöker därför vara extra noggrann med att jämna ut henne. T ex be om så bra ställning som möjligt i vänster varv och så bra inkliv med benen som möjligt och så bra placering av hennes kropp som möjligt. I höger varv försöker jag snarare att räta ut henne, be henne om att böja/ställa sig lite mindre i kroppen. Perla är lite sådan att hon är väldigt angelägen om att vara till lags, bara hon förstår. Hon försöker verkligen. :) Hon är väldigt känslig och överreagerar lätt om man går på henne lite för hårt i någon hjälp, hon visar tydligt vad hon inte gillar.

Trots ojämnheterna som finns där, så jobbar hon på så fint Perla, hon försöker hela tiden. Hon har energi så att det räcker. Svårt är det att få henne att tygla den, så att hon inte exploderar fram.

Det blev inte så långt träningspass idag (ungefär som vanligt), men jag vill heller inte tjata på henne. Jag vill att hon ska fortsätta att vilja, inte hålla på så länge att det blir så jobbigt att hon inte orkar längre. Jag var glad när jag satt av och hon kändes tillfreds också. :)

Höjdpunkten för henne kom sedan när hon fick lite lusern och mineraler. Det är annat än hö det! ;)

Titan var heller inte värst vidare torr, så efter att ha borstat av spån från honom så var det på med schabrak och träns och sedan ut och jobba.

Titan blir jämnare och jämnare, men han är nog lite svag i sitt vänster bak. Vi tränade särskilt på öppna i vänster varv och även båda diagonalslutorna samt halva piruetter. Med Titan är det oerhört viktigt att inte traggla för länge, för dels orkar han inte, dels tröttnar han då. Det sista vi gjorde var att göra några galoppfattningar och hålla galoppen ett varv på volten. Så duktig han har blivit och starkare i fattningarna! För ett år sedan hos Bent var han absolut inte så här stark i galoppen, så det har verkligen blivit skillnad. Titan hade också några rejäla snedheter som equiterapeuten nog fick bort när hon var här i somras, för Titan har arbetat med en sådan mycket större lätthet sedan dess, även fastän han tränas relativt sporadiskt skulle jag vilja säga. Det är inte lätt med heltidsarbete och bristande motivation när vädret bara bjuder på regn och kyla... Att träna häst utomhus då lockar inte mig, ska jag ärligt erkänna.

Sist av allt tog vi ut Kamelia. Hon såg riktigt intresserad ut i uppsynen när vi satte på henne en kapson och knatade ner till ridbanan. Vi jobbar med grunder på Kamelia, dvs söka framåt nedåt, spåra och träda in med inner bakben, utan att spänna sig. I slutet longerade vi henne, också med fokus på att hon skulle slappna av och ställa sig i nacken. Hon verkade då ha ganska mycket energi i kroppen, så det sista hon fick göra var att springa lös på ridbanan. Hon verkade verkligen gilla det! Hon travade först vackert med höga benlyft och lyftad svans, svävade fram. Sedan några kraftfulla språng i galopp. Hon är vacker att se på, Kamelia. :) Efter att ha sprungit av sig lite var hon riktigt upprymd och lite "på" när det var dags att gå tillbaka.

Det var en riktigt bra hästtränardag, vädret till trots.

Jag har känt mig nedstämd en längre period nu, och det är anledningen till att jag inte har varit särdeles aktiv på bloggen. Det är svårt att skriva om något när man inte alls har lust. Nedstämdheten har också gått ut över hästarna, jag har inte orkat att träna med dem, inte haft lust och inspiration. I somras noterade jag att det tog fyra timmar att göra hämta, göra iordning, träna och släppa ut tre hästar, varav aktiv träningstid kanske var 1,5 timme. Då var det sommar och hästarna var relativt rena. Med hösten har också mörkret kommit och avsaknaden av belysning på ridbanan men också på gårdsplan, har försvårat att ta ut och borsta iordning några hästar. Det har varit för mycket besvär för en så liten stund på ridbanan.

Idag var det en dag då jag lämnade Erik själv att jobba med belysningen, så fixade jag med hästarna istället.

Titan var så fin och trevlig sist på AR-kursen, så jag kände för att göra något med honom idag. Leriga ben gjorde att jag fick börja med att spola av dem först, innan jag fortsatte med borstningen. Leran hade bitit sig fast ordentligt i hovskägget, så det tog en bra stund att få benen rena. Titan är så snäll och bryr sig inte om att få benen spolade, så han stod snällt kvar medan jag spolade och borstade dem rena, sedan blev det sedvanlig borstning.

Det var så mysigt att borsta Titan och göra iordning honom. Han verkar tycka det är ganska skönt att bli borstad. Om det är något han är mindre förtjust i, så är det att få man och pannlugg borstad, men han står ut med det. :)

Sedan jag var hos Bent, i somras, har jag övergått till att rida barbacka på ridbanan. Anledningen till det är att om hästen tenderar att putta över en till ena rygghalvan, så är det svårare att flytta om både sig och sadel tillrätta. Sitter man barbacka är det bara att skutta tillbaka, särskilt om man sitter på en bredryggad häst. Både Perla och Titan är ganska breda över ryggarna, så det är barbacka på dem båda nu.

Alltså lade jag bara ett schabrak på Titans rygg, och så använde jag det tredelade bettet med parerstänger. Underligt nog tycker han att det är helt ok, trots att det är så kort som 11,5 cm. Jag har en teori om att han ogillar delade bett som skramlar runt i munnen. Om bettet är tillräckligt kort, så kommer mungiporna att sträcka upp det. Så, trots att Titan har 14,5 cm i stångbett med skänklar, funkar detta 3 cm kortare bett bra. Han tuggar inte alls på detta bett, något han annars gör med de flesta delade bett.

Väl nere på ridbanan höll Erik på med belysningen från skyliften, så vi började med att knata fram dit så att Titan fick nosa på maskinen. Han tittade obekymrat på när Erik åkte upp. Undrar just vad Titan tänker om sådana där saker, när en människa står i en maskin.

Titan blir fort trött. Bent sade, förra året under min praktik, att det är viktigt att hålla träningspassen korta, så att han inte tappar orken. Det är ett litet aber då man gärna vill värma upp innan man kommer till arbete, men jag tänkte att skritt är bra uppvärmning, så vi skrittade runt på ridbanan, gjorde lite volter tills han slutat gäspa. Titan gäspar alltid i början av ridpassen. När han inte gäspar i början, så går ridpasset mycket sämre. Jag ser det därför som en fördel att han gäspar, han gör sig väl av med en del stelheter antar jag. När han går i hagen så drar han nog på sig en del stelheter, för när han är helt igång så känns han mjuk och fin på ridpassen. När han varit avställd en tid så blir han mer ojämn i kroppen, så jag tror att ridträningen är bra för hans kropp. Man kan nog jämföra det med en själv. Jag sittandes på kontor blir stel och ojämn i kroppen, men när jag tränar så blir jag mer liksidig.

Jag tränade på att använda min kropp för att formge öppna och sluta på volt i skritt i båda varven, men ack så svårt det är på en bred häst, och så är ju jag ojämn, det vet jag. Titan följde ändå bra tycker jag, med förutsättningarna jag gav honom.

Sedan skrittade vi i böjd rakt fram längs långsidan, vi gjorde en långsida i öppna och en i sluta, i båda varven. Detta i avslappnad form, bara fokus på att länga ut. På kortsidorna varierade jag med att ibland göra skrittpiruett (eller mot det i alla fall), diagonalsluta mot långsidan, eller bara helt enkelt byte av varv, omformning från höger, till vänster, och tvärt om.

Efter den avslappnade formen bad jag Titan att korta/höja sig i samma övningar. Det är viktigt att göra det utan att han blir spänd. Jag läste i Katrin Wallbergs bok om att det är olämpligt att träna in tramp från skritten, för risken är att hästen tappar avslappningen och att man får svårt att gå från tramp till trav utan avbrott. Om ryggraden slutar svinga i trampet, och blir spänd, så går det inte att komma därifrån till trav. Jag undvek därför att samla skritten för mycket, utan bara korta upp den i övningarna. Det är viktigt att inte bara rida samlat, utan man måste däremellan ge hästen pauser i avslappnad form, annars orkar den inte och blir istället spänd.

Tja, upprepning av samma övningar i trav, och det gick väldigt fint måste jag tillstå. Erik såg på från skyliften och kommenterade att det såg fint ut, kraftfullt!

På slutet tänkte jag att vi skulle avrunda med att känna på galoppen, och jag kände att Titan kände sig taggad. Han fattade galopp så bra han kunde, tror jag. :-) Han har ju svårt för den, den från naturen passtaktiga galoppen (därav behovet av att rida så mycket skolor, ack ja). Titan tog i och fattade galopper i båda varven, men han var lite trött så tja de blev sådär ändå kanske. Nåja, det gör inte så mycket, huvudsaken är att han har kvar viljan och vill göra bra. :-)

Nu är belysningen uppe på ridbanan, så nu tror och hoppas jag att vi kan fortsätta träna även i vinter. :-)

Nu ropar Erik att det är mat, så jag får äta först och editerar inlägget senare då jag skriver om Perla.

Vi anlände till Danmark ungefär klockan 18 på kvällen. Perla fick gå några varv i ridhuset - speglarna var mycket intressanta tyckte hon. Sedan blev hon inkvarterad i en box och försedd med lite hö och hösilage plus lite betfor att äta. Lugn och sansad häst.   

Jag började med Titan och han skötte sig ganska exemplariskt skulle jag vilja säga.   Övergångarna i alla gångarter gick fint, till och med galopp från halt fick vi till och galoppen blir bättre och bättre. Han galopperar ju i passtaktig galopp av naturen, men med arbete så blir den mer och mer tretaktig och därmed av bättre kvalitet. Eftersom allt gick fint blev sessionen inte så lång, men vi avslutade med några varv i galopp på större volt och där syntes det tydligt hur kvaliteten på galoppen har förbättrats! Jättekul att se!! 

Perla har svårt med ställningen åt vänster. Hon har alltid haft så, så länge jag kan minnas och Equiterapeuten som jag haft ute sade också att Perla var sned och har kompenserat det på olika sätt. Om en häst har någon medfödd eller åstadkommen snedhet så blir den sällan bättre av att bara gå i hagen. Den förstår ju inte att den måste träna och stärka upp sig för att bli liksidig. Om jag har nackspärr, så förstår jag att jag måste röra nacken för att inte bli stelare, men en häst försöker undvika smärtan. Så tror jag det är med Perla. Eftersom hon mestadels har gått och skruttat i hagen medan vi lagt så mycket tid och energi på Titan, så har hennes snedheter inte börjat jobbats med förrän nu, och då har hon ett invant rörelsemönster som hon inte så lätt kommer ifrån och det är väldigt jobbigt när någon människa säger åt henne att hon ska det.

Idag blev snedheten tydligt synlig, då hon i vänster varv vill ställa sig utåt och helst gå i lite förvänd öppnaposition. Detta blir tydligare i trav och än tydligare i galopp. Eftersom hon nyss lärt sig galopp på kommando, så spränger hon helst iväg i ett rasande tempo för att orka. Nu fattar hon vänster galopp i vänster varv på lina, men från början fattade hon helst höger i båda varven. När jag bad om galopp idag fick jag det, men i hundraåttio knyck ungefär och med felställning i kroppen. Så, passet med Perla idag ägnades åt att hon ska mjukna i vänster bog och hålla den på plats och träda inunder sig med vänster bak. Hon fick flytta sig på volten i en öppnaliknande rörelse, även fastän det innebar att hon klev förbi tyngdpunkten med vänster bak, så var det viktiga att hon flyttade undan vänster fram utåt på volten och att hon inte tränger med bog och bakdel inåt.

Igår märkte jag tydligt detta när jag red. Det var inga problem att flytta undan höger tygel och höger skänkel när Perla gick högerställd i både skritt och trav från ena långsidan till den andra. Däremot att flytta sig i vänsterställning undan vänster tygel och vänster skänkel var svårt. Av den anledningen valde jag också att jobba hästarna från marken idag, för att lättare komma åt problemet. Det är lättare för hästen när det inte sitter en ryttare på dess rygg.    

Ännu är det faktiskt inte beslutat vilken häst som ska följa med, Titan eller Perla. De är båda väldigt duktiga och ambitiösa hästar, men de är väldigt olika. Titan går som en klocka allra mest, det flyter på så fint. Dock har han ju sin stora kropp och har det särskilt svårt i galoppen då den är passtaktig av naturen.

Med Titan kan jag nu jobba i skolorna i skritt och trav, och fatta galopp på volt. Vi jobbar med samling också, och han visar att han kan komprimera lederna i bakdelen ordentligt och sätta sig väldigt. Häromdagarna kom han upp i något levadliknande när han var väldigt taggad.

Perla har en kropp som det är lätt med, men också svårt då hon med enkelhet kliver förbi sin tyngdpunkt. Ibland då hon är lite loj blir hon väldigt upprörd om man ber henne om lite mer, och då blir väldigt hetsig att jobba med.

Perla gör skolorna i skritt och trav och ganska bra vändningar också när energinivån är lagom. Galoppen uppsuttet däremot sitter inte, hon fattar helst höger galopp.

Från marken får vi därför träna in galoppkommandot och så att hon tar rätt galopp, så jag antar att den uppsuttet inte kommer att fungera riktigt bra förrän den är befäst vid longering.

Båda hästarna är så väldigt trevliga och duktiga på varsina sätt, men just nu lutar det mest åt att ta med Titan igen. Nackdelen är om han blir uttråkad, då mister han lätt energin och "dör" när det blir ridhusträning dag ut och dag in. Å andra sidan har vi kanske möjlighet att komma ut på tur också, när vi inte har stallsysslor att sköta.

Perla kan bli väldigt upphetsad av alla hingstar, det är mest det jag är orolig för, och att hon då blir svår att kontrollera.

På sätt och vis skulle jag vilja visa hur fin Titan är och hur vi har jobbat hemmavid, men å andra sidan är ju Perla en annorlunda häst som jag kan visa en annan energinivå med. Tja, vi får se hur det blir... :)

Lite senare på eftermiddagen tränade jag med Perla. Först jobbade vi lite från marken, gick bara i skritt igenom ställning och böjning i stillastående, överträdelse med inner bak på volten. Längs spåret: öppna, sluta, piruettvändning, diagonalsluta och förvänd sluta. När det gick fint satt jag upp och gjorde samma sak uppsuttet.

Jag funderade en stund på härnäst vad jag skulle göra. De senaste dagarna har Perla varit lite springig, så jag vill inte trava eller galoppera idag eftersom hon liksom blir överladdad då. Så, jag satt bara helt sonika på hennes rygg och red längs långsidorna. Jag tror att jag tänkte uppkortning av skritten och fantastiska är att det gjorde hon också.  

Perla är en väldigt speciell häst. Hon blir lätt överambitös/stressad och stänger då av och slutar lyssna. Särskilt på förhållningar. Jag har kommit underfund med att hon är oerhört lyhörd för mitt kroppsspråk. Jag har tränat en del från marken med henne, och då trott att hon lyssnar på förhållningar och spö, men faktum är att det hon har lyssnat mest på, är mitt kroppsspråk. Det räcker många gånger med att jag placerar mig så som jag ska när jag vill göra en viss övning, så följer hon. Förhållningar görs bäst väldigt korta och helst med ett röstljud till. Rösten är bättre än tygeln, oftast.

Bent visade och förklarade i Danmark hur han lär in piruett och diagonalsluta. Jag har nu använt samma hjälpmedel (körspö) och även placerat mig i sluta. När jag sedan flyttar mig från Perla, så följer hon med mig, utan att jag direkt behöver göra något med spöet. Det kan vara så att jag på ridbanan går baklänges, och då kommer hennes ytter bak mot tyngdpunkten, bara för att jag går i piruettposition, fast utan spöhjälpen. Jag insåg då att det primära är min kropp, spöet är sekundärt för henne.

Jag har longerat henne lite grand och lärt in galoppkommando genom att höja upp spöet i luften och säga galopp. På några få gånger har hon förstått, och när jag sedan uppsuttet säger galopp så fattar hon galopp. Inte alltid rätt galopp, men ja, hon sätter rejält med energi in i galopp.

På grund av galoppträningen har jag alltså nu fått nöja mig med skritt uppsuttet idag, för från skritt har jag inte bett om galopp. Hon tycker nog att det är kul att galoppera, men jäklar i mig vad det kan gå undan och hon har så hög energinivå. När hon vill galoppera och jag inte vill, så hamnar vi i ett läge där vi inte är överens och då blir hon stressad och svår att lugna ner. Hon har liksom bara energi i huvudet då.

Idag var det därför väldigt bra att bara hålla oss i skritt, men jag förvånas över att hon förstår vad jag vill så himla snabbt. Samling i skritt har vi försökt oss på lite grand från marken, men det har gått sådär. Det hamnade mest i bromsa läge, då hon har svårt att korta ner steglängden. Men nu, idag, uppsuttet, så bara kände jag hur hennes framdel lyftes i skritten och hon formade om sig, utan att jag behövde mer än att tänka. Vilken häst!   

Sedan equiterapeuten var här så har Titan blivit bättre och bättre i sin kropp. Nu känns det som att det inte längre finns något motstånd när jag ber honom om att göra diagonalsluta t ex, det var en rörelse som han hade så himla svårt för förut, och det hade han inte för några år sedan, innan han blev avställd.

Idag red jag samma program som väpnarprovet är för att känna igenom grunderna. Det gick överlag bra, lite svårt med travpiruett åt vänster, dvs undan höger tygel, men jag vet inte om det delvis också beror på lite energibrist. Ganska mycket vikt läggs ju då på vänster bak, och det har ju alltid varit Titans svåraste ben. Det gick ändå ganska väl måste jag säga. :-)

Samling i skritt går bättre och bättre. När det gäller traven så måste vi ha väldigt mycket grundenergi för att traven ska gå att samla upp så mycket som jag vill, så den jobbar vi på.

Galoppen blir också bättre, men det kommer ta tid innan den är riktigt bra. Jag tror vi måste komma hela vägen till piaffen och kanske t o m levaden innan galoppen blir riktigt bra. Titan galopperar av naturen i passgalopp, dvs han sätter i ytter bak, ytter fram, inner bak och sist inner fram. Denna galopp upplevs som stötig och obekväm. Ju renare galoppen blir, ju trevligare blir den att sitta ner i också. Just nu känns galoppen skaplig, dvs den är mindre passtaktig nu än när Titan är helt otränad.

Jag jobbade Titan lite från marken på slutet, bad om samling i skritt. Det funkade väldigt bra! Om man ber om för mycket samling än vad han klarar av så börjar han gå på lina med bakbenen - det är ett stort fel och måste bort! Om hästen börjar göra så, beror det ofta på att den inte går tillräckligt mycket framåt än vad den orkar bära. Bakdelen börjar då vaja från sida till sida tror jag. Därför är det himla bra att jobba hästen från marken då och då, för att se hur det ser ut. Börja med att minska tempot, men bibehåll takten, se om hästen kan ta kortare, och kortare steg. Detta är svårt för många hästar, att börja låta rörelsen gå uppåt istället för framåt.

Jag måste be Erik filma någon dag, så att jag får se hur det ser ut på lite håll. Då kan jag se om det ser så bra ut som jag tycker, eller vad jag måste tänka extra noga på. :-)

Tillsammans med sadeln följde två par uppsättningar paneler. Ett par C-formade, som verkar vara ullstoppade. Dessa paneler är lite kortare än sadelns längd, och helst skulle jag vilja att de vore lika långa som sadeln för att det inte ska se assymetriskt ut. Dessutom så tenderar ju sadeln också att tippa bakåt om panelerna är för korta, har jag en gissning om.

Jag beställde med ett par stigläder också och de ser trevliga ut och känns mjuka och fina. Jag får kolla och se hur de passar till min längd. Om de är lagom, så behåller jag nog dem.

En sadelgjord beställde jag också, men den kommer jag att returnera eftersom den inte nämvärt skiljer sig åt från de jag redan har. Jag har hittat en mycket intressant gjord här: www.equi-soft.com

Den gjorden skulle jag vilja ha, jag tror att den är väldigt bekväm för hästen. Den ser väldigt high-tech ut, men funktionen tror jag på.  

Annars lunkar livet på här hemma. Det är lugnt och ordnat i hagen, alla hästar verkar trivas med varandra och det känns skönt.

Vecka 31 var Erik och jag i Danmark på riddarveckan. Det står lite om själva evenemanget på ridderskapets hemsida: http://knighthoodoftheacademicartofriding.eu/ om man vill läsa mer om vad som pågick.

Vi åkte ner på onsdagen och kom lagom dit för att titta på kvällsträningen. Kvällsträningen var en trevlig tillställning. Under en del spelade en tjej gitarr medan Bent red, senare var det en tjej som spelade fiol till när Bent visade sina hästar. De var väldigt duktiga på att spela båda två, men särskilt imponerade blev vi av hon som spelade fiol, det var väldigt vackert och skickligt spelat! :D Hästarna var trevliga att se på, men allra mest imponerad blir jag nog alltid av Corazon som är så vacker!!    Vi åt efter föreställningen pizza och åkte sedan för att övernatta på det vandrarhem vi bodde på. Vandrarhemmet i sig var inte det fräschaste boende som vi bott på, så nästa år kommer vi att boka annat boende. Sängarna bestod av extrasängar, det kändes lite väl spartanskt.

På torsdagmorgonen började Bent träna sina hästar klockan 10. Han pratade då mycket om vad han gjorde, vad som var bra och vad som gick mindre bra, en undervisning från ryggen så att säga. Det är alltid intressant att höra någon som rider kommentera sin egen ridning live, då kan man förstå vad som försöker uppnås och vari tyngdpunkten i träningen ligger.

Senare på eftermiddagen var det dags för föreläsning. Denna gång pratade Bent om utrustning och om varför man väljer en viss utrustning. Han menade på att det ska vara så lätt som möjligt att åstadkomma rätt sak med utrustningen, att den ska vara ett lämpligt verktyg. T ex är det viktigt att förstå hur den valda utrustningen inverkar på hästen. Tränsbett exempelvis inverkar på underkäken, medan en kapson inverkar på skallen. Stången inverkar på nacken och i munnen. När man väljer ett verktyg är det viktigt att man förstår hur man ska använda det och vad för effekter man uppnår med det.
På kvällen var det sedan grillning på schemat, mycket god mat och det blev sent innan vi for mot vandrarhemmet för att sova.

Fredag morgon förlöpte på samma vis som torsdag morgon, Bent tränade sina hästar medan han talade om vad han gjorde. Eftermiddagen höll Hanna Engström en liten stund i där vi fick känna vår kropp bättre, bli mer medvetna, genom olika övningar.
Kvällen innebar åter igen grillning, men nu åkte vi hem tidigare för att vara utvilade inför lördag morgon, då riddarmötet skulle hållas.

Lördag morgon klockan 10 började riddarmötet. Här upptogs nu alla nya väpnare och riddare och alla fick emotta sin pin (däribland jag) eller spöknopp. Nu är jag alltså formellt upptagen i riddarsällskapet. :-)
På mötet diskuterades sedan olika frågor, bl a hur man ska kunna framhålla sig som tränare, även fastän man inte är riddare. Det har ju varit lite som så att så fort man är riddare, är man automatiskt lämplig att undervisa andra. För dem som inte har så lätta hästar, eller kanske har andra saker som hindrar dem från att kunna göra ett riddarprov, så finns nu möjligheten att göra flera olika prov och bl a visa fram en person som genomför ett godkänt väpnarprov. Därigenom kan man påvisa sin lämplighet som tränare, utan att pressa sin egen häst till att prestera något som man får pusha den in i. Bra, tycker jag.

Under våren/senvintern hade vi snickare här som bytte taket på ladan, och ännu återstår en del jobb på ladan för att få den i riktigt bra skick, dock regnar det inte längre in i den...

Vi har fått hästtillskott på gården! Kamelia och Igor finns nu bland oss, och det är vi så glada för!  

Kamelia är en 8-årig Shagyaarab-dam. Hon är helt vit skimmel, och ganska försiktig i sin framtoning. Hon gör nog allt man ber henne om, även om hon kan vara osäker. Henne kommer jag att träna mycket från marken på ridbanan där vi ska träna formgivning och avslappning, varvat med uteritter.

Igor är en 21 årig halvblod/arab-herre i sina bästa år. Han är en riktig dressyrfarbror som kan det mesta. Häromveckan när Erik och jag red ut så provade Erik att byta galopp och tjolahopp, Igor bytte glatt galopp! Igor kan så mycket att vi inte har hunnit utforska allt han kan ännu.

Om vi tittar på hästsidan har vi diabetiker där med, i form av insulinresistenta hästar. De karakteriseras utseendemässigt av att de har fettdepåer längs mankammen, vid bogbladen, vid svansroten (och kanske någon mer stans som jag har glömt). De drabbas ofta av fång.

En insulinresistent häst bör ju då med samma resonemang som för människor, äta lågkolhydratkost. Dagens grässorter har hög halt av kolhydrater, lättlösliga sådana. För hästarnas väl och ve borde vi väl odla grässorter som är har naturligt låga halter av kolhydrater. Jag har läst att just ängsgröe ska ha det, men vilka fler grässorter finns det?

Följer man logiken i "Matrevolutionen" så ger också en kost med höga halter av kolhydrater större hunger när blodsockret sjunker. Borde det inte fungera likadant på en häst? Det sägs att IR-hästar har en omåttlig hunger, och slutar aldrig äta. Även fastän de äter lite gräs, men det är gräs som har höga halter av kolhydrater, så borde de fungera likadant som människor och fortfarande ha hungerskänslor. Om de istället fick äta föda fattig på kolhydrater, skulle de kanske nöja sig och bli mätta på mindre mängder föda, även om de nu är djur som äter de flesta av dygnets timmar. IR-hästar har ett nästan maniskt behov av att äta, tycker jag det ser ut som. De glufsar i sig gräset. "Normala" hästar äter inte lika hetsigt.

Värt att fundera på...

Här är ett foto från uteritten i förrgår med Perla.