Jag råkade på en länk om relationen mellan insulinresistens hos häst och koncentrationen av järn i dess kropp. Läsvärd! För oss som bor på egen gård så har vi tidigare haft förhöjda halter av järn och mangan i vattnet, så nu har vi beställt en vattenanalys för att ta reda på hur förhållandet ser ut nu.

http://www.thehorse.com/articles/31418/researchers-identify-link-between-insulin-resistance-iron-overload

Här nedan finns lite skriver om tillskott vid fång. Intressant att läsa, även om det kanske inte är vetenskapligt baserat utan erfarenhetsmässigt.

http://fanghastar.wordpress.com/tillskott-vid-fang/

Idag läste jag för första gången på en Facebook-grupp om att det verkar vara vanligt med lösa benbitar (kallas för OCD) på P.R.E Jag trodde i min enfald att denna ras hållits frisk och sund genom att man avlat på hästar med vettiga kroppar. Tyvärr verkar storleksaveln redan ha satt sina spår i P.R.E-hästen, när man försöker tillgodose dressyrsportmarknadens krav på hästar. Stora hästar, helst uppöver 170 cm i mankhöjd, gracilt byggda, lätt för ökningar av gångarterna.

En stor häst är inte hållbar. Så enkelt är det. Halvblodshästarna har i många år haft problem med lösa benbitar, och när andra raser följer efter och ska avla fram lättare hästar, så verkar benbitsproblemet följa med.

Jag visste faktiskt inte att man redan nu har så stora problem inom P.R.E-hästaveln med lösa benbitar. Jag fick höra det återberättat för mig att Portugiserna började avla större hästar för att just kunna sälja dem till folk som vill tävla dressyr. Åter igen är vi där: Dressyr är för hästens skull, hästen är inte för dressyrens skull. Bort med bedömningssporter med häst så som dressyr. Få fram funktionella hästar istället, arbetshästar.

Nåväl, seriösa uppfödare i Portugal insåg problemet och frångick aveln med giganter. Därmed fick man åter igen hållbarare hästar. Faktum är att de Lusitanos jag ser nog har haft en lägre mankhöjd än P.R.E jag sett, så P.R.E:n verkar ha växt om Lusitanon i storlek.

Distinguido är en ganska liten P.R.E jämfört med de jättehästar som jag ofta ser marknadsföras till salu. Disto är kanske 152-155 cm i mankhöjd nu. Ganska smäckert byggd, ingen tjock tunna. Han rör sig fantastiskt med väl engagerade bakben som lyfter hans framben, han är otroligt smidig och vändbar. Han är vacker att se på, en vacker halsresning, har ett nobelt uttryck, stora, vackra ögon. Är känslig och vaken för människan och har en vilja att vara till lags.

Därtill har han faktiskt en riktigt fin stamtavla, med mycket Romero Benitez-blod i sig (kända för att vara de allra vänligaste P.R.E-hästarna), en hel del Cartujano vad jag förstår. Framöver har vi tänkt att låta honom verka i avel, just för att det knappt finns några hingstar av hans typ och härstamning i Sverige. Jag tror att det kan finnas en marknad för honom, att det finns dem som fortfarande är intresserad av den gamla typen av P.R.E, som var relativt liten, smidig och vändbar. Där man inte avlade för bedömningssporter eller showighet på parader. En häst för en kung och en kung bland hästar.

Idag kom det en paketavi i brevlådan adresserad till mig. :)

Detta hittade jag på Facebook och tänkte att det kan vara värt att dela med sig av. :)

HOMEMADE MOSQUITO TRAP:
Items needed:
1 cup of water 
1/4 cup of brown sugar
1 gram of yeast
1 2-liter bottle

HOW:
1. Cut the plastic bottle in half.
2. Mix brown sugar with hot water. Let cool. When cold, pour in the bottom half of the bottle.
3. Add the yeast. No need to mix. It creates carbon dioxide, which attracts mosquitoes.
4. Place the funnel part, upside down, into the other half of the bottle, taping them together if desired.
5. Wrap the bottle with something black, leaving the top uncovered, and place it outside in an area away from your normal gathering area. (Mosquitoes are also drawn to the color black.)

Change the solution every 2 weeks for continuous control.

For more fun, tips, tricks, recipes..join at:http://bit.ly/Motivate-Me

Många kanske tänker på demonstrationståg då de läser rubriken, i alla fall de som hängt med ett tag. För oss innebar det istället att vi satte hage. Vi har delat upp en stor hage på kanske 5-6 hektar till fyra mindre sektioner. Nu kan vi ha killarna och tjejerna där samtidigt, men hela tiden ha minst en sektion emellan dem. :)

Idag har jag provat en äldre modell av Barefoot Cheyenne på Titan. Jag måste tillstå att säga att den var mycket skön, den skönast bomlösa sadel jag suttit i på länge! :) Tyvärr är just detta exemplar inte till salu, annars hade jag gärna köpt den. :)
Jag satt bekvämt och avslappnat i den, som en fåtölj och jag kunde helt komma till ro på Titans rygg. Mycket nöjd! Jag ska titta lite på begagnatmarknaden för att se om jag kan hitta en sådan till salu.
Titan jobbade på fint idag, orken car inte helt på topp men han lyssnade fint och gick fint också. Han faller så klart en del på sina bogar, men det kommer bli bättre med mer återvunnen styrka. :)

I stallet fick Distos man och svans sig en ordentlig utredning med manspray, plus att han blev borstad ren. När vi har tagit in Titan och Disto de senast dagarna så har vi spolat benen på dem. Titan har alltid varit lite skeptisk mot vattnet men accepterat det, så han får benen spolade först och sedan får Disto stå ut med vatten på benen också. Disto har köpt läget hela tiden, inte gillat det, men stått kvar och tyckt det varit otäckt. Han är en väldigt trevlig häst att hålla på med. :)

Mocka boxar, fylla på vatten och göra iordning hästarnas foder tar sin lilla tid. Dessutom ska hästarna borstas och flätas inför träningen, så det började bli mörkare när jag väl kom igång med Titan på ridbanan idag.
Jag tycker det är bra att ha med Erik som ett vakande öga och som kan bekräfta om det ser ut så som min känsla säger mig. Sin vana trogen satt han uppflugen på en hörnstolpe på ridbanan och iakttog mig och hästen.
Jag har börjat använda en stång med korta skänklar på Titan, den ligger mer still i hans mun och kan få honom att länga ut halsen istället för att korta av den och gå för mycket uppåt. Dessutom är det lättare att rida på en hand med den betslingen eftersom jag lättare kan föra hans bogar mellan tyglarna då.
Idag skrittade och travade jag enbart. Jag försökte att gå igenom skolorna ganska snabbt i skritt på volt, samt piruett-tänk och förvänd sluta utan att tappa inner bak eller ytter bog eller att hänga på inner bog - inte helt lätt det där.
I traven samma sak. Jag måste säga att Titan, trots dagens relativt låga energinivå jobbade bra. Han kändes ganska liksidig och hade inga enorma problem med något.
I diagonalsluta trav och halv piruettvändning tillbaka mot långsidan så hängde han med bra i takten och att få med sig ytter bog. Han kunde ta ner tempot ganska bra i traven, vilket är en förutsättning för piruetterna.
På slutet bad jag honom bibehålla energin framåt, men få långsammare tempo men högre takt i samling på volt i skritt och trav. Det kändes rätt bra. Jag kunde släppa på tygeln och han gick kvar i anspänning ändå.


Efter att Perla var flätad och borstad var det hennes tur att knata till ridbanan. Jag har skaffat ett kombinerat hackamoore/kapson från en holländsk sida och det har jag just börjat använda på Perla. Hon är mer tillfreds och lugn utan bett, och än så länge tycker jag detta funkar bra.
Perla jobbade jag bara i skritt idag. Hon kändes vinglig och ojämn i stegen, hennes vänstersida behöver muskla sig mer. Hon vill gärna gå i sluta i vänster varv, så för att få henne att kliva in med vänster bak, red jag mycket öppna i vänster varv. Jag red skolorna på alla sätt och vis, förvänd sluta, piruetter, diagonalsluta mm. Allt detta i skritt och ganska uppbromsad sådan. Jag ville undvika att bygga på hennes påskjut och tänkte att det då är bättre att kontrollera tempot och vad hästen gör med sina bakben, än att låta den kasta ut bakbenen lite hur som helst, bakåt och förbi tyngdpunkten.
Perla kändes väldigt koncentrerad på mig och otroligt lyhörd. Även om hon var lite spänd och hade bråttom så lugnade hon sig och lyssnade. Minsta lilla hjälp jag gav med skänklarna reagerade hon direkt på. Jag fick passa mig hur jag använde mina skänklar så att jag inte förde henne på fel sätt. I piruetten för att behålla inner bak på sin plats fick jag endast antyda med inner skänkel för att hon inte skulle kasta ut bakdelen åt höger istället.
Perla var som vanligt väldigt trevlig och gjorde sitt bästa, och jag är övertygad om att mer koncentrerat skritt-arbete kommer stärka hennes övriga gångarter. :-)

På sistone har Erik och jag ridit ut mycket på Titan och Perla, eftersom ridbanan varit frusen och hård. Nu när snön är på väg bort och paddexen börjat mjukna lite, har vi lite smått börjat träna på ridbanan igen.

Titan har känts stel i bogmuskulatur och hals, så jag har masserat honom så gott jag kunnat. Jag får en känsla av att uteritt kanske inte riktigt är så välgörande för honom ändå. Han har en grov hals och ganska mycket som tar emot i den. Jag tänkte därför att AR-träning kanske är mer välgörande för honom, trots allt. Han är ju inte byggd för att göra sig bäst på dressyrbanan, hur det än är...

Idag bestämde jag mig för att prova den Portugisiska unghäststången jag har. Jag använder oftast ett vanligt tränsbett (med parerstänger) på Titan, men för att inte inverka uppåt i hans mun, tänkte jag att denna betsling kan vara värd att prova.

Dessutom lade jag på Chezz-sadeln. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar Eponan på Titan eller ej. Eponan är snäppet för smal för Titan, så den ligger inte riktigt optimalt. Däremot är den skön att sitta i eftersom den bygger upp sitsen lite mer så på en bred häst sitter man lite bekvämare.

Nåväl, idag blev det Chezzen i alla fall. Omkretsen på Titans bröst var inte märkbart större än vanligt, jag kunde nog ha sadelgjorden på de vanliga hålen utan att det spände för hårt. Jag vill ha sadeln så pass fast åtspänd att den inte kanar omkring på en bred hästs rygg, men så löst åtspänd att den går att flytta på med sits och stigbyglar om det behövs.

Energin var lite låg på Titan, men han gick avslappnat och fint. Nu är det nog höger bog som han ramlar mest på, så jag fick använda tygeln för att föra hans bog utåt i höger varv och fånga upp den i vänster varv. Det är lite lättare med ett stångbett, då tygeln hamnar bättre mot hästens bog än med ett tränsbett.

Erik stod och tittade på och tyckte att det såg rätt bra ut, det kändes skönt att höra. Jag tänkte att det var bäst att få passet avklarat snabbt eftersom Titan kändes trött. Jag ville inte tjata på honom om att röra sig mer energiskt eller snabbare, utan han fick ta det i sitt tempo idag. Han släpade bakhovarna en del i marken, det hörde jag, men jag lät det vara. Hellre avslappnad och tillfreds och få lite mjukhet i honom, än att begära att han går perfekt idag efter så lång tid av icke träning.

Höger galopp var sämre, han kastade upp huvudet och tappade bakdelen en del. Vänster galopp var bättre, där gick han i form och fick med sig rygg och bakdel bättre. Vanligtvis är det tvärt om, men jag hoppas att han blir bättre i galoppen om ett tag när han fått jobba igenom sin kropp mer.

Jag provade lite samling i höger och vänster varv. Även här var vänster varv markant mycket bättre. Direkt efter han gjort några fina steg i lugn samling i vänster varv, avbröt jag passet. Det fanns ingen mening att fortsätta mer, för han gick med ens så fint och med framkliv och uppresning framtill att jag inte ville riskera att förstöra det. Jag hade annars tänkt att rida öppna och diagonalsluta samt en ocentrerad bakdelspiruett i vänster varv, men jag lät det vara. Jag hoppade av nöjd och belåten med Titan.

Det är så med Titan. Han har en begränsad mängd energi för dagen. Om det är en dag med låg energi är det nästintill omöjligt att få honom att höja den. Om jag höjer energinivån så tar den totala mängden fortare slut, och mycket går förlorat i när jag försöker få honom mer framåt och energisk. Om han däremot har en energisk dag, så kan jag rida på det under passet och ha en högre energinivå, men likväl tar den ganska fort slut. Begär jag för mycket orkar han inte mer och så går det bara sämre och sämre eftersom energin är slut för dagen.

Känner jag att han är loj en dag, så får jag nöja mig med att det blir ett avslappnat pass och inte begära så mycket samling och energi.

Har han däremot mycket energi och raskt rör sig framåt, kan jag träna mer samling och begära energiska rörelser.

Så här snygga var vi idag...  Ingen typisk akademisk ryttare, med dräkt och kjol... ;-)