Senaste inläggen

Av Frida - 15 juli 2014 12:34

Imorse stod temperaturen på ungefär 16 grader när Erik och jag åt frukost. Fint, tänkte jag, då finns det en chans att kunna träna Titan. Varma, sköna sommardagar i all ära, men Titan blir väldigt trött i värmen.

När jag kommit ut har värmen redan börjat stiga och när jag borstar Titan börjar jag redan svettas. Jag inser att det nog mestadels skulle bli ett pass i skritt idag. Jag funderade på väg till ridbanan vad jag skulle göra, och fick en idé när jag såg Parellibollen på ridbanan. Titan är skeptisk till naturen och den där bollen har han upplevt som skrämmande förr och inte velat gå nära. Igår fick Titan stifta närmare kontakt med bollen på ridbanan och jag förstärkte med "Braaa!" varje gång han närmade sig och vartefter nosade och till sist puttade iväg bollen, då avslutade vi. :-) Idag tänkte jag att jag skulle be honom om samma sak uppsuttet.

Det läskiga med bollen är att den rör sig när det blåser, den ligger inte snällt still på banan. Just detta att den flyttar på sig bidrar nog till Titans skepsis gentemot den. Nåväl, jag promenerade fram till bollen med Titan, han fick stanna en bit ifrån först och sedan närma sig när han kändes mogen för det. Jag gjorde samma sak som igår, han fick beröm och uppmuntran när han var på väg och även godis för att förstärka extra. Efter några minuter hade han puttat iväg den även denna dag. :-)

När jag sedan suttit upp och skulle skritta fram Titan så ville han självmant gärna gå till bollen, för att kunna utföra något där han själv kunde bestämma hur mycket han tordes göra och det inte handlade om fysisk styrka. När han närmade sig bollen uppmuntrade jag, men lade till en början ingen "press" på honom, dvs inga skänklar. När han kändes bekväm och självmant gick fram och nuddade bollen så kände jag att jag nog kunde lägga an skänklarna för att uppmana honom att gå framåt. Detta blev snäppet jobbigare, men inom några minuter nuddade han bollen och puttade den framåt med sina ben. Mycket beröm och förstärkning med godis! :-)

Sedan bad jag Titan om att fortsätta skritta på ridbanan, men nu var han lite mer nyfiken än rädd för bollen. :-)

Passet idag kändes Titan mjuk men lite trött. Jag borde träna honom tidigt, tidigt på morgonen, men då är jag så trött. Kanske kan jag göra det imorgon? Jag får se om jag orkar upp vid 5...

Ställningen till vänster var svår att få till idag, vilket den har varit förr också. Han blir lite stel i nacken och har svårt att få fram vänster höft. Med stång och bridong kan jag inte riktigt rätta till hans huvud när han lägger det på sned, jag ska nog prova att rida med bettet med parerstänger nästa pass. Tar jag i tränsbettet förstärks nästan snedheten, tar jag i stången kommer käken visserligen på rätt plats men då vill han gärna dyka nedåt på den, åtminstone i nuläget. Jag försökte sitta ned och fram på vänster sittben och skänkel och lätta på höger och lägga den tillbaka för att få in rumpan. Det är ofantligt svårt på en bred häst. Nåja, jag får ge mig in på det mer nästa gång.

Jag red på volt i höger och vänster varv, försökte verkligen rida en noggrann volt som var helt rund. Det blir att parera ofta och lite, innan felet är uppenbart.
Jag red också längs fyrkantspåret och lät Titan vara lite rakare, endast lätt ställd där men bibehålla samma form, takt och tempo.

Skrittpiruetterna i vänster varv är svårare för att ställningen inte går igenom helt där. I höger varv blir de svåra för att han dyker ner på höger bog, svåra pga olika saker.

Samlingen idag var jobbig för det fanns liksom ingen energi att hämta, och då blir det i princip omöjligt. Jag ska ju försöka hålla passen korta på Titan men det är svårt när det tar så lång tid att nå fram till gränsen för hans kapacitet. Vill jag få honom bättre måste vi nämligen jobba på hans gränser, inte det han har lätt för...

Summa summarum tycker jag att Titan gjorde så gott han kunde idag. Han jobbar på sin bollskräck och har på så vis en mental uppgift framför sig och han jobbar även på styrkan i sin kropp. :-)

#ridkonst

ANNONS
Av Frida - 12 juli 2014 13:50

Jag har funderat över det här med att lära hästen nya saker. I all hantering av hästen lär vi den saker, medvetet eller omedvetet. Vi låter hästen göra på ett eller annat sätt, och den lär sig av det.


När Erik började träna med Umerio visste vi inte vad Umerio kunde sedan innan, utan det är något vi får komma underfund med vartefter. I skrivande stund longerar Erik Umerio, samt rider på honom med mig som longör. Longeringen förstod Umerio omgående vad den gick ut på, att hålla sig på en rund cirkel kring människan. Skritt och trav var inga problem, men när han skulle fatta galopp höjdes svårigheten ett snäpp. Att gå upp i hastighet från skritt till trav är ganska logiskt eftersom hästen inte kan skritta särskilt snabbt, men istället för galopp blir det lätt hänt snabb trav, och hur gör man för att stävja detta? Hur får man hästen att galoppera istället för att trava snabbt? I Eriks fall var lösningen att ha Umerio på lite kortare lina, i friskt travtempo. För att be Umerio att fatta galopp längde Erik ut linan, sade “Gaaalopp!” och riktade pisken ungefär mot Umerios mage. Det gäller att samtidigt höja sin egen energinivå som man gör när man t ex står i startgroparna och ska springa 60m sprinterlopp. Känn att pulsen höjs! När Umerio fattade galopp berömde Erik med ett starkt BRAAA! Sedan fick Umerio komma in i volten och få en godis som förstärkning och för att han inte skulle börja dra utåt i volten och känna sig jagad.


Efter några upprepningar förstod Umerio att det var galopp Erik ville ha, men nu var problemet att behålla galoppen, och att inte tempot blev för segt, redo att bryta av. Hm... Så, hur går man vidare?


När man lär hästen något ska man ha det slutgiltiga målet i sikte, man får därför också snabbt höja kraven på vad hästen ska utföra, för att den ska närma sig slutmålet. När hästen har börjat förstå att den ska galoppera på kommandot “Gaaalopp!” så gäller det att snabbt övergå till att uppmuntra den till att behålla galoppen, i det tempo man har tänkt sig. Be om ett halvvarv först bara om man känner att det är svårt att behålla galoppen, och utöka successivt. Om hästen gillar att galoppera, ja då är det bara att be den fortsätta, eller inte be den att bryta av, så att säga.   


Om man gör misstaget att förstärka lika kraftigt varje gång hästen just har fattat galopp, så kommer hästen ta några galoppsprång och sedan bryta av och vända sig mot människan för att få godis. Det börjar kännas som om handbromsen ligger i. Hästen börjar föregå sin människa, och den tror också att det är några få språng som vi förväntar oss av den. Vad annat skulle den tro, när vi inte har indikerat något annat?


Så, alltid när man tränar en häst, bör man veta vart man siktar, men berömma och uppmuntra hästen när den är på rätt väg, annars blir det lätt så att den bara lär sig halvvägs och att man kör fast utan att komma vidare. Så snart man märker att hästen börjar förstå vad det går ut på, går man vidare. Se till att hästen lär sig hjälperna, inte övningen - detta kan inte upprepas många gånger nog. Tappar hästen tråden får man försöka på nytt igen och vara noga med att förstärka när hästen är på väg åt rätt håll. Om hästen förstår hjälperna, är det mycket lättare att undvika att den lär sig förutbestämda mönster och övningar, och man kan istället be om lite mer av en sak, lite mindre av en annan, för att få olika övningar. Det blir finjustering med hjälp av olika instrument, kan man säga. Hästen lyssnar på hjälperna och lär sig inte “favoritövningar”.   


Nu kan Erik uppsuttet få Umerio att skritta, göra halt, och skritta igen. Umerio börjar kunna vända genom volten för Eriks hjälper och börjar också kunna ta travfattningarna för Eriks hjälper. Erik ger först sin hjälp, jag hjälper därefter strax till med hjälpen från marken. Det tar inte så lång tid förrän Umerio förstår att svara på Eriks hjälper, istället för att invänta mina. Så snart vi kan ska vi komma till att Erik kan rida självständigt på Umerio, och fortsätta utbildningen uppsuttet. 



#ridkonst

ANNONS
Av Frida - 11 juli 2014 15:21

Imorse gick Erik och jag upp tidigt. Erik hade egentligen hela dagen inbokad med jobb men pga att han slog i ryggen igår var han tvungen att bli hemma och vila upp sig. Han kved sig igenom hela natten, men klev ändå upp tidigt för att jobba. Dock insåg han snart att han var tvungen att ställa igenom dagens jobb, och när vi ändå var uppe tidigt passade jag på att ta ut Distinguido på morgonen, innan värmen slagit till med full kraft.

Egentligen gör jag inget annorlunda från dag till dag, utan jag bygger på övningarna allteftersom Disto känns mogen för det. Jag började idag med att först borsta honom och kratsa hovarna. Det är fantastiskt hur villigt han lyfter upp och håller sina hovar upplyfta när man ska kratsa eller verka dem. Definitivt inga tunga ben där inte. Att borsta Disto är inga problem, däremot är han skeptisk mot nya saker, nya borstar eller vad det kan vara för något. Efter träningspasset skulle jag ha på lite Fyra Ess salva i skapet på honom mot insekter, och han blev förskräckt över att se burken och gissa sig till mina hemska intentioner med den, så det tog några sekunder innan han lugnade sig och andades ut. Sedan gick det bra att smörja. 


Jag ledde sedan Disto till ridbanan i grimma och grimskaft. Klappade och strök honom över hela kroppen och lät grimskaftet hänga med. Sedan strök jag och klappade med sticken och svingade snöret runt och över honom. Han är inte något vidare bekymrad över det, snarare gäller det att se till att han verkligen är uppmärksam på vad jag gör och tänker, men han känns relativt avslappnad. Vi ska ta fler föremål att träna med framöver, så att han är lugn och trygg med olika saker, som kan verka skrämmande för en häst. Repet och sticken känns det som att han är okej med nu, så jag får hitta på annat nu. 

Sedan sände jag ut honom på en volt, där han fick gäspa, skritta och trava runt lugnt, på hängande grimskaft. Han fick byta om volt, komma till mig och backa undan från mig. Allt lugnt och sansat och utan brådska. 


Det kändes som om det inte var några problem, det verkade vara en riktigt bra dag, så efter en liten stund tyckte jag att det inte var någon större mening att nöta mer, så Erik fick komma och hålla Disto medan jag klev upp på en pall bredvid och strök och hängde mot Disto, klappade på honom överallt där jag kom åt. Det ska jag säga, det är ingen lång rygg han har, det är inte många centimetrars sittyta på honom!

Hur som haver var Disto lugn även här. Erik pratade med honom och även jag bad Disto om att vända sig mot mig, så att han såg mig på hans rygg, men han verkade inte bekymrad. Disto fick inte lika mycket godis som igår. Det finns en negativ effekt med godis och beröm och det är det att det verkar trigga fram könsbeteende hos hästarna, åtminstone tycker jag det verkar så. Titan hänger ut snoppen och spänner till den när jag klappar och berömmer mycket och ger godis. Disto har också börjat hänga ut snoppen, och jag vet inte om det är rätt eller fel, men jag ber honom ta in den då. Jag säger till honom att ta in den och pekar på snoppen och duttar med sticken mot den, om han inte tar in den. Han blir inte helt nöjd, men han tar in snoppen i alla fall. Jag tror det inte gör så mycket om snoppen avslappnat hänger ut och dinglar, men däremot när de spänner till den kan det vara fara och färde på gång tror jag. Både Rebecca och David Lichman menar på att man bör be hästen ta in snoppen när man jobbar med den. Jag har ju inte sett några extrema negativa konsekvenser av detta hos hingstar eller valacker, än så länge ska sägas, men jag förmodar att de som kan mer och är mer erfarna nog vet mer än jag. Lite får man gå på sin egen känsla också, det beror på vilken sinnesstämning man vill ha fram hos sin häst.


Disto lyssnade i vart fall och drog in snoppen, sedan fortsatte jag att hänga på honom från båda sidor. Efter några minuters hängande stillastående, bad Erik Disto att kliva några steg framåt. Vingligt både för mig och Disto, men jag höll mig kvar på ryggen någotsånär balanserad och efter några steg framåt och halt, gled jag av. Inga konstigheter.    Jag tror att det snart går att sitta upp på Disto, det blir ju som sagt mindre vingligt än detta hängande, men lite mer hängande ska vi klara av innan jag sitter upp helt. Longeringen känns det som att den flyter på bra. Jag kommer nog att bara se till att befästa skritten, traven och halt på volt innan jag börjar rida. Kanske möjligen också galoppen, det beror på hur lätt Disto har för att ta galopp utan att det blir för mycket spring i traven. Umerio har lätt för att fatta galopp, men han är inte så stor i steget som Disto är, och jag skulle säga att Distos trav kan bli mer extrem än vad Umerios kan.


Det jag känner när jag är med Distinguido är att han känns så ren och oförstörd, så oskyldig och ärlig.    Han har lätt för att bli förskräckt och rädd, men han försöker sansa sig snart. Jag blir glad och lugn av att arbeta med honom.  Han är skeptisk mot okända människor och försiktig av sig, och jobbar man inte med honom på en tid så blir han mer rädd av sig. Bara den grejen att få på sig en grimma köper han inte alltid, om man själv inte har en lugn puls. Han känner av och reagerar på om människan är det minsta osäker, upprörd eller inte har känslorna i balans.


När jag ber Disto att komma till mig brukar jag sätta mig ner, inte alla gånger, men ofta, och han får stå stilla med sänkt huvud och vara här och nu. Här är en bild i slutet av passet idag.   


#ridkonst

Av Frida - 9 juli 2014 13:53

Idel varmt väder med insekter i luften gör att hästträningen får förläggas till tidig morgon eller sen kväll. I Eriks och mitt fall blir det sen kväll.

Trots kvällen höll insekterna igång och vi skulle därför spreja på anti-insektsmedel på Disto. Jag höll i Disto medan Erik skulle spreja. Den idén gillade Disto inte! Jag vet att Disto gillar godis så vi bytte position och så laddade jag godispåsen. Jag klappade på Disto och pratade med honom och för varje sprej fick han några godisar. Det var nu inga problem med att spreja honom även om han fortfarande var spänd och på sin vakt så kopplade han att sprej=godis. :-)

Distinguido slappnar av mer och mer med träningen. Det första jag gör inne på ridbanan är att ha honom i grimma och grimskaft och stryka honom över hela kroppen. Kunna stryka med grimskaftet över honom och kunna kasta upp det över honom. Jag använder en stick och stryker honom med och låter även snöret hänga över honom och kunna svinga sticken med snöret över och på honom. När Disto känns bekväm och avslappnad med det, får en mjukare blick, sänker huvudet och kanske börjar gäspa, då börjar jag göra andra saker med honom. Först får han vara lugn, trygg och säker när jag hanterar honom, sedan kan jag be honom göra andra saker tillsammans med mig.

Jag longerar honom i skritt och trav, byter varv, låter honom komma till mig, och följa mig. Jag upprepar det några gånger så att det inte känns som någon större grej. Den oliksidighet jag märker hos Disto är att han är lite stelare i vänster varv än höger. Han har lite svårare för att hålla undan vänster bog än höger bog. När jag ber honom hålla undan vänster bog blir han lite bekymrad och tycker det är lite otäckt med spöet, då tar jag honom till mig och stryker honom med spöet omkring och på bogen och så provar jag igen. Oftast går det bättre då när han har insett att spöet är samma sak som sticken eller min hand. Är han fortfarande skärrad upprepar jag samma sak igen.

Även om jag önskar att Disto ska forma sig runt på volten ber jag om det långsamt och försiktigt. Han kan inte göra det perfekt med en gång och jag förstår att man rubbar hästens naturliga balans genom att be den böja sig på en volt. Det syns hur väl han vill gå rak i kroppen och jag bryr mig inte så mycket om det i nuläget. Jag vill hellre att han bara slappnar av och kan skritta och trava avslappnat på volten. Böjningen kommer efterhand. :-)

Igår verkade han ändå så tillfreds att jag provade att hänga på honom. Han bekoms inte alls av det så Erik bad honom ta några steg framåt, vilket också gick bra. Jag tror faktiskt inte att det tar så lång tid tills man kan sitta upp på Disto. Faktum är att det ju är vingligare att ha någon hängandes på ryggen än sittandes. ;-)

#ridkonst

Av Frida - 6 juli 2014 00:27

Pga värmen tidigare idag sköt Erik och jag på träningen med Distinguido, men vid 21-tiden på kvällen var det dags. :-)

Disto har lätt för att bli spänd, men jag känner inte att jag är rädd för honom, för han aktar sig noga för människor. Han är också väldigt vänligt sinnad, men har som sagt nära till rädsla. Personlighetsmässigt tycket jag han kan vara lite svår att kategorisera, han blir spänd som en RBI, är nyfiken som en LBE och samtidigt påminner han om Perla som är en RBE. Han är nog ganska spretig i personligheten, inte så tydligt på ett område. Detta gör ju att man får behandla honom väldigt olika hela tiden. När han är introvert så får man försöka få honom att sänka huvudet och slappna av, när han blir för "springig" och okoncentrerad får man be honom stanna upp och lyssna.

Det jag började med idag på ridbanan var att bara stå där inne och stryka honom över hela kroppen med händerna, grimskaftet och ett spö. Känna att han tålde detta utan att bli spänd och därefter leda honom på en volt. Så snart han fick röra på sig började han gäspa, jag antar att det är spänningar som släpper då. Han kunde röra sig i skritt och trav ganska avslappnat på volten och när det funkade fint nöjde jag mig med det. :-)

#ridkonst

Av Frida - 5 juli 2014 19:39

Vädret nu är minst sagt omväxlande! Idag var det strålande sol och 23 grader varmt klockan 9 på morgonen. Inte perfekt väder att träna häst i, men men...

Jag har nu bestämt mig för att sälja Gloria, trots allt. Hon är tyvärr för liten för mig, inte så mycket på höjden, men däremot i benstommen. Gloria är ju en nättare häst, som ett halvblod i litet format och jag är själv inte så nätt så jag känner att jag gör henne orätt om jag inte låter någon annan ta över henne. Dagen började därför med att fota och filma Gloria lite för att ha till en annons. Några bra kort fick vi till, sedan får jag se om vi kan klippa lite bitar ur filmen så det inte blir evinnerligt långt. :-)

Efter en vilopaus tog vi oss an Umerio. För en tid sedan fick vi hem en barbackapad och den utrustade Erik Umerio med. Det såg bra ut och blir nog bra att rida i till att börja med. :-)
Erik longerade Umerio och det såg fint ut. I galoppen kände Erik att han behövde lite hjälp, det var svårt att få fatt nog i Umerio för att han skulle fortsätta galoppera efter själva fattningen. Vi gjorde så att jag var piskförare och Erik fick sköta linan, sedan var det inga problem att få Umerio att behålla galoppen och Erik kunde sedan själv bemästra både lina och pisk och få Umerio att hålla en bra, balanserad galopp. :-)
Erik fick sedan sitta upp på Umerio med den nya padden. Väldigt vingligt! Det tar ett litet tag innan padden är insutten, nu kändes det väl högt över hästen tyckte Erik. Efter några minuter lade sig den värsta vingliga känslan och Erik kunde utan problem sitta i trav på Umerio. :-) Umerio lyssnade fint på Erik, det tar nog inte så lång tid förrän vi kan koppla bort longerlinan. :-)

Av Frida - 2 juli 2014 14:56

Idag var det ganska varmt och soligt på morgonen. Vädret har varit väldigt omväxlande de senaste dagarna nu och det är svårt att planera hästträningen då. Imorse hämtade jag i vart fall ut Titan för att träna. Titan kändes väldigt trött och loj och det blir han alltid när det är varmt. Jag har ridit honom de senaste gångerna och han har jobbat fint men känts trött när det har varit varmt. Därför funderade jag på vad jag skulle göra och kom fram till att jag skulle kunna behoven om lite spansk skritt och kanske bugningar varvat med lite longering. Titan fick på sig en kapson i alla fall.

På ridbanan kändes han loj, så jag tänkte att jag bäst kunde börja med spansk skritt som brukar få upp hans uppmärksamhet. Det räckte med att jag själv höjde mina ben framför honom så kunde han göra en serie med steg. :-) Beröm och godis! :-) Efter ett par upprepningar gav jag mig då jag vet att han snart tröttnar på övningen och jag bad honom buga istället. Mycket fint gjort! :-)

För att Titan skulle få röra på sig lite också bad jag honom om att gå ut på volten, det gör han klockrent. :-) Det är inga problem lydnadsmässigt för Titan, han är mycket uppmärksam på mig även fast han ser slö ut. Det enda, och det är väl inte så litet, problemet är att han hänger på sina bogar och gärna skjuter sig runt på volten, framförallt i trav och galopp. Jag vet precis hur illa det är men även om jag vill korrigera honom så får jag ibland motstå frestelsen. Jag vet nämligen att om jag går för hårt på honom så upplever han det som om jag trycker bort honom. Jag ber därför om ett litet försök och att han tar min korrigering några gånger, sedan låter jag honom vara. Jag vill inte ta bort hans vilja att vara nära mig, den är viktigare än att han gör saker, som han har svårt för, korrekt. Uppmuntran är bättre, även om jag så klart uppmuntrar och berömmer när han gör fint ifrån sig. :-)

Jag tänkte sedan att Titan kunde få röra sig fritt på ridbanan och kanske galoppera på lite. Ute på tur är marken så hård för honom och jag vill inte förstöra hans leder med höga tempon på onödigt hårda underlag.
Jag tog därför av kapsonen och bad honom springa iväg. Faktum är att han gjorde en mycket fin sättning och vändning på bakdelen för att springa iväg. Mycket elegant! :-)

Jag knatade bortåt längs långsidan för att mana på honom och då inträffar det märkliga att han väljer att vända runt mig och hålla sig på en volt omkring mig, som nyss när jag hade kapson och lina på honom. :-) Han håller sig på ett replängds avstånd och jag kan be honom om att variera gångarten. Jag byter varv och han gör samma sak där. :-) När jag ber om galopp vill Titan gärna komma nära mig och göra så fin samlad galopp han kan. Jag vet att den har sina fel och brister, han trycket sig runt med sina bogar istället för att lyfta sig runt, men han är tyvärr inte bättre skapt än så. Hur det än är försöker jag be honom om lite större volt och lite bättre galopp och Titan gör försök till det. Hans ärliga intention att försöka ge mig det han tror att jag vill ha gör mig alldeles varm i hjärtat. :-)
När jag rör mig på ridbanan följer han med, han snabbar på om jag ökar tempot och han vill vara med mig, upplever det jag som.

När jag på slutet sätter mig ner för att ta kort på honom är han uppmärksam på mig. När jag förflyttar mig bortåt kommer han snart efter. :-) Denna vilja har jag svårt att finna anledning till att trycka bort. Var häst jobbar efter sin förmåga och Titans förmåga är måhända inte så stor men hans vilja om att vara till lags är desto större.     

#ridkonst

Av Frida - 1 juli 2014 13:35

Efter att Erik tränat Umerio igår, tränade jag en stund med Distinguido. Disto har ju fått vänta på sin tid här, sedan han kom till oss. När han kom i september 2012 var han tre år gammal och helt ohanterad. Han var i princip vild, kan man säga eftersom man inte kunde komma nära honom utan att han skyggade undan. Den första tiden bestod enbart av att hantera honom, klappa på, leda till och från hagen osv. Till och med det var svårt, vi har haft några missöden då vi inte kunnat "fånga" Distinguido i hagen, när hans rädsla har blivit övermäktig. Han är väldigt känslig för människans sinnestillstånd och väldigt reaktiv på det. Om man som människa är det minsta uppjagad, upprörd, har lite höjd puls, är orolig etc så känner han av det med en gång och är då mycket svårövertygad om att låta få grimma på sig.


Distinguido blir bättre dag för dag, och mognar mer och mer. Att ha kompisar i hagen som är trygga och lugna betyder nog mycket för honom tror jag. Han är med och leker, men ibland blir det för mycket för honom så att han står stilla istället. Det är som att för mycket spring gör honom orolig, det blir flykt i hans värld. Spring är förknippat med stress verkar det som.


Igår filmade Erik lite grand. Det går rätt seg att ladda upp filmer på Youtube, men här är ett litet klipp i alla fall. :-) Jag har innan detta stått och klappat och strykt Disto över hela kroppen och kollat av så han är relativt lugn och tillfreds. Det märks nu i början att det är svårt för hästen att formge sig på volt. Om man ber om för mycket böjning så tar man balansen ifrån dem. Disto får därför försöka hitta sin egen form lite på volten och jag ber bara om en aning böjning. Det får komma med tiden.


#ridkonst


Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se