Senaste inläggen

Av Frida - 13 februari 2014 22:17

Jag läste just ett väldigt intressant svar om positiv och negativ förstärkning, om varför en tränare använder just en specifik metod. Saken är mycket riktigt den att det handlar om att INTE låsa fast sig vid en viss METOD. Positiv förstärkning och negativ förstärkning kan vara bra att använda i olika situationer, och skickliga tränare vet när man använder vad.


Hästar är, skilt från hundar, djur som ägnar större delen av dygnets timmar åt att äta. Gräs växer i princip överallt, så de behöver inte gå på jakt och förstärks inte så av föda som naturligt förekommer omkring dem.


Jag använder både negativ och positiv förstärkning i min träning med våra hästar. För att förstärka ett beteende kan jag belöna med godis, och för att höja hästens motivation, men det är som sagt inte alla hästar som svarar enbart bra på positiv förstärkning, en del blir stressade av situationen. Hur skiljer tränare på stress och att hästen mår bra? Inlägget nedan tycker jag var balanserat och ordentligt tänkvärt.


För mig är det viktigt att min samvaro med hästen är funktionell. T ex behöver jag veta att jag kan lasta min häst, och att det inte tar flera timmar för att hästen inte är på humör att kliva in i transporten idag. Då vill jag inte vänta ut hästen för att den ska ta rätt beslut. Däremot kan jag förstärka lastningssituationen positivt genom att låta hästen få äta något gott när den väl står inne i hästtransporten. Då blir det ganska likt det som sker när jag tar in mina hästar från hagen och det ligger mat i krubban. Hästtransporten är inget annat än en trång box.


Obehagliga situationer kan jag alltså förstärka med något positivt, så att hästen förknippar situationen med något positivt. Det kan ju t ex vara att jag kliver upp på min häst och att det innan jag sitter tillrätta på hästens rygg blir vingligt för den så att den nästan tappar balansen. En känslig och lite rädd häst kan en uppklivningssituation vara mycket obehaglig för, men då kan det finnas saker som gör att den känner sig mer tillfreds med situationen.   


Jag är tillräckligt flexibel för att se när ett tänkt tillvägagångssätt inte fungerar, och försöka mig på ett annat istället, jag måste inte envist klamra mig fast vid precis ett sätt utan funkar inga gamla, provar jag något nytt. 


http://goodhorsemanship.ca/clicker-training/

ANNONS
Av Frida - 13 februari 2014 18:33

De flesta deltagare på de senaste kurserna med Bent har fått träna på att kunna träna sina hästar till skolhalt. Eftersom ganska mycket fokus har varit på detta, så har jag så gott det går försökt att träna på skolhalt med Titan.


Så som jag ser det kommer skolhalten med äkthet fram hos en häst som har styrka och förmåga till att gå upp i levad. En skolhalt är en del av levaden, där man styr vart vikten ska läggas någonstans.


När hästen är så stark att den gör satta piaffer, dvs med väl vinklade leder i sina bakben och håller sina framben raka och faktiskt låter sin tyngdpunkt sammanfalla med en lodlinje ungefär genom sina bakhovar, så kan hästen också börja levadera kontrollerat. När piaffen blir så satt att hästens framben inte längre får plats under den, viker den in frambenen inunder sig och levaden är ett faktum. När man kommit till det stadiet att hästen börjar vika ihop sina framben inunder sig, kan man också gå halvvägs in i en levad, genom en skolhalt. Så tänker jag mig skolhalten.


En skolhalt som enbart kommer ur stillastående gör att hästen börjar luta sig baklänges och hålla sina bakben raka. Skolhalten är då inget kontrollerat stadie mellan olika rörelser, utan ett stillastående utan direkt funktion.


Tänk istället när en häst piafferar lätt och ledigt, sätter sig mer och mer baktill, för att så småningom bli lätt i framdelen och så låg framtill att den viker undan sina framben, och avbryt det genom att stanna halvvägs in i levaden. Om hästen då kan stå kvar stilla med väl vinklad bakdel, så är det en stor styrkeövning för hästen. Ryttaren kan då styra vilket framben som ska avlastas mest, vilket bakben som ska belastas mest. Det blir en finjusterad levad.

Efter skolhalten, kan man gå in i en full levad, eller gå tillbaka till en piaff och lätta upp mer ur den och komma fram i passage eller trav. När övergångarna kan göras smidiga och mjuka, är hästen stark.


Under de senaste dagarna av träning med Titan har jag försökt få honom att förstå att väga över och lägga lite mer vikt bakåt, för att gå en del mot skolhalt. Om Titan rent tekniskt kan lära sig att förlägga mer vikt bakåt, plus även sätta sig i piaffen, blir det ett steg mot skolhalt. Titan får i nuläget hålla sig vid att förstå att han ska förlägga vikten bakåt. Det är bättre att han därefter förstår att vinkla sig baktill, än att luta sig mer bakåt. En del viktförläggning bakåt tillsammans med vinkling baktill blir något som liknar skolhalt och det kanske man kan dra nytta av i piaffträningen framöver. Som det är just nu går Titan i samlad trav/halva steg, men har svårt att komma till piaff med satt bakdel. Han går lite för mycket framåt och sätter sig för lite baktill för att det ska bli riktigt rätt.


Titan är så stor och tung framtill att det är svårt för honom att lyfta sin framdel mer, istället tror jag det är lättare för honom att sätta sig mer baktill så får man leva med att han inte är så gestikulerande framtill, eller kanske inte kan göra fulla levader. Kan han stödja sig lite på ett framben, är det nog lättare för honom. Jag har svårt att få honom att bli starkare i galoppen eftersom han behöver ha mer styrka baktill, men det är ändå svårt för honom att lyfta sin framdel eftersom den väger så mycket.


ANNONS
Av Frida - 11 februari 2014 23:10

För att Titan ska bli starkare och orka lyfta sin framdel bättre tränar vi nu på att få honom att samla sig i skritt och trav. 

Om en häst ska kunna piaffera in i en levad, krävs det att hästen sätter sina bakben närmare och närmare sin tyngdpunkt. Träningen med Titan går nu ut på att få honom att träda in mer med sina bakben mot sin tyngdpunkt, men också att få honom att vinkla alla sina leder baktill. När jag ber honom om att samla sig är det svårt att samtidigt behålla bakbenens svingande in mot tyngdpunkten. Han är inte stark nog att bära upp sig på så vis bakifrån, så jag växlar mellan att be honom samla sig/sätta sig baktill och kliva på framåt. Om han sätter sig mer baktill blir ju lodlinjen genom hans tyngdpunkt närmare bakbenens hovar. Så länge han rör sig framåt med sina bakben, och inte står still på samma ställe, så får det vara okej att han blir lite kort i steget baktill just nu. Om han ska hålla balansen kan han heller inte ta för stora kliv framåt.


Som det känns nu är Titan svagare i höger bak, tidigare har det ju känts som om vänster bak varit det svårare benet, men nu är det höger istället. I arbetet med samlingen blir han lite kort i höger bak, och det tolkar jag som att han inte orkar att kliva in med det riktigt.


Jag började med att rida på volten och jobbade med samling i skritt. Jag försökte att samla skritten så mycket jag kunde och därefter gå upp i travtakt utan att gå för mycket framåt och sedan ner i samlad skritt igen. Från samlad skritt till viktöverflyttning baktill. Titan har det kämpigt med att hålla skritten rent fyrtaktig och gå upp till en ren tvåtaktig trav. Blir han lite spänd så hänger han på bogarna och kommer inte framåt i traven. Idag gick det dock ganska fint. I höger varv var det lättast, medan det var svårare i vänster varv. Kanske kommer det sig av att han lättare går i sluta i höger varv, medan sluta i vänster varv är svårare? Slutan är ju mer samlande än öppnan som är lösgörande.


Vi gjorde övergångar mellan skritt och trav och halt. Jag bad Titan vinkla sitt bäcken och sina skanker med spöet, jag varierade positionen på spöet vartefter det kändes som om det behövdes. Om jag tycker att Titan går för mycket framåt så toucherar jag honom på korset. Om jag tycker att han känns studsig bak, dvs känns rakhasig, lägger jag an spöet mer på skanken.


Efter en halt i vänster varv där Titan, enligt Erik, kunde väga över riktigt fint på bakbenen och lättade upp på inner fram, satt jag av och klappade om Titan länge och väl. Därefter tog vi av sadeln och så jobbade jag Titan från marken några minuter.


Jag förde Titan längs fyrkantspåret och bad honom samla sig och gå upp till samlad trav/halva steg. Titan lyssnade väl på förhållningarna och höll sig det tempo jag önskade. Jag kunde lätt anvisa med spöet på hans kors eller skank. Förr om åren har Titan blivit lite stressad av detta arbete och haft väldigt svårt för sig, men idag gick han taktrent största delen av tiden. Ibland tappade han takten men då kunde jag peta på honom med spöet och få honom att hitta rätt igen. Han kändes inte stressad, men fick ta i en hel del förstås.

Jag bad honom samla sig längs en del av långsidan, sedan tog vi paus för klapp och beröm, därefter fick han skritta framåt längs fyrkantspåret, innan vi tog upp arbetet längs kortsidan igen.


Mellan samlingsarbetet tyckte jag att Titan har fått en ganska fin skritt. Han kliver väl inunder sig och har en vägvinnande skritt, så det känns som om skritten har utvecklats till det bättre.


Jag märkte idag att Titan var bekväm i situationen eftersom han hängde ut snoppen på slutet trots att jag bad honom samla sig. Titan hänger ut snoppen när han är mentalt tillfreds har jag märkt, så han kändes lugn i sinnet trots att han tog i med kroppen. :-)

Av Frida - 7 februari 2014 23:27

Det är jag det. ;) Det här är min standardutstyrsel när jag tränar häst utanför offentlighetens ljus. Jag vill känna mig helt mjuk i höfterna och med termobyxor på mig så spänner det över ljumskarna och ridbyxor så här års är iskalla. Därför får det bli långkalsonger och mysbyxor på!
Nu tycker jag förvisso att mysbyxor inte är det mest klädsamma man kan ha på sig så jag undersöker faktiskt nu ifall det finns andra byxor med mer rörlighet i ljumskarna. Gubbridbyxorna de hade förr var minsann inte så tokiga men som sagt, vintertid är sådant ändå för kallt. Jag vill gärna köpa ett par byxor i ren ull. Problemet är att ullen ska vara ekologisk och ej behandlad med malmedel men det är nog nästan omöjligt att hitta. Sy ett par byxor själv är jag tyvärr inte kunnig nog att klara av. Så tillsvidare får jag väl leva kvar i mina gamla mysbyxor. Nåja. :)

Titan blir allteftersom starkare. Vi jobbar nu på att få honom att vinkla sitt kors och skanker mer. Jag tror att han måste bli starkare där för att om möjligt kunna göra en skolhalt. Det handlar för Titan inte om att bara vara mjuk och eftergiven utan även ha den fysiska möjligheten till skankböjning.

Idag tränade vi därför på att gå från samlad skritt till samlad trav och att bli kvar mer på stället. Det är svårt att göra det utan att Titan blir spänd. Jag måste tillföra lagom mycket energi i min sits och skänklar. För mycket blir han spänd av. För lite blir han loj av. När Titan gör halt ska han hålla sig mer rund, inte bli lång och stå bakom sig. Detta är verkligen svårt för Titan. Han är av naturen skapt i framåt vikt och att förändra det är inte lätt.

Några gånger fick vi till en början till skolhalt, några gånger stannade han för lång i kroppen och flyttade bakbenen. Några gånger var han för spänd eller hängde sig på handen. På slutet fick vi till en riktigt fin halt där han gjorde en ansats till att lyfta inner fram. :)

Av Frida - 3 februari 2014 12:08

Idag har veterinären varit hos oss och kastrerat Gibson. Den senaste tiden har Gibson varit väldigt påhängsen på Distinguido så mycket att man ser att Disto tröttnar på Gibson. Vi vill inte att Disto ska behöva freda sig så mycket att Gibson blir skadad, så vi tog beslutet att kastrera Gibson nu när det ändå är svalare väder ute och inga insekter. Nu får vi hoppas på att allt går bra efter kastreringen och att Gibson blir lite mindre på Disto. :)

Av Frida - 2 februari 2014 23:29

Idag blev klockan sen innan vi fick tid att träna med Titan. För att spara in tid åkte vi inte till ridhuset utan jag lekte runt med honom lite på ridbanan hemma istället.

Jag tog på Titan schabraket som vi beställt av Anna-Clara. Det är tjockt och i någon speciell bomullsfrotté så det går att tvätta i 95 grader. Samma schabrak som Gloria hade på sig idag. Skillnaden är att på Gloria ser schabraket ut just som ett schabrak och på Titan ser det lite mer lagom ut. ;-)

I övrigt fick Titan ha en grimma på sig och så fäste jag två grimskaft i ringen under hakan.

När jag satt upp på Titan fick han knata omkring lite efter eget huvud, jag styrde honom inte blint. Han frustade och verkade faktiskt ganska nöjd. :-) Han fick trava och galoppera runt på ridbanan i ganska friskt tempo och leka lite. Jag ville ge honom mer frihet idag och ge honom lite bestämmanderätt över hur han skulle göra det jag bad honom om. Titan blir nog mycket väl medveten om hur mycket frihet han får. Nästa gång ska jag kanske prova att rida med ett grimskaft om halsen på honom, jag får se.

Titan fick som sagt vara ganska fri idag. Jag bad honom galoppera lite mer i galoppiruett även om den blev som den blev så blir den här inte bättre än vad han kan göra dem utan att jag korrigerar honom.

Vi skrittade lite längs fyrkantspåret och gjorde öppna och sluta och diagonalsluta som faktiskt blev rätt bra. :-)

Det sista vi gjorde var ett uns mot skolhalt och jag tycker ändå att det är något på väg. :-)




Av Frida - 2 februari 2014 18:23

Efter allt snöande som varit är ridbanan minst sagt full med snö. I år beslöt Erik och jag mig för att inte ploga ridbanan. Förra året gjorde vi det, men jag tyckte den blev hård och ganska isig. Nu så länge det har varit minusgrader har banan ändå funkat hyfsat.


Gloria är pigg på att göra saker! Idag longerade jag henne en kort stund innan jag satt upp på hennes rygg och fick hjälp av Erik som longör. Gloria gör det mesta jag ber om, hon försöker alltid klura ut vad jag vill, även om hon har egen integritet och kan sura lite när jag petar på henne med spöet. Hon har så otroligt lätt för sig jämfört med både Titan och Perla, hon är som en dröm att arbeta med.    Med Gloria behöver jag inte kämpa nämvärt utan bara komma på hur jag ska göra. Hon gör alla gångarter med lätthet och hon erbjuder gärna mer.


Med Gloria har jag försökt göra saker på "rätt" sätt. Jag har tänkt att jag inte ska skämma bort hästen med godis, eller hålla på och smacka och använda rösten i tid och otid. Men, ibland får man inse att godis och rösten gör saker och ting så mycket bättre! När jag slutade ge Gloria godis så slutade hon anstränga sig. Hon tyckte inte längre att det var värt att jobba för ingenting. Att bara bli kvitt hjälpen var inte belöning nog. Jag fick därför tänka om och förstärker henne nu med godis när det är något hon gör extra bra, eller när jag märker att hon börjar distansiera sig från mig. Rösten betyder också mycket för Gloria. Hon lyssnar hela tiden på vad jag säger och jag tror hon framför allt försöker sortera ut när jag säger "braaa" med eftertryck, för då vet hon att det vankas klapp och beröm och godis.    På vägen mot det där "braaa" så använder jag gärna min röst för att smacka i viss takt, eller för att be henne gå framåt. När jag bara använde spöet, eller linan eller mitt kroppsspråk blev hon mer sur på spöet och lyssnade heller inte så väl. Så, jag tänker som så: Varför ska jag krångla och försöka göra något på ett sätt som andra gör, bara för att det är så man ska göra? Jag ska inte ut på några tävlingsbanor, så jag kan faktiskt göra lite som jag vill här känner jag. Blir det bättre med godispauser och mycket stöd av rösten, så får det väl vara så.   




Efter longeringen satt jag upp på Gloria och så red jag runt medan Erik stöttade mig genom att vara beredd med linan i kapsonen och spöet från marken. Lite missförstånd blev det mellan Erik, mig och Gloria, vi är inte riktigt inkörda på det här arbetssättet. Erik tog lätt över min roll som longör, istället för att förbli passiv, så jag fick påminna honom om att bara följa med så länge han inte ser att jag har problem.

Jag vill att Gloria fortsätter lyssna på mig, och där har jag mycket hjälp av min röst som jag använt från marken. Jag kunde be henne skritta framåt och även göra halt. När hon gjort halt sade jag "braaa" och då vet hon att hon kan vänta eftersom det snart då kommer en godis. Hon vänder uppmärksamheten mot mig, istället för Erik som är longör, och det är bra. Hon får gärna vara van vid att hon får en godis när vi stått still en stund, så att hon lär sig att vänta. 

Jag kunde föra Gloria på volt i skritt, göra halt, komma igång i skritt igen, vända igenom volten och göra samma saker där. Jag kan flytta Gloria utåt på volten för inner skänkel och göra öppna och sluta på volt samt vara på väg in mot skrittpiruett. Jag kunde även be Gloria trava på volten och gå tillbaka till skritt.


Det som är svårast är att gå i höger varv och ha henne kvar på volten där. Hon tappar gärna ställningen lite där, så vi har lite att jobba på där. Höger varv är också det som varit svårast från marken, att få ren ställning i nacken på henne där.


Gloria lyssnade på mig väldigt fint, även om det ibland blev lite missförstånd, så kommer vi lösa det med tiden. 

Av Frida - 2 februari 2014 10:54

Jag hittade ett Youtube-klipp i en Facebookgrupp jag är med i, No-Rollkur.com . Klippet är några år gammalt, men det är nog tyvärr fortfarande aktuellt.


Somliga menar att man inte ska döma ut en hel gren bara på grund av några ruttna äpplen. Det jag menar är dock att finns det några ruttna äpplen i fruktkorgen, är det lätt hänt att resten av frukten också ruttnar. Så snart det handlar om något där man kan vinna, ära och berömmelse och kanske pengar, så börjar folk att försöka hitta till sätt det som snabbast tar dem dit. Om det sker på andras bekostnad (människors såväl som djurs) så blundar man för det, man är sig själv närmast.


Att vinna över andra människor, plockar ofta fram det sämsta hos människor. Så länge det handlar om någon som ska bedöma ens arbete och man söker efter den personens bekräftelse, kan man göra det man tror krävs.


Jag har några gånger fått frågan om ifall man kan tävla i Akademisk Ridkonst. Jag har då svarat att man inte kan det, men Akademisk Ridkonst är ju dressyr, och vill man tävla i dressyr så får man väl för all del göra det. Men, låt inte tävlan gå ut över träningen med hästen.


Det är mången veterinärer, hovslagare, kiropraktorer, massörer, equi-terapeuter mm som har fått laga många trasiga hästar, efter att deras ägare har tävlat sönder dem. I ganska många fall är triangelmärkning och/eller avlivning resultatet av människans begär efter ära och berömmelse.


Om man ser på detta klipp, och ser sig själv rida där, då vill man gärna gå ut i försvar. Det har funnits flera klipp på hästar med blå tungor, hårt pådrivna mm under åren, där utövarna som filmats idogt har försvarat sina handlingar. Men, ärligt talat, hur många av er som läser det här inlägget tycker att ridningen i klippet nedan är försvarbar? Om ni blir påkomna med fingrarna i syltburken, är ni då villiga att erkänna att ni kan ha gjort fel, och försöka se med andras ögon på era misstag? Eller går ni direkt in i försvar och vägrar erkänna eller ens fundera på ifall ni kanske gjort något fel? Hur stor är er egen stolthet? Hur villiga är ni att kanske tänka om? Oavsett vad det handlar om, vill jag tillägga.


Jag rannsakar mig själv ganska ofta, och försöker se om jag gör något bra eller dåligt. Är jag på rätt väg, eller har jag hamnat i en fallgrop? Vad är viktigt för mig när jag är med mina hästar? Vad är det viktigaste?


Presentation


Välkommen till min blogg, som tillhör min hemsida www.akademiskridkonst.se. Här skriver jag mest om Akademisk Ridkonst och hästträning.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ Kentaur.nu med Blogkeen
Följ Kentaur.nu med Bloglovin'

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014
>>>

Länkar

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se